<p>I dagens informationssamhälle har fokuseringen på livslångt lärande och kontinuerlig kompetensutveckling blivit en viktig fråga. E-learning kan vara en teknik som får en avgörande roll för både individers och organisationers utveckling framöver. E-learning kan definieras som ett koncept för att distribuera utbildning och lärande via Internet eller ett lokalt nätverk. En e-learningapplikation kan ses som en relativt ny typ av informationssystem vars syfte är att öka användarens kunskaper inom ett aktuellt område. Denna rapport undersöker huruvida det finns någon skillnad mellan att utveckla ett traditionellt informationssystem och en webbaserad e-learningapplikation. Undersökningen genomförs i former av litteraturstudie och intervjuer. Resultatet visar att det finns en skillnad mellan hur en livscykelmodell för ett traditionellt informationssystem ser ut jämfört med hur en livscykelmodell för en webbaserad e-learningapplikation ser ut. Resultatet visar även att det tillkommer fler intressenter och kompetenser i ett e-learningprojekt än vid ett traditionellt systemutvecklingsprojekt.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka vad som händer i olika naturvetenskapliga situationer i den fria verksamheten i förskolan. På vilket sätt tas sådana situationer tillvara på av pedagogen? Jag har använt mig av videoobservationer i två förskolor i Mellansverige för att försöka upptäcka situationer i den fria verksamheten som har potential att bli en naturvetenskaplig lärandesituation för barnen. I studien observerades 11 pedagoger. Resultatet visade att det finns potential för att utveckla naturvetenskapligt lärande för barnen i den fria verksamheten i förskolan. I analysen av situationerna visas möjliga sätt att genom Anderssons &amp; Gullbergs (2011) ämnesdidaktisk kompetenser använda situationerna till naturvetenskapliga lärandesituationer. I många fall uppmärksammade inte pedagogen det naturvetenskapliga innehållet i situationen, vilket leder till att barnen inte stöds i sitt utforskande inom de naturvetenskapliga ämnesområdena. I flera fall där pedagogen uppmärksammade det naturvetenskapliga innehållet i situationen var det genom att de iakttagit ett problem som pedagogen såg lösningen på.

I dagens informationssamhälle har fokuseringen på livslångt lärande och kontinuerlig kompetensutveckling blivit en viktig fråga. E-learning kan vara en teknik som får en avgörande roll för både individers och organisationers utveckling framöver. E-learning kan definieras som ett koncept för att distribuera utbildning och lärande via Internet eller ett lokalt nätverk. En e-learningapplikation kan ses som en relativt ny typ av informationssystem vars syfte är att öka användarens kunskaper inom ett aktuellt område. Denna rapport undersöker huruvida det finns någon skillnad mellan att utveckla ett traditionellt informationssystem och en webbaserad e-learningapplikation. Undersökningen genomförs i former av litteraturstudie och intervjuer. Resultatet visar att det finns en skillnad mellan hur en livscykelmodell för ett traditionellt informationssystem ser ut jämfört med hur en livscykelmodell för en webbaserad e-learningapplikation ser ut. Resultatet visar även att det tillkommer fler intressenter och kompetenser i ett e-learningprojekt än vid ett traditionellt systemutvecklingsprojekt.

Studien undersökte möjligheten att utveckla problemlösnings- och resonemangsförmåga i svenska läroböcker. Under studiens gång genomfördes en läromedelsanalys av två läroböcker för gymnasiekursen Matematik 1b, Matematik 5000 och Matematik Origo. Analysen tog hänsyn till olika aspekter av förmågorna, olika svårighetsgrader på uppgifterna samt olika centralt innehåll i ämnesplanen. Av 2223 uppgifter i Matematik 5000 kunde problemlösningsförmågan utvecklas i 5% och resonemangsförmågan i 6%. Motsvarande andelar i 1747 uppgifter i Matematik Origo var 7% respektive 10%. Analysen visade också att större andel av uppgifterna på de två högre svårighetsnivåerna gav möjlighet att utveckla förmågorna än de på den lägsta nivån i båda böckerna. Det framkom även att inte alla aspekter av förmågorna fick lika stort utrymme att utvecklas. I båda böckerna var det geometri-kapitlet som fokuserade på dessa förmågor i störst andel av uppgifterna.

Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ ansats och med ett professionsteoretiskt perspektiv ge en inblick i hur lärare i fritidshem uppfattar uppdraget gällande att stödja och vägleda elever i deras utveckling angående socialt samspel. Fritidshemmets uppdrag innebär bland annat att erbjuda en meningsfull fritid och främja allsidiga kontakter. Detta innebär att eleverna ska känna trygghet i den sociala gemenskapen. Genom att intervjua fyra yrkesverksamma fritidslärare på fyra olika skolor om hur de upplever socialt samspel bland eleverna vill vi bidra till en större förståelse för hur lärare i fritidshem förhåller sig till uppdraget. Vi har valt att undersöka hur fritidslärare förhåller sig till uppdraget att stötta elever i deras sociala utveckling som står beskrivet i styrdokumenten, samt vilka kompetenser och resurser som behövs för att uppfylla detta. I analysen av studien visade det sig att det fanns en rad olika faktorer som alla var avgörande för hur fritidslärarna kunde arbeta med socialt samspel i verksamheten. Fritidslärarna upplevde att det fanns svårigheter att arbeta med uppdraget då det inte fanns tillräckliga resurser att tillgå. Detta påverkade både hur de arbetade med elevgrupperna samt med de olika mål som fritidshemmen har utifrån styrdokumenten

Denna empiriska studie synliggör i vilken grad de matematiska kompetenser som uttrycks i tre kartläggningsmaterial kan kopplas till särskilt begåvade elevers matematiska förmågor för att på så sätt underlätta ett identifierande av sagda elever inom ramen för ordinarie undervisning. Inledningsvis behandlas hur väl de allmänna matematiska kompetenserna i Niss och Højgaards (2019) KOM-projekt belyses i materialen. Därefter kopplas kompetenserna till särskilt begåvade elevers matematiska förmågor för att undersöka hur förankrade kartläggningsmaterialen är i förhållande till rådande forskning. I studien konstruerades ett konceptuellt ramverk utifrån kompetenserna i KOM-projektet och utifrån teorier kring särskilt begåvade elevers förmågor. Ramverket tillämpades vid den senare analysen av den empiriskt insamlade datan. I resultatets inledande del uppvisade två av materialen betydande fokus vid kompetenser kopplade till aritmetik, medan det tredje uppvisade en större variation av kompetenser. Resultatets andra del visade att det material som uppvisade störst variation av kompetenser även hade störst korrelation mellan kompetenser och förmågor kopplade till särskilt begåvade elever. Därefter behandlades designen av det konceptuella ramverket, där dess inneboende komplexitet diskuterades i förhållande till hur resultaten kunde tolkas. I diskussionen lyftes anledningar till att två av materialen upplevdes vara mer framgångsrika i att identifiera elever i matematiska svårigheter. Då forskningfältet inom särskild begåvning är relativt outforskat avslutas diskussionen med tänkbara teman för fortsatta studier.

Högpresterande elever tenderar att lämnas ensamma i undervisningen samtidigt som Skollagen påpekar att dessa elever ska ges möjligheten att utvecklas så långt som möjligt. Det finns en brist på forskning i en svensk kontext inom området och därför är förhoppningen att denna studie ska bidra med mer kunskap inom området. Studien syftade till att undersöka lärarstudenters beskrivningar av sina kompetenser kring en utmanande skrivundervisning för högpresterande elever i årskurs 4–6. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes sex intervjuer med lärarstudenter som läser sin sista termin på lärarutbildningen. Intervjuerna kategoriserades tematiskt utifrån ett differentierat arbetssätt och delar ur den sociokulturella teorin. Studiens resultat visade att lärarstudenterna hade generell kompetens om en utmanande skrivundervisning för högpresterande elever inom den ordinarie undervisningen. Däremot upplevde de kompetensen som otillräcklig och analysen av deras svar indikerade att de behöver mer kompetens kring undervisningsstrategierna accelerering och berikning.

Syftet med studien var att synliggöra hur förskollärare upplever att barn med språkliga svårigheter får sina behov tillgodosedda utifrån de rättigheter barnen har gällande särskilt stöd. Därför genomfördes en intervju studie med fyra förskollärare som gav sina perspektiv och erfarenheter gällande om och på vilket sätt barn med språkliga svårigheter får sina behov tillgodosedda. Studien framställer även förskollärarnas arbetssätt för att främja den språkliga utvecklingen. Resultatet visar på att de medverkande förskollärarna känner sig säkra gällande deras kompetenser för att möta barn med språkliga svårigheter, men poängterar vikten av fortbildning och att de aldrig är fullärda. Studien synliggör att förskollärarna har positiv inställning till olika språkutvecklande metoder som kan främja den språkliga utvecklingen och att förskollärarna använder dessa med syfte att främja förståelse och kommunikation. Resultatet visar även förekomsten av olika faktorer som förhindrar att likvärdig utbildning kan ges. Förskollärarna förespråkar att dessa faktorer framför allt beror på personalbrist och det ständiga sparkravet som kan begränsa deras chanser till planering av undervisning. Dock poängterar samtliga förskollärare i studien att de trots eventuella omständigheter gör sitt bästa, där utbildningen ska präglas av god kvalité samt att barn i behov av särskilt stöd får den stöttning och vägledning som krävs.

Utifrån tidigare studier kring EU-undervisningen har det framkommit att den i liten gradär utformat för att främja ett politiskt deltagande. Det här examensarbetet har undersöktvilka didaktiska överväganden lärare använder i EU-kunskapsområdet pågymnasieskolan i kursen samhällskunskap 1b samt hur de upplever sina möjligheter tillatt utveckla elevers demokratiska kompetenser genom EU-undervisning. En kvalitativ metod användes för att besvara frågeställningen. Semi-struktureradeintervjuer utfördes med sex verksamma samhällskunskapslärare påhögskoleförberedande gymnasieskolor. Materialet analyserades utifrån Maria Jarlsdefinition av demokratiska kompetenser, undervisningsmetoder som främjardemokratiska kompetenser och tre politikdimensionerna; Polity, Policy och Politics.Resultatet visade att lärares undervisning samt undervisningstid för området skiljer sig åt.Undervisningsinnehållets fokus är främst på den politiska dimensionen Polity ochkunskapen om det politiska systemets funktion och organisation. Det återspeglas också isyftet av undervisningen och undervisningsmetoderna. Utifrån demokratiskakompetenser så tenderar undervisningen fokusera främst utvecklingen av politiskakunskaper och det politiska intresset. Lärarna upplever att de har goda chanser till attutveckla elevers demokratiska kompetens genom EU-undervisning. Deltagarna påpekaratt de har möjlighet till att lyfta fram relevanta samhällsfrågor, öka elevers kunskaper ochintresse inom ämnet. Å andra sidan identifierar lärarna utmaningar kring ämnet och lyfterfram; tidsbristen i kursen samhällskunskap 1b, elevers förkunskaper och intresse förämnet.

Matematikundervisningen på gymnasieskolan ska ge eleven förutsättningar att utveckla sju matematiska förmågor. En av dessa är kommunikationsförmågan. Syftet med detta arbete är att kartlägga utbudet av uppgifter som tränar kommunikationsförmågan i en lärobok och jämföra resultatet med hur denna förmåga prövas i nationella prov. Detta görs genom en textanalys av övningsuppgifterna i en av de vanligaste matematikläroböckerna på gymnasiet. Resultatet är att 5,8% av lärobokens övningsuppgifter tränar kommunikationsförmågan medan 34,6% av uppgifterna i ett nationellt prov testar denna förmåga. Skillnaden är avsevärt stor och slutsatsen är att övningsuppgifterna i läroboken inte ger tillräckligt med träning på kommunikationsförmågan.