Hur kan jag som lärarstudent vid en musikhögskola instudera en operaroll? Jag har undersökt denna fråga genom att observera instuderingsarbetet av rollen som kammarjungfrun Adele från operetten Läderlappen av Johann Strauss. Förutom det konstnärliga arbetet och utforskandet av detta har även perspektivet design för lärande använts som teoretiskt utgångspunkt.  Resultaten tematiseras och systematiseras i huvudrubrikerna Resurser och medel samt Processen. I resultatet framkommer instuderingens komplexitet och vilka beståndsdelar som krävdes. Faktorer i resultatet  som till exempel skratt och dess påverkan i utryck och teknik framkom under processens gång. Föreliggande studie skulle kunna ses som utforskning av procedurer kring instudering som förberedelser inför ett framtida yrkesval, parallellt med utforskandet av de pedagogiska aspekterna av samma procedurer. / How can I – as a teacher student at a college of music – study an opera role? I have examined this question by observing the process of studying the opera role as Adele from The Bat by Johann Strauss. My theoretical perspective is partly based on Design for Learning combined with examining the artistic procedure itself. The results is systemazied under the headers Reasources and tools and The Process.  The result chapter shows the komplexitity in studying and learning an opera role. Laughter as a tool in opera was one of the most interseting results. This investigation could be seen as a preparation for a possible future career at the same time as the pedagogical aspects are examined.

Studien utforskar hur jag tolkar Prelude i d-moll ur Johan Sebastian Bachs andra svit för solocello. Syftet är att undersöka hur instuderingsprocessen sker, från okänd not till fri tolkning med avseende på att instrumentet ska ”sjunga”. Forskningsfrågorna berör en fungerande inlärningsmetod, hur jag påverkas av min lärares tolkning samt i vilken grad en publik upplever mitt sjungande instrument. Med hjälp av bland annat en barockcello, loggboksskrivande och videoinspelning under processen har jag, utifrån ett hermeneutiskt perspektiv, tolkat stycket på mitt sätt. Resultatet belyser hur jag gått tillväga för att studera in stycket, med hjälp av bland annat a-vistaläsning. Det berör också hur mottaglig jag är till att påverkas av min lärares tolkning av stycket, vilket inte visade sig vara i samma utsträckning som jag till en början trott. I resultatet beskrivs också hur min tolkningsprocess har gått tillväga och vilka mönster i musiken som uppenbarade sig med tiden. I resultatets senare del görs en sammanställning av enkätsvaren som bland annat visar på att jag och min cello, enligt publiken, frambringar en sjungande ton. Slutligen diskuteras resultatet i förhållande till tidigare litteratur och forskning inom det aktuella området. / The study explores how I interpret Prelude in D minor from Johan Sebastian Bach’s second suite for solo cello. The purpose is to examine how the rehearsal process is done, from the unknown note to free interpretation with respect to the instrument to “sing”. Research questions concern a workable method of learning, how I influenced by my teacher’s musical interpretation, and the degree to which an audience experiencing my singing instrument. With the help of including a baroque cello, logbook writing and recording during the process, I have, from a hermeneutic perspective, interpreted the paragraph in my direction. The result highlights how I proceeded to study the piece, with the help of sight-reading. It also affects how susceptible I am to be influenced by my teacher’s interpretation of the piece, which has not proved to be as much as I initially thought. The result also describes how my interpretation process has processed and the patterns in the music that appeared over time. In the later part of the result is a compilation of responses that shows that my cello and I, according to the audience, brings a singing tone. Finally, the results are discussed in relation to previous literature and research in the field.

Denna studie är gjord på ämnet learning tracks, dvs auditiva instuderingsfiler för vokalmusik. Det finns ingen historisk forskning eller annan tidigare forskning på ämnet men man vet att det har förekommit som fenomen inom genren barbershop lika länge som den portabla kassettbandspelaren, och på senare år utvecklats mycket i och med internet samt möjligheten att spela in och editera musik på en hemdator. Angränsande forskning om spegelneuroner, inlärning på gehör och körmetodik har studerats som forskningsgrund och det sociokulturella perspektivet samt variationsteori är studiens teoretiska perspektiv. Syftet med studien är att undersöka vilka variationer i musikaliskt resultat samt i elevernas upplevelse av instudering som kan urskiljas kopplat till notbaserad instudering av körmusik, respektive instudering med hjälp av instuderingsfiler som komplement. Två testgrupper, en som fick jobba med instuderingsfiler som komplement till noter och en som bara fick instudera med noter, jobbademed ett stycke musik under fyra lektionspass som observerades och ljud spelades in för att kunna följa progressionen i instuderingen. En enkät till samtliga elever som deltog som frågade om deras upplevelse av instuderingen fylldes i direkt efter studiens avslut. Resultatet var tydligt, både utifrån testgruppernas musikaliska prestation och ifrån deras egen upplevelse av instuderingen, instuderingsfiler var för dem bättre än enbart noter. Resultatet går även att tydligt knyta an till den angränsande tidigare forskningen på ämnet. Även om studien är tydlig behövs det mer forskning inom detta område. / This study is on the subject of music learning tracks for learning a capella music. While there is no specific research on the subject yet it has been known as a phenomenon in the genre of barbershop harmony for as long as the tape recorder has been around, and has grown into a well-established business because of the internet and the possibilities of editing music on home computers. Earlier research in surrounding areas such as choir methodology, ear training and mirror neurons have laid the research ground for the study, and the theoretical perspectives which the data was analyzed through are the sociocultural perspective and variation theory. The purpose of this study is to explore variations in musical results and the pupils experience of learning that can be detected between a group that studies with learning tracks and a group that studies without learning tracks. The two groups were followed learning the same piece of music during four classes through observation and recording of sound. Directly following the last class, the students answered a survey about their experience of the learning process. The results were clear, both from the difference in musical results and from the answers in the survey, learning tracks are better for learning new music than just using sheet music. The results also connect to earlier research in surrounding areas, but even though the results of this study are clear more research is needed in this specific area.

Ämnet för denna kandidatuppsats är Arnold Schönbergs verk Pierrot Lunaire. Det komponerades under sommaren 1912 och är än idag ett av de mest fascinerande modernistiska verk som finns, ofta framfört och ständigt aktuellt. Jag har i uppsatsen, förutom att ha gett en redogörelse för uppkomsten av Pierrot Lunaire och dess betydelse, undersökt min egen inlärningsprocess när jag som sångerska instuderat fyra satser ur verket, och utifrån resultatet dragit slutsatser om hur den här typen av musik bäst instuderas. Syftet med studien var alltså en utforskning av olika metoder för instudering, specifikt inom området svårinlärd vokalmusik. Metodiskt består denna undersökning av några olika komponenter. Själva studien i inlärning genomfördes på min loggbok över övningstimmar ägnade åt Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire, vilken jag strukturerat efter tre sinsemellan olika instuderingsmetoder, som sedan i retrospektiv vägs mot varandra för att påvisa vilken som ger störst effektivitet. Utöver detta har jag läst en rad vetenskapliga artiklar i akt och mening att få begrepp om Pierrot Lunaire’s upphovspersoner samt deras levnadsförlopp, och därtill om själva verkets natur. Vidare har jag tillsammans med en pianist navigerat mig igenom musiken och spelat in ett klingande exempel som bifogas till denna uppsats. Resultatet av studien har varit relativt entydigt men vägen till den slutsats jag kunde dra har inte varit helt rak – det har visat sig att olika inlärningsprocesser kan ge olika resultat beroende på om man vill lära sig materialet på lång eller kort sikt. Man kan dra slutsatsen att en grundlig och systematisk instudering av de olika musikaliska aspekterna var för sig, påvisat med instuderingsmetod nr. 2 har det mest långsiktiga resultatet i fråga om precision och säkerhet, vilket i sin tur leder till större konstnärlig frihet. Detta resultat innebär insikt om hur jag, och förhoppningsvis andra, bör förhålla oss till instudering av modernistisk konstmusik. / <p>Bilaga 1 – Partitur på fyra satser ur <em>Pierrot Lunaire (</em>Arnold Schönberg, Op. 21 komponerad år 1912),<em> </em>se nedan. </p><p>Bilaga 2 - MP3-fil innhehållandes framförandet av fyra satser ur <em>Pierrot Lunaire.</em> </p><p>Sopran: Eleonora Poignant </p><p>Piano: Anonymiserad student vid KMH</p><p>1. Mondestrunken</p><p>4. Eine blasse Wäscherin</p><p>6. Madonna</p><p>7. Der kranke Mond </p>

Syftet med denna studie är att få en större inblick i, och förståelse av, min egen instuderings- och interpretationsprocess, samt att utveckla densamma för att bli friare i mitt musikaliska uttryck. Jag hämtar inspiration från litteratur som beskriver Konstantin Stanislavskijs metoder samt annan litteratur som bland annat behandlar ämnena instudering, interpretation, inlevelse och kroppens kommunikation. Därefter utforskar jag de metoderna och verktygen i mitt eget arbete med repertoar. Processen dokumenteras genom loggbok samt videodokumentation av mina övningstillfällen. Resultatet visar att en detaljerad inre scenografi ökar min förmåga att vara närvarande i musiken och därmed sjunga mer uttrycksfullt. Jag upplever även att sångtekniken kommer mer naturligt och det blir lättare att sjunga. / The purpose of this independent project is to get a greater insight in, and understanding of, my own process of learning and interpret songs, as well as develop it towards greater freedom in my musical expression. I examine literature on subjects such as Konstantin Stanislavskij’s methods as well as literature regarding learning process, interpretation, ability to imagine and physical communication. After reading, I explore the methods and tools when working with my own repertoire. The process is documented through a diary and video recordings from practicing. The results show that a detailed inner scenography increases my ability to stay present in the music and sing with more expression. I also experience that the singing technique comes to me more naturally and it becomes easier to sing.

Syftet med denna studie är att undersöka en dokumenterad respektive konstnärligt filmad metod för instudering av jazzdansmaterial, på ett sätt som samspelar med det egna sättet att lära. Undersökningen har gjorts genom intervjuer, film och observationer med hjälp av en danspedagogstudent. Litteraturen inom ämnet har varit begränsad vilket inneburit en kunskapsinhämtning från flera kunskapsfält. För att analysera materialet har jag använt en tematisk analys samt ett observationsschema med fokus på dansanalys av följande jazzdanskomponenter etablerade av Katarina Lundmark: bredd &amp; höjd, precision, timing, koordination och musikaliskt uttryck (2011). Analysen av intervjuerna resulterade i totalt 10 teman, varav 4st tillhörande respektive filmmetod. Observationerna jämförde två jazzdansfraser som båda filmats vid två tillfällen med en veckas mellanrum och skapade ett resultat för hur vardera jazzdanskomponent påverkade gestaltningen i respektive jazzdansfras. Ett av studiens fynd visar att arbetet med film som instuderingsmetod kräver ett tydligt situerat syfte där de inre processerna aktivt samspelar med de yttre processerna. / The purpose of this study was to investigate a documenting respectively screendance recorded rehearsal method for jazz dance material, in a way that interacts with one's own way of learning. The study has been done through interviews, film and observations with the help of a student in dance pedagogy. The literature on the subject has been limited, which led into the gathering of literature from several fields. To analyze the material, I have used a thematic analysis as well as an observation scheme combined with a focus on dance analysis of the following jazz dance components conducted by Katarina Lundmark: width &amp; height, precision, timing, coordination and musical expression (2011). The analysis of the interviews resulted in a total of 10 themes, of which 4 belongs to the respective filming method. The observations compared two jazz dance phrases that were both filmed on two occasions one week apart from each other and created a result for how each jazz dance component affected the performance in the respective jazz dance phrase. One of the study's findings shows that working with film as a rehearsing method requires a clearly situated purpose where the internal processes actively interact with the external processes. / <p>Angivet datum ovan för presentation är ifrån min opponering, uppsatsen godkändes först den 21 juni 2024, när revideringsarbetet till följd av opponeringen var avklarat. </p>