rePULSE är en ny träningsmetod för personer som har problem med att kontrollera sina impulser, inte bara aggression och ilska utan även nedstämdhet, social fobi, depression och missbruk med mera. Bakom rePULSE står Gunilla Dobrin. Det praktiska genomförandet av själva kursen följer de principer som finns i den kognitiva terapin där man arbetar med att hitta de negativa tankar som dyker upp och påverkar personen i fråga. Utgångspunkten för metoden är ART, Aggression Replacement Training, men till skillnad från ART som är en form av gruppterapi är rePULSE ett individuellt program. ARTs grundare Arnold P. Goldstein har tillsammans med Barry Glick (1987, 1994) påvisat att ART fungerar och ger resultat. Det saknas ännu utvärderingar och granskande forskning av metoden rePULSE, det är alltså inte möjligt att säkert påstå att metoden fungerar, trots att ART visat sig vara effektiv. I denna uppsats undersöktes metoden och dess kvalitet utifrån två perspektiv – dels brukarnas, som kallas deltagare, dels de professionella, eller som de här kallas, handledare. Detta genom kvalitativa forskningsintervjuer. Alla personer som intervjuats, både handledare och deltagare, var överens om att rePULSE är bra och de upplevde att metoden fungerar. rePULSE fasta struktur, de konkreta verktygen och dess individualitet är inslag som gör att metoden är uppskattad av både handledare och deltagare.

<p>Föreliggande studies syfte var att undersöka behandlingseffekten av ett Internetbaserat självhjälpsprogram med e-poststöd, för personer med olika typer av ångestproblematik. Ett ytterligare syfte var att undersöka behandlingsresultaten när deltagaren själv fick förfoga över behandlingens upplägg och innehåll. Huvudkomponenten i behandlingen utgjordes av sammanlagt 16 moduler hämtade från tidigare Internetbehandlingar riktade mot social fobi, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom samt depression.</p><p>Behandlingsgruppen utgjordes av 27 individer som varit kontrollgrupp i en tidigare behandlingsstudie. För samtliga deltagare pågick behandlingen tio veckor. Beroendevariabler utgjordes av självskattningsformulären Clinical Outcome in Routine Evaluation – Outcome Measure, Beck Anxiety Inventory, Montgomery Åsberg Depression Rating Scale – Self Rated, Quality Of Life Inventory, resultat på SCID-intervjuer samt kodning av totala symtom. Beroende t-test visade att behandlingsgruppen förbättrades signifikant på samtliga beroendevariabler, vilket innebär att denna KBT-behandling har lett till minskad grad av ångest, nedstämdhet samt ökat välmående, funktion och livskvalitet för deltagarna. Genomsnittlig effektstorlek inom gruppen var Cohens d=0.88.</p>

Syftet med föreliggande randomiserade kontrollerade studie var att undersöka effekten av internetadministrerad kognitiv beteendeterapi (iKBT) vid olika former av ätstörningsproblematik. Behandlingen pågick i åtta veckor och baserades på beteendeterapi (BT) med inslag av Acceptance and Commitment Therapy (ACT). Behandlingen inkluderade en skräddarsydd del som riktades mot vanliga komorbida tillstånd vid ätstörningar. 92 deltagare randomiserades till två grupper, en behandlingsgrupp (n = 46) och en kontrollgrupp (n = 46). Behandlingsgruppen som erhöll iKBT förbättrades signifikant på utfallsmått som avsåg att mäta ätstörningssymptom. På huvudutfallsmåtten BSQ respektive EDE-Q uppvisades signifikanta mellangruppsskillnader, kontrollerat för förmätning. Effektstorleken för mellangruppsskillnaden vad gäller EDE-Q var måttlig (d = 0.54) och för BSQ liten (d = 0.48). För de som fullföljde behandlingen var effektstorleken stor för EDE-Q (d = 0.98) och BSQ (d = 0.97). Andelen som betraktas blivit kliniskt signifikant förbättrade vid behandlingsslut varierade mellan 31.3 och 46.5 % beroende på vilka kriterier som avsågs. Detta var betydligt fler än för kontrollgruppen (9.5-26.1 %). På sekundära utfallsmått (PHQ-9, GAD-7, SWLS, QOLI) erhölls ej signifikanta skillnader mellan grupperna, kontrollerat för förmätningen, vid mätning direkt efter behandlingsavslut. Sammantaget visar resultaten att iKBT för ätstörningsproblem är lovande som behandlingsmetod. Långtidsuppföljningar och replikationsstudier behövs på området.

The purpose of this randomized controlled study was to investigate the effect of internet- administered guided self-help for women suffering from psychological problems following traumatic childbirth. The eight-week treatment program consisted of written chapters based on cognitive behavioral therapy. 56 participants were randomly assigned to a treatment group (n = 28) or a waiting list group (n = 28).The results showed that post-traumatic symptoms decreased as a result of the treatment, with large within-group effects measured by both the Traumatic Event Scale (TES) (d = 1.33) and the Impact of Event Scale-Revised (IES-R) (d = 1.3). The difference between the groups was only significant when measured by the IES-R in which case the between-group effect was large (d = 0.97). The proportion of the participants who showed clinically significant improvement was considerably greater in the treatment group than in the waiting list group. For other measured outcomes, the Beck Depression Inventory-II (BDI-II), Beck Anxiety Inventory (BAI), and the Quality of Life Inventory (QOLI), the difference between the groups were not significant,however the treatment group showed significant improvements between pre-and post measurements on all accounts.LAURA is most likely the first study to examine the treatment of psychological problems following traumatic childbirth. The results are promising and overall show that internet-administered cognitive behavioral therapy reduces post-traumatic symptoms following a traumatic childbirth, indicating a decrease in symptoms of anxiety and depression, and an improvement in quality of life.

Abstract Idag är det ca 30 % av befolkningen som upplever någon form av psykisk ohälsa, många söker vård via primärvården där de hänvisas till Hälsocentraler som erbjuder KBT behandling för psykisk ohälsa. De flesta söker för diagnoser som depression och ångesttillstånd. Eftersom det kan vara långa köer för individuell terapi erbjuds KBT behandling i grupp som ett alternativ till enskild terapi. Denna studie är en utvärdering av en KBT behandling i grupp inom Primärvården vid en Hälsocentral i norra Sverige. Sex deltagare har intervjuats efter avslutad gruppbehandling. Materialet i studien har genomgått en kvalitativ innehållsanalys. Teman som framkom i studien är psykologisk flexibilitet, perspektivtagande, smågruppsprocesser, beteendeförändringar och tilltro till den egna förmågan. Resultatet visar på att samtliga deltagare är positiva till den behandling i gruppform som de erbjudits. De hade dock önskat fler gruppträffar. Samtliga gav uttryck för att de via metoder och tekniker som mindfulness, kognitiv defusion och perspektivtagande bättre kunde hantera sin tillvaro. De upplevde förbättrad psykisk hälsa och beskrev förändrade beteenden som lett till insikter om och tilltro till den egna förmågan. Deltagarna uttryckte att de på egen hand ville använda sig av de nya färdigheterna och implementera dem i sina vardagliga liv. Ingen av deltagarna i studien upplevde sig vara i behov av någon ny eller fortsatt behandling efter KBT gruppens avslutning.

IKBT är en effektiv behandling för olika typer av problematik och terapeutstöd är en viktig faktor för behandlingens framgång. Det finns dock lite kunskap om vad terapeutstödet består av och vad i det som bidrar till behandlingens effektivitet. Syftet med denna uppsats är att undersöka vad terapeuter gör vid iKBT för depression och om detta har ett samband med behandlingsutfall. Data bestod av 644 e-postmeddelanden skickade från 5 terapeuter till 42 klienter vid en återfallspreventionsbehandling för egentlig depression. Kvalitativ innehållsanalys resulterade i 10 beteendekategorier. Efterföljande korrelationsanalyser fann att högre grad av beteendena bekräfta och uppmuntra hade samband med minskning av depressiva symptom, medan en högre grad av öppna frågor, modulinformation, förtydligande av ramar och uppmaningar hade samband med lägre grad av förbättring. Beteendena belysa klientens ansvar samt ställa uppgiftsorienterade frågor hade samband med ökat antal avhopp. Sammantaget fann studien flera terapeutbeteenden av vilka några hade samband med förändrad grad av depression samt avhopp. / ICBT is an effective treatment for various types of problem and therapist support appears to be important for the treatment's success. However, little is known about what it is and what in it that contributes to the effectiveness of treatment. The purpose of this thesis is to examine what therapists do in iCBT for depression and whether this is related to treatment outcome. The data consisted of 644 messages sent from 5 therapists to 42 clients in a relapse prevention treatment for major depression. Qualitative content analysis resulted in 10 behavioural categories. Subsequent correlation analysis found that higher levels of the behaviours to validate and to encourage were related to client improvement, while a frequent use of open-ended questions, module-information, clarification of frameworks and prompts had the opposite effect, i.e. correlated with a lower degree of improvement. Highlighting client's responsibility and asking task-oriented questions was associated to increasing numbers of dropouts. Overall, the study found a number of therapist behaviours, of whom several were associated with changed levels of depression and dropout rates.

Den psykiska ohälsan har ökat i vårt samhälle under de senaste åren och diagnosen utmattningssyndrom har blivit ett utmanande tillstånd inom primärvården. Det finns inga etablerade evidensbaserade behandlingsmöjligheter. De existerande behandlingarna i form av psykologiskt stöd och stresshantering är begränsade och saknar individualisering och evidens. Musikterapi har visat sig vara effektiv för vissa psykiska sjukdomar. I form av en experimentell pilotstudie undersöktes användning av musikterapi med KBT-inriktning (musikterapigrupp) hos 3 primärvårdspatienter med utmattningssyndrom under en tidsperiod av 10 veckor (7-10 sessioner) med syfte att påskynda återhämtning och förbättra det psykiska måendet. Musikterapigruppen (vårdcentral i Stockholm) jämfördes med fyra utmattningspatienter (vårdcentral i Sundsvall) som hade tillgång till kurator- eller psykologkontakt under dessa 10 veckors observationstid. Med hjälp av standardiserade frågeformulär undersöktes förloppet av stressnivån (SCI93), livskvaliteten (BBQ) samt symtomen på depression (MADRS-S) och utmattning (KEDS). I båda grupperna noterades en minskning av depressionssymtom, minskade symtom på utmattning samt lägre stressnivå och förbättrad livskvalitet. I kontrollgruppen noterades delvis större förändringar än i musikgruppen. Avsaknad av sjukskrivning samt mer långdragen sjukdomsprocess i musikterapigruppen diskuterades som orsaker. God sömn och vila är basen i återhämtningsprocessen hos patienter med utmattningssyndrom. Musikterapi anses som en enkel, billig och biverkningsfri behandlingsmöjlighet för patienter med utmattningssyndrom inom primärvården. Det önskas fler randomiserade större studier i området musikterapi och utmattning för att kunna etablera nya behandlingsrekommendationer för behandling av utmattningssyndrom och för att förankra musikterapin i ett multimodalt rehabiliteringskoncept på vårdcentralen.

No description available.

No description available.

This study is an in-depth description of the application of Cognitive Control Therapy (CCT) in regard to an adolescent with Down syndrome. The literature review revealed a dearth of knowledge on the cognitive development and functioning of adolescents with Down syndrome. The interpretivist research paradigm was used as a philosophical basis for the qualitative case study that created an opportunity for close observation and critical reflection. The primary method of enquiry consisted of interliking therapeutic sessions during which CCT was applied as an intervention technique. The data generated through this process were verified in terms of recent literature, interviews and observations. The data analysis served to highlight the interactive relationship between such aspects as the adolescent’s genetic predisposition, as well as physical and psychological factors which to a large extent, influence the cognitive functioning and development, and therefore also the learning ability of the adolescent with Down syndrome. The findings show that the application of CCT resulted in an improvement (although limited) in the adolescent’s metacognitive abilities and distractibility and that there was a measure of transference in regard to the social and emotional domains. In conclusion, it appears that CCT was an effective intervention strategy for this adolescent because it accommodated his specific learning style. / Dissertation (MEd (Educational Psychology))--University of Pretoria, 2006. / Educational Psychology / unrestricted