Syftet med föreliggande studie var att undersöka möjliga prediktorer för utfallet i KBT-behandling vid depression, face-to-face samt i kombination med stöd av en smartphoneapplikation. 88 deltagare randomiserades till smartphone- (n = 45) eller face-to-face-betingelsen (n = 43). Utfallsmåttet var förändring i Beck Depression Inventory-II mellan förocheftermätning, främst beräknat med residual gain scores. Samband mellan prediktorer och utfall undersöktes medkorrelationsanalyser. Regressionsanalyser med interaktionen mellan prediktor och behandlingsbetingelse genomfördes för att undersöka skillnader mellan betingelserna. Resultatet visade att högre initial depressionsnivå predicerade större förbättring för alla deltagare sammantaget samt för båda behandlingsbetingelserna. Att ha sysselsättning predicerade mindre förbättring för face-to-face-betingelsen. Vissa frågor gällande smartphoneanvändning visade sig betydelsefulla. Exempelvis var upplevelsen av att ha stor användning av sin smartphone relaterat till större förbättring för smartphonebetingelsen. Gällande allians var högre skattningar på Working Alliance Inventory-Short under behandlingsvecka tre relaterat till större förbättring för alla deltagaresammantaget samt för smartphonebetingelsen. Detta samband gällde även vid kontroll för skattning av förväntad allians. Kön, ålder, civilstånd, utbildningsnivå, stad, initial ångestnivå, samtidig ångestdiagnos, tidigare depressionsdiagnos, förväntad allians samt flera smartphonefrågor predicerade inte utfallet. Att många faktorer inte korrelerade med utfallet skulle kunna tyda på att detta behandlingsformat kan komma att passa en bred patientgrupp, men att det kan vara viktigt att ta hänsyn till betydelsen av allians samt individers smartphonevanor.

SammanfattningSömnproblem är vanligt förekommande hälsoproblem i befolkningen. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visats vara en effektiv behandling för personer med insomni men mindre forskning har bedrivits på effekten av KBT i grupp för personer med insomni (KBT-I) och samtidiga depressiva symtom. Studien syftade till att undersöka effekten av KBT-I i grupp med avseende på graden av insomni, depressiva symtom, och samvariationen med transdiagnostiska processer. En single-subject design användes med dagliga skattningar och för-, mellan- och eftermätningar. Resultatet visade att graden av insomni minskade för samtliga deltagare och graden av depressiva symtom minskade för majoriteten. En samvariation mellan sömnrelaterad oro, selektiv uppmärksamhet, och insomni fanns. Det återstår för framtida forskning att undersöka de transdiagnostiska processernas samband med insomni och depressiva symtom närmare. / AbstractSleep disorders are a common health problem in the population. Cognitive behavior therapy for insomnia (CBT-I) have proved to be an effective treatment for people with insomnia, but less research has been conducted on the efficacy of CBT-I in a group of people with insomnia (CBT-I) and comorbid depressive symptoms. The purpose of this study was to investigate the effect of CBT-I in group with respect to insomnia, depressive symptoms, and transdiagnostic processes. A single-subject design was used with daily estimates and pre- between-and posttest measures. The study concluded that the degree of insomnia symtoms decreased for all participants and the degree of depressive symptoms decreased for the majority. A correlation was found between sleep-related worry, selective attention, and insomnia. It remains for future research to investigate transdiagnostic processes associated with insomnia and depressive symptoms further.

Dialektisk Beteendeterapi (DBT) är en beforskad behandling avsedd för personer med borderline personlighetsstörning. Medveten närvaro (mindfulness) ingår som en del i DBT. Det är oklart hur de olika delarna i behandlingen påverkar helhetseffekten av DBT. Syftet med denna studie var att se i vilken utsträckning patienter som avslutat DBT-behandling för minst 6 månader sedan använder sig av medveten närvaro och om detta användande har samband med ökat välbefinnande och minskade borderlinesymtom. Korrelationer och multipel regressionsanalys användes för att undersöka dessa samband. Hänsyn togs till relevanta bakgrundsvariabler. Resultatet bekräftade samband mellan mindfulnessanvändande och större välbefinnande, respektive mindre självskadebeteende och mindre identitetsproblem. Studien är en korrelationsstudie och inga kausala slutsatser kan dras.

En effectiveness-studie undersökte effekten av Dugas och Robichauds (2007) behandlingsmodell för GAD på en specialistmottagning för patienter med komplicerade ångest och eller depressionstillstånd. Utöver detta undersöktes vilka övriga KBT-behandlingar för GAD som förmedlats på mottagningen. Alla patienter behandlades som en del av klinikens ordinarie verksamhet. Huvudutfallsmått var Generalized Anxiety Disorder Scale-7 (GAD-7) som mättes före och efter behandling. Därutöver mättes även grad av depressiva besvär med PHQ-9 samt grad av klinisk remission efter behandling. Behandlingsmodellens resultat för de patienter som bidragit med eftermätning (completerdata) visade en stor inomgruppseffektstorlek för GAD-7 (Cohen’s d=1,76) och 65% bedömdes även efter behandling inte längre uppfylla kriterier för GAD enligt DSM-IV. Bortfallet av data från före- till eftermätning var dock stort, vilket försvårar tolkningen av huvudutfallsmåttet. Även moderatorer för effekt undersöktes, men inga signifikanta samband mellan behandlingsutfall och tidigare visade moderatorer för effekt såsom ålder, kön eller samtidig farmakologisk behandling kunde visas. Resultaten jämförs med tidigare studier och en diskussion förs kring studiens begränsningar. / Objective: While the efficacy of Dugas and Robichauds (2007) CBT treatment model for GAD has been tested in clinical trials, it is still unclear how the treatment is received in a outpatient setting with clinically referred patients. The present effectiveness study aimed to examine the effect of Dugas and Robichauds (2007) CBT treatment on a large outpatient group (N=188) diagnosed with GAD. In addition other types of CBT treatments delivered to the outpatient group were examined, as well as potential moderators for treatment effect such as age, sex, initial GAD-7 scores and concurrent pharmacological treatment. The treatment for the outpatient group was delivered in a clinic (WeMind, www.wemind.se) specialized in treatments of depression and anxiety.  Method: The study is an analysis of gathered data from CBT treatments of GAD during a 3 year span at the clinic. Patients (N=188) diagnosed with GAD were categorized according to type of CBT treatment received and if treatment was completed with intact data. 71 patients were treated with Dugas and Robichauds (2007) CBT treatment, but 22 of these patients also received other CBT interventions at the same time. 33 patients received other kinds of CBT treatment. A large group (N=84) had missing data or did not complete treatment. Measurements taken at the beginning and end of treatment were Generalized Anxiety Disorder scale-7 (GAD-7), Public Health Questionnaire-9  (PHQ-9) and Penn State Worry Questionnaire (PSWQ). Clinical remission was measured at the end of treatment with the help of the therapists. A completeranalysis design was used with no waitlist or control group. Results: A paired samples T-test for patients treated with Dugas and Robichauds (2007) CBT treatment and measured with GAD-7 and PHQ-9 gave significant results for GAD-7, t70=13,17 (p<0.001) and PHQ-9, t67=10,25 (P<0.001). 46 of the 71 patients (65%) was assessed with clinical remission (no clinical diagnoses after treatment). Effectsize calculated with Cohen's d were GAD-7=1.76, PHQ-9=1.46 and PSWQ=1.76. Moderators were examined by calculating GAD-7 change score (difference pre-post GAD-7) and correlating the change score with age, sex, initial GAD-7 score and pharmacological treatment. Age and sex gave no significant results. Whether concurrent pharmacological treatment had an moderator effect was examined by categorizing the patients into three groups: (1) no pharmacological treatment, (2) stable pharmacological treatment and (3) changed pharmacological treatment (increased dosage or new treatment). Again no significant effect was found. One positive significant correlation was found with initial GAD-7 scores and GAD-7 change score, GAD-7, r=.66, t69=7,36 (p<0.001). Higher initial GAD-7 measurement correlated with a greater change score. Conclusions:The results indicate a large treatment effect for Dugas and Robichauds (2007) CBT treatment model for GAD in an normal outpatient setting, with clinically referred patients and treatment administered by general CBT therapists. The effect was superior compared to the group that received general CBT treatment interventions for GAD. The effect of treatment measured with GAD-7 and PHQ-9 was also drastically improved if other CBT interventions was added to the treatment model, but these interventions did not have an effect on clinical remission. Serious limitations such as a high percentage of drop outs, a completeranalysis model, no control group and no follow up data restrict the possible interpretations of the results.

No description available.

Genom en randomiserad kontrollerad design undersöktes om ett fem veckors deltagande i ett KBT-baserat, väglett och internetadministrerat återhämtningsträningsprogram kan förändra återhämtningserfarenheter, upplevd stress och/eller livskvalitet hos arbetande individer med begynnande till lindrig stress. Totalt inkluderades 69 deltagare, vilka randomiserades till antingen interventionsgrupp (n=35) eller väntelista (n=34). Genom en ANCOVA analyserades skillnader gällande värden på REQ (samt index för psykologisk distans, avslappning, bemästring och kontroll) efter fem veckors deltagande i träningsprogrammet respektive väntelistan med kontroll för värden vid förmätning. Samma analys utfördes för skattade värden på DASS-7 samt BBQ. Resultaten visade signifikant högre värden för den aktiva interventionsgruppen gällande både återhämtningserfarenheter samt upplevd livskvalitet. Därtill påvisades signifikant lägre grad av upplevd stress hos interventionsgruppen. Beräkningar av Cohens d visade mellangruppskillnader med stora effektstorlekar för REQ (d=1.05) index för psykologisk distans (d=0.85), avslappning (d=0.89), bemästring (d=1.01) samt DASS- 7 (d=0.80). Måttliga effektstorlekar påvisades för indexet kontroll (d=0.54) samt för BBQ (d=0.57). Studien ger ett unikt bidrag till att bredda kunskapen om vilka interventioner som kan vara verksamma för ökad återhämtning. Resultaten indikerar att deltagande i programmet kan premieras för individer med begynnande till lindrig stressproblematik och att detta potentiellt kan inverka på de negativa effekter som uppstår av långvarig stress utan adekvat återhämtning. Studien motiverar vidare forskning kring fördjupad utvärdering av återhämtningsträningsprogrammet, samt undersökning av relationen mellan en individs återhämtning och välmående.

Syftet med denna studie är att jämföra KBT (kognitiv beteendeterapi) och fenomenologi ur ett återhämtningsinriktat perspektiv. Den mer klassiska synen gällande tillfrisknandet från psykisk ohälsa, kan ses i likställighet till att bli botad eller symptomfri. I opposition till denna syn betonas istället vikten, ur perspektivet återhämtning, av att skapa ett nytt liv genom främst en värdefull social gemenskap. Därav utgör den professionelles förmåga, att stötta sin klient utifrån dennes individuella behov, en hörnsten inom återhämtning. KBT är relevant inom socialpsykiatri, då det är en väl implementerad behandlingsmetod. Den syftar främst till att uppnå en beteendeförändring hos klienten, exempelvis genom att förändra kognitiva tankemönster. Bortsett från KBT, utgör fenomenologi en relevant del. Detta då fenomenologi är en erkänd filosofisk metod inom detta område, som skiljer sig i jämförelse med KBT då den ej utgår från en specifik metodologisk grund. Därav ligger intresset av att jämföra dessa inriktningar ur ett gemensamt fenomen, så som återhämtning. Denna jämförelse har resulterat i väsentliga skillnader mellan båda inriktningar. De skiljer sig främst åt gällande synen på den professionella rollen och dennes förhållningssätt, samt synen på mätbara framsteg. Ur ett fenomenologiskt perspektiv präglas den professionelles roll av dennes förmåga att förhålla sig följsam och neutral, i jämförelse med KBT som nästintill förespråkar en mer aktiv och engagerad professionell roll. Gällande klientens mätbara framsteg, skiljer sig det fenomenologiska perspektivet i jämförelse med KBT, genom synen på framsteg som icke-synliga eller märkbara men trots det meningsfulla. / The aim of this study is to compare CBT (Cognitive behavioral therapy) and phenomenology through a recovery-oriented perspective. Recovery stands for an individual process, which can be seen in contrary to the more traditional view of being cured or symptom free, regarding mental illness. Instead of being cured for example, recovery emphasizes the process of constituting a new life, partially through a social community. A cornerstone in recovery is hence the practitioner’s ability to support its client, through her individual needs. CBT is relevant within the field of social psychiatry, since it is a well-implemented method of treatment. It mainly aims towards achieving a change of behavior, by addressing cognitive patterns. Phenomenology constitutes an acknowledged philosophical method in this field, but differs in the sense of not standing on a methodological base, as CBT. In this aspect lays the interest of comparing these methods through a common phenomenon, such as recovery. This comparison has resulted in a basic disparity between the two methods, predominantly regarding the view of the practitioner’s role and approach, as well as the perception of progress as measurable. The practitioner’s role, through a phenomenological perspective, features the ability to approach its client in a flexible and neutral manner, in opposition to a CBT-oriented practitioner, which advocates a more active and concerned approach. Regarding the clients progress as measurable, the phenomenological standpoint differs in comparison to CBT, through the perception of progress as being partly non-visible or noticeable but despite that meaningful.

KBT-terapi har de närmaste åren alltmer utförts via videosamtal, även kallat videoconferencing  psychoterapy (VCP) i privat och regional vård i Sverige som spridits ytterligare under pandemin covid-19.  Syftet var att undersöka KBT-behandlares åsikter om VCP. Frågeställningen var ”Vad har KBT-behandlare  för attityder gällande KBT via VCP?”. Ett urval samlades in genom ett bekvämlighetsurval som erhölls genom webenkät. Enkäten spreds via E-post till två KBT-föreningar (BTF och SFKBT) och bland annat  på sociala medier. 140 fullständiga svar gav resultatet att KBT-behandlarna var positiva till VCP som  ansågs tidsbesparande och flexibelt men svårt att motivera vissa patienter till. KBT-tekniker och arbetssätt  som ansågs mer okomplicerat var agenda, behandlingsmål, hemuppgifter, boostersessioner, acceptans och  återfallsprevention. Det ansågs komplexare med känsloreglering, rollspel och exponering. Ångest,  depression och stress ansågs lättare att behandla medan större osäkerhet eller skeptiskhet fanns gällande  tvång, bipolaritet, personlighetssyndrom och fobier. Slutsats blev att VCP ansågs som ett bra sätt att bedriva  KBT med god allians. Kreativa lösningar ansågs behövas för att lösa pedagogiska utmaningar samt att det  ansågs som en utmaning att läsa av kroppsspråk och känsloläge. Vidare forskning krävs för vidare  attitydmätning hos KBT-kliniker. VCP kommer säkerligen vidareutvecklas och expandera vidare. / <p>Linköpings universitet | Institutionen för beteendevetenskap och lärande Psykoterapeutexamensuppsats/magisteruppsats/uppsats på avancerad nivå, 15 hp | Psykoterapeutprogrammet (KBT) Höstterminen 2020 | ISRN-nummer: LIU-IBL/PST-A—20/02—SE</p>

Background: It has been under discussion in Sweden that the psychiatric inpatients ward is in the need of developing more content and structure. Earlier science shows that implementation of new conversations methods has been appreciated and developing for both nurses and patients. There is also obstacle for nurse`s to prioritize time for conversations with their patients. Aim: The aim was to explore nurse`s experiences of using a manual based CBT in conversations with patients in psychiatric inpatient ward. Method: Research design was interviews with qualitative approach and thematic analysis, inductive approach. Six nurses who worked in a psychiatric inpatients ward were interviewed. Results: The results of the study were summarized in to two main themes; Feelings in work as a nurse and the nurse in the professional role. Six under themes was conducted into the two mentioned main themes. Its presenting feelings connected to these conversations with CBT methodand about the professional working role. It was described useful in the daily work and agood support for the patient recovery, person-centered treatment and difficulties associated to the implementation of the new work. Conclusion: Cbt makes it possible to make in dept-care relationship, strengthens patients' recovery and provides structure for the conversation which also requires support and adaptation for making it useful in the daily work. / Bakgrund: Det har diskuterats i Sverige om att den psykiatrisk heldygnsvården är i behov av utveckling vad gäller innehåll och struktur. Tidigare forskning har visat att införandet av samtalsmetoder har varit uppskattat och utvecklande för både sjuksköterskor och patienter. Det finns också hinder för sjuksköterskor att prioritera tid för samtal med patienter. Syfte: Syftet med denna magisteruppsats var att utforska sjuksköterskors erfarenheter av att använda sig av manualbaserad KBT i samtalet med patienter i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Designen var intervjustudie med kvalitativ ansats och tematisk analys med induktiv approach. Sex sjuksköterskor intervjuades och de var yrkesverksamma på psykiatriska heldygnsvårdsavdelningar. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman; Känslor i arbetet som sjuksköterska och sjuksköterskan i sin professionella roll. Sex undertemandelades in under de två huvudkategorierna. Det presenteras känslor kopplade till sjuksköterskans arbete med KBT metoden i samtalet likväl som det handlade om den professionella yrkesrollen. Det beskrevs som hjälpsamt för patienters återhämtning, personcentrerat bemötande samt vissa svårigheter kopplat till det nya arbetssättet. Slutsats: KBT möjliggör fördjupad vårdrelation, stärker patienters återhämtning och ger struktur för samtalet. Vilket ocksåbör backas upp med stöd omkring införandet och med viss anpassning för att det skall bli användbart i det dagliga arbetet.

Hoarding disorder is a mental illness that affects about 2-5 % of the population. The most prominent symptoms of hoarding disorder are the inability to discard things and the excessive acquisition of possessions. The home becomes cluttered, often to the point where one no longer can use the rooms for their intended purposes. For example, one can no longer sleep in the bed or use the kitchen for cooking because of the clutter that takes up space. People with hoarding disorder often experience shame because of their disability and as a consequence they withdraw from social engagements and risk isolation. The purpose of this study was to give a literary review of treatment methods for hoarding disorder and their efficacy in Swedish, but also to show the impact of shame on treatment effect through Thomas Scheff’s theory of shame. The primary treatment method is Cognitive behavioral therapy designed especially for hoarding disorder, and has been tested in different forms such as individual-, group-, and internet based treatment. New treatments using Compassion-focused therapy and Acceptance and commitment therapy have also been developed. Studies on hoarding disorder and shame have shown a correlation between shame, symptom severity and identity. These new treatments address the shame experienced and they can hopefully increase the efficacy rate for hoarding treatment. Important factors for treatment progress were, among others, continued high motivation, frequent contact with clinician and a supportive family. A surprising result was that one study showed almost equal result in treatment led by a non-professional as a professional. More research is needed to further develop effective treatment.