Um zu verstehen, wie das Gehirn von Säugetieren funktioniert, untersuchen wir wie neuronale Aktivität einerseits zu Kognition beträgt und andererseits komplexe Verhaltensweisen ermöglicht. Im Fokus dieser Doktorarbeit stehen dabei zwei Regionen der Großhirnrinde der Ratte: der parahippocampale Cortex und der motorische Cortex. Im ersten Teil haben wir neuronale Schaltkreise im parahippocampalen Cortex und in den oberen Schichten des enthorhinalen Cortex untersucht, während Ratten ihre Umgebung räumlich erkunden. Diese beiden Regionen tragen wesentlich zum Orientierungssinn bei. Dabei haben wir herausgefunden, dass anatomische Identität und Einbindung in den Microschaltkreis einerseits räumliche neuronale Signale, wie zum Beispiel der Aktivität von grid cells, border cells und head-direction cells, bestimmen. Andererseits tragen diese beiden Eigenschaften auch zur temporalen Präzision neuronaler Signale bei, wie zum Beispiel in Form von spike bursts, theta Modulation und phase precession. Im zweiten Teil dieser Doktorarbeit untersuchen wir die Aktivität von Neuronen im Vibrissen Motorcortex während komplexer Bewegungsabläufe der Schnurrhaare, die dem natürlichen Repertoire der Ratte entstammen: eigeninitiierte Bewegungen in freier Luft, Berührung von Artgenossen zur sozialen Interaktion und das Abtasten von Objekten. Dabei haben wir herausgefunden, dass neuronale Aktivität im Motorcortex während der Bewegung der Schnurrhaare unterdrückt ist, dass elektrische Microstimulation zum Rückzug der Schnurrhaare führt und, dass pharmakologische Blockade Bewegung der Schnurrhaare fördert. Um diese überraschende Beobachtung in einen breiteren Kontext zu integrieren, endet dieser Teil mit einer Bewertung der Literatur zu der bewegungsunterdrückenden Wirkung von Motorcortex Aktivität bei Nagetieren, Primaten und Menschen. / In order to understand how the mammalian brain works, we must investigate how neural activity contributes to cognition and generates complex behavioral output. In this thesis I present work, which focuses on two regions of the cerebral cortex of rats: parahippocampal cortex and motor cortex. In the first part of the thesis we investigate neural circuits in the parasubiculum and the superficial medial enthorhinal cortex, two structures that play a key role in spatial cognition. Briefly, we find that the in these regions, anatomical identity and microcircuit embedding is a major determinant of both spatial discharge patterns (such as the discharge patterns of grid cells, border cells and head-direction cells) and temporal coding features (such as spike bursts, theta-modulation and phase precession). In the second part of the thesis we investigate the activity of neurons in vibrissa motor cortex during complex motor behaviors, which play a vital role in rat ecology: self-initiated bouts of exploratory whisking in air, whisking to touch conspecifics during social interactions and whisking to palpate objects. Briefly, we find that neural activity decreases during whisking behaviors, that microstimulation leads to whisker retraction and that pharmacological blockade increases whisker movement. Thus, our observations collectively suggest that a primary role of vibrissa motor cortex activity is to suppress whisking behaviors. The second part of the thesis concludes with a literature review of motor suppressive effects of motor cortical activity across rodents, primates and humans to put this unexpected finding in a broader context.

Rumslig dramaturgi är ett examensarbete inom informationsdesign och inriktningen rumslig gestaltning.   I dag finns enligt kulturplaner utsatta regionala mål för kultur och även lagstadgade tillgänglighetskriterier vilka genom demokratin är en värdegrund som regional museiverksamhet behöver möta. Det informationsdesignproblem som förekommer är att sträva mot att uppnå dessa mål och lagar, och samtidigt ta människans processer för informationsinhämtning och tolkning i beaktande. Om denna kunskap inte finns, eller bortses från, riskeras både tillgänglighetskraven och de regionala målen. Därför är syftet med detta arbete att undersöka på vilket sätt berättartekniska metoder och dramaturgi kan användas till informations- och budskapsförmedling som stödjer den kognitiva tillgängligheten inom utställningssammanhang. Arbetet grundar sig i teorier som kognition, perception, berättelser och dramaturgi samt utförda kvalitativa undersökningsmetoder. Resultat av dessa redovisas, och används slutligen som utgångspunkt i ett förslag där en modell för rumslig dramaturgi exemplifieras i utställningen Historiska ögonblick på Sörmlands museum beläget i Nyköping, Södermanlands län.   Nyckelord: Informationsdesign, rumslig gestaltning, utställningar, kognition, tillgänglighet, dramaturgi. / Rumslig dramaturgi is a thesis in information design, with a focus on spatial design.   Today, according to governing regional documents, there are cultural goals and statutory accessibility criteria, which through democracy are a value base that regional museum operations need to face. The information design is to work towards these goals and laws, while considering the human processes for collecting information and rendering. If this knowledge does not exist or is disregarded, both the accessibility requirements and the regional goals are at risk. Therefore, the purpose of this work is to investigate how narrative techniques and dramaturgy can be used for information and message mediation that supports the cognitive accessibility within exhibition contexts.   The work is based on theories such as cognition, perception, narratives and dramaturgy, as well as performed qualitative research methods. The results of these are outlined, and furthermore used as a starting point to a proposal where a model for spatial dramaturgy is exemplified in the exhibition Historiska ögonblick at Sörmlands Museum located in Nyköping, Södermanlands County.   Keywords: Information design, spatial design, exhibitions, cognition, accessibility, dramaturgy

<p>Since the brain is an important prerequisite for human language there is a great interest to gain more knowledge about healthy brain activity during language mediated communication. This study examines variations in high level language ability relating to demographic factors like gender and age and relates language ability to neural activity.</p><p>Eighteen individuals in ages between 22 and 64 were included and divided into groups in relation to gender and age. The material used to assess language ability was derived from <em>Testbatteri för Bedömning av Subtila Språkstörningar</em> (Laakso, Brunnegård, Hartelius & Ahlsén, 2000), Swedish Lexical Decision Test (Almkvist, Adveen, Henning & Tallberg, 2007) and a reading test (Högskoleprovet). The results were correlated with measured brain activity using functional Magnetic Resonance Imaging (fMRI) and language paradigms. ANOVA was applied to discover possible demographic variances in language ability as well as in brain activity.</p><p>The results showed no significant differences in language ability. On the other hand there was a tendency that younger individuals scored higher on language tests than older. Naming ability was inversely related to neural activity in Broca. Neural differences were also found regarding gender and age. Men showed generally more activation than women. Younger individuals, as well as the individuals with high wordgeneration ability, activated more subtle areas than others. This study also points to a relation between high language ability and high cognitive ability.</p> / <p>Då hjärnan är en viktig förutsättning för mänskligt språk finns stort intresse för att ökakunskapen om den friska hjärnans aktivitet vid språklig kommunikation. Föreliggande studieundersöker högre språkliga förmågors variation, avseende de demografiska faktorerna könoch ålder samt relaterar språklig förmåga till neural aktivitet.</p><p>Arton försökspersoner mellan 22 och 64 år inkluderades och delades in i grupper efter könoch ålder. Materialet som användes för kartläggning av språklig förmåga härstammade frånTestbatteri för Bedömning av Subtila Språkstörningar (Laakso, Brunnegård, Hartelius & Ahlsén, 2000) samt Swedish Lexical Decision Test (Almkvist, Adveen, Henning & Tallberg,2007) och Högskoleprovets lästest. Resultaten korrelerades med uppmätt hjärnaktivitet vidspråkliga paradigm i funktionell magnetkameraundersökning (fMRI). ANOVA användes föratt upptäcka eventuella variationer mellan grupperna, både i språklig förmåga och ihjärnaktivitet.</p><p>Resultaten visade inga signifikanta variationer i språkförmåga. Däremot kunde tendenserskönjas där yngre presterade bättre på språktesterna än äldre. Benämningsförmåga befannsomvänt relaterad till neural aktivitet i Broca. Neurala skillnader upptäcktes även avseende könoch ålder. Män uppvisade generellt högre grad av aktivering än kvinnor. Den yngreförsöksgruppen, liksom de med hög ordflödesförmåga, aktiverade fler och mer subtilaområden än övriga. Studien pekade även på att hög kognitiv förmåga var relaterad till högspråkförmåga.</p>

<p>Om fysisk aktivitet påverkar lärandet och har många andra positiva effekter kan man undra om inte skolans idrottstimmar borde utökas. Syftet med litteraturstudien är att undersöka vad tillgänglig forskning säger när det gäller sambandet mellan fysisk aktivitet och lärande i skolan. Materialet till studien har sökts i relevanta databaser. För att ett vetenskapligt dokument skulle bli inkluderat i litteraturstudien skulle fokus ligga på och beröra fysisk aktivitet och lärande, alternativt fysisk aktivitet och kognitiv utveckling. Eftersom fokus ligger på fysisk aktivitet inom skolan har de även valt att beskriva hur idrottsundervisningen i skolan har utvecklats sedan införandet. Författarna har valt att granska utredningar, forskning och artiklar som haft som syfte att utvärdera och lyfta fram den fysiska aktiviteten i skolan. Resultatet tyder på att elever som får utökad fysisk aktivitet presterar bättre i skolan. Det finns även samband mellan ökad fysisk aktivitet och elevers trivsel i skolan. Flera studier anser att mer forskning bör göras innan det går att dra konkreta slutsatser att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och skolprestationer.</p>

<p>This study is about how to develop younger teens problem solving ability and their social competence. The study carried through by using a qualitative method, two observations and ten interviews. The observations where preparatory for the structured interviews. The respondents where pupils in a class were it is an ongoing project which purpose is to develop childrens problem solving ability and social skills with cognitive training and an empowerment based reasoning model that is called rahyab. Rahyab is a Persian word and it means path- finding. Focus has been on the pupils experiences of working with the model and the school project. The studies approach is to examine how younger teens problem solving ability can be developed by cognitive training and social pedagogics? Other questions that we’ve been trying to answer are: what have the younger teens learned from rahyab and it’s steps? How has the younger teens experienced working with rahyab? and do the younger teens feel that they have and will have use of rahyab?</p><p>The results and analysis shows that the younger teens can develop their analytic thinking and thereby also their problem solving ability. They feel that they now have a better understanding for how other people think. This means that they appears to have experienced a development in their social competence. The results shows, with the support of prior knowledge, that younger teens problem solving ability can be developed by cognitive training and social pedagogics. </p> / <p>Denna studie handlar om hur man kan utveckla yngre tonåringars problemlösningsförmåga och därigenom deras sociala kompetens. Studien genomfördes med kvalitativ metod i form av två observationer och tio intervjuer. Observationerna var öppna och förberedande inför de strukturerade intervjuerna. Respondenterna var elever i en klass där det pågår ett projekt som syftar till att utveckla barns problemlösningsförmåga och sociala kompetens utifrån kognitiv träning och en empowerment baserad resoneringsmodell, som kallas rahyab. Rahyab är ett persiskt ord som betyder väg- sökning. Fokus har varit på elevernas upplevelser av arbetet med modellen och skolprojektet. Studiens syfte är att undersöka hur yngre tonåringars problemlösningsförmåga kan utvecklas av kognitiv träning och socialpedagogik? Andra frågeställningar som vi har sökt att besvara är: vad har de yngre tonåringarna lärt sig av rahyab och dess olika steg? Hur har de yngre tonåringarna upplevt att arbeta med rahyab? och upplever de yngre tonåringarna att de har och kommer ha användning av rahyab?</p><p>I resultat och analys framkommer att de yngre tonåringarna kan utveckla sitt analytiska tänkande och därmed också deras problemlösningsförmåga. De upplever att de nu bättre förstår hur andra tänker. De förefaller ha utvecklat sin sociala kompetens. Resultaten visar med stöd av tidigare kunskap att yngre tonåringars problemlösningsförmåga kan utvecklas av kognitiv träning och social pedagogik.</p>

This study is about how to develop younger teens problem solving ability and their social competence. The study carried through by using a qualitative method, two observations and ten interviews. The observations where preparatory for the structured interviews. The respondents where pupils in a class were it is an ongoing project which purpose is to develop childrens problem solving ability and social skills with cognitive training and an empowerment based reasoning model that is called rahyab. Rahyab is a Persian word and it means path- finding. Focus has been on the pupils experiences of working with the model and the school project. The studies approach is to examine how younger teens problem solving ability can be developed by cognitive training and social pedagogics? Other questions that we’ve been trying to answer are: what have the younger teens learned from rahyab and it’s steps? How has the younger teens experienced working with rahyab? and do the younger teens feel that they have and will have use of rahyab? The results and analysis shows that the younger teens can develop their analytic thinking and thereby also their problem solving ability. They feel that they now have a better understanding for how other people think. This means that they appears to have experienced a development in their social competence. The results shows, with the support of prior knowledge, that younger teens problem solving ability can be developed by cognitive training and social pedagogics. / Denna studie handlar om hur man kan utveckla yngre tonåringars problemlösningsförmåga och därigenom deras sociala kompetens. Studien genomfördes med kvalitativ metod i form av två observationer och tio intervjuer. Observationerna var öppna och förberedande inför de strukturerade intervjuerna. Respondenterna var elever i en klass där det pågår ett projekt som syftar till att utveckla barns problemlösningsförmåga och sociala kompetens utifrån kognitiv träning och en empowerment baserad resoneringsmodell, som kallas rahyab. Rahyab är ett persiskt ord som betyder väg- sökning. Fokus har varit på elevernas upplevelser av arbetet med modellen och skolprojektet. Studiens syfte är att undersöka hur yngre tonåringars problemlösningsförmåga kan utvecklas av kognitiv träning och socialpedagogik? Andra frågeställningar som vi har sökt att besvara är: vad har de yngre tonåringarna lärt sig av rahyab och dess olika steg? Hur har de yngre tonåringarna upplevt att arbeta med rahyab? och upplever de yngre tonåringarna att de har och kommer ha användning av rahyab? I resultat och analys framkommer att de yngre tonåringarna kan utveckla sitt analytiska tänkande och därmed också deras problemlösningsförmåga. De upplever att de nu bättre förstår hur andra tänker. De förefaller ha utvecklat sin sociala kompetens. Resultaten visar med stöd av tidigare kunskap att yngre tonåringars problemlösningsförmåga kan utvecklas av kognitiv träning och social pedagogik.

Since the brain is an important prerequisite for human language there is a great interest to gain more knowledge about healthy brain activity during language mediated communication. This study examines variations in high level language ability relating to demographic factors like gender and age and relates language ability to neural activity. Eighteen individuals in ages between 22 and 64 were included and divided into groups in relation to gender and age. The material used to assess language ability was derived from Testbatteri för Bedömning av Subtila Språkstörningar (Laakso, Brunnegård, Hartelius &amp; Ahlsén, 2000), Swedish Lexical Decision Test (Almkvist, Adveen, Henning &amp; Tallberg, 2007) and a reading test (Högskoleprovet). The results were correlated with measured brain activity using functional Magnetic Resonance Imaging (fMRI) and language paradigms. ANOVA was applied to discover possible demographic variances in language ability as well as in brain activity. The results showed no significant differences in language ability. On the other hand there was a tendency that younger individuals scored higher on language tests than older. Naming ability was inversely related to neural activity in Broca. Neural differences were also found regarding gender and age. Men showed generally more activation than women. Younger individuals, as well as the individuals with high wordgeneration ability, activated more subtle areas than others. This study also points to a relation between high language ability and high cognitive ability. / Då hjärnan är en viktig förutsättning för mänskligt språk finns stort intresse för att ökakunskapen om den friska hjärnans aktivitet vid språklig kommunikation. Föreliggande studieundersöker högre språkliga förmågors variation, avseende de demografiska faktorerna könoch ålder samt relaterar språklig förmåga till neural aktivitet. Arton försökspersoner mellan 22 och 64 år inkluderades och delades in i grupper efter könoch ålder. Materialet som användes för kartläggning av språklig förmåga härstammade frånTestbatteri för Bedömning av Subtila Språkstörningar (Laakso, Brunnegård, Hartelius &amp; Ahlsén, 2000) samt Swedish Lexical Decision Test (Almkvist, Adveen, Henning &amp; Tallberg,2007) och Högskoleprovets lästest. Resultaten korrelerades med uppmätt hjärnaktivitet vidspråkliga paradigm i funktionell magnetkameraundersökning (fMRI). ANOVA användes föratt upptäcka eventuella variationer mellan grupperna, både i språklig förmåga och ihjärnaktivitet. Resultaten visade inga signifikanta variationer i språkförmåga. Däremot kunde tendenserskönjas där yngre presterade bättre på språktesterna än äldre. Benämningsförmåga befannsomvänt relaterad till neural aktivitet i Broca. Neurala skillnader upptäcktes även avseende könoch ålder. Män uppvisade generellt högre grad av aktivering än kvinnor. Den yngreförsöksgruppen, liksom de med hög ordflödesförmåga, aktiverade fler och mer subtilaområden än övriga. Studien pekade även på att hög kognitiv förmåga var relaterad till högspråkförmåga.

Om fysisk aktivitet påverkar lärandet och har många andra positiva effekter kan man undra om inte skolans idrottstimmar borde utökas. Syftet med litteraturstudien är att undersöka vad tillgänglig forskning säger när det gäller sambandet mellan fysisk aktivitet och lärande i skolan. Materialet till studien har sökts i relevanta databaser. För att ett vetenskapligt dokument skulle bli inkluderat i litteraturstudien skulle fokus ligga på och beröra fysisk aktivitet och lärande, alternativt fysisk aktivitet och kognitiv utveckling. Eftersom fokus ligger på fysisk aktivitet inom skolan har de även valt att beskriva hur idrottsundervisningen i skolan har utvecklats sedan införandet. Författarna har valt att granska utredningar, forskning och artiklar som haft som syfte att utvärdera och lyfta fram den fysiska aktiviteten i skolan. Resultatet tyder på att elever som får utökad fysisk aktivitet presterar bättre i skolan. Det finns även samband mellan ökad fysisk aktivitet och elevers trivsel i skolan. Flera studier anser att mer forskning bör göras innan det går att dra konkreta slutsatser att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och skolprestationer.

Background It has long been acknowledged that hearing impairment may increase the risk for psychotic experiences. Recent work suggests that young people in particular may be at risk, indicating a possible developmental mechanism. Method The hypothesis that individuals exposed to hearing impairment in early adolescence would display the highest risk for psychotic symptoms was examined in a prospective cohort study of a population sample of originally 3021 adolescents and young adults aged 14–24 years at baseline, in Munich, Germany (Early Developmental Stages of Psychopathology Study). The expression of psychosis was assessed at multiple time points over a period of up to 10 years, using a diagnostic interview (Munich Composite International Diagnostic Interview; CIDI) administered by clinical psychologists. Results Hearing impairment was associated with CIDI psychotic symptoms [odds ratio (OR) 2.04, 95% confidence interval (CI) 1.10–3.81], particularly more severe psychotic symptoms (OR 5.66, 95% CI 1.64–19.49). The association between hearing impairment and CIDI psychotic symptoms was much stronger in the youngest group aged 14–17 years at baseline (OR 3.28, 95% CI 1.54–7.01) than in the older group aged 18–24 years at baseline (OR 0.82, 95% CI 0.24–2.84). Conclusions The finding of an age-specific association between hearing impairment and psychotic experiences suggests that disruption of development at a critical adolescent phase, in interaction with other personal and social vulnerabilities, may increase the risk for psychotic symptoms.

Das Finden einer Erklärung für eine gegebene Menge von Daten oder Evidenzen wird als abduktives Schließen bezeichnet (Josephson & Josephson, 1994). Eine Vielzahl von Aufgaben lässt sich demnach als Abduktion charakterisieren, darunter beispielsweise medizinische Diagnose, die Suche nach Fehlern in technischen Systemen oder auch wissenschaftliches Entdecken (z.B. Charniak & McDermott, 1985). Für viele dieser Aufgaben ist der Umgang mit Anomalien von besonderer Bedeutung. Eine Anomalie ist im einfachsten Falle eine neue Evidenz, die einer bisherigen Erklärung für Daten widerspricht. Vor allem im Bereich des wissenschaftlichen Entdeckens weist eine Vielzahl von Studien darauf hin, wie wichtig das Erkennen und Lösen von Anomalien für erfolgreiches Problemlösen ist (vgl. Kuhn, 1962; Chinn & Brewer, 1998; Alberdi, Sleeman & Korpi, 2000). Die meisten Theorien abduktiven Schließens berücksichtigen die Bedeutung von Anomalien dagegen nur unzureichend (vgl. Klahr & Dunbar, 1988; Thagrad, 1989). Allerdings bietet das Modell von Johnson und Krems (2001, Krems & Johnson, 1995) einen spezifischen Mechanismus zur Anomalieresolution: Im Falle zweier sich widersprechender Evidenzen wird für beide Evidenzen eine Alternativerklärung konstruiert. Anschließend werden diese gegeneinander abgewogen. Indes wurde dieser Mechanismus bislang noch nicht empirisch belegt. Ziel der vorliegenden Arbeit war es einerseits zu klären, ob sich empirische Belege für den postulierten Mechanismus zur Anomalieresolution von Johnson und Krems (2001) finden lassen und andererseits zu prüfen, welche Einflussfaktoren und Strategien die Resolution von Anomalien beeinflussen. Es fand sich, dass abstrakte Ausgangshypothesen die Resolution von Anomalien erleichtern. Widersprach eine Anomalie einer abstrakten Ausgangserklärung, so lösten die Versuchsteilnehmer in Experiment 1 die Aufgaben häufiger, als bei einer konkreten Ausgangshypothese. In Experiment 2 zeigte sich zudem, dass bei einer abstrakten Ausgangshypothese weniger Experimente durchgeführt werden mussten um die Aufgabe korrekt zu lösen, dass häufiger spezifische Hypothesentests durchgeführt wurden und die Aufgaben auch schneller gelöst werden konnten. Unabhängig von der Ausgangshypothese testeten erfolgreiche Versuchsteilnehmer bevorzugt spezifische Hypothesen während hypothesenfreie Experimente dazu dienten, neue Hypothesen zu generieren. Demnach lösten die Probanden die Aufgaben durch Anwendung einer Mischstrategie, indem sie sowohl hypothesengestützt als auch hypothesenfrei nach neuen Daten suchten. Eine Einteilung der Versuchsteilnehmer in Theoretiker und Empiristen (Klahr & Dunbar, 1988) war dagegen nicht möglich. Das Ergebnis wurde in Anlehnung an Befunde von Smith et al. (1991) dahingehend interpretiert, dass eine solche Mischstrategie dabei hilft, die Komplexität der abduktiven Aufgabe zu reduzieren. Nicht bestätigt werden konnte in den Experimenten 2 und 3 die Modellvorhersage von Johnson und Krems (2001), dass die Versuchspersonen zwei Alternativerklärungen für die widersprechenden Evidenzen generieren um diese anschließend gegeneinander abzuwägen. Es wurde von den Probanden nur eine Alternativerklärung generiert, in Abhängigkeit davon, ob die an der Anomalie beteiligten Evidenzen kontextsensitiv oder kontextfrei erklärbar waren. Unter kontextsensitiven Evidenzen versteht man solche Evidenzen, die zu ihrer Erklärung auf andere Evidenzen angewiesen sind. Dagegen können kontextfrei erklärbare Evidenzen unmittelbar und ohne Einbeziehung des Kontextes erklärt werden. War eine kontextsensitive Evidenz an der Anomalie beteiligt, entweder als anomalieauslösende Evidenz oder als widersprochene Evidenz, so wurde immer diese alternativ erklärt. Waren dagegen beide an der Anomalie beteiligten Evidenzen kontextfrei erklärbar, so wurde nur für die anomalieauslösende Evidenz eine Alternativerklärung generiert. Zusammenfassend belegen die Ergebnisse der vorliegenden Arbeit die Bedeutung unterschiedlicher Hypothesentypen bei der Anomalieresolution. Abstrakte Ausgangshypothesen erleichtern nach Anomalieeintritt den Wechsel zu alternativen Hypothesen. Ist an der Anomalie eine kontextsensitive Evidenz beteiligt, wird diese bevorzugt alternativ erklärt. Im anderen Falle wird immer die anomalieauslösende Evidenz alternativ erklärt. Weiterhin zeigen die Ergebnisse, dass im Gegensatz zu dem von Johnson und Krems postulierten Mechanismus, menschliche Problemlöser bei der Anomalieresolution keine Optimierungs-strategie anwenden, sondern minimumsorientiert nach nur einer Alternativ-erklärung suchen und anschließend die Suche abbrechen (vgl. Gigerenzer & Selten, 2000). Dagegen fand sich als bevorzugte Strategie erfolgreicher Problem-löser das Testen spezifischer Hypothesen sowie hypothesenfreie Experimente zur Generierung von neuen Hypothesen.