Studien belyser hur pedagoger upprätthåller och/eller motverkar traditionella könsmönster vid påklädnadssituationer i förskolan. Syftet med studien var att undersöka pedagogers arbete med att motverka traditionella könsmönster vid påklädnadssituationer i förskolan. Studien har utgått från fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer samt fem icke-deltagande observationer. Vi har utgått från Hirdmans genusteori. Studiens resultat visade att traditionella könsmönster upprätthålls på olika sätt av pedagoger i förskolan. Resultatet visade även att en medvetenhet hos pedagogerna fanns och att en strävan efter att motverka traditionella könsmönster även fanns. Vår slutsats är att det finns en medvetenhet hos pedagoger men att traditionella könsmönster lever kvar och präglar förskolans utbildning.

Den här undersökningen har som syfte att ta reda på hur några förskollärare tolkar och omsätter några av läroplanens, Lpfö:s, skrivningar om könsmönster och könstillhörighet. Undersökningens metod består av sex intervjuer med förskollärare som gjordes med stöd av en intervjuguide. Materialet har analyserats med hjälp av feministisk poststrukturalism och genusteori.Studiens resultat visar att förskollärarna är medvetna om att deras förhållningssätt har stor betydelse i arbetet att motverka könsmönster i förskolan. De menar att det är viktigt att vara närvarande i diskussioner som barnen har om könsmönster och könstillhörighet som kan begränsa flickor och pojkars utveckling, val och lärande. Genom att dela in barnen i mindre grupper skapas enligt förskollärarna goda förutsättningar för alla barn att fritt utforska den miljö och det material som förskolan erbjuder. De beskriver även att dela in dem i mindre grupper och skapa förutsättningar för att våga utforska fritt främjar motverkning av könsmönster. Det framkommer även att organisering av utbildning är rektorns ansvar, men att förskollärarna har ansvaret för utbildningen. Förskollärarna kan delegera arbete till övriga i arbetslaget, men det yttersta ansvaret att undervisning bedrivs är deras. För att främja jämställdhet beskriver förskollärarna att de använder normkritisk litteratur och att de arbetat projektinriktat under flera år, samt att de även förankrat och förbättrat likabehandlingsplanen. Möten för vårdnadshavare sker där verksamheten presenteras och förklaras, för att främja relationen mellan förskola, vårdnadshavare och barn. Slutsatser som dras av föreliggande studie är vikten av att ha utrymme för diskussion för att skapa en samsyn om hur de ska arbeta med könsmönster och könstillhörighet i arbetslaget. Vikten av att beakta läroplanens, Lfpö18 skrivningar från första året barnen börjar i förskolan, gällande könsmönster och könstillhörighet samt förskollärarnas bemötande av barnen i rollen som pedagogiska ledare för att främja lika villkor och möjligheter för flickor och pojkar.

Syftet med studien var att undersöka vilka inställningar och upplevelser damhockeyspelare på elitnivå i Sverige har till regelskillnaderna mellan dam- och herrhockey. Med fokus på damspelarnas syn på regelskillnaderna, hur damhockeyn påverkats av regelskillnaderna samt vad ett eventuellt införande av tacklingar i damhockeyn skulle leda till. Studien var en kvalitativ intervjustudie där sex damhockeyspelare som spelar eller nyligen spelat i SDHL intervjuades. Intervjuerna var semistrukturerade och utgick ifrån en frågeguide som sedan kompletterades med följdfrågor för att få ut information som svarade mot syftet. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera studiens data. Resultatet diskuterades utifrån den kritiska feministiska teorin. Resultatet visar på att respondenterna är oförstående till varför det finns regelskillnader samt att de tycker att det är del att det görs skillnad på dam och herr. Det framkom både positiva och negativa konsekvenser av regelskillnaderna. Det positiva som framkom var bland annat att galler skyddar mot skador samt att tacklingsförbudet leder till ett finare och mer tekniskt spel. De negativa konsekvenser som frammkommit var en ökad skaderisk på grund av att spelarna inte kollar upp då de inte tror att en tackling/kollision ska ske. Regelskillnaderna gör även att damhockeyn inte passar in i den norm som råder kring vad ishockey är vilket leder till att de inte bli lika accepterade som herrhockeyn, de menar även att regelskillnaderna leder till ett långsammare spel med mindre vändningar, någor som leder till att mindre publik vill kolla på damhockeyn. Ett införande av tacklingar är något som skulle gynna damhockeyn på flera plan menar respondenterna, däremot är det en stor fråga som kräver mycket jobb och en fråga de styrande inom hockeyvärlden antagligen inte prioriterar att ta upp.

Syftet med detta examensarbetet är att öka förståelsen för undervisningen kring könsmönster, normer och kroppsideal i idrotts- och hälsaundervisningen i gymnasieskolan. De frågeställningarna som använts för examensarbetet är:•Hur tolkar och arbetar lärare med könsmönster, normer och kroppsideal i undervisningen i Västervik och Malmö? •Hur upplevs möjligheter/utmaningar i undervisningen kring könsmönster, normer och kroppsideal ur ett lärarperspektiv? •Hur upplever eleverna lärarens undervisning kring könsmönster, normer och kroppsideal?Examensarbetets teori består av Pierre Bourdieus kultursociologiska teori samt genusperspektiv. I den tidigare forskningen lyfts både svensk och internationell forskning på fältet fram och summeras. Man kan där se att undervisningen kring könsmönster, normer och kroppsideal går i en framåtgående riktning men att det går trögt och att det finns motstånd på sina håll från lärare. Examensarbetets metod består av både kvalitativ metod med inspelade intervjuer med lärare på fältet, kommentarer från öppna enkätfrågor samt kvantitativ metod med statistik insamlat från elevenkäter. Undersökningen är gjord med lärare och elever på två svenska gymnasieskolor med olika geografiska och sociokulturella förutsättningar.Det examensarbetet kommer fram till är att lärarna på den Malmöbaserade skolan arbetar mer aktivt gentemot könsmönster, normer och kroppsideal än den i Västervik. Samtidigt upplever samtliga lärare att ämnet är svårtolkat. Lärarna upplever att det finns möjligheter med en ökad förkunskap hos eleverna och även möjligheter med samarbete kring ämnet samt svårigheter kopplade till tidsbrist, ålder och bristande ämneskunskaper hos dem själva. Elevernas upplevelser överensstämmer i hög grad med sina lärares. De elever på den Malmöbaserade skolan som arbetar mer aktivt gentemot könsmönster, normer och kroppsideal uppfattar och upplever den undervisningen som god men med möjligheter att bli bättre. De eleverna på den Västerviksbaserade skolan lyfter i sin tur fram att de saknar undervisning. I diskussions- och slutsatskapitlet diskuteras först undersökningens metod och sedan resultatet gentemot tidigare forskning och examensarbetets frågeställningar. Avslutningsvis i slutsatsen ges förslag på framtida forskning på området samt avslutande tankar lyfts fram.

Denna studie utgår från ett av lärares komplexa uppdrag i arbetet med värdegrunden mer specifikt; uppdraget att främja jämställdhet och motverka könsmönster. 2018 reviderades läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11). Syftet var att förtydliga lärares jämställdhetsuppdrag. Lgr11 beskriver vad en lärare ska arbeta med, dock är det upp till läraren själv hur de ska lägga upp arbetet. Syftet är att genom en forskningsöversikt belysa utmaningar som lärare står inför när de arbetar med jämställdhet i värdegrunden samt exemplifiera hur lärare kan arbeta genusmedvetet. Diskussion om det omgivande samhällets påverkan förs i en analys med hjälp en teoretiska referensram, den utvidgade didaktiska triangeln. Studiens frågeställningar är: Hur kan lärare arbeta för att främja jämställdhet och motverka könsmönster? Vad underlättar och vad försvårar jämställdhetsarbete i skolans lägre åldrar? Studien är en forskningsöversikt med inspiration av systematisk litteraturstudie som metod. Urvalet gjordes genom artikelsökning och gallrades genom olika inklusions- och exklusions kriterier. Artiklar valdes genom att granska abstract för att finna relevans till studiens syfte och frågeställningar. De utvalda artiklarna har sedan genomgått ytterligare granskning då de värderats utifrån checklistor för bevisvärde. Utifrån befintlig empiri görs en innehållsanalys där valda koder leder in till fyra teman: lärares arbetssätt, lärares synsätt, lärares förutsättningar samt skolans normer. Dessa teman utgör disponeringen för studiens resultat. I resultatet presenteras betydelsen av dessa teman och hur de påverkar jämställdhetsarbete. Resultaten som framgick, genom frågeställningarna, var att lärare kan arbeta med kompenserande eller genusneutrala metoder. Lärare måste även arbeta med att bli medvetna om könsmönster och reflektera över dem, för att kunna ge alla elever samma möjlighet till utveckling. Att ständigt reflektera över undervisningen är av stor betydelse för att motverka könsmönster. Svårigheter som framgick var att lärare har förmågan att rekonstruera mönster som missgynnar elever samt att samhällets normer speglas i skolan, både normer som gynnar och missgynnar. Slutsatsen av studien sammanfattar att lärare bör bli medvetna om sina egna normer som de styrs av, men även medvetandegöra sig om vilka könsmönster som missgynnar jämställdhetsarbete. Hur lärare förhåller sin till eleverna och dessa mönster påverkar sedan vilka begränsningar och möjligheter lärare skapar för elever att utvecklas som individer.

Genus är konstruerat av människan för att beskriva relationen mellan man och kvinna (Svaleryd2002, ss. 29-30). Ett genusarbete i förskolan grundar sig i ett större område, närmare bestämt jämställdhet. Att arbeta för att alla barn ska behandlas på lika sätt är ett krav utifrån både läroplanen som beskriver att “Förskolan har ett ansvar för att motverka könsmönster som begränsar barnens utveckling, val och lärande” (Lpfö 18 2018, s. 7), men också utifrån barnkonventionen (2009) artikel 2 som slår fast att “alla barn har samma rättigheter och lika värde”. Syftet med vår studie är att ta reda på hur förskollärare arbetar för att motverka könsmönster i verksamheten. Vi har valt att använda oss av kvalitativ metod med Self report som metodverktyg för att besvara vårt syfte. Teoretisk utgångspunkt för studien är Hardings genusmodell som bygger på strukturell- symbolisk- och individuell nivå. Det resultat vi kom fram till i studien är att förskollärare arbetar med att skapa lärmiljöer som tilltalar alla barn, oavsett kön. De lyfter även sitt eget förhållningssätt som en förutsättning för genusarbetet i förskolan. Det handlar om hur de bemöter och tilltalar barnen, men också hur de agerar i vardagliga situationer. Utmaningar i förskolan är när kollegor inte har samma förhållningssätt kring genus och utmaningar utanför förskolan är samhället i stort, såsom vårdnadshavare, marknadsföring och litteratur.

Syftet med studien är att undersöka fritidslärares aktiva arbete med genus -        Hur arbetar lärare i fritidshem med genus? -        Hur förhåller sig lärare i fritidshem till genus, såsom könsmönster? Martinsson och Reimers (2020) menar på att den elevenen som inte följer normen av de traditionella könsmönstren är den eleven som blir bestraffad. Eftersom vi utgör vissa handlingar utifrån om det är en pojke eller flicka. I studien använder vi oss av kvalitativa metoder där vi samlar in vår data med hjälp av observationer och intervjuer. Utifrån studien framgår det genom fem intervjuer och fyra observationer av verksamma fritidslärare fram att genus är något de arbetar aktivt med. Här arbetar fritidslärarna utifrån individen och inte gentemot könen. De försöker ge en bred och varierad undervisning som ska inkludera alla. Ingen av fritidslärarna försöker få eleverna till att leka eller göra något specifikt som kan riktas mot de traditionella könsmönster, de ser till individen och försöker skapa en verksamhet som är gynnsam för alla. Fritidslärarna upplever att det har skett en stor förändring från förr jämfört mot idag. Det framkommer dock att två av pedagogerna behandlar flickor och pojkar på olika sätt ibland men att inget dem har reflekterat över detta tidigare.  Trots att det skett en stor förändring i fritidshemmen gällande arbetet med genus finns det fortfarande mycket att arbeta med, vilket fritidslärarna i studien också bekräftar.  Slutsatsen av det fritidslärare som deltog i studien och hur de förhåller sig till genus och könsmönster är att de arbetar utifrån individen. Att forska vidare på anser vi att arbetet ska fortsätta framåt med genus hade det varit intressant att se vilket stöd fritidshemmet får av rektor och huvudman.

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida bilder i samhällskunskapsböcker för skolåren 1-6 befäster och/eller förstärker en traditionell syn på manlighet respektive kvinnlighet. Vi har granskat fem olika samhällskunskapsböcker för skolåren 1-6 ur ett genusperspektiv. Vår teoretiska utgångspunkt har varit Yvonne Hirdmans genusforskning. Vi har använt oss av en semiotisk bildanalys som metod. Metoden ser bilden ur dess denotativa och konnotativa betydelse. Vi fann att bilderna i de undersökta samhällskunskapsböckerna bidrar till ett isärhållande av män och kvinnor samt att de återskapar gällande genussystem där kvinnor och män framställs på ett traditionellt kvinnligt respektive manligt sätt.

Bakgrund: I Sverige finns styrdokumentet läroplanen som föreskriver att under­vis­ningen i skolan ska präglas av jämställdhet och att skolan ska arbeta för att motverka traditionella könsmönster. Trots det visar forskning att idrottslärares uppfattningar om jämställdhet tenderar att grunda sig i ett ideal där manligt är överordnat kvinnligt och en maskulin norm uppmuntras på lektionerna i ämnet idrott och hälsa. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva hur grundskoleelever på en skola i norra Sverige upplever jämställdhet i idrottsundervisningen och hur de uppfattar att idrottsläraren arbetar med jäm­ställdhet i skolämnet idrott och hälsa. Metod: För att besvara studiens syfte deltog nio respondenter (sex flickor och tre pojkar) mellan 14–16 år i semistrukturerade intervjuer. En tematisk innehållsanalys användes för att beskriva och dra slutsatser kring respondenternas upplevelser. Resultat: Studiens resultat visade att eleverna anser att idrottsundervisningen är jäm­ställd och att de inte uppfattar att läraren gör skillnader på eleverna baserat på deras könstillhörighet. Trots det kunde flera aspekter som pekar på att idrottsundervisningen inte är jämställd urskiljas. Dessa inkluderade en maskulinitetsnorm där manligt kodade idrotter värderades högre än kvinnligt kodade idrotter och en norm där pojkarna tog mer plats än flickorna. Det förekom dessutom könsrelaterade gruppindelningar. Att lärarna inte lyckas bryta situationer där pojkarna tar plats på bekostnad av flickorna tror elev­erna beror på att lärarna inte ser eller hinner. Slutsats: För att arbeta enligt läroplanens föreskrifter behöver idrottslärarna ifrågasätta normer som i samhället anses vara självklara. Om läroplanens jämställdhetsföreskrifter ska kunna realiseras behöver fokus flyttas från tillfälliga lösningar, så som könsrela­terade gruppindelningar, till att ta itu med strukturen och utmana könsrelaterade normer. Därför kan idrottslärarna behöva jämställdhetsinriktad utbildning för att utveckla sin förmåga att upptäcka och ifrågasätta traditionella könsmönster, samt hjälp att imple­mentera normkritisk pedagogik i undervisningen.

Sammanfattning I läroplanen för förskolan (Lpfö18 2018, s. 7) står det att förskolan har som uppdrag att motverka begränsande könsmönster men enligt en granskning av Skolinspektionen (2017) lever många förskolor inte upp till skollagens krav på att ge lika förutsättningar för flickor och pojkar. Upprätthållandet av könsmönster i förskolemiljön bidrar till ”konsekvenser för pojkar och flickors utveckling, uppfattade förmågor samt lärande som de får med sig in i skolan”(Skolinspektionen 2017, s. 26). Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med könsmönster i förskolan. För att besvara syftet lutar sig studien mot två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare sina tolkningar av begreppet ’könsmönster’? samt Hur beskriver förskollärare sitt arbete med könsmönster i förskolan? Den datainsamlingsmetod som ligger till grund för studien är semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt har fyra förskollärare från tre kommunala förskolor intervjuats utifrån en intervjuguide om totalt elva frågor med tillhörande följdfrågor. Under intervjuerna har förskollärarna fått möjlighet att dela med sig av sina tankar om och kring sitt arbete med könsmönster i förskolan. Studiens resultat visar på att det finns flera olika sätt att arbeta med könsmönster i förskolan. Respondenterna beskriver genomgående i resultatdelen att pedagogens kompetens och bemötande är av stor vikt, samt lärmiljöns utformning och det förberedande arbetet med barnets självkänsla. Resultatet visar vidare på att pedagogernas tolkning av könsmönster skiljer sig åt