Jag vill genom denna uppsats ta reda på vilka likheter och olikheter som finns mellan Lars Levi Læstadius och Peter Wieselgren. Dessa två präster levde på 1800-talet, de var oerhört hängivna av att vilja bekämpa brännvinet som förstörde och skapade ett sånt elände för människorna. Både Læstadius och Wieselgren ansåg att alkoholmissbruket måste angripas från roten för det var den som framförallt orsakade allt lidande hos människorna. Læstadius ansåg att det moraliska fördärvet var orsaken till alla laster och för att komma åt det hela, så måste det lyftas upp på en högre front nämligen den kristna tron som ger människan större livskvalitet. Wieselgren ansåg att spritmissbruket och okunnigheten hos människorna var orsaken till allt lidande, och att ett moralisk socialt saneringsarbete behövdes, för att komma åt det onda. Han tog kyrkorådet till hjälp och det infördes bland annat sträng kyrkotukt. Hjälpte inte förmaningarna, så blev den försumlige inkallad till kyrkorådet. Læstadius och Wieselgrens livsuppgift blev att föra en kamp mot detta missbruk. De blev båda hatade, mordhotade och det väcktes åtal mot dem, men de lät sig inte skrämmas till tystnad, vare sig av överhet eller andra. De lyckades också med sin hårda kamp. De krävde absolut nykterhet när de bildade var för sig sin andra nykterhetsförening. Nykterhetsföreningar kom så att bildas på olika håll i landet och detta kom att betyda mycket för folkets moraliska och etiska fostran.

Jag har undersökt kyrkans situation i Sverige på 1950-talet, då en förändring skedde med kyrkan. Finns det några samstämmigheter och eventuella avvikelser mellan tillänglig statistik över utträden och viktiga händelser/skeenden under 1950-talet? Mitt syfte med arbetet är att studera Svenska kyrkans nedgång på 1950-talet genom att jämföra tillgänglig statistik med det faktiska historiska skeendet. Det började med att Ingmar Hedenius publicerade sin kritiska bok ”Tro och vetande” 1949. I den kritiserar han på kristendomen, teologer och biskopar. Några år efter boken publicerades skedde en skandal vid biskopsvalen i Strängnäs. Denna kallas även Helanderaffären, som senare har visats vara ett av de största rättsfallen i Sverige. Dessa två faktorer hade en negativ inverkan för kyrkan. På 1950-talets mitt instiftas religionsfrihetslagen och kyrkan och kristendomens ”monopol” försvinner. I statistiken märks en skillnad i antal utträden mellan åren 1953-1955. Vid mitten av 1950-talet känner kyrkan att de måste replikera på kritiken. De vill bland annat ge Hedenius och andra kristendomskritiker svar på tal, och startar en rad motåtgärder. Några stiftelser byggs upp, och kyrkan börjar vinna tillbaka folks förtroende. Utträdena minskar något. Då kommer nästa skandal mot kyrkan. Frågan om kvinnliga präster hade varit en fråga i några årtionden, men nu blossade den upp ordentligt. Två läger bildades, de om var för och de som var mot. Denna debatt visade sig bli en av de största kriser för kyrkan och utträden ökar igen.

Syftet är att ta reda på hur tre av de mest inflytelserika forskarna under 1900-talet har beskrivit den spanska inkvisitionen och dess mål, och hur bilden har ändrats under det föregående seklet? Kan jag se några distinkta skillnader mellan forskare från olika perioder under 1900-talet? Vad fokuserar de på i sina böcker? I denna litteraturstudie studerar jag vad tre olika forskare målar upp för bild av inkvisitionen. Vilka faktorer och händelser vill de beskriva, och framförallt, vilka forskare har varit ansvariga för bilden som för närvarande är dominerande? Hur resonerar de runt inkvisitionen, och hur skiljer de sig från varandra? Jag undrar också om den tidiga inkvisitionsforskningen har färgat av sig på den nyare, och lämnat spår som är synliga idag. Dessa var de frågor jag hade när jag startade denna analys. En viktig aspekt i denna uppsats är också frågeställningen om hur forskarnas egen tidsanda speglar sig i deras böcker. Kan jag se några skillnader mellan forskarna som kan förklaras med den sagda tidsandan? Forskarna är därför utspridda över 1900-talet, och jag tar hänsyn till tidens dominerande synsätt på samhället i stort.

The following essay is named The canonization of Joan of Arc, a Church political strategy or the creation of a national symbol? Joan of Arc, the French heroine of the Hundred Years War, was canonized as late as 1920, in a process that began already in 1869. In the following essay I am trying to work out if this canonization is a work of the Vatican in order to gain popularity in France after the breakup with the state in 1905. The Catholic Church had, since the French Revolution, faced difficulties withstanding its position of power in the presence of the upcoming Secularism and Liberalism and their growing public support. The Catholic Church had been fighting for its members and at the same time fighting the new ideas of Socialism, Communism and Liberalism. Due to the lack of direct sources as well as the inability of being able to retrieve them I have used a variety of sources and documents. By using different history books and documents regarding the actual canonization of Joan of Arc and the Roman Catholic Church, I have been able to retrieve the information needed to answer my three folded question. The main question regarding the political strategy was as my hypothesis says, true, as far as this work concerns. Joan of Arc’s case was not in a starting phase initiated by the Vatican but instead by a liberal bishop in France but as the case continued my result showed that the Vatican saw a chance to gain not just the trust of its members, but also a chance to strengthen its bounds to the French state. The reason that it took more than five hundred years (after Joans death) to canonize her is probably that nationalism with all its meaning was developed and used in a wider sense during the late 19th century. This ”back to the roots” philosophy made the pressure to canonize her more vivid and at last, after the First World War, she became the national saint that France forever longed for. / En artikel baserad på denna uppsats har senare publicerats i Gusem: Gutilandorum Universitas Scholarium et Magistrorum: tidskrift för Högskolan på Gotlands historiska förening, Årgång 1 (2009): nr 1.

Ämnet för denna uppsats är reformationen och Gustav Vasas maktövertagande i Sverige, under första delen av 1500-talet. Framförallt i Segersta och Hanebo socknar, i södra Hälsingland. Med hjälp av en historiografiskt komparativ metod försöker uppsatsen besvara hur tidigare historiska verk förklarat det faktum att det inte, i södra Hälsingland, uppstod några oroligheter till följd av de religiösa och samhälleliga förändringarna. Efter att ha redovisat den historiografiska bilden av hur historiesynen förändrats görs en studie av fyra historieberättande texter. Först två lokalhistoriska verk av äldre datum, där fokuseringen ligger på just det område, Segersta och Hanebo, som undersökningen begränsar sig till. Därefter följer två nyare verk som, även om de fokuserar sig på landet som helhet, i alla fall presenterar nya teorier och metoder inom forskningen. Det visar sig att de äldre lokalhistoriska verken inte alls är amatörmässiga, men företräder en omodern historiesyn. Efter att ha tagit del av de modernare verken blir det uppenbart att ny tolkning av gamla källor, tillsammans med nya källor, förändrat synen på reformationens verkningar på befolkningen, Gustav Vasas roll för reformationen, samt de befintliga oroligheternas dignitet. Samtidigt klarnar bilden av sockenprästernas betydelse för såväl Gustav Vasas som reformatorernas kommunikation med befolkningen. Resultatet av undersökningen blir att det är hög tid för en ny kvalitativ studie av Segersta och Hanebo socknar och samtidigt väcks några nya frågeställningar som förhoppningsvis kan vara fruktbara för en sådan studie.

Min uppsats kommer att behandla mytens betydelse för historieskrivningen av Järvsö nya kyrkas byggnation och valet av byggnadsplats. Den största vikten kommer jag att lägga vid frågan om vad som är myt och vad som är verklighet. Målet är att försöka få en förståelse för vikten av myten i denna fråga. Arbetet är uppdelat i fyra delar som behandlar: Skrönorna - Här återger jag några av de mest intressanta skrönorna om Järvsö kyrka och dess uppkomst samt diskuterar vad innebörden av dessa kan tänkas vara. Den förkristna kultplatsens betydelse för den nya kyrkan - är helt enkelt en kort beskrivning av hur man tror att det kan ha varit innan kristendomen gjorde sitt inträde i trakten, samt en diskussion av de olika berättelserna och antagandena man gjort. Vad kan vara verklig historia och vad är berättelser från det förgångna? Samhällsförändringar vid tiden för kyrkans byggnation - Hur fungerade samhället och vad var man influerad av? Vilka tankegångar var det som man hade samt en diskussion om detta? Hur ser man på kyrkan i dag? - Vad berättar kyrkan för de boende och de som är besökande i Järvsö idag? Här tar jag upp de reflektioner som kommer både från mig personligen, som inflyttad Järvsöbo, och röster utifrån samt diskuterar varför man uppfattar kyrkan på ett speciellt sätt. Som avslutning på hela arbetet gör jag med hjälp av egna tankar och reflektioner en syntes av materialet för att kunna ge en tänkbar tolkning av den av skrönor fyllda historien kring Järvsö kyrka.

No description available.

Between 1810 and 1819, the Church of Sweden adopted three new books: the new handbook from 1811, archbishop Lindblom’s new explication of Martin Luther’s Small Catechism and Wallins new hymn book from 1819.  A few years earlier, a Lutheran revival movement had arisen in upper Norrland. The members of the revival movement, generally named “new readers”, reacted strongly to the influence of Enlightenment inspired theology (neology) in the new books. In 1848, the opposition of the most radical new readers led them to separate from the Church.  This master thesis examines the opposition to the new Swedish hymn book from 1819 in the area which since 1904 has been the diocese of Luleå. The study is limited to the period between 1819 and 1903. It is based on a qualitative problem-oriented source study through a close reading of the visitation documents for the parishes in the area. Opposition can be expressed in many ways and there can be many different indicators of it. The study’s inductive approach means that these indicators are not determined in advance, but rather are discovered through the close reading of the visitation documents.  The main questions discussed in the thesis are: • How long did it take before the parishes in upper Norrland introduced the hymn book of 1819? • What signs of opposition to the new hymn book are found in the visitation documents, and for how long? • How did the opponents motivate their resistance to the hymn book of 1819? • How was the new Sami hymn book from 1849 which was partly a translation from parts of the Wallinian hymn book received?  The study shows that it took a while before the new hymnal was introduced in most upper Norrland's Swedish-speaking parishes. More than half of those parishes had not introduced the new hymnal in 1829. This changed in many parishes during Bishop Franzén's visits in 1835. Opposition to the hymn book was largely expressed in parishes where the radical reading- movement had an influence. People expressed opposition to the hymn book in different ways during different phases. The opposition was usually explained in the visitation documents based on doctrinal reasons. The Sami hymnal, which was published in 1849 and which was partly based on the Wallinan hymnal, met with criticism from both the clergy in northern Lapland and the Sami. The priests criticized the translation, that it was difficult to understand for those who spoke the northern dialects. What the Sami were critical of is unknown.  The study shows that the new hymn book seemed to have been used in all Swedish-speaking parishes before 1903, but in parallel with the hymn book from 1695 in at least two parishes. This parallel use lasted for a very long time, perhaps during the entire investigation period. The old hymn book continued to be important to many people in upper Norrland.

<p>Syftet med uppsatsen är att titta närmare på Jeanne d´Arc och hennes fasta genom att studera de rättegångsprotokoll som nedskrevs 1431 och 1455. Jeanne d´Arc beläggs ofta med sjukdomen helig anorexi som medel för sina uppenbarelser. Detta fängslar såväl dagens forskare såväl som hennes tidigare belackare, de klerker som anklagade henne för kätteri under den rättegång hon genomgick innan sin död på bålet. Intresset för frågan dök upp efter att jag studerat Caroline Walker Bynums bok <em>Holy feast and holy fast</em> som behandlar just hur medeltida kvinnor såg på fastan och dess omvärld. Min hypotes är att Jeanne d´Arc inte led av anorexi utan att detta snarare tillhör en hjältemyt och en hagiografisk myt där hon placeras i samma fack som flera andra samtida helgon. Min frågeställning är som följer:</p><ul type="disc"><li>Finns det något i protokollen som tyder på att Jeanne d´Arc skulle ha varit anorektiker eller att hon på annat sätt hade anormala matrutiner?</li><li>Finns det något i protokollen som tyder på att Jeanne använder sin fasta för att framkalla sina visioner?</li><li>Varför koncentreras flera av frågorna kring rättgången kring hennes fasta?</li></ul>

<p>Syftet med uppsatsen är att titta närmare på skillnaderna mellan den judiska och den kristna bilden av och resonemangen avseende Messias, så som de kom till uttryck i medeltidens mest berömda disputation i Barcelona år 1263.</p><p>Det är intressant att försöka förstå hur en medeltida judisk lärd såg på Messias och hur en dominikan försökte få honom på andra tankar om Messias. Dessutom har ämnet större aktualitet idag än tidigare, eftersom antalet och storleken av de messianska judiska församlingarna i världen, de flesta naturligtvis i Israel, växer. I de messianska församlingarna behöver det judiska och det kristna inte längre vara åtskiljande utan förenande faktorer.  </p><p>Disputationen i Barcelona var en sista uppflammande påminnelse om den tid som varit, den sista gången som den rika judiska kulturens representant fick någorlunda fritt framträda och uttrycka sig. Enligt Maccoby var Barcelonadisputationen den mest högklassiga, relevanta och bäst återgivna av alla disputationer. Därför bör den också vara bäst ämnad till att nå syftet genom följande frågeställningar:</p><p>1.      Vilken bild av Messias gav Paulus Christianus?</p><p>2.      Vilken bild av Messias gav Moses Nahmanides?</p><p>3.      Väsentliga skillnader mellan Paulus Christianus och Moses Nahmanides uppfattning om Messias</p>