Uppsatsens syfte har varit att undersöka vilka subjektspositioner som kommer till uttryck i Betänkande av Kulturutredningen (SOU 2009:16). Undersökningens ämnade att besvara frågeställningarna: Hur konstrueras subjekt i texten? Vilka begränsningar och möjligheter tillskrivs de olika subjektspositionerna? Denna studie är en foucauldianskinspirerad diskursanalys av Betänkande av Kulturutredningen (SOU 2009:16). De teoretiska utgångspunkterna för analysen har varit diskursteori, subjektivitet, intersektionalitet och representation. Resultatet visar att subjekt i olika positioner konstrueras i relation till såväl en målsättning om kulturell mångfald som till en konstruktion av ett normativt subjekt som maskulint, sekulariserat, medelålders, fött i Sverige och högutbildat. Vidare pekar studiens resultat på att individer som tillhör en överrepresentation ges större handlingsutrymme än de individer som befinner sig i underrepresenterade subjektspositioner. Resultatet visar en inbyggd subjektsbegränsning i inkluderingsprojektet, där underrepresentation leder till ett förminskat handlingsutrymme för det icke-normativa subjektet. Avslutningsvis visar studien en föreställning om att underrepresenterade identiteter ska integreras i kulturpolitiken på villkor som definieras av de subjekt som redan är inkluderade i kulturlivet.

This study explores the role of visual arts in two projects that aimed to integrate refugees and migrants into Swedish society, and in what way art was considered to help the integration process. Qualitative content analysis and a cultural policy model have been used to analyze the material consisting of interviews with the leaders of two projects, and some texts. The result shows that art was considered to have an instrumental role in both of the projects, but educational and social values were also mentioned. The use of visual arts was considered successful for integration purposes because of its perceived ability to help people communicate without using words, and helping people to learn the language through conversations about art.

I denna masteruppsats i etnologi undersöks två länsmuseers arbete med delaktighet. Det empiriska materialet är baserat på intervjuer med museianställda, medföljande observation samt styrdokument såsom direktiv och riktlinjer. Empirin har analyserats med hjälp av politisk diskursteori och särskilt genom logikperspektivet. Studiens syfte är att undersöka hur delaktighetsarbetet görs och förstås vid två länsmuseer. Detta görs genom en analys och ett synliggörande av hur olika villkor, föreställningar och praktiker samverkar i skapandet av delaktighet. Studiens resultat visar att delaktighet, som uppfattas som ett legitimt sätt att skapa kulturarv på, är omgärdat av flera olika föreställningar, värderingar och ideal som både upprätthåller, formar och hindrar delaktighetsarbetet. / This study, which is a two-year master’s thesis in ethnology, examines participatory practices at two regional museums in Sweden. The empirical material is based on interviews with the museum staff, observations, and documents such as policies and guidelines. The main theoretical framework used is the Political Discourse Theory and more specifically the idea of Logics, which in this study is used to analyze and understand how the museum staff talk about and create participation. The study aims for an understanding of how cultural conceptions, museal practices, and conditions cooperate in the making of participation. The result of the study shows that participation, which is understood as a legitime way of creating cultural heritage, is surrounded and supported by several ideas, values, and ideals that sometimes creates tension and challenges for the museum staff.

The subject this thesis will investigate concerns the matter of how political ideologies exist within public libraries with a focus on the democratic ideal. Public libraries are part of the political system and we want to show how political ideologies take their shape in public libraries and the possible consequences of this. With the help of three major political ideologies, liberalism, conservatism and socialism we investigate how the democratic ideals of these ideologies are expressed in documents that describes activities the libraries will and have performed. In order to identify these ideologies we use discourses in cultural policy as a bridge between the investigated documents and the political ideologies. As an analytical tool we have developed a model that describes the relation between text, discourse and ideology which we use in our analysis. The results of our analysis shows that there is an imbalance concerning how much influence the different ideologies have over the activities in the public libraries, where we have seen that the liberal ideals have the upper hand. These results are similar to those of previous researchers and we think it is important for the public libraries to be aware of the influence political ideologies have over cultural policy, on all levels, in order to be an objective institution for the citizens in our society.

No description available.

This study is meant to analyse the purpose of reorganizing cultural activities within the municipal political and management organization, how such a procedure progresses, and to which extend the organizational location reflects the role of cultural activities in the municipal. To depict the procedure of reorganizing cultural activities in the municipal organization I used qualitative content analysis. When I analyse the role of culture and why the reorganization was made I used idea analysis with ideal types as a tool to contrast different reasons for the reorganization. The ideal types I used was Thomson and Svenssons institutional logics and Dorte-skot Hansens cultural-political rationalities. I came to the conclusion that the sources I have used, documents of public decisions, does not include cultural-political motivations for the reorganization, though it includes motivations about organizational location. On the other hand I received an overview of the procedures progression in Forshaga municipal.

This thesis takes its starting point from examining the basis of culture and how the public library fits in that, all through a rural lens. This was achieved through an analysis of the use of the concept of culture in cultural policy documents from 15 very rural municipalities in Sweden.  This thesis observes what content the cultural policy documents filled the concept of culture with. The results show that it is a very general and confused concept of culture that emerges through the analysis. Most of the time it seems to function as a “catch all” of what the municipality has to offer. There is also a strong focus on cultural heritage and the culture of national minorities and indigenous people. Strategies, presented in the documents, for solving a complex situation, with challenging geography, demographics and a lack of resources, includes a focus on cooperation with other actors, as well as an emphasis on the instrumentalization of culture. Another important aspect of the cultural policy documents was the libraries’ role as an actor in the cultural field, as well as an arena for the cultural field.

The archaeological communication process can be hard to grasp. There are laws to take into consideration, not to mention the Government structure for culture and arts. This essay explains and simplifies the Swedish organizational communication with focus on archaeology. This study is aiming to clarify all the steps archaeological research needs to pass before reaching the public. The essay will also explore why it is important to communicate archaeological results, and if it reaches out to the extent that is expected. If it is not, the study will present examples of solutions and actions that can be taken to improve the mediation. The essay only investigates the archaeology process in Sweden. There are several Government institutions that are affected by the laws that protect ancient monuments, this study will at first hand observe the ones that have a direct effect on the archaeology communication process. By a survey, interviews and literature studies, the purpose with this study has become clear. The results have been reached by positivism and empiricism as theoretical basis. The literature consisted largely of writings on the subject communication theory, Swedish law and Government structure. The conclusion is that in the archaeology process, there are many factors that effects the outcome of archaeological mediation. Laws, “cultural goals” and several Government institutions has a saying in how, why and where the archaeological research findings are distributed. The PR-model chosen by Government institutions is often “The Public Information model”, but in this case there is no specific common model used by all the institutions that have an influence on the distribution of archaeological results. There is no survey done to show how the public are receiving the results given by “The Public Information model”. According to a small survey done to complete this essay there would be much to gain for all parts if the results of archaeological investigations used another model, or if the stakeholders could agree on the issue of how archaeological results should be communicated to the population. A factor that complicates this kind of work is the attitude in the governing body that considers culture (including archaeology) a non-commercial subject. As a result, archaeology is not seen as a brand that could be marketed. A factor that can affect the popularity for the subject.

<p>Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor?</p><p>Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid?</p><p>Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem?</p><p>Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor.</p><p>Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga.</p><p>Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur</p><p>och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar</p><p>kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.</p>

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor? Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid? Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem? Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor. Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga. Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.