No description available.

Det här examensarbetet är inledningen av en historisk roman. Berättelsen utspelar sig i Malmberget i svenska Lappland runt förra sekelskiftet.                        Året var 1887 när järnvägen från Boden nådde Malmberget och möjliggjorde en storskalig järnmalmsbrytning. Under 1890-talet och 1900-talet etablerades flertalet nya gruvor på berget. Till en början var det dagbrott, men när man var tvungen att frakta bort mer gråberg än vad man fick järnmalm övergick man till underjordsgruvor. Malmberget var under den här tiden Sveriges eget Klondyke (gruvorna i Kiruna etablerades först trettio år senare) och lockade många arbetssökande. De första som arbetade i gruvorna var rallarna som efter järnvägens slutförande blev kvar på orten.                        Människorna som kom till Malmberget för att arbeta i gruvorna fick inte köpa lös mark att bygga bostäder på. Marken runt berget ägdes av Kronan som vägrade att sälja. Staten förbjöd även avverkning av träd och det gjorde att det saknades ordentligt byggmaterial till hus. Därmed tvingades man till att bosätta sig i enkla jordkojor och skjul byggda av dynamitlådor längs bergssluttningen intill gruvorna. Det var extremt dåliga bostadsförhållanden i Malmberget under hela 1890-talet. Men trots de enkla bosättningarna var det ett relativt rikt folk som bodde i Malmberget, till skillnad från andra kåkstäder i Sverige. Arbetarna tjänade bra i gruvorna och det blev populärt för handlare och knallar att sätta upp sina bodar och stånd i Malmberget i samband med likviddagar. Då klädde malmbergsborna upp sig och spenderade pengar.                       I Lappland rådde det under den här tiden spritförbud. Men rallarna och de tidiga gruvarbetarna var vana att supa. Det utnyttjades av lönnkrögare som smugglade in brännvin som såldes dyrt. Med spriten som flödade var samhället inte lämpligt för barnfamiljer. Frälsningsarmén och olika religiösa samlingar tog tillsammans med polisen upp kampen mot lönnkrögarna – en kamp som skulle komma att vara i decennier.                         Det var det här Malmberget som karaktären Anja Nuri anlände till. Hon rymde tillsammans med sin storasyster Greta från föräldrahemmet i Kemi när föräldrarna tänkte gifta bort henne. När den här romanen börjar har Anja och Greta befunnit sig i Malmberget i några år. Anja har gift sig med tornedalingen Per-Johan Perttu. De bor i ett enkelt skjul i vad som har kommit att kallas för Kåkstaden. Per-Johan arbetar som borrare i gruvan och Anja sköter hushållet. I den här romanen får man följa Anja och Per-Johan från 1890-talet och ungefär tjugo år framåt.                       Det här är en berättelse om kärlek och sorg. Förutom den historiska miljön vill jag förmedla hur människor kan drabbas av tragiska händelser och hur de tar sig vidare i livet.                         Berättelsen baseras på verkliga händelser. Inspirationen till karaktären Anja är min farmors farmor Anna Nurru och karaktären Per-Johan baseras på min farmors farfar Per-Ulrik Perttu. Tillsammans fick de elva barn, men bara två som överlevde till vuxen ålder på grund av de usla levnadsförhållandena.

Abstrakt Min text är tänkt att ingå som en del av en roman som jag påbörjade förra läsåret. Detta är en fortsättning på det jag påbörjade då. Texten handlar om Celia som växer upp som enda barnet i ett hem med alkoholmissbruk och ovanpå det, sexuella övergrepp. Hennes mamma vet inte vad hennes dotter utsätts för och har så fullt upp med sitt eget, att frågan är om hon hade märkt det även om Celia hade sagt något. Celia har också en vän sedan småskolan, Sanna. Hon har en helt annorlunda familjesituation än Celia och hon försöker att övertala Celia att berätta för någon vuxen. Celia vägrar och får Sanna att lova att ingenting säga. Ett löfte som Sanna håller. I början av högstadiet har Celia lärt känna Kina som också bor i huset där Celia och hennes familj bor. Kina har ungefär samma situation hemma, med en styvpappa som dricker. Celia låter sig övertalas av Kina att följa med på en fest. Där blir hon bjuden på sprit och i fyllan hamnar hon i säng med en kille. Mot sin vilja ställer Celia upp och har sex med Uffe, som han heter. Efteråt pratar inte Kina med henne och i hemkunskapen börjar Uffes kompisar att trakassera Celia, genom att kalla henne lättfotad och annat. Till slut brister det för Celia och all ilska, maktlöshet och frustration tar sig uttryck i ett anfall mot Uffes kompisar. Som tillhygge har hon en kökskniv. Ingen kommer dock till skada och förtvivlad över vad hon varit på väg att göra flyr Celia hem till sitt rum och till maten som hon upptäckt har en lugnande effekt. När Celia inte kommer tillbaka till skolan blir Sanna ledsen och förtvivlad. Det dåliga samvetet som hon känner för att hon inte berättat, gör att hon har svårt att släppa Celias öde och detta följer henne även upp i vuxen ålder. Som vuxen är Sanna gift med Stefan, som hon även har en dotter, Emelie, med. De åker med jämna mellanrum hem till Sannas barndomshem och Celia dyker upp som ett spöke mellan Sanna och Stefan. Något som Stefan tröttnar på. När de ett jullov är hemma hos Sannas föräldrar, stöter de av en händelse på Celia på en buss och Celia bjuder hem Sanna på fika. Sanna märker att Celia har problem bland annat för att hon verkar gömma mat. Hon är gravt överviktig och hennes man, Uffe, verkar vara allt annat än trevlig. Min text startar när Sanna, efter fikan, sitter i sin bil för att åter köra hem till sina föräldrars hus, Uffe och Emilia.

Denna kunskapsöversikt har som syfte att undersöka det kreativa skrivandets användningsområden i klassrummet. Med detta syfte i åtanke formulerades följande frågeställningar:  ●  I vilket eller vilka syften kan kreativt skrivande vara ett verktyg i klassrummet?  ●  Vilka exempel finns på hur kreativt skrivande används som verktyg?  Metoden som använts är informationssökning, både i internationella såväl som nationella databaser. Tio forskningsartiklar och andra typer av granskat material valdes ut och har sedan legat till grund för att besvara frågeställningarna. Resultatet är indelat tematiskt efter vilka syften eller fördelar som det kreativa skrivandet visade sig kunna användas för: kognitiva fördelar, fördelar kopplade till läs - och skrivande samt fördelar kopplade till förmedlandet av fakta eller stoff. Fördelar kopplade till läs - och skrivande beskrevs i en majoritet av texterna. Ytterligare ett syfte som upptäcktes är det kopplat till synen på utbildning samt rådande kunskapssyn. Även exempel på hur kreativt skrivande kan användas som verktyg redovisas baserat på de metoder som beskrivs i det valda materialet. Forskningsläget kring kreativt skrivande kan sägas vara bristfälligt, och vi efterlyser vidare forskning framför allt på svenska skolformer.

This project investigates how the use of creative writing, time restriction and movement could benefit the flow of first impulses to gain a greater freedom in composing and performing. The essay describes two different methods and its impact on a creative process resulting in four new compositions. Towards the end, this bachelor thesis depicts how the playful framework provided by the methods have helped connecting the creative process with a more playful, allowing attitude, which provides the foundation for a more authentic artistry. / <p><strong>Kompositioner och arrangemang (av Vendela Tegerstrand &amp; Filip Eriksson):</strong></p><p>One Word</p><p>Resting In My Arms</p><p>Figuring Out</p><p>Weary Head</p><p>Changing/No Speed Limit</p><p>Feels Like Water</p><p>Keepin' You Closer</p><p>Walk On Water</p><p></p><p><strong>Medverkande:</strong></p><p>Vendela Tegerstrand - sång</p><p>Filip Eriksson – el-, akustisk gitarr</p><p>Manfred Hulebo – piano</p><p>Oliver Löwenham – elbas</p><p>Jonatan Lindh – trumset</p><p>Johanna Moraeus – violin 1</p><p>Sara-Felicia Nyman Stjärnskog – violin 2</p><p>Ellen Alveteg – viola</p><p>Erik Elvkull – cello</p><p></p><p><em>I uppsatsen förekommer ljudexempel som även finns bifogade som bilagor.</em></p>

När jag började skriva de här texterna hade jag endast en premiss och en något diffus bild av hur storyn skulle vara. Det skulle handla om åtta personer och en hund som blev instängda i ett skyddsrum långt ner under marken och de skulle bli kvar där. Länge. Skyddsrummet skulle vara konstruerat så att människor kan leva där under lång tid, ett sorts experiment för att se om människan kan leva under jord om ytan skulle bli obeboelig på grund av klimatförändringar. Jag ville att texten skulle växa fram medan jag skrev. Jag ville inte tänka ut för mycket på förhand med min logiska hjärna, tvärtom ville jag att det som fanns i mitt hjärta och i magen skulle tillåtas komma fram medan jag skrev. Jag ville att texten skulle växa fram intuitivt, inom en ram som var satt. Jag har skrivit och testat och misslyckats, skrivit och testat och inte riktigt kommit hela vägen. Resultatet är en lång text, men den är långt ifrån färdig. Vissa små delar är mer bearbetade, annat kommer med största säkerhet att strykas. Jag har många omskrivningar kvar att göra och jag har ändrat uppfattning om att slutresultatet nödvändigtvis måste bli en lång roman.  Min berättelse har två berättare. För tillfället berättar de både i första person, men jag har haft funderingar på om jag ska låta en eller båda istället få framträda i tredje person. Hade jag haft en mindre omständlig skapandeprocess, kanske jag redan hade kommit fram till hur det ska vara, men nu är det en gång så att jag måste pröva för att se hur det blir, innan jag kan bestämma mig. Jag tror dock att det kan bli bra att Almas och Olivias berättelser berättas växelvis och att de delvis överlappar varandra. Den sista delen av texten beskriver världen utanför skyddsrummet och hör alltså inte direkt till mitt projekt. Den har ändå kommit till under det här året och därför har den fått komma med här.

Denna uppsats undersöker möjligheterna att använda handböcker för Papper-och-penna-rollspels som verktyg för en skribent att utveckla sina skrivprocesser. Uppsatsen utgår ifrån de två handböckerna till rollspelet Dungeons &amp; Dragons 5th Edition, Player’s Handbook samt Dungeon Master’s Guide, och analyserar dessa med fokus på hur spelare och spelledare uppmuntras att skapa sina narrativ och utveckla dessa med hjälp av troper och samarbete med andra spelare. Uppsatsen brukar en jämförande textanalys som metod, samt tar stöd från en intervju med en aktiv professionell spelledare. Fokus läggs på rollspelets praktik som jämförbart verktyg med textsamtal inom kreativt skrivande efter definition av Fredrik Nybergs akademiska essä Den mjuka texten: om textsamtal, samt hur handböcker för rollspel med fördel kan jämföras med handböcker för kreativt skrivande, det senare med stöd i Sofia Pulls avhandling Skrivande och blivande - Konstruktioner av skönitterärt skrivande i handböcker och läromedel 1979-2015. Analysen visar att rollspel och dess handböcker kan brukas som hjälpmedel för en skribent för att utveckla och utmana sina skrivande processer, särskilt sett till skrivande för sin egen och andras underhållning.

Utdrag ur Audition för tenorer och basar Audition för tenorer och basar är en relationsroman som utspelar sig i den fiktiva, avfolkade orten Sunnby i Södermanland under perioden nyårsdagen 2012 till slutet på maj 2013. Utdraget omfattar augusti – oktober, ungefär en sjundedel av romanens planerade omfattning.  Romanens huvudperson är Sara, 36-årig frilansande journalist/skribent från Stockholm som varit precis på gränsen till att gå in i väggen, utsliten såväl kroppsligt som känslomässigt. I relationer har hon också frilansat, inget av hennes förhållanden har varat särskilt länge. Sara vill försöka bryta sina mönster, och beslutet för henne till Sunnby där hon får hyra det vinterbonade torpet Höjden. Här ska hon försöka bygga upp sitt liv igen, och hon ger sig själv relationsförbud på minst ett år. I Sunnby finns naturen och tystnaden, kyrkan, skolan och Ica, ålderdomshemmet och damfriseringen. Här finns gemenskap och traditioner, men också människor som står inför förändringar. Även för den lilla damkören, som efter 40 års verksamhet närmast är en institution, stundar förändringar  – körledaren har länge velat föreslå att kören ska ta in manliga medlemmar.   När läsaren nu kommer in i texten har drygt sju månader förflutit sedan romanens början.

Det här skrivprojektet är en fortsättning på det jag arbetade med under det föregående läsåret. Här fortsätter gestalten Eli sin utveckling från att vara konstnärsstudent till att vara konstnär, men blir distraherad under arbetets gång. Detta eftersom hon hittat ett foto av en släkting som hennes mamma inte menar existerar. Denna person heter Cajsa och levde på mentalsjukhus under 50-talet. Cajsas avsnitt är dagsbokinlägg från tiden då hon levde där.  Projektet har varit en möjlighet att utforska den kompromisslösa ilskan hos en ung feminist som inte förstår världen eller sig själv, allt hon har är sitt uttryckssätt – konsten. Samtidigt har jag också fått gräva i ett av mina intressen, konsten i sig och konstnärskap. Precis som med Elis avsnitt har Cajsas delar inneburit en möjlighet att beskriva livet inuti de gamla mentalsjukhusen. Årtalet jag valt är 1954 av anledningen att då kom mediciner som Hibernal till Sverige. De betraktas som revolutionerande av vården för psykiskt sjuka, men också livet på mentalsjukhusen. Det var mediciner som behandlade schizofreni, innan hade det främst funnits lugnande mediciner och behandlingar som isbad, insulininjektioner och elchocker. Men kritik mot medicinerna har förekommit, att de gav patienterna lobotomi på kemisk väg i stället. Sjukhusen kunde öppnas upp mer, bli mer som ett hem – men på vilken kostnad?  En annan viktig del har varit att utforska språket, hur skulle tankarna se ut på pappret hos en person som tog dessa nya mediciner? Cajsas tankar går in i varandra, utan tydliga början och slut. Reglerna kring interpunktion utmanas när punkter och kommatecken inte används så ofta som det är brukligt. Samtidigt måste dagbokstexterna vara läsliga, vilket inneburit en spännande utmaning mellan experimentering och att tänka sig in i läsarens tankar till viss del.  Eli har i den här delen av texten fått veta alltmer om Cajsa, något som har kommit att påverka henne djupt. Främst genom att hon får allt svårare att göra konst, så hon ljuger för sig själv – hon kommer göra det imorgon, i över morgon och så vidare. Eli har för mig inneburit en möjlighet att utforska en karaktär som har dålig kontakt med sina känslor, vilket även innebär ett försöka att lura läsaren. Elis delar är visserligen berättade ut tredje person, men ligger väldigt nära henne.

Sandra är 12 år och har precis fått reda på att hennes mamma och pappa funderar på att skilja sig. Mamma har flyttat till en andrahandslägenhet och lämnat Sandra och pappan. Båda föräldrarna lovar att allt ska vara som vanligt, men det är det inte. Inget är som vanligt och Sandra försöker orientera sig i sin nya verklighet, men mest längtar hon efter hur det var och önskar att det ska bli så igen. I projektet ingår två manus som båda berättar Sandras historia men ut olika perspektiv och med olika fokus. I det första manuset berättas historien dels av Sandra själv och dels av ur ett tredjepersonsperspektiv. I det andra manuset berättas historien enbart av Sandra, i dagboksform. Det handlar om vad som händer inom ett barn och om relationerna mellan barnet och omgivningen i en livskris. / Sandra is 12 years old and has just found out that her mom and dad are thinking about divorcing. Mom has moved to a second-hand flat, leaving Sandra and her father behind. Both parents promise that everything will be business as usual, but it is not. Nothing is as usual and Sandra tries to orient herself in her new reality, but mostly she longs for how it was and wishes for it to be so again. The project includes two scripts that both tell Sandra's story but with different perspectives and with different focuses. In the first script, the story is told partly by Sandra herself and partly from a third-person perspective. In the second script, the story is told solely by Sandra, in diary form. It deals with what happens inside a child and about the relationships between the child and the environment in a life crisis.