Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om elevers upplevelser av på nätet. Studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer med åtta elever i grundskolan, resultatethar sedan delats upp tematiskt. I resultatet framkommer det att elever upplever att negativa handlingar sker på nätet. Alla har inte själva blivit utsatta men en stor del av informanterna i studien berättar om andra i deras närhet som blivit utsatta. Studien visar även att eleverna har egna strategier för att hantera de negativa handlingarna. Det framkommer också preferenser för vilka personer eleverna vänder sig till för stöd.

Leken har en central plats i förskolan och har positiva effekter för barns utveckling och lärande. I förskolan är barnens lek och spontana aktiviteter beroende av hur de vuxna organiserar och strukturerar upp vardagen i vuxenledda aktiviteter och rutinsituationer. Syftet med denna studie var att undersöka hur barns sociala samspel tas i uttryck och på vilket sätt skiljer sig samspelet i de spontana respektive styrda aktiviteterna på förskolan. För att försöka synliggöra barnens samspel har vi genomfört observationer med inspiration av etnografi som metod. Vi har tagit i beaktande att vi som observatörer tolkar barnens sampel vilket kommer att påverka hur resultatet ser ut. Det betyder att vårt resultat bygger på våra upplevelser utifrån de observationer vi genomfört, varför resultatet inte utgörs av en absolut sanning. Studiens resultat visar att barnens samspel skiljer sig åt i de spontana respektive styrda aktiviteterna. I de spontana aktiviteterna visade barnen bland annat en vilja att kommunicera och lösa problem på egen hand, barnens aktiviteter innehöll fler inslag av fantasilek och förhandlingar om roller. Under de styrda aktiviteterna rörde sig barnens samspel flera gånger om att anpassa sig efter förskolans normer och regler, till exempel att sitta still på samlingen och räcka upp handen. Resultatet visade även ett framträdande drag i barnens samspel i form av tyst kommunikation. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Sociala medier är en viktig arena för barn och unga i samhället idag då dagens generation unga vanligtvis spenderar mycket tid i den tekniska kontexten. Min uppsats undersöker tjejers (14–18 år) användande av sociala medier (främst Instagram) med utgångspunkt i vad som sker på deras självpresentationer. Studien har en tolkande fenomenologisk ansats och baseras på sex semistrukturerade intervjuer, exempelvis om vilka tankar som dyker upp innan en bild ska publiceras och efter en bild har publicerats. Tjejernas erfarenheter av sociala medier analyseras dels utifrån Goffmans teori om självpresentation och dels utifrån Corsaros teori om kamratkulturer. Resultatet visar att olika faktorer i omgivningen, exempelvis kamratkultur och hem och skola, har olika betydelse för hur tjejerna skapar sina självpresentationer och uppfattar sig själva och sin kropp. Resultatet visar även att posering på bilder, respons på bilder och oro över vad andra ska tycka om en bild har betydelse för publicering av bilder på en självpresentation. Ytterligare visar resultatet att kropps-jämförelser sker ständigt i tjejernas vardag där olika faktorer i omgivningen spelar roll. Slutsatsen är att publicering av bilder och sociala spel på tjejernas självpresentationer är en del av kamratkulturerna och de unga tjejernas vardag. Bildpublicering handlar inte bara om en bild, utan är ett omfattande socialt spel. / Social media is animportant platform for the youth society, as the youth generation normallytends to spend a lot of time in the technical context. My dissertationinvestigates how girls (14-18 år) use social media (especially Instagram), withan emphasis on what happens in their self-presentation. This study has aninterpreting phenomenological approach and is based on six semi-structuredinterviews on the girls' thoughts before and after the publication of pictures.The girls' experiences of social media are partly analyzed via Goffman's theoryabout self-presentation and partly through Corsaro´s theory about peer-cultures.The result indicates how different factors in the environment (e.g. peer-culture,school and home), have a different meaning for how the girls create their ownself-presentations and how they perceive themselves and their bodies. Theresults also show how posing in pictures, social response and anxiety of whatothers might think about a picture have an impact on publication. Additionally,the results indicate how bodily comparisons continuously happens in girls'everyday life. The conclusion is that the publication of pictures and socialgames on girls' self-presentations is part of the comrade-cultures and theyoung girls' everyday life. Publication of pictures is not only about apicture, but a comprehensive social game.

Utvecklingen och framväxten av digital teknik har ökat exponentiellt de senaste årtiondena och är idag en naturlig del av de flesta människors liv. Forskning om hur den digitala tekniken påverkar barn är ett relativt nytt och outforskat forskningsfält. Denna studie har som syfte att undersöka vilka appar vuxna väljer åt barn samt vilken roll dessa val kan spela i barns digitala användning, kulturer och vardag. Studien tar utgångspunkt i barndomssociologisk teori för att belysa kopplingar mellan barns digitala användning med kulturen de befinner sig i och deras barndom. Vi har använt enkät som metod för att besvara syftet, med tjugotvå informanter som antingen är verksamma i förskola eller är vårdnadshavare till barn på förskola. Slutsatsen och resultatet av studien kan sammanfattas av att barns digitala användning är ett polariserat område där vuxnas roll, åsikter och antaganden kan påverka barnens liv och kamratkulturer. Av den tidigare forskningen och teorin vi valt att analysera empirin med, får vi snarare syn på vikten av en kompetenshöjning och en större medvetenhet kring den digitala användningen och appars påverkan på barns liv.

Problemområde: Barn i förskolan delar en specifik kamratkultur som innehåller kunskaper och information om gruppens sociala vardagsliv. För att kunna bekräfta, förstå och respektera barns relationer behöver pedagoger analysera och agera utifrån barns perspektiv. Om man erkänner barn som kompetenta aktörer och barngruppen som en viktig tillgång för det pedagogiska arbetet, behöver alla som arbetar inom förskolan uppmärksamma det barnen själva bidrar med i verksamheten. Syfte: Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur barns erfarenheter, uppfattningar och förståelse av tillhörighet kan komma till uttryck i en specifik förskolegrupp. Avsikten är att identifiera hur kamratkulturen speglas ur barns perspektiv. Dessutom är avsikten att diskutera vilken betydelse kunskapsbidraget om barns kamratkulturer kan ha för pedagogers och specialpedagogers förståelse av barns förskolevardag och för olika pedagogiska ställningstaganden. Frågeställningar:Hur uttrycker barnen i undersöknings gruppen genom ord och handling sina upplevelser av tillhörighet och hur förhandlar de om tillhörighet? Hur gestaltar sig inneslutningens komplexitet i denna undersökningsgrupp och hur kommer den till uttryck i barnens förskolevardag? Hur ser mönster och roller i kamratkulturen, och hur kan de beskrivas?Utgångspunkt är den barndomssociologiska teorin och Corsaros (2003, 2011) teori om kamratkulturer. Löfdahl (2004) Tellgren (2004) och Skånfors (2013) är tre svenska forskare som använt och utvecklat kamratkulturteorin och satt in den i ett svenskt förskolesammanhang. Deras forskning utgör en del av underlaget för tidigare forskning i denna studie. Metod: Detta är en kvalitativ studie inspirerad av etnografisk ansats utförd på en förskolevdelning. Studien är multimetodisk. Fältanteckningar, deltagandeobservationer, intervjuer, samtalspromenader samt samlingar med kompistema utgör underlag för att skapa en förståelse för barns perspektiv. Resultatet visar i likhet med tidigare studier på barns angelägenhet att vara en del av gemenskapen samtidigt som de visar att det är viktigt för dem att skydda densamma. Ett resultat som skiljer sig från tidigare studier är hur barnen sparar och återupptar lekteman och aktiviteter efter avbrott, vilket får konsekvenser i kamratkulturen. Studiens resultat visar att grupprocesser utgör en betydande del av varje barns dag på förskolan. Kunskapsbidraget: De kunskaper och erfarenheter som barn bär med sig från upplevda kamratkulturer kommer att få betydelse för barnens deltagande i andra kulturer de ingår i och kommer att ingå i. Barnens kompisrelationer och arbete med tillhörighet i förskolan behöver därför uppmärksammas och diskuteras. Detta arbete är ett bidrag till att skapa förståelse för och kunskap om barns egna kamratkulturer.Specialpedagogiska implikationer: Kamratkulturteorin är viktig att beakta och använda i förskolans vardag för att inte ta barns kamratkulturer för självklara. Med synsättet att människans kompetens är beroende av kontexten kan det specialpedagogiska uppdraget bidra till att utveckla verksamheten i förhållande till hur hela förskolemiljön är organiserad, för att främja alla barns möjligheter till goda kamratrelationer.

SammanfattningFöljande kvalitativa studie syftar till att skapa en ökad förståelse kring barns uteslutning i den fria leken utomhus. Med hjälp av tidigare forskning beskrivs forskningsläget gällande barns uteslutningsmetoder. Forskning kring barns uteslutning utomhus är knapp, majoriteten av tidigare forskning fokuserar på inomhusmiljöer. Genom användandet av deltagande observationer vill vi bidra med kunskap kring hur barn utesluter varandra i den fria leken utomhus. Observationerna genomfördes på en förskolegård där barn i åldrarna 1–5 var ute samtidigt. Det framkommer att barn primärt använder en verbal uteslutningsstrategi, meningar likt “nej, nej, nej” används ofta som metod. Sekundärt framkommer en fysisk strategi där bortspringande eller knuffande ingår. Även ignorerande observerades vid enstaka tillfällen. Vår förhoppning är att studien ska uppmärksamma en bild där uteslutning ses som en naturlig del av barns sociala liv. De negativa känslor uteslutning kan medföra ska inte försummas, men något som inte heller bör försummas är det skyddande och bevarande av kamratkulturer som uteslutningen innebär. Skyddandet och bevarandet av kamratkulturer uppmärksammas i studien som tillfällen då barnen innesluter sin lek. Resultaten har bidragit till att öka förståelsen kring hur barn utesluter varandra, där den huvudsakliga slutsatsen är att uteslutning ofta är en konsekvens av inneslutning, och tvärtom.

Studiens syfte var att bredda kunskapen för nyexaminerade förskollärare om strategier och förutsättningar som kan behövas i deras arbete för att stärka barns kamratrelationer och förebygga utanförskap. Studien visar på att förskollärare befinner sig i ett omedvetet dilemma i förskolan om kamrat- och vänskapsrelationer. Den saknade kunskapen av viktiga komponenter i området riskerar att förskollärare arbetar kontraproduktivt. Teorier som har presenterats i vår studie som utgångpunkt är socialkonstruktivism och om barns kamratkulturer. I vår kvalitativa studie har vi använt oss utav semistrukutrerade intervjuer för datainsamling. Metoden för att bearbeta datainsamlingen var tematisk analys. Genom denna metod kunde vi sedan skapa teman för vår studie. Respondenternas svar på frågorna analyserades sedan med stöd av teorier och tidigare forskning som vi har valt.

<p>Den här studien utgår ifrån en intervjuundersökning med förskolebarn i en kommun i Mellansverige utförd efter Skolinspektionens besök i kommunens förskolor och med utgångspunkt från en av de åtgärdspunkter förskolorna fick att arbeta med efter inspektionen. Den åtgärdspunkt som föranledde intervjuundersökningen handlade om att få ett underlag till den plan mot kränkande behandling och diskriminering som varje enhet inom skolväsendet skall upprätta årligen. Underlaget skulle bestå i att förskolebarnen var delaktiga i den process som föregick upprättandet av denna plan. Den del av studien som avhandlas i detta arbete utgick ifrån intervjuerna som utfördes på en av dessa förskolor. De viktigaste frågorna i denna studie var att undersöka om förskolebarnen upplevde sig vara inneslutna i eller uteslutna från lek med andra barn och om de upplevde sig vara utsatta för någon form av kränkande behandling på någon plats i den pedagogiska miljön samt om de ansåg sig ha något inflytande över sin vardag på förskolan. Både under intervjuerna samt under genomgången av dem uppkom många nya frågor och fokus ändrades något. Vad förmedlar barnen i sina svar? Får lärarna verkligen reda på barnens upplevelse av sin tillvaro på förskolan? Resultaten visade att majoriteten barn upplevde att de fick vara med i leken med andra barn och att inget barn förmedlade att det varit utsatt för kränkande behandling samt att drygt hälften av barnen ansåg sig få vara med och bestämma. Det var förhållandevis positiva resultat. Kan det verkligen stämma? Då det är många faktorer som spelar in i en intervjusituation med barn som respondenter blev slutsatsen att resultaten kanske ger en fingervisning om hur barnen upplever miljö och relationer på sin förskola. En annan slutsats blev att det krävs övning i att samtala med varandra och reflektera tillsammans, både för barn och vuxna, för att resultaten ska bli mer tillförlitliga.</p>

The aim of this thesis is to describe, analyse and understand how children in preschool construct cultural diversity in their interaction. A wide definition of culture is being used, thereby stressing the cultural background of all children. The study is based on observations and conversations with children in three Swedish preschools. In observing and talking to the children the main interest has been on the extent to which experiences from the children’s individual backgrounds, called cultural impulses, are discernible in their play and interaction. In the analysis a theoretical framework of childhood sociology has been used in order to understand what meaning the children’s actions in their peer cultures have in the construction of cultural diversity. The activities going on in the peer culture have also been studied in relation to the pedagogical context. The findings show diversity within the peer group when it comes to gender and competencies but the actions within the peer cultures contain power game and inclusion as well as exclusion. These are results of hierarchies in the group, building on for example status and social position. These hierarchies are strong in the processes in which it is determined which of the cultural impulses from the children that will be a part of the play and which ones that will be rejected. In Swedish preschool one part of the pedagogical context is the seldom-questioned "fri lek". This is a period of varied length during which the children play by themselves with little or no interference from the pedagogues. The results from the observations indicate that this kind of play has very different meaning for the children. For some it is a possibility to make use of their own experiences in their peer culture and for some it means subordinating to those with higher rank in the hierarchy. / Felaktigt serienummer (#44) i avhandlingen.

Den här studien utgår ifrån en intervjuundersökning med förskolebarn i en kommun i Mellansverige utförd efter Skolinspektionens besök i kommunens förskolor och med utgångspunkt från en av de åtgärdspunkter förskolorna fick att arbeta med efter inspektionen. Den åtgärdspunkt som föranledde intervjuundersökningen handlade om att få ett underlag till den plan mot kränkande behandling och diskriminering som varje enhet inom skolväsendet skall upprätta årligen. Underlaget skulle bestå i att förskolebarnen var delaktiga i den process som föregick upprättandet av denna plan. Den del av studien som avhandlas i detta arbete utgick ifrån intervjuerna som utfördes på en av dessa förskolor. De viktigaste frågorna i denna studie var att undersöka om förskolebarnen upplevde sig vara inneslutna i eller uteslutna från lek med andra barn och om de upplevde sig vara utsatta för någon form av kränkande behandling på någon plats i den pedagogiska miljön samt om de ansåg sig ha något inflytande över sin vardag på förskolan. Både under intervjuerna samt under genomgången av dem uppkom många nya frågor och fokus ändrades något. Vad förmedlar barnen i sina svar? Får lärarna verkligen reda på barnens upplevelse av sin tillvaro på förskolan? Resultaten visade att majoriteten barn upplevde att de fick vara med i leken med andra barn och att inget barn förmedlade att det varit utsatt för kränkande behandling samt att drygt hälften av barnen ansåg sig få vara med och bestämma. Det var förhållandevis positiva resultat. Kan det verkligen stämma? Då det är många faktorer som spelar in i en intervjusituation med barn som respondenter blev slutsatsen att resultaten kanske ger en fingervisning om hur barnen upplever miljö och relationer på sin förskola. En annan slutsats blev att det krävs övning i att samtala med varandra och reflektera tillsammans, både för barn och vuxna, för att resultaten ska bli mer tillförlitliga.