I den här studien har fokus lagts på att ta reda på hur elever med en utredd intellektuell funktionsnedsättning (IF) fungerar och klarar att vara integrerade i grundskolan och det utifrån ett lärarperspektiv. Studiens syfte var att undersöka och lyfta fram kunskap om hur grundskollärare ser på sin undervisning i mötet med elever med diagnosen IF och att undersöka deras inställning till individintegrerade särskoleelever i grundskolan. För elever med IF finns särskolan som skolform men en del vårdnadshavare väljer att placera sina barn i grundskolan. Dessa elever kan följa särskolans läroplan med anpassningar till grundskolans läroplan om det ses som möjligt. Studien är kvalitativ. Tio lärare på skolor i två kommuner har intervjuats med stöd av ett frågeformulär. I resultatet framgick att lärarna ansåg sig ha erfarenhet av att arbeta med dessa elever men inte tillräckligt med kunskap. En av slutsatserna som framkom var att det finns önskemål från lärarnas sida om mer stöd för att möta dessa elever med intellektuell funktionsnedsättning i grundskolan och det som tydligast efterfrågades var elevassistenter.

Sammanfattning   Syftet med studien var att beskriva och analysera hur lärare i grundsärskolan ser på elevernas självständighet och delaktighet i sitt eget lärande. I läroplanen (Skolverket 2018a) står det att elever i grundsärskolan ska kunna analysera, samspela, ha ett kritiskt tänkande, vara medvetna om konsekvenser samt att kunna ha inlevelseförmåga. Har man en intellektuell funktionsnedsättning, IF, innebär det att ha svårt för problemlösning, abstrakt tänkande, teoretisk inlärning och brister i adaptiv förmåga. Detta kan ses som ett dilemma. För att besvara syftet med studien har vi valt en kvalitativ strategi i form av semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppintervju. Vår teoretiska utgångspunkt är sociokulturell teori och ett relationellt perspektiv där relationer ses som en förutsättning för lärande och utveckling. Resultatet visar att de allra flesta lärare anser att läroplanen (Skolverket 2018a) är för abstrakt för elevernas förmågor. Däremot ansåg lärarna att det går att förankra läroplanen i undervisningen och i kunskapskraven om man “tog på sig dom snälla glasögonen”. De allra flesta menar att det inte finns en motsättning mellan den så kallade livskunskapen och läroplanen. Lärarna ansåg att det går att väva in kunskapsutveckling i de olika  omsorgsbehoven som finns inom grundsärskolan. Att vara delaktig och självständig kan vara en svårighet beroende på graden av IF. Det framgår att lärarna bygger sin undervisning på de metoder som aktuell forskning påvisar kan ge resultat i undervisningen. De ansåg att elevernas delaktighet och självständighet i sitt eget lärande har ökat i grundsärskolan. De allra flesta lärare ansåg att avsaknaden av motivation och förmågan att reflektera innebär stora problem för elever i grundsärskolan.

Sammanfattning   Problematisk skolfrånvaro framställs i medier som ett växande problem på skolorna, även särskolan uppges ha elever med ogiltig sammanhängande frånvaro. Vid eftersökning av dessa elever framkom att problematiken är ovanlig inom särskolan, vilket väckte ett intresse och en vilja att undersöka och förklara detta. Syftet med denna studie var att undersöka särskolepersonals syn på problematisk skolfrånvaro samt förklaringar till den höga närvaron inom särskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats där kombinerade datainsamlingsmetoder användes, sex semistrukturerade intervjuer samt en fokusgruppintervju med fyra deltagare. Analysen av empirin kategoriserades utifrån frågeställningar och tidigare forskning kring problematisk skolfrånvaro och kopplades sedan till systemteori, i form av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, samt ett salutogent synsätt baserat på Antonovskys Kasam, en känsla av sammanhang. Resultatet pekade mot att elever inom särskolan hade en hög känsla av delaktighet och sammanhang, på så vis utgjorde skolan en skyddsfaktor både mot psykisk ohälsa och problematisk skolfrånvaro. En helhetsbild kring individen, via Bronfenbrenners modell, visade att särskolans organisatoriska förutsättningar, personalens förhållningssätt samt skolans individuella anpassningar, skyddade elever från de riskfaktorer de utsattes för som kan orsaka skolfrånvaro.

Abstrakt Fysisk aktivitet för individer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) är en viktig samhällsfråga då studier visat att de är otillräckligt fysiskt aktiva. Idrottslärarna kan vara viktig del av främjandet av fysisk aktivitet för dessa individer. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare på en gymnasiesärskola utformar undervisningen i idrott och hälsa för att elever med IF ska ges goda förutsättningar för en fysiskt aktiv livsstil. De frågeställningar vi utgår ifrån är följande: Vilken kunskap anser lärarna att eleverna ska ha med sig om fysisk aktivitet? Hur arbetar lärarna med att få eleverna att samtala och reflektera kring denna kunskap? Hur arbetar lärarna med att få eleverna att delta i fysisk aktivitet utifrån sina förutsättningar? Studien är en kvalitativ studie som utgår ifrån nio semistrukturerade intervjuer med lärare i idrott och hälsa på en gymnasiesärskola. Resultaten från intervjuerna har analyserats utifrån läroplansteorins transformeringsarena samt att en innehållsanalys genomfördes där teman identifierades. Resultaten visar att det viktigaste för att få elever med intellektuella funktionsnedsättningar fysiskt aktiva, är att som lärare få en relation till eleverna. För att eleverna sedan ska kunna utföra den fysiska aktiviteten arbetar lärarna med att ge eleverna rörelsefärdigheter samt anpassar undervisningen för att alla ska kunna delta utifrån sina egna förutsättningar. En annan viktig del i lärarnas arbete är att eleverna ska få känna rörelseglädje och att de får prova på många olika aktiviteter. Resultatet tyder på att lärarna i denna studie försöker arbeta med att ge eleverna de förutsättningar de behöver för att få en fysiskt aktiv livsstil. Vissa elever kommer själva klara av att utföra den fysiska aktiviteten medan andra behöver stöd för att kunna utföra den. Det är därför viktigt att samhället ger individer med IF det stöd de behöver för att utföra den fysiska aktiviteten.

Bakgrund: Alla barn har samma rättigheter, friheter och rätt till bästa möjliga hälsa. Då barn med intellektuella funktionsnedsättningar vårdats på sjukhus har det i internationella studier framkommit brister i omvårdnaden. Genom en personcentrerad omvårdnad blir vårdrelationen ett balanserat samspel där både barnet och närstående blir delaktiga i vården och beslutsfattandet kring den. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer på en pediatrisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 11 sjuksköterskor på en pediatrisk vårdavdelning och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i två kategorier. I den första, Barnet behöver vara i centrum, beskrevs vikten av att se barnet, olika anpassningar som krävdes i omvårdnaden samt ett behov av kontinuitet, erfarenhet och kunskap. Den andra kategorin, Föräldrar – en viktig del av vårdteamet, inkluderade föräldrarnas viktiga roll som resurser i teamarbetet och den speciella vårdrelationen som uppstod. Slutsats: Det kan ibland finnas svårigheter och brister i kommunikationen mellan sjuksköterskor och barn med intellektuella funktionsnedsättningar samt deras familjer. Direktkommunikation med barnet, mer kunskap, tid, strategier samt att inkludera hela familjen är centrala delar för att förbättra omvårdnaden.

The aim of the study is to contribute with knowledge about how students with mild intellectual disabilities experienced their schooling in primary school. The questions of the study are: • How do students describe their school attendance based on their possibility to interac at school? • What do the students` thoughts in relation to their schooling occupy? The study was based on a life-narrative perspective to provide an increased understanding of people with intellectual disabilities. The method used in the study was qualitative semistructured interviews. Three informants were included in the study and each informant was interviewed twice. Each informant shared their experience of attending primary school. The result has been analyzed from the perspective of the informants life experiences which is the theoretical perspective of the study. The students 'stories were highlighted and analyzed on the basis of various themes that became visible in the students' stories. The themes that recurred in the students' stories were: thoughts about primary school, how a school should be, relationships, a sense of exclusion, self-confidence and self-esteem. The study shows that relationships play a crucial role in how students experience their schooling in primary school. The students called for more buddy relationships and showed that relationships play an important role in making the students feel meaningful and belonging in the school. Relationships between student teachers and assistants also have a great impact on how students experience meaningful learning. The results show that all three students had both positive and negative experiences when it came to attending school. A sense of alienation and a fear of being treated badly by other students became evident in the life stories. The students were also consciously choosing to eliminate situations where there is an opportunity for inclusion with elementary school students.

Studien tar avstamp i att det under de senaste årtiondena har höjts röster för att barn och unga ska ha ökade möjligheter till delaktighet och inflytande inom en rad områden, samt att deras perspektiv ska inkluderas och involveras i beslut som påverkar dem. Ett av dessa områden är undervisningen i grundsärskolan inriktning träningsskolan. Studiens syfte är att undersöka hur lärare i träningsskolan arbetar för att främja elevernas delaktighet i undervisningen. En kvalitativ forskningsansats har antagits och semistrukturerade intervjuer har genomförts med 13 lärare som undervisar i ett eller flera av träningsskolans ämnesområden. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av delaktighetsmodellens sex aspekter. Resultatet visar på att lärarna i träningsskolan arbetar delaktighetsfrämjande inom en mängd moment och områden i undervisningen. De vuxnas förhållningssätt och relation till eleverna är det som betonas som mest avgörande när det gäller elevernas kunskapsutveckling generellt, så även inom det delaktighetsfrämjande arbetet.

Kommunikation sker på olika sätt i vårt samhälle idag och är en mänsklig rättighet och ettgrundläggande behov. Rätten till kommunikation i skolan grundas i flera olika styrdokumentoch syftet med studien var att undersöka hur lärare skapar förutsättningar för kommunikationi grundsärskolan, samt att belysa deras beskrivningar av arbetet med att stödja elevernaskommunikation. Studien utgick från en kvalitativ forskningsansats där data samlats in genomsemistrukturerade observationer och intervjuer med sex lärare verksamma inomgrundsärskolan. Intervjuerna och observationerna utgick ifrån fyra frågeställningar och harsedan analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att lärarna i vår studieanvänder varierande sätt för att skapa förutsättningar för kommunikation, såsom visuellt stöd,digitala redskap och kroppskommunikation och att de utgick ifrån elevernas enskildaförutsättningar och intressen. Lärarna belyste även vikten av att skapa relationer till varje elev,samt betydelsen av pedagogens roll för att ge eleverna förutsättningar tillkommunikationsutveckling. I studien framkom det att lärarna upplevde hinder i arbetet medkommunikationen på olika sätt, bland annat när det gäller samarbetet med olika instanser, denfysiska miljön samt sin egen kunskapsnivå kring kommunikationsredskap. Slutsatsen blir attdet är av stor vikt att lärare har god kunskap gällande kommunikation och kommunikativaredskap och att det krävs tålamod, tid och goda relationer mellan lärare och elever för att gevarje elev förutsättningar att utveckla sin kommunikation.

Denna studie har som syfte att undersöka hur väl de med utvecklingsstörning tillgodogör sig den kommunicering som skickas ut vid LSS-beslut. Efter inledningen presenteras utvecklingsstörning, vad det kan innebära för individen samt bedömningskriterier för utvecklingsstörning. Det finns även ett historiskt perspektiv som översiktligt presenterar synsättet på funktionsnedsättningar i Sverige från tidigt 1900-tal fram till inrättandet av LSS. Som teoretiska ramar för studien kommer, för LSS, relevanta lagar och riktlinjer, den medicinska- samt den sociala modellen av funktionshinder presenteras. Studiens resultat grundas på fyra semistrukturerade intervjuer som har analyserats tematiskt. Intervjuerna har genomförts med tre LSS-handläggare samt en god man. Slutligen förs en diskussion kring gode mäns betydelse för de med utvecklingsstörning, mitt fynd när det kommer till kommuniceringsförfarandet samt diskussion utifrån de teoretiska ramarna. Studien avslutas med en slutsats kring att det råder osäkerhet gällande hur väl de med utvecklingsstörning tillgodogör sig kommuniceringen vid LSS-beslut.

I Sverige strävar vi sedan ett tag tillbaka efter en skola för alla. Vad en skola för alla betyder är tolkningsbart och vad det innebär i praktiken beror på vem som tolkar. Det kanske mest diskuterade inom debatten är grundsärskoleelevernas plats i den svenska skolan. Ska elever med intellektuell funktionsvariant gå i en egen skola som är anpassad efter deras behov eller ska den reguljära grundskolan anpassas efter grundsärskoleeleverna? Ett problem som uppkommer när alla elever ska gå i samma skola är de olika läroplanerna eleverna läser efter. Fritidshemmet, som helt tycks saknas i debatten, verkar dock ha en unik inkluderingsmöjlighet eftersom problemet med de olika läroplanerna inte existerar inom fritidsverksamheten. Syftet med studien är därför att skapa förståelse för hur rektorer på skolor i en svensk kommun ser på inkludering av grundsärskolans elever i grundskolans fritidshem. Detta gör jag med Moscovicis teori om sociala representationer som utgångspunkt. Jag har även använt mig av delaktighetsmodellen och begreppen inkludering samt integrering. Själva studien har utförts i en kommun i Sverige där jag samtalat med fyra olika rektorer i form av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar på att rektorerna har olika föreställningar av vad inkludering innebär vilket tyder på ett behov av en definition av begreppet. En av rektorerna verkar inte anse att just fritidshemmet är det ultimata forumet för inkludering samtidigt som en annan menade att just fritidshemmet ger möjligheter till delaktighet som inte återfinns i skolan. De förutsättningar som rektorerna menade krävs för ett inkluderingsarbete är samsyn, organisation, gemensam kultur, rätt personal, ekonomiska resurser samt erfarenhet och kunskap hos rektorn. Vilken erfarenhet och kunskap som gör en rektor mest lämpad att driva en inkluderande verksamhet visade det sig finnas skilda åsikter kring. Även i frågan om syftet med inkluderingsarbetet verkade rektorernas föreställningar skiljas åt där delaktigheten som mål i sig själv lyftes men också andra nyttoaspekter.