Studien har undersökt möteskulturen vid tre funktioner på ett internationellt företag inom tillverkningsindustrin. Möteskulturen är avgränsad till mötenas strukturella beskaffenhet, deltagarnas interaktioner och hur man tar tillvara deltagarnas kompetens under arbetsmöten. Studien utgår från en materialnära metod där möteskulturen har studerats genom tre fokusgrupper med 20 respondenter. Resultatet tyder på tre liknande möteskulturer med både välfungerande, strukturerade möten och otydliga dysfunktionella möten. Kulturerna karaktäriseras av en hög kvantitet möten, en utbredd strävan efter konsensus, obalanserade deltagarroller som innebär att alla kompetenser inte tas tillvara på. Möteskulturerna kan förklaras utifrån etablerade förväntningar på att mötena är som de är, en utbredd rädsla inför att gå miste om viktig mötesinformation och sökande efter status. Resultatet tyder även på att organisationskulturen bör förstås utifrån ett systemtänkande och att beteenden i organisationerna ändras i relation till de strukturella aspekterna samtidigt som de underliggande antagandena och värderingarna styr samt formar möteskulturen i symboliska artefakter.

Studien har undersökt möteskulturen vid tre funktioner på ett internationellt företag inom tillverkningsindustrin. Möteskulturen är avgränsad till mötenas strukturella beskaffenhet, deltagarnas interaktioner och hur man tar tillvara deltagarnas kompetens under arbetsmöten. Studien utgår från en materialnära metod där möteskulturen har studerats genom tre fokusgrupper med 20 respondenter. Resultatet tyder på tre liknande möteskulturer med både välfungerande, strukturerade möten och otydliga dysfunktionella möten. Kulturerna karaktäriseras av en hög kvantitet möten, en utbredd strävan efter konsensus, obalanserade deltagarroller som innebär att alla kompetenser inte tas tillvara på. Möteskulturerna kan förklaras utifrån etablerade förväntningar på att mötena är som de är, en utbredd rädsla inför att gå miste om viktig mötesinformation och sökande efter status. Resultatet tyder även på att organisationskulturen bör förstås utifrån ett systemtänkande och att beteenden i organisationerna ändras i relation till de strukturella aspekterna samtidigt som de underliggande antagandena och värderingarna styr samt formar möteskulturen i symboliska artefakter.     Nyckelord: Möteskultur, Arbetsmöten, Struktur, Kompetens, Interaktion, Tillverkningsindustrin

Den här uppsatsen vänder sig till dig som är intresserad av betydelsen av interaktion för lärande i klassrummet. Aktuell forskning tar sin utgångspunkt i att elever lär genom att interagera med varandra såväl som med läraren och förmedlingspedagogik har inte längre en framträdande roll i skolan, vilket stöds av vetenskap om lärande. I läroplanen beskrivs skolan som en social och kulturell mötesplats och ett av lärarens uppdrag är att ge eleven möjlighet att utveckla sin förmåga att arbeta tillsammans med andra. Uppsatsen presenterar forskning om samlärande och relationell pedagogik som olika sätt att förhålla sig till interaktion för lärande. Reflektionens betydelse för lärande lyfts fram liksom betydelsen av skickliga lärares tysta kunskap. Den teoretiska ansatsen i studien är livsvärldsfenomenologi. Syftet är att bilda kunskap om hur lärares organiserande för interaktion i klassrummet framträder. Resultatet baseras på observationer och intervjuer av tre lärare som arbetar i skolans lägre årskurser och presenteras varje lärare för sig i teman. Lärarna visar tydliga gemensamma drag i sitt förhållningssätt till organiserande för interaktion i klassrummet men deras beskrivningar av fenomenet skiljer sig åt på så sätt att de lyfter fram olika aspekter av organiserandet för interaktion och lägger olika stor vikt vid olika saker. En slutsats är att olika modeller och teorier om interaktion som leder till lärande behöver lyftas fram i skolan idag.  Lärare behöver styra undervisningen så att alla elever får lika möjligheter att uttrycka sig för att undvika att vissa elever talar mycket medan andra sitter tysta. Lärare behöver utveckla ett förhållningssätt till att lära genom interaktion och behöver vara hängivna i byggandet av relationer för trygghet i klassrummet för att alla elever ska vilja och våga tala. Elever behöver tidigt skolas in i arbetssätt där de tränas i att interagera för att skapa förväntningar på att skolan är en plats där lärande genom samtal är ett naturligt sätt att arbeta på. Samhället behöver ge skolan goda ekonomiska förutsättningar för att lokaler ska vara ändamålsenliga och för att det ska finnas tillräckligt med lärare som undervisar.

Samtalsmöten är en viktig del i människors kontakter med myndigheter. De sätt som dessa samtalsmöten sker på kan påverka den enskildes medverkan, kunskaper och utfall från dessa möten, på olika sätt. Studiens syfte är att analysera och beskriva hur asymmetrier mellan handläggare och klient konstrueras i samtalsmöten om bistånd för äldre och ekonomiskt bistånd samt handläggarens hantering av dessa. Genom att använda diskursiv analysmetod analyseras tio audio-inspelade samtalsmöten och den samtalsinteraktion som sker i dessa när det gäller handläggarnas biståndsbedömning av så väl bistånd för äldre som ekonomiskt bistånd. Resultatet visar att det är av vikt att handläggarna är medvetna om de inneboende asymmetrierna i dessa samtalsmöten som kommer av deras institutionella karaktär. Detta, då handläggaren genom sin hantering av dessa har en stor möjlighet att påverka huruvida asymmetrierna förstärks i samtalsmötet och hur det i sin tur påverkar klienten och deras relation. Resultatet tyder också på att handläggarens hantering av de olika asymmetrierna som framträdde kan äventyra rättssäkerheten för klienten. Resultatet lyfter fram betydelsen av att det är handläggarens medvetenhet eller omedvetenhet om dessa asymmetrier som är avgörande för hur de hanteras och vad det får för effekter för klienten. Studien kan användas för vidare förståelse i praktiska sammanhang om vilka kommunikativa asymmetrier som finns mellan handläggare och klient och hur handläggarens hantering av dessa påverkar interaktionen och relationen dem emellan, samt det utfall som det kan ha för klienten.

De senaste åren har det blivit ökade krav på förskollärare utifrån förskolans styrdokument att förhålla sig och arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling och lärande. Samtidigt visa intresse och engagemang för deras kultur och identitet. Examensarbetet syftar till att undersöka och analysera hur förskollärare förhåller sig gentemot flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Studien grundar sig på den sociokulturella teorin där det läggs vikt på interaktion och kommunikation i lärandet. För att undersöka forskningsområdet kommer följande frågeställningar att behandlas: Hur definierar förskole pedagogerna flerspråkighet? Hur beskriver pedagogerna flerspråkiga barns språkutveckling? Vilken syn på flerspråkiga barn uttrycker förskollärare? Hur beskriver pedagogerna arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling? Hur ska förhållningssätt se ut för flerspråkiga barns språkutveckling enligt förskollärare? Vilka problem och hinder beskriver förskollärare? Vilka åtgärder kan tillämpas för en bättre verksamhet? I undersökningen valde vi att använda kvalitativa intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Sex förskollärare på två olika förskolor intervjuades individuellt för att bilda uppfattningar av deras perspektiv. Intervjuerna spelades in med en diktafon och transkriberades för att kunna fånga upp det centrala i studien. Studien visade ett centralt resultat där alla intervjuade förskollärare hade en positiv syn på flerspråkighet och att de flerspråkiga barnen ansågs berika verksamheterna. I studien framkom det en av förskollärarnas uppfattning kring förhållningsätt och arbetssätt där av, visa intresse för flerspråkiga barn, samt synliggöra flerspråkiga barns kulturer i verksamheten och ta in deras olikheter in i sin undervisning. Ett ytterligare centralt resultat i studien visade att genom interaktion och kommunikation till flerspråkiga barn där verbalt och icke verbalt språk, som talsituationer och skriftspråk främjar barnens språkutveckling.

I denna studie där vi granskat rådgivningsmötet på en bank har vi kommit fram till att kundvärdet är en av de viktigaste delarna. Runt kundvärdet sker det en rad olika aktiviteter för att mötet ska bli värdeskapande både för kunden och rådgivaren. Den fysiska miljön och kommunikationen är två viktiga delar som vi anser påverkar kundmötena. Den fysiska miljön är det som kunden ser först och banken bör därför noggrant fundera vad de vill förmedla med den fysiska miljön. För att kommunikationen ska fungera och vara effektiv under ett möte kan det vara bra om det läggs ett större fokus på inventering innan mötet.   Detta har tagit oss fram till en modell där kundvärdet är den centrala delen som sedan påverkas av kommunikationen och den fysiska miljön.

I läroplan för förskolan (Skolverket, 2010) står att förskolan ska behandla alla barn som individer. Alla som arbetar inom förskola ska således arbeta med bland annat ur genusperspektiv. Genus är det socialt skapade könet (Svaleryd, 2002). Med det menas att vi formas av samhällets förväntningar på hur vi som kvinnor eller män ska vara.  Syftet med denna studie är att ur ett genusperspektiv se hur pedagogerna interagerar med barnen under förskolans frukost. Systematisk observation har skett vid frukosttid på två förskolor i en liten kommun i Mellansverige. Deltagarna i observationen är bland annat genuspedagog samt en förskollärare med uttalat intresse för genusarbete. Resultatet visar inte att pedagogerna använder flickor som hjälpfröknar eller stöttepelare för att lugna stökiga pojkar (Hedlin, 2006). Vid några situationer syns skillnad i förhållningssätt mot flickor respektive pojkar. I de flesta tillfällen får barnen ögonkontakt med pedagogerna. Övervägande är det pojkar vars ögonkontakt uteblir.

Personer som lever med demenssjukdom såväl som mentalt friska människor behöver uppleva välbefinnande. Ett viktigt mål i vården och omsorgen av personer med demens är därför att hitta vägar för att försöka främja välbefinnande hos personen. Avhandlingens övergripande syfte varatt utveckla kunskap om aspekter av betydelse för att äldre personer med måttlig till svår demens ska uppleva välbefinnande. Avhandlingen baseras på empiriskt material från fyra delstudier. Den första delstudien, I(etnografi) genererade fältanteckningar från 31 observationstillfällen samt nio kvalitativa intervjuer med vårdgivare, så kallade kontaktmän till personen med demens. Delstudie II(testutveckling/tvärsnittsstudie) utgjordes av 336 testprotokoll som bearbetades statistiskt. Materialet i delstudie III (reformulerad grundad teori) innefattade 18 kvalitativa intervjuer med personer med demens samt 18 observationsprotokoll från observation av icke-verbalt språk. Den sista delstudien (IV) (konstruktivistisk grundad teori) bestod av fältanteckningar från 24 videoinspelningar av Egentids-situationer och 24 kvalitativa intervjuer med personer med demens samt åtta kvalitativa intervjuer med vårdgivare. Resultatet från avhandlingens studier visar att de kognitivt friska personerna som finns i personens närhet har en avgörande betydelse för upplevelsen av välbefinnande hos personer med måttlig till svår demens. För att interaktion ska vara önskvärd och ge välbefinnande måste den mentalt friska parten ha kunskap och insikt om att det finns en större medvetenhet hos personen med måttlig till svår demens än vad det omedelbara intrycket av förmågor ger. Om denna insikt saknas finns risk att interaktionen kan leda till kränkning i stället för välbefinnande. Det är förmodligen av betydelse att ha kunskap om och försöka fånga personens kvarvarande förmågor istället för att fokusera på brister. Kunskap om kvarvarande förmågor och till exempel överinlärda förmågor som fångas i anpassade test kan bidra till en mer positiv syn på personen och innebära att kvarvarande förmågor bättre tas tillvara, vilket kan bidra till välbefinnande. Personen med måttlig till svår demens kan kommunicera ett välbefinnande men det kräver lyssnarens förmåga och förmåga att tolka. Det kan också kräva en del praktiska ansträngningar med hänsyn till personens kognitiva nedsättningar som till exempel hjälpmedel i form av bilder och ting. Förmodligen ger interaktion som leder till en relation alltid en upplevelse av välbefinnande. Tid är en avgörande faktor för att upprätta relationer som ger välbefinnande hos personer med måttlig till svår demens. Det är därför viktigt att i vården avsätta tillräcklig tid, som vid till exempel Egentid, för att upprätta relationer och därigenom främja välbefinnande.

Bakgrund: Varje år sker mer än 61 miljoner vårdmöten i Sverige. Bemötande i vården består främst av kommunikation via samtal och dialog. Mötet är grunden för sjukvårdens verksamhet. Smärta är en vanlig orsak till mötet med vården. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att undersöka faktorer som vårdpersonal och patienter uppfattar som viktiga när det gäller uppfattning och skattning av smärta i olika vårdsituationer. Metod: En litteratursökning gjordes där tolv kvantitativa och två kvalitativa artiklar inkluderades. Artiklarna har granskats och vetenskaplig kvalitet bedömts. Resultat: Patienters beskrivning av smärta påverkas främst av om de tillfrågats om sin smärta och hur de tillfrågats. Brister i bemötandet är enligt patienterna främst informationen i vården. Det var viktigt för patienterna att bli sedda utifrån flera dimensioner samt att sjuksköterskan trodde på och förstod det patienten upplevde. Diskussion: Det är viktigt med ett gott bemötande då vårdens kvalité är beroende av detta. Det finns dock hinder när det gäller patienters möjlighet att delge sin version. Ett av dem är att sjuksköterskans och patientens uppfattning ibland skiljer sig kraftigt, vilket kan förhindra en bra interaktion och behandling. Konklusion: Patienter med smärta bör bemötas individuellt med ett holistiskt förhållningssätt. Information och kommunikation är viktiga delar i bemötandet.

Syftet med mitt arbete har varit att undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med att främja elevers matematikinlärning samt hur de elever som tappat lusten och intresset för ämnet kan fångas upp. Både i rapporter från Skolverket och i forskning som gjorts inom ämnet tyder mycket på att den främsta faktorn som bidrar till elevernas inlärning, lust och intresse är hur undervisningen utformas. För att elever ska kunna befästa matematiska abstraktioner bör undervisningen, enligt litteraturen, utgå från elevers erfarenheter. Vad eleverna har kunskap om sedan tidigare, då det gäller matematik, är en viktig aspekt att ta hänsyn till som lärare. Viktigt är även att samtala om matematik, att kommunicera i undervisningen ger eleverna en djupare förståelse för symboler och begrepp. För att få svar på mina frågeställningar har jag tagit del av tidigare forskning och litteratur som berör elevers matematikinlärning. Jag har även gjort kvalitativa intervjuer med fyra lärare i år tre för att få en beskrivning av hur arbetet med matematiken ser ut i praktiken. Genom deras beskrivningar har jag kunnat få en bild av vilka faktorer de anser vara viktiga för elevers matematikinlärning. Huvudresultatet av intervjuerna är att eleverna får tillfällen till att samtala, reflektera och argumentera för sina tankar i undervisningen.  Dock framgår det att ett laborativt och undersökande arbetsätt inte har fått någon större genomslagskraft även om eleverna ofta får arbeta praktiskt. Slutsatsen blir att förändringar i undervisningen har skett, framförallt då det handlar om att synliggöra elevernas tankar, men det laborativa och undersökande inslagen i undervisningen behöver fortfarande få mer utrymme vilket även skapar lust och intresse för eleverna.