This quality study was carried out with seven semi-structured interviews and five of them were with elite women´s football coaches. What has been studied is how elite women’s football coaches are working with injury prevention training to their knees for the women’s football players. An anterior cruciate ligament injury in elite women’s football is both common and serious knee injury. This is a major problem area of ​​the anterior cruciate ligament injuries in women's football. In a squad of 20 women's football players occur an anterior cruciate ligament injury every two years. Injury prevention training is important to prepare the women's football players for the physical stresses that will arise during the season[1].  In this study includes, for example, theories of loss prevention training and risk factors for elite women’s football player to suffer an ACL injury. The interview guide has been focusing on the coach’s work and why they have chosen to use loss prevention training and how it can be planned and executed. This is to get information on how the elite women coaches working with the training to give the elite women football players the best position possible to prevent an ACL injury. The elite coaches have the help of physiotherapists, doctors and / or physiological coach with the loss prevention training must include for different exercises, and then determine the elite coaches themselves when it will be done during training week. In addition to interviews with the elite women coaches have also been interviewed by a physiotherapist and a doctor. This interview has been used to get information about the problem area with an ACL injury in elite women football. After that question I also touched on how and why the elite women’s football players should prevent this knee injury. The elite women’s football coaches all think the injury prevention training is important to use. This is to prepare women football players for the loads and stresses which will occur during the season. The loss prevention training is somewhat different in the five elite women´s football team that is part of my study. Any association uses a knee control program more than others, and cardio and strength training workouts vary in number. What unites them is that they all use a combination and the pulsation of the training. That is, they use both low and high intensity training and other training is a combination of different exercises and exercise. And they all have the injury prevention training scheduled throughout the season. [1] Martin Hagglund physiotherapist, interview February 8 2012, Markus Waldén orthopedic, interview  February 3 2012

Både biomekaniska och neuromuskulära faktorer hos kvinnliga fotbollsspelare har visat sig påverka risken att drabbas av främre korsbandsskador. Obalanserad muskelaktivering kring knäleden har visat sig påverka ledstabiliteten. Syftet med studien var därför att undersöka sambandet mellan muskelaktiveringen i vastus medialis och vastus lateralis i relation till valgusvinkel hos fotbollsspelande kvinnor vid ett drop-landingtest. Studien gjordes i samarbete med det finska företaget Fibrux OY, som har utvecklat en bärbar sEMG-apparatur. I studien deltog 15 kvinnliga fotbollsspelare som under en drop-landing bar sEMG-elektroder på vastus medialis och vastus lateralis samtidigt som rörelsen filmades framifrån för att möjliggöra 2D analys av valgusvinkel. Resultaten visar en tendens till samband mellan muskelaktiveringsgrad och valgusvinkel (r=0,51) (p>0,05) samt ett svagt samband mellan muskelaktiveringsordning och valgusvinkel (r=0,32) (p>0,05). Det svaga sambandet gör att det inte går att utesluta att det är andra muskler kring knäleden som har större inverkan på ledstabiliteten. Framtida forskning bör utföras på en större population och rikta sig på prospektiv epidemiologisk forskning eftersom det är den enda studiedesignen som avslöjar vilka variabler som kan associeras med risken att drabbas av en knäskada. / Both biomechanical and neuromuscular factors affect the risk of suffering an ACL rupture among female soccer players. Unbalanced muscle activation around the knee has been found to affect the joint stability. The aim of this study was therefor to investigate the muscle activation in vastus medialis and vastus lateralis in relation to dynamic valgus among female soccer players. The study was conducted in cooperation with the Finnish company Fibrux OY, who has developed a portable sEMG testing equipment. The participants consisted of 15 female soccer players who were tested with sEMG electrodes on vastus medialis and vastus lateralis during a drop-landingtest that was filmed to enable 2D analysis of valgus angle. The results show a tendency to correlation between the activation ratio and valgus(r=0,51) (p>0,05), and between activation delay in vastus medialis and valgus (r=0,32) (p>0,05). But both correlations lack significance. The results could be explained by that there might be other muscles around the knee at that affects the joint stability even more than vastus lateralis and medialis do. Future studies should be conducted with larger sample size and focus on prospective epidemiological research because that is the only study design that reveals what variables can be associated with the risk of suffering a knee injury.

Introduktion: Knäleden är en gångjärnsled vars rörelser är komplex och gör den känslig för skador. Främre korsbandsskada är den skada som förkommer mest och fotbollsspelande kvinnor är överrepresenterade. Efter en rekonstruktion krävs rehabilitering med fokus på stabiliserande, styrkande och rörelseökande övningar men trots detta är det svårt att återfå den dynamiska posturala kontrollen och funktionaliteten. Nya tekniker från bland annat tv-spelsindustrin möjliggör objektiva mätmetoder av rörelsekontroll vilket är värdefullt inom fysioterapi vid undersökning, uppföljning och utvärdering, t.ex. efter en korsbandsskada. Syfte: Undersöka knäts rörelse vid knäböj hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerat ACL samt utan specifik knäskada med kinect kamerasensor och Qinematics testprotokoll. Material och metod: Åtta kvinnliga elitfotbollsspelare deltog. Deltagarna blev indelade i tre grupper, knä utan skada, knä med främre korsbandsskada (ACL-R) och knä med annan skada ej främre korsbandsskada. Mätningarna genomfördes på alla deltagare med testprotokollet Qinematic där testpersonerna ska genomföra olika funktionella tester. Resultat: Vid bilateralt knäböj försköts knäleden mer i frontalplanet hos individer med ACL-R jämfört med de resterande grupperna, både i upp- och nedfas. Vid unilateralt knäböj försköts knäleden mer hos individer med annan skada och ACL-R under nedfas, däremot försköts knäleden mer hos friska individer i uppfasen. Konklusion: Studien pekar på större knärörelse i frontplanet hos kvinnliga fotbollsspelare med rekonstruerad korsbandsskada vid bilateralt knäböj. Vid unilateralt knäböj var resultaten varierande med större rörelse i nedfas men ej uppfas. Detta är en initial pilotstudie. Större studier med fler deltagare behövs för att möjliggöra statistiska signifikansanalyser av eventuella gruppskillnader.

Studiedesign: Kvantitativ experimentell studie Syfte: Det primära syftet var att undersöka hur knäledens kinematik påverkas av simultana kognitiva uppgifter under hopplandningar bland fotbollsaktiva kvinnor med och utan främre korsbandsskada. Det sekundära syftet var att, genom poweranalyser, beräkna gruppstorlekar och vilka variabler som bör analyseras i framtida studier. Metod: Sju kvinnor med och sex kvinnor utan korsbandsskada utförde tre olika hopptester med och utan maximalt upphopp. Test 1 utfördes utan tillägg av kognitiva uppgifter, test 2 involverade elementen reaktionstid och inhibitorisk kontroll, test 3 involverade elementen reaktionstid, inhibitorisk kontroll och arbetsminne. Knäledens kinematik i alla tre plan (maxvärden och rörelseomfång) och maximal hopphöjd i upphoppet jämfördes mellan grupperna och testerna. Upprepad mixad ANOVA med effekterna Test, Grupp, och interaktionen Test*Grupp genomfördes och dess effektstorlekar användes i poweranalyserna.  Resultat: Det skedde mindre rörelse i sagittalplan och mer rörelse i frontalplan hos korsbandsgruppen samt att knäledens kinematik skiljer sig åt mellan grupperna under mer kognitivt krävande situationer simultant med idrottsspecifik rörelse. Power-analyserna för interaktionseffekten Test*Grupp med upphopp visade att 9/10 variabler kräver <100 testpersoner för att få en signifikant statistisk skillnad med en power på 80%.  Motsvarande resultat för landning utan upphopp visade att 5/9 variabler kräver <100 testpersoner. Konklusion: Hopplandningar med olika antal simultana kognitiva uppgifter visade på skillnader i knäkinematik mellan individer med och utan tidigare korsbandsskada, mellan testerna oberoende grupptillhörighet samt mellan testerna beroende på grupptillhörighet. De variabler som visade signifikanta skillnader vid landning följt av maximalt upphopp var hopphöjd, Max knäadduktion, Min knäflexion, Max knäutåtrotation och ROM knäadduktion-abduktion. Vid endast landning var det maximal knäflexion och Max knäabduktion som hade signifikanta värden.

No description available.

Studiedesign: Deskriptiv laborativ studie Introduktion: En främre korsbandsskada är en vanlig men allvarlig skada inom idrotten. Trots en läkt skada kan individen uppvisa förändringar i form av fysiska faktorer såsom förändrat rörelsemönster, eller psykologiska faktorer såsom ökad rädsla för återskada. Personer som drabbats av en främre korsbandskada har setts uppvisa en asymmetri mellan det skadade och det friska benet genom en ökad avlastning i det skadade benet. Den traditionella rehabilitering avser en individ som återställd när denne klarar en uppsättning standardiserade fysiska tester för knät. Studier har dock visat på att även psykologiska faktorer har en betydande roll vid förändrat rörelsemönster och återgång till sport. Syfte: Undersöka psykologiska faktorers relation till avlastning i knäleden under idrottslika hopptest med och utan sekundära kognitiva uppgifter för personer med en främre korsbandsskada. Ett sekundärt syfte var att undersöka skillnader i avlastning mellan de två hopptesterna. Metod: Tio kvinnliga idrottsaktiva idrottare som tidigare opererats för en främre korsbandsskada utförde drop-jump test med och utan sekundära kognitiva uppgifter. Avlastning i knäleden mättes genom asymmetri i maximalt knäflexionsmoment under de första 100 ms av landningen mellan respektive ben. Testerna utfördes i ett rörelseanalyslaboratorium där åtta rörelsekameror och två kraftplattor användes. Enkäten Anterior Cruciate Ligament Return to Sport after Injury (ACL-RSI) användes för att kartlägga psykologiska faktorer såsom känslor, förtroende och riskbedömning. Pearson’s korrelationskoeficcient användes för att analysera samband mellan ACL-RSI och asymmetri i knäflexionsmoment och presenterades i spridningsdiagram. Parat T-test tillämpades vid jämförelse av avlastning i knäleden mellan de båda hopptesterna. Resultat: Inga signifikanta samband påvisades mellan asymmetri i knäflexionsmoment och ACL-RSI varken i hopptest utan eller i hopptest med tillägg av kognitiv uppgift (Pearson’s R=-0.210-0.502, p=0.168-0.652). Inga tydliga skillnader observerades i knäflexionsmoment mellan benen vid hopptest utan kognitiv uppgift (p=0.103). Däremot visades ett lägre knäflexionsmoment i skadat ben relativt oskadat ben vid hopptest med tillägg av kognitiv uppgift (p=0.024). Inga tydliga skillnader observerades i asymmetri i knäflexionsmoment mellan hopp utan o ch hopp med tillägg av kognitiv uppgift (p=0.176). Konklusion: Studiens resultat indikerar på ett minskat knäflexionsmoment i det skadade benet jämfört med det oskadade. Detta gäller främst i hopptestet med sekundära kognitiva uppgifter. Ingen slutsats om psykologiska faktorers påverkan på avlastning i knäleden kan dras på grund av låg signifikans. Den låga deltagarantalet gör att detta arbete kan ses som en pilotstudie, varpå den kan bidra till hypotesgenerering vid framtida forskning. Framtida studier bör även inkludera ett större antal deltagare samt även de individer som ej återgått till sport.

Bakgrund: Främre korsbandsskador (ACL-skador) är allvarliga och vanligt förkommande inom idrott, speciellt hos ungdomar i åldrarna 14-19 år. En förhöjd risk för ACL-skador har påvisats för individer aktiva inom fotboll och handboll, vilka är mycket populära sporter världen över. Inom dessa sporter har även kvinnor påvisats ha två till åtta gånger högre risk att drabbas än män. Syfte: Syftet var att undersöka om det fanns någon skillnad i knästabilitet vid en hopp-landningsrörelse mellan tjejer och killar i åldrarna 16-19 år, aktiva inom fotboll och handboll samt att undersöka om det fanns någon skillnad mellan fotbollsspelarna och handbollsspelarna, oavsett kön. Metod: Ett drop jump-test utfördes av 20 ungdomar, aktiva inom fotboll och handboll, medelålder ±SD 17,0 ± 0,9 år. Testerna filmades i frontal- och sagittalplanet och analyserades sedan med hjälp av Landning Error Scoring System (LESS). Post hoc-analyser genomfördes för att kontrollera skillnader i 1) graden av valgusställning i knäleden mellan tjejerna och killarna och 2) graden av knäflexion mellan fotbolls- och handbollsspelarna i landningsmomentet. Ett oberoende student’s t-test användes till de statistiska analyserna och signifikansnivån sattes till p ≤ 0,05. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i LESS-poäng mellan tjejerna och killarna (p = 0,694). Fotbollsspelarna hade signifikant lägre LESS-poäng än handbollsspelarna (p = 0,002). Andelen tjejer som uppvisade valgusställning i knäleden under testutförandet var högre än hos killarna. Fotbollsspelarna uppvisade enligt LESS tillräcklig knäflexion i landningsmomentet i högre utsträckning än handbollsspelarna under testutförandet. Slutsats: Ingen signifikant skillnad i knästabilitet och hopp-landningsteknik fanns mellan tjejerna och killarna. Fotbollsspelarna hade signifikant bättre knästabilitet och hopp-landningsteknik än handbollsspelarna. Tjejerna hade en större grad av valgusställning i knäleden vid testutförandet än killarna och handbollsspelarna uppvisade inte lika stor knäflexion som fotbollsspelarna vid testutförandet. Mer forskning krävs inom området för att resultaten ska kunna generaliseras. / Background: Anterior cruciate ligament injuries (ACL-injuries) are serious and common in sports, especially in adolescents between the ages of 14 and 19. An increased risk for ACL-injury has been shown in individuals active in soccer and team handball, which both are popular sports worldwide. Within these sports, women have been proven to have two to eight times greater risk for ACL-injury than men. Aim: The aim was to investigate whether there was any difference in knee stability during a jump-landing movement between girls and boys aged 16-19 years, active in soccer and team handball and also to investigate whether there was any difference between the soccer players and team handball players, regardless of gender. Method: A drop jump test was performed by 20 adolescents, active in soccer and team handball, mean ± SD age 17.0 ± 0.9 years old. The tests were recorded in the frontal and sagittal plane and were then analyzed using the Landing Error Scoring System (LESS). Post hoc analyzes were used to examine differences in 1) the degree of knee valgus alignment between the girls and the boys and 2) the degree of knee flexion between the soccer- and the team handball players in the landing movement. An independent student’s t-test was used in the statistical analysis and the level of significance was set at p ≤ 0.05. Results: There was no significant difference in LESS-score between the girls and the boys (p = 0.694). The soccer players had significantly lower LESS-score (p = 0.002). A higher frequency of the girls displayed a knee valgus alignment during the test compared to the boys. The soccer players displayed according to LESS adequate knee flexion to greater extent than the team handball players did during the test. Conclusion: No significant difference in knee stability and jump-landing technique was found between the girls and the boys. The soccer players displayed significantly better knee stability and jump-landing technique than the team handball players. The girls displayed a greater degree of knee valgus during the test than the boys did and the team handball players displayed a smaller degree of knee flexion then the soccer players did. More research is required within the area to be able to generalize the results.

Bakgrund: Främre korsbandsskador är en av de vanligaste och svåraste skadorna inom damfotboll. Det finns stark evidens för att skadeförebyggande knäkontrollsträning förebygger främre korsbandsskador om följsamheten till träningen är hög. Syfte: Syftet med studien är att undersöka kvinnliga fotbollsspelares följsamhet till knäkontrollsträning och om det finns ett samband mellan följsamhet och self-efficacy, upplevda fördelar, upplevda hinder, yttre påminnelser, upplevd sårbarhet samt upplevd allvarlighetsgrad.  Metod: En kvantitativ ansats med en icke-experimentell tvärsnittsdesign har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Ett ändamålsenligt urval har tillämpats och data samlades in genom en webbenkät där 73 besvarade enkäter inkom. En deskriptiv frekvensanalys och Spearman’s rangkorrelation användes för att analysera resultatet. Resultat: 58,9% av deltagarna utförde knäkontrollsträning >2 ggr/veckan och följer rekommendationerna för knäkontrollsträning. Det fanns ett lågt samband mellan knäkontrollsträning och upplevda hinder, self-efficacy och yttre påminnelser. Mellan resterande variabler, divisioner och knäkontrollsträning förelåg inget signifikant samband.  Slutsatser: Resultatet tyder på en högre följsamhet till knäkontrollsträning än vad tidigare studier påvisat, dock anses följsamheten fortfarande vara för låg. Resultatet visar även på inget eller lågt samband mellan knäkontrollsträning och de centrala begreppen i HBM. Vidare forskning bör göras på ett större antal deltagare, män och ur andra beteendemedicinska perspektiv.

Bakgrund: Skada på främre korsbandet (ACL) är en av de vanligaste skadorna en fotbollsspelare kan drabbas av. Anatomi och fysiologi kan förklara varför kvinnor drabbas i högre grad än män. Vid tillämpning av knäkontroll har incidensen av korsbandsskador setts minska men följsamhet till programmet har setts vara låg. Motivation och följsamhet är viktigt för att vidmakthålla ett hälsorelaterat beteende och med hjälp av en fysioterapeuts kompetenser inom beteendemedicin kan förutsättningarna optimeras för att öka tillämpningen av knäkontrollsträning. Syfte: Undersöka upplevelser av vad som motiverar och hindrar kvinnliga fotbollsspelare till genomförande av knäkontrollsträning. Metod: En kvalitativ beskrivande design med semistrukturerad intervjuguide. Sju kvinnliga fotbollsspelare inom Damallsvenskan och division 1 inkluderades. Manifest innehållsanalys med en induktiv ansats användes. Resultat: 12 underkategorier uppdelade i fyra kategorier presenterades: Spelarens attityd till knäkontrollsträning, tid, kunskap för knäkontroll, förväntningar på effekter av knäkontroll. Slutsats: Uppsatsen påvisar att det finns flera psykosociala motivatorer och hinder för genomförande av knäkontrollsträning. Beteendemedicinsk tillämpning vid implementering av programmet kan optimera förutsättningarna för att fotbollsspelare ska utföra programmet.

Sammanfattning: Bakgrund: Främre korsbandsskada är en allvarlig men vanlig skada inom idrott som resulterar i psykologiska konsekvenser, en av dessa är oro för att skada sig igen och detta kan påverka deras återgång till idrott negativt. Oro och andra psykologiska konsekvenser mäts vanligtvis med det smärtcentrerade frågeformuläret Tampa scale of kinesiophobia (TSK), även fast idrottare med korsbandsskada sällan upplever smärta senare i rehabiliteringen. Re-injury anxiety inventory (RIAI) belyser ångest och andra psykologiska faktorer inom rehabilitering (RIAI-R) och återgång till tävlingssammanhang (RIAI-C) som idrottare kan uppleva. Detta frågeformulär finns dock inte på svenska, vilket gör att svenska fysioterapeuter saknar ett självskattningsformulär som mäter ångest för att skada sig igen. Syfte: Att översätta och tvärkulturellt anpassa RIAI från originalspråket engelska till svenska och testa den på en mindre målgrupp. Metod: Kvalitativ och kvantitativ studiedesign. Fem-steg: Steg 1: Översättning av enkät: Steg 2: sammanfogning av översättningarna från steg 1. Steg 3: Återöversättning till originalspråk. Två separata översättningar genomfördes vid steg: 1 och 3. Steg 4: en expertkommitté granskade den sammanfogade versionen. Steg 5: Prefinala versionen testades genom intervjuer med 13 personer som hade genomgått främre korsbandsrekonstruktion (ACLR) och slutliga korrigeringar gjordes i enlighet med detta för att skapa den slutliga versionen. En korrelationsanalys med 18 personer genomfördes även av RIAI-SE och TSK. Resultat: Den prefinala versionen bestod efter intervjuerna och en svensk version RIAI-SE skapades. RIAI-SE och TSK jämfördes, det visade ingen signifikant korrelation P>0,093.  Slutsats:  Översättningen och kulturella anpassningen av originalformuläret RIAI, resulterade i en svensk version, RIAI-SE. Inga korrelationer mellan RIAI-SE och TSK bekräftar att de mäter olika begrepp. RIAI-SE kan komma att användas av fysioterapeuter på svenska idrottare med allvarliga skador efter att verktyget har visat sig ha god validitet och reliabilitet.