Ett ord kan ha flera betydelser, vilket innebär att betydelsen är beroende av kontexten där ordet används. I denna korpusbaserade studie undersöks adjektiven svår, komplicerad, hård och tung som, antingen i sin grundläggande eller metaforiska betydelse, relaterar till den semantiska domänen SVÅRIGHETER. I enlighet med Rakhilina och Reznikovas (2016) frame-metod ämnas adjektivens kontexter, och således även betydelser, beskrivas genom att identifiera vilka substantiv som respektive adjektiv vanligen kombineras med i svensk bloggtext. De kombinatoriska möjligheterna (och begränsningarna) ställs både i relation till varandra, samt i ett bredare perspektiv till tidigare forskning om motsvarande lexem på andra språk. Adjektiven svår och komplicerad tenderar att samförekomma med en relativt bred variation av substantiv, medan adjektiven hård och tung ofta används med arbetsrelaterade eller tidsrelaterade substantiv. Flest likheter hittades å ena sidan mellan svår och komplicerad, å andra sidan mellan hård och tung. Skillnaderna var annars mer påfallande, trots många gemensamma kollokat, eftersom adjektiven även kunde associeras till olika bibegrepp. Studiens upptäckter ger särskilt stöd för att det mellan skilda språk finns olika associationer mellan SVÅRIGHETER och de lexem som relaterar till domänen, och därmed ges ytterligare anledning för framtida studier att undersöka kontexterna där lexemen används.

Den här studien undersöker hur hinduism och buddhism essentialiseras i religionsläroböcker för gymnasiet med hjälp av en korpusassisterad kritisk diskursanalys. Materialet består av kapitel ur åtta religionsläroböcker som handlar om hinduism eller buddhism. Utifrån ett kritiskt perspektiv används följande analysbegrepp för att tolka materialet: a) överskuggning av intern mångfald i jämförelser mellan världsreligioner och b) hierarkisering av olika religionsuttryck som mer eller mindre autentiska. Resultatet visar att hinduism och buddhism essentialiseras i olika textframställningar genom att de förutsätts vara homogena enheter med en given tro eller avgränsade normativa livsmål. Vidare visar studiens resultat att vissa uttryck inom buddhism framställs som mer renodlade än till exempel folkliga uttryck och att en uppfattad kärna eller grundtanke finns i de tidigaste religiösa texterna för hinduism och buddhism. Ett ytterligare fynd som visar på essentialistiska framställningar är att båda religionerna skildras ha en inneboende agens. Studien argumenterar för att essentialistiska framställningar bör undvikas i en sekulär religionsundervisning som ska framhålla religioners interna mångfald och diskuterar hur korpuslingvistik är användbart för att kritiskt granska diskurser som framkommer i religionsläroböcker.

The public opinion on the favourability towards the police varies greatly in the different populations in the United States. This is a corpus linguistic study that investigates a possible change in semantic prosody of the word cop. The study also investigates the distribution of the keyword in the different subcorpora to see if it has driven an overall change in the semantic prosody. The source is the Corpus of Historical American English, dating from 1800 to 2009. The Corpus of Historical American English is divided into four subcategories that have a median of 51% fictional material throughout the corpus. The four subcategories in the corpus are fiction, news, popular magazines, and non-fictional books. The data are divided into two categories, the first one being the positive/neutral category and the second category being the negative category. Neutral/positive is when cop is used with neutral or positive connotations and the negative is when cop is used with negative connotations. The period studied is that of 1859 to 2009 and this time span is divided into four periods to be more manageable. The distribution of the word in the subcorpora shows that the cop is used mostly in fictional material. The results show that the use of cop in contextual positive or neutral situations increase during the time span. To further this matter additional studies on cop in other corpora from America and other parts of the speaking world would benefit the knowledge on the noun’s semantic prosody and to further knowledge in the public opinion on the police. / Befolkningens attityd i de Förenta staterna varierar kraftigt mellan olika grupperingarna inom landet. Detta är en korpuslingvistisk studie som undersöker en möjlig semantisk prosodisk förändring hos ordet cop. Studien utgår ifrån Corpus of Historical American English som dateras mellan 1800 – 2009. Den semantiska prosodin undersöks genom att dela in träffarna i två kategorier, användning i neutral/positiv semantisk prosodi och användning i negativ semantisk prosodi. Studien undersöker även distributionen av ordet i korpusens underkorpus för att se om distributionen kan ha en koppling till semantisk prosodi. Underkorpusen är skönlitteratur, nyheter, populärmagasin och icke skönlitterära böcker. Tidsperioden som undersöks är 1859 – 2009 och denna period delas in i fyra mindre, mer hanterbara perioder. Resultatet visar att cop använts i en majoritet av skönlitterära texter i korpusen. Undersökningen visar att det finns en majoritet av negativ semantisk prosodisk användning under period 1 och 2. Period 3 skiftar lite mellan kategorierna men från 1940 hamnar cop i neutrala/positiv majoritet och Period 4 har en stark positiv semantisk prosodisk trend. Studien visar att cop har genomgått en förändring i ordets semantiska prosodi från negativ till neutral/positiv. För att utöka kunskapen kring detta ämne skulle fler undersökningar i fler korpus från de Förenta staterna och resten av den engelsktalande världen behöva göras. Detta skulle öka kunskapen kring ordets semantiska prosodi och kunna ge viss insikt i den offentliga attityden gentemot polisväsendet.

Det övergripande syftet med undersökningen har varit att studera etableringen och användningen av morfemet jätte i skrivna elevtexter och tidningstexter idag, med fokus på jätte som förstärkande prefix. Frågeställningen lyder: ”Hur, av vem och i vilken utsträckning används morfemet jätte i elevtexter och tidningstexter?”.För att besvara ovanstående har två korpusundersökningar genomförts, en på tidningstexter och en på elevtexter. Resultatet visar att jätte förekommer i relativt stor utsträckning jämfört med andra förstärkande prefix som till exempel tok- och super-. Vanligast är att jätte används i sammansättningar med adjektiv, både i tidningstexterna och elevtexterna. I tidningstexter förekommer det oftast vid direkt talspråksåtergivning men det har också tagit sig in i mer formella delar såsom ledare. I elevtexterna används jätte oftast vid berättande inslag. När jätte förekommer i sin grundform används det aldrig i betydelsen ”en övernaturlig varelse”.Språkbrukarna i tidningstexterna kan delas in i två grupper, intervjuade och journalister. Spridningen bland användarna är stor då det används av både kvinnor och män i olika åldrar och med olika yrken. I elevtexterna används jätte främst av flickor. Jätte används också inom flera olika ämnesområden men är något vanligare inom sport- och nöjesjournalistiken. Den breda användningen av jätte tyder på en språklig förändring där jätte nu är accepterat i skriftspråket, det används dock fortfarande främst i mer informella sammanhang. / The aim of this study has been to see the conventionalisation and use of the Swedish word jätte (giant) in newspapers and texts written by pupils in the Upper Secondary School, primarily when used as an intensifier in compound words. The question forming the basis of the study is: “How, by whom and to what extent is jätte used in newspapers and texts written by pupils?”To answer the question two corpora have been analysed. The results show that jätte is quite common compared to other Swedish intensifiers as “tok” and “super”. Usually it is used together with adjectives. When used in newspapers it is most commonly used in direct speech, but it is also used in more formal parts of the paper as the editorial. In the texts written by the pupils it is mostly used in sections with narrative elements.The people who use jätte in newspapers can be divided into two groups, journalists and interviewees. The word is widely spread among people and it is used by both women and men of different ages and with different socio-economical backgrounds. Among the pupils it is mostly used by girls. The word is used in different subject areas, although it is more common in sports and entertainment. The wide range of subjects and users indicate that the word is accepted to use in the written language, although it is more common in informal contexts.

The aim of this thesis is to study how words denoting age are used in newspaper texts. I have chosen mainly to study the following Swedish focus words for females and males of different ages (flicka, kvinna, tjej, dam; pojke, man, kille and herre) as they relate to age. Furthermore, age lexemes – different variations of Swedish expressions of age – are investigated and finally also a number of new Swedish expressions that are used to describe age – kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior and what I call “plus gradings” – e.g. 50 +. The study is particularly concerned with where and how age is referred to and how the chosen focus words relate in different ways to age and sex – and finally also with how these things have changed over time. I have examined newspaper corpora from three separate years – 1965, 1987 and 2000. My theoretical perspective is social constructivist, age being understood as something that is constructed and negotiated in language use. As for method, I adopt a corpus linguistic approach – large corpora and quantitative language patterns in frequencies and lexical content. Thus, my investigation is aimed at the focus words, the age lexemes and the terms in their linguistic contexts, primarily as regards adjective attributes, lexical relations and collocations. My conclusion is that the examined expressions occur in different contexts and are used in different ways, but are not always related to age or age differentiation. I have noticed a couple of tendencies; one relates to vagueness when it comes to age and one relates to a semantic division of labour. The focus words are both used as synonyms and as oppositions, and they refer to referents belonging to different age groups. At the same time there is a clear division of labour between them in that variation in many contexts relates more to subject and contextual pattern than to different chronological ages. Ihave also noticed that chronological age is generally used when something is unusual, deviant or when the context has to do with crime, sports, (change of or debut in) a profession, birthday announcements etc. / Den här avhandlingen undersöker hur ålder används språkligt i tidningstext. Utgångspunkten är hur ålder har förändrats. Framförallt är det fokusorden flicka, pojke, man, kvinna, kille, tjej, dam och herre som i relation till ålder undersöks i avhandlingen. Därutöver studeras ålderslexem - olika variationer av de språkliga uttrycken ålder och år och slutligen även ett antal nya begrepp som förekommer i relation till ålder – kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior och det jag kallar för plusgraderingar – t ex 50 +. Frågor jag ställer mig har med var och hur ålder förekommer och hur de utvalda fokusorden relateras på olika sätt till ålder och till kön – och slutligen hur detta har förändrats över tid. Jag har studerat tidningskorpusar från tre olika årtal – 1965, 1987 och 2000. Teoretiskt utgår jag från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där ålder ses som någonting som konstrueras och förhandlas i språkanvändningen. Metodologiskt utgår jag från ett korpuslingvistiskt synsätt - stora textkorpusar och kvantitativa språkliga mönster i frekvenser och lexikalt innehåll. Jag studerar alltså fokusorden, ålderslexemen och de nya begreppen i sina språkliga kontexter, och då framförallt adjektivattribut, lexikala relationer och kollokationer. Jag kommer fram till att de olika språkliga uttrycken förekommer i olika typer av kontexter och på olika sätt, men att det långt ifrån alltid har med ålder eller med åldersdifferentiering att göra. Två olika tendenser är tydliga som har med åldersvaghet och arbetsfördelning att göra. De olika fokusorden både likställs och differentieras, och de används om referenter i olika ålderskategorier. Samtidigt är det en tydlig arbetsfördelning mellan dem där variationen i många sammanhang har mer med ämnen och innehållsliga mönster att göra, än med olika kronologiska åldrar. Jag har också kunnat konstatera att kronologisk ålder generellt används när någonting är ovanligt eller avvikande utifrån en åldersnorm eller när kontexterna har med idrott, debut eller byte av profession, födelse- och dödsannonser etc.

<p> </p><p>Variationer i svensk verbböjning: En korpusundersökning (Fredrik Smeds, D-uppsats i Svenska språket, Karlstads universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, Avdelningen för språk 2008). I uppsatsen undersöks svensk verbböjningsvariation från första hälften av 1800-talet till våra dagar dels genom studier av facklitteratur, ordböcker och ordlistor från skilda tider, dels genom att studera korpusar med skönlitteratur och brev skrivna av August Strindberg, äldre och yngre romaner samt dagstidningar från 1965–2004. De äldre romanerna är skrivna från första halvan av 1800-talet till första halvan av 1900-talet, och de yngre runt 1980. Materialet tillhandahölls av Språkdata vid Göteborgs universitet och omfattar ca 126 miljoner ord. Efter datainsamlingen användes chi-2-testet, för att se om skillnaderna var statistiskt signifikanta. Många verb som varierar eller har varierat efter år 1800 har undersökts. Tidigare förändringar omnämns mer kortfattat. Variationerna är av skilda slag: mellan stark och svag böjning (<em>spridit </em>och <em>spritt</em>), mellan korta och långa former (<em>klär </em>och <em>kläder</em>), mellan former med och utan <em>j</em> (<em>stödjer </em>och <em>stöder</em>) samt övriga variationer (t.ex. mellan <em>tillbringade</em> och <em>tillbragte</em>).</p><p> </p>

<p>The aim of this thesis is to study how words denoting age are used in newspaper texts. I have chosen mainly to study the following Swedish focus words for females and males of different ages (<em>flicka, kvinna, tjej, dam; pojke, man, kille</em> and <em>herre</em>) as they relate to age. Furthermore, age lexemes – different variations of Swedish expressions of age – are investigated and finally also a number of new Swedish expressions that are used to describe age – <em>kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior</em> and what I call “plus gradings” – e.g. 50 +.</p><p>The study is particularly concerned with where and how age is referred to and how the chosen focus words relate in different ways to age and sex – and finally also with how these things have changed over time. I have examined newspaper corpora from three separate years – 1965, 1987 and 2000. My theoretical perspective is social constructivist, age being understood as something that is constructed and negotiated in language use. As for method, I adopt a corpus linguistic approach – large corpora and quantitative language patterns in frequencies and lexical content. Thus, my investigation is aimed at the focus words, the age lexemes and the terms in their linguistic contexts, primarily as regards adjective attributes, lexical relations and collocations.</p><p>My conclusion is that the examined expressions occur in different contexts and are used in different ways, but are not always related to age or age differentiation. I have noticed a couple of tendencies; one relates to vagueness when it comes to age and one relates to a semantic division of labour. The focus words are both used as synonyms and as oppositions, and they refer to referents belonging to different age groups. At the same time there is a clear division of labour between them in that variation in many contexts relates more to subject and contextual pattern than to different chronological ages. Ihave also noticed that chronological age is generally used when something is unusual, deviant or when the context has to do with crime, sports, (change of or debut in) a profession, birthday announcements etc.</p> / <p>Den här avhandlingen undersöker hur ålder används språkligt i tidningstext. Utgångspunkten är hur ålder har förändrats. Framförallt är det fokusorden <em>flicka, pojke, man, kvinna, kille, tjej, dam</em> och <em>herre</em> som i relation till ålder undersöks i avhandlingen. Därutöver studeras ålderslexem - olika variationer av de språkliga uttrycken ålder och år och slutligen även ett antal nya begrepp som förekommer i relation till ålder – <em>kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior</em> och det jag kallar för plusgraderingar – t ex 50 +.</p><p>Frågor jag ställer mig har med var och hur ålder förekommer och hur de utvalda fokusorden relateras på olika sätt till ålder och till kön – och slutligen hur detta har förändrats över tid. Jag har studerat tidningskorpusar från tre olika årtal – 1965, 1987 och 2000. Teoretiskt utgår jag från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där ålder ses som någonting som konstrueras och förhandlas i språkanvändningen. Metodologiskt utgår jag från ett korpuslingvistiskt synsätt - stora textkorpusar och kvantitativa språkliga mönster i frekvenser och lexikalt innehåll. Jag studerar alltså fokusorden, ålderslexemen och de nya begreppen i sina språkliga kontexter, och då framförallt adjektivattribut, lexikala relationer och kollokationer.</p><p>Jag kommer fram till att de olika språkliga uttrycken förekommer i olika typer av kontexter och på olika sätt, men att det långt ifrån alltid har med ålder eller med åldersdifferentiering att göra. Två olika tendenser är tydliga som har med åldersvaghet och arbetsfördelning att göra. De olika fokusorden både likställs och differentieras, och de används om referenter i olika ålderskategorier. Samtidigt är det en tydlig arbetsfördelning mellan dem där variationen i många sammanhang har mer med ämnen och innehållsliga mönster att göra, än med olika kronologiska åldrar. Jag har också kunnat konstatera att kronologisk ålder generellt används när någonting är ovanligt eller avvikande utifrån en åldersnorm eller när kontexterna har med idrott, debut eller byte av profession, födelse- och dödsannonser etc.</p>

Variationer i svensk verbböjning: En korpusundersökning (Fredrik Smeds, D-uppsats i Svenska språket, Karlstads universitet, Institutionen för kultur och kommunikation, Avdelningen för språk 2008). I uppsatsen undersöks svensk verbböjningsvariation från första hälften av 1800-talet till våra dagar dels genom studier av facklitteratur, ordböcker och ordlistor från skilda tider, dels genom att studera korpusar med skönlitteratur och brev skrivna av August Strindberg, äldre och yngre romaner samt dagstidningar från 1965–2004. De äldre romanerna är skrivna från första halvan av 1800-talet till första halvan av 1900-talet, och de yngre runt 1980. Materialet tillhandahölls av Språkdata vid Göteborgs universitet och omfattar ca 126 miljoner ord. Efter datainsamlingen användes chi-2-testet, för att se om skillnaderna var statistiskt signifikanta. Många verb som varierar eller har varierat efter år 1800 har undersökts. Tidigare förändringar omnämns mer kortfattat. Variationerna är av skilda slag: mellan stark och svag böjning (spridit och spritt), mellan korta och långa former (klär och kläder), mellan former med och utan j (stödjer och stöder) samt övriga variationer (t.ex. mellan tillbringade och tillbragte).

Studien är en korpusbaserad undersökning av hur bloggare vanligen förstärker adjektiv på svenska, och om förstärkningen varierar utifrån vilka adjektiv och/eller substantiv som modifieras. Tidigare litteratur belyser exempelvis hur adjektivförstärkning kan styras av semantiska och kontextuella faktorer samt hur förstärkare ofta grammatikaliseras. Undersökningen ämnar deskriptivt komplettera tidigare observationer, genom analys av större datamängder än motsvarande studier av svenska. Datan hämtades ur korpusen Swedish Blog Sentences (&gt;6 miljarder tokens). Alla sammansatta adjektiv, adverb följda av adjektiv samt liknelser (”ADJ som en/ett N”) extraherades automatiskt. Därefter listades manuellt de 20 vanligaste förstärkande förleden, adverben och liknelserna, totalt och för 26 utvalda adjektiv. ”Förstärkning” definierades som ett uttryck för ’hög grad’ av egenskapen som adjektivet betecknar. Resultaten visade att förleden och adverben är nära Zipf-fördelade totalt sett, och ofta för enskilda adjektiv. Vidare fastslogs att adjektiv förstärks olika mycket och med olika förstärkare. Resultaten bedöms stödja teorin kring affixoider och grammatikalisering samt graderbarhet hos adjektiv. Det föreslås att framtida större studier skulle belysa skillnaden mellan lexikalt specifika och generella förstärkningar. Slutligen argumenteras för att liknelserna fyller samma förstärkande funktion som förleden och adverben. / The study is a corpus-based investigation of how bloggers usually reinforce adjectives in Swedish, and if the intensification varies according to the adjectives and nouns that are being modified. Earlier literature shows for example how intensification of adjectives may depend on semantic and contextual factors and how intensifiers often undergo grammaticalization. The study aims to descriptively contribute to earlier observations, by analysis of more data than used in comparable studies of Swedish. The data comes from the corpus Swedish Blog Sentences (&gt;6 billion tokens). All adjectival compounds, adverbs preceding adjectives, and similes (”ADJ som en/ett N”) were automatically extracted. Then the 20 most frequent reinforcing left parts of compounds, adverbs and similes, totally as well as for 26 chosen adjectives, were manually listed. ”Reinforcement” was defined as an expression of ’high degree’ of the feature that the adjective expresses. The results showed that the left parts along with the adverbs follow a Zipfian distribution, in total and often for individual adjectives. Moreover, it was shown that adjectives are more or less reinforced, and by different reinforcers. The results are seen as supporting theories about affixoids and grammaticalization, and also gradability in adjectives. It is suggested that future bigger studies would illuminate the difference between lexically specific and general reinforcers. Finally, it is argued that similes serve the same reinforcing function as the left parts and adverbs.

Användningen av en istället för man som nominativform för det svenska generiska pronomenet har varit en av den feministiska språkpolitikens stora frågor under det senaste decenniet. Den här studien har undersökt hur användningen faktiskt ser ut på nätet, både genom en diakron delstudie på bloggar under perioden 1998-2017 och genom en synkron jämförelse mellan olika texttyper. Därtill har studien undersökt ifall andelen nominativt en ökar i relation till dess motsvarighet man. Resultatet av dessa undersökningar är att användningen ökar, både över tid och i andelar, men att det går långsamt och att användningen av man fortfarande uppgår till omkring 99% av alla förekomster av det generiska pronomenet i subjektsposition. Olika argument har föreslagits av olika forksare angående hur nominativt en faktiskt kan användas, med begränsningar till vissa kontexter eller till vissa referenter. Resultaten från den sista delstudien i den här uppsatsen visar att en kan användas i samma kontexter och med samma referenter som man. Sedan diskuteras resultaten i relation till tidigare studier vad det gäller hur en och man kan användas.