Syftet med denna uppsats var dels att öka förståelsen samt kunskapen kring behandling inom kriminalvårdens regi av män med kvinnomisshandelsproblematik, dels att genom teorianknytning belysa fenomenet ur en ny vinkel. De övergripande frågeställningarna var: Vilka är männen som misshandlar kvinnor? Vad är viktigt i behandlingen av dessa män? samt: Hur hanterar man kombinationen straff/behandling? Metoden som användes var en kvalitativ intervju med en halvstrukturerad uppläggning. Intervjuerna gjordes med tre behandlare som arbetar och har arbetat med männen i behandling inom kriminalvården. De utskrivna intervjuerna tolkades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv och har ytterligare belysts utifrån socialfilosofer som Mead och Foucault. Resultatet uppvisar det är viktigt i behandlingen med männen att inte fördöma dem, utan visa respekt för dem som personer och tro på att de kan genomgå en förändring. Männen är i stort behov av att få tala om sina handlingar på ett icke fördömande sätt och samtidigt få lära sig att hantera de känslor de har. Analysen visar också att männen inte ser behandlingen som ett straff som påverkar deras vardag. Undersökningens resultatet är användbart för såväl blivande som redan yrkesverksamma behandlare av denna problematik, både inom och utanför kriminalvården.

Uppsatsens syfte var att öka förståelsen och kunskapen om de barn som bevittnat våld mellan närstående i familjen. Frågeställningarna var: 1) Hur beskrivs barns, mödrars och behandlares röster i litteraturen om barn som bevittnat våld i familjen? 2) Vad har våldet för konsekvenser för barnen enligt mödrar och behandlare? 3) Hur diskuteras lagstiftning, insatser och behandling i litteraturen om barn som bevittnat våld i familjen? En selektiv kunskapsöversikt med en illustrativ intervju med en behandlare genomfördes för att besvara frågeställningarna. Resultatet analyserades ur ett multidimensionellt perspektiv med hjälp av socialkonstruktivistisk teori, anknytningsteori samt systemteori med ett rollperspektiv. Det som framkom i studien var att barn som bevittnat allvarliga våldshändelser i hemmet upplevde ett trauma vilket kunde leda till posttraumatiska stressyndrom hos barnet. Över hälften av barnen i litteraturen hade också själva blivit misshandlade. Barnen utvecklade olika copingstrategier för att kunna hantera situationen i familjen. Dessa strategier såg olika ut beroende av faktorer som ålder, utvecklingsfas samt personliga egenskaper hos barnet. För att barnet skulle kunna bearbeta de traumatiska upplevelserna ansågs behandlingsinsatser i form av krissamtal eller gruppverksamhet vara lämpliga åtgärder. Fungerande nätverk i form av goda vuxenkontakter och sunda kamratrelationer ansågs verka skyddande och minska riskerna för att långvariga psykiska problem utvecklades hos barnet.

Syftet med denna studie är först och främst att försöka beskriva en del av den process en misshandlad kvinna genomgår innan hon kan bryta upp ur ett förhållande präglat av våld, men också för att öka förståelsen för varför det ofta tar tid för en kvinna som lever i ett misshandelsförhållande att lämna mannen. Jag undersöker vilka processer som leder in i och ut ur ett förhållande av detta slag. För att göra detta möjligt valde jag att utgå ifrån en självbiografi, skriven av en kvinna som levt i ett misshandelsförhållande. Den forskning jag funnit om dessa processer handlar dels om de emotionella band som binder kvinnan vid mannen och som gör det så svårt att bryta upp, dels om den långa processen ut ur förhållandet. Det är alltså en form av kvalitativ teoretisk studie där jag delat upp berättelsen i två kapitel; Vägen in och Vägen ut, vilka jag sedan tolkar utifrån en försoningens hermeneutik. För att kunna analysera texten ställde jag olika frågor för att sedan kategorisera avsnitt utifrån de mönster jag kunnat finna. Därefter tolkar jag materialet med hjälp av tidigare forskning och relevanta teorier. De slutsatser jag kommer fram till är att vägen in är en långsam process där mannen till en början är älskvärd för att sedan successivt bryta ner henne, tills våldet blir en del av vardagen. Vägen ut kantas av många knickar och språng innan kvinnan så småningom frigjort sig.

Bakgrund: Kvinnosynen har genom åren förändrats från att kvinnan inte hade rätt att bestämma över sin egen kropp eller sig själv tills att hon idag ses som en självständig individ. Det har medfört förändrad lagstiftning, kvinnan ska nu vara jämlik mannen i alla förhållanden. I Sverige misshandlas årligen 20 000 kvinnor i en nära relation men mörkertalet uppskattas till hela 75 procent. Det psykiska och fysiska våldet orsakar de utsatta kvinnorna stort lidande och samhället enorma kostnader. Socialstyrelsen menar att vårdpersonal har svårigheter att möta dessa kvinnor på grund av för lite kunskap inom området. Syfte: Att belysa kvinnors subjektiva livsvärld av våld i en nära relation. Metod: Självbiografistudie med kvalitativ ansats för att studera kvinnors livsvärld i en nära relation med våld. Kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats användes vid analyseringen av de fem böckerna. Resultat: Kvinnor som lever med våld i en nära relation upplever i förälskelsen ett starkt välbefinnande som sedan övergår till ett lidande där hopp, förtvivlan och ensamhet speglas. Slutsats: Ökad kunskap i form av förståelse för de våldsutsatta kvinnornas livsvärld gör det lättare för hälso- och sjukvårdspersonal att möta dessa kvinnor och kvinnornas tillit och välbefinnande skulle öka.

Kvinnomisshandel är idag ett växande problem och sjukvården är i många fall den enda myndighet som kvinnan kommer i kontakt med. Sjukvården har därför ett stort ansvar med att identifiera misshandeln och hjälpa kvinnorna. Tidigare forskning visade att misshandlade kvinnor ansåg att vårdpersonalens attityder och förhållningssätt kunde vara avgörande för deras vilja att berätta om misshandeln. Syftet med studien var därför att beskriva vilka förutsättningar som krävs för att kvinnor, som blivit misshandlade av sina män, ska känna sig väl bemötta. En litteraturstudie gjordes med kvalitativ ansats och kvalitativ innehållsanalys av tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att yttre faktorer som organisation, enskilda samtal och skriftlig information hade betydelse för kvinnans möjlighet att våga berätta om misshandeln. Vidare ville kvinnorna att sjukvårdspersonal på ett empatiskt och stödjande sätt skulle ta upp och fråga om misshandeln. Den hjälp kvinnorna önskade var känslomässigt stöd och praktisk hjälp i form av information, hänvisning till hjälporganisationer samt uppföljning från sjukvårdspersonal. Studien riktar sig till personal inom alla områden i hälso- och sjukvården. Resultatet ger vägledning om hur personalen ska bemöta misshandlade kvinnor.

Våld mot kvinnor är ett problem som uppmärksammats alltmer de senaste åren, framförallt det våld som sker inom nära relationer. En stor andel misshandlade kvinnor vänder sig till hälso- och sjukvården för att få hjälp. Trots detta uppmärksammar hälso- och sjukvårdspersonal dessa kvinnor i alltför liten utsträckning. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av, och uppfattningar om, att möta fysiskt misshandlade kvinnor inom vården. Sex intervjuer med sjuksköterskor som arbetade vid jourläkarcentral, akutklinik, ambulans och kvinnoklinik genomfördes. I resultatet framkom enighet att kvinnomisshandel inte får förekomma. Vidare beskrev sjuksköterskorna att de inte hade möjlighet att hjälpa kvinnor utsatta för fysisk misshandel vid de tillfällen då kvinnan förnekade misshandel. För att bearbeta erfarenheter av mötet samtalade sjuksköterskorna främst med sina arbetskamrater och handledning var inte aktuell vid bearbetning av denna typ av möten. Vidare framkom det att sjuksköterskorna uppfattade sig ha bristfällig kunskap inom området kvinnomisshandel. Studiens slutsats var att ökad kunskap och handledning för sjuksköterskor troligtvis skulle leda till att fysiskt misshandlade kvinnor i större utsträckning identifieras och får det stöd och den hjälp de är i behov av. Dessutom ses ambulanspersonalens möjligheter att träffa människor i hemmiljöer som en tillgång för att identifiera faktorer som tyder på misshandel.

Kvinnomisshandel definieras som fysisk, psykisk och sexuell misshandel. Misshandeln leder till psykisk och fysisk ohälsa hos de utsatta kvinnorna. Detta visar sig som symtom, exempelvis minnesförlust, huvudvärk och vaginala blödningar. Symtomen gör att de utsatta kvinnorna ofta söker sig till sjukvården. Som sjuksköterska måste man vara observant om en kvinna återkommer regelbundet med dessa diffusa symtom. Sjuksköterskans kunskap om ämnet är viktigt för att kunna upptäcka en kvinnomisshandel. Syftet med denna studie var att beskriva misshandlade kvinnors upplevelser och erfarenheter av att leva i en misshandelsrelation och hur detta kan användas i sjukvården för att förbättra kunskapen och bemötandet av misshandlade kvinnor. Metoden som används för att besvara syftet är en kvalitativ analys av fyra autobiografier, analysen indelas i fyra kategorier som blir underlag för resultatet. I resultatet beskrivs kvinnornas negativa erfarenheter av hån, förnedring och rädsla. Trots dessa negativa erfarenheter känner kvinnorna hopp om en ljusare och kärleksfullare framtid med männen. Kvinnornas erfarenheter av sjukvården är både positiv och negativ. Det kvinnorna anser som positivt är att bli bemötta med respekt och bli trodda av vårdpersonalen. Studiens slutsats är att ökad kunskap hos vårdpersonal om kvinnornas erfarenheter leder till mindre lidande hos kvinnorna på grund av ett bättre bemötande och ökad förståelse hos vårdpersonalen.

"Dam knäckt av kung" handlar om varför en misshandlad kvinna stannar kvar hos mannen som slår. Det kan ofta vara svårt att förstå och för att ge en bättre bild av detta har jag intervjuat tre kvinnor som har upplevt misshandel av mannen de levt med. Jag har även tittat på olika teorier om till exempel hur en identitet skapas och hur en social verklighet kan förändras under speciella situationer, såsom under misshandelsförhållanden. Bland dessa teorier finns Berger & Luckmann´s (1971) teori om socialisation och internalisering av någon annans synsätt, Goffman´s (1983) totala institutioner och E.Lundgrens (2004) normaliseringsprocess. Jag analyserar mina intervjuer och teorier för att bättre förstå varför kvinnan stannar. En man som misshandlar har ofta total kontroll över kvinnan han slår. Den kontrollen får han genom att successivt bryta ner kvinnan. För att kunna bryta ner henne använder han sig av olika metoder. Det är allt ifrån att isolera kvinnan och få henne att bryta med familj och vänner. Han kan använda sig av våld och hot så att kvinnan inte ska våga gå ifrån honom och han kan förnedra och kränka kvinnan så att hon tillslut inte har kvar bilden av den hon en gång var. Han sänker henne så lågt att hon till slut tar över mannens syn och tror på de hemska orden han säger om henne. Oftast är det en kombination av metoder vilket gör det ännu svårare för kvinnan. Då mannen har isolerat kvinnan har hon inget socialt nätverk kvar, vilket också är en viktig del i att klara av ett lämnande. Tillslut har isoleringen, våldet och kontrollen blivit vardag för kvinnan och normaliseringen är ett faktum. Mannens kontroll är total. Informanterna är kvinnor som har varit med om detta och jag tolkar här deras upplevelser och känslor när det gäller kvinnomisshandel. Många tror att de aldrig skulle hamna i en situation där den de älskar slår dem. Men forskning visar att det kan hända vilken kvinna som helst, det finns inga kriterier för att bli en misshandlad kvinna!

Bakgrund: Den vanligaste formen av kvinnomisshandel är att kvinnan blir slagen av en man i sin närhet. Antalet drabbade kvinnor ökar för varje år och år 2010 gjordes i Sverige över 27 000 anmälningar om misshandel av kvinnor över 18 år. Forskning har visat att våld i en nära relation är ett dolt problem och att mörkertalet av antal drabbade kvinnor är stort. Våldet, som kan yttra sig fysiskt, psykiskt eller sexuellt, innebär ett stort lidande för kvinnan. Hälso- och sjukvården har en viktig roll i mötet med dessa kvinnor i att lindra deras lidande. Syfte: Att belysa kvinnors livsvärld och vad som verkar vara av betydelse för hennes val att stanna kvar i en nära relation präglad av våld. Metod: Litteraturstudien utgår från självbiografier och har analyserats med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen har en induktiv ansats. Resultat: Kvinnorna beskriver hur våldet förändrade deras livsvärld och att de upplevde både ett lidande och välbefinnande i relationen. Känslor av rädsla, skam, skuld, kärlek och hopp beskrivs som en anledning till att kvinnorna inte lämnade mannen. Slutsats: Genom ökad förståelse för kvinnan och hennes livsvärld kan hälso- och sjukvårdspersonalen i ett vårdande möte stötta kvinnan och lindra hennes lidande samt främja hennes välbefinnande.

<p>Kvinnomisshandel är idag ett växande problem och sjukvården är i många fall den enda myndighet som kvinnan kommer i kontakt med. Sjukvården har därför ett stort ansvar med att identifiera misshandeln och hjälpa kvinnorna. Tidigare forskning visade att misshandlade kvinnor ansåg att vårdpersonalens attityder och förhållningssätt kunde vara avgörande för deras vilja att berätta om misshandeln. Syftet med studien var därför att beskriva vilka förutsättningar som krävs för att kvinnor, som blivit misshandlade av sina män, ska känna sig väl bemötta. En litteraturstudie gjordes med kvalitativ ansats och kvalitativ innehållsanalys av tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att yttre faktorer som organisation, enskilda samtal och skriftlig information hade betydelse för kvinnans möjlighet att våga berätta om misshandeln. Vidare ville kvinnorna att sjukvårdspersonal på ett empatiskt och stödjande sätt skulle ta upp och fråga om misshandeln. Den hjälp kvinnorna önskade var känslomässigt stöd och praktisk hjälp i form av information, hänvisning till hjälporganisationer samt uppföljning från sjukvårdspersonal. Studien riktar sig till personal inom alla områden i hälso- och sjukvården. Resultatet ger vägledning om hur personalen ska bemöta misshandlade kvinnor.</p>