Examensarbetets syfte är att undersöka individers upplevelse av att ha genomgått allmän kurspå folkhögskola. De områden som forskningsfrågorna kommer beröra är folkhögskolansinverkan på kursdeltagarna, deras reflektioner kring övergången från folkhögskola till högrestudier och kursdeltagarnas upplevelser kring det stöd som fanns tillhanda på folkhögskolan.Den teoretiska ansatsen är The Careership Theory från Hodkinson & Sparkes med fokuspå begreppen habitus, som utvecklats vidare från Pierre Bourdieus, handlingshorisont,pragmatiskt rationella beslut och brytpunkter. Vi går även in på Bourdieus begrepp socialt fältoch kulturellt kapital.Empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med sex informanter. Fokus ligger på attfå en förståelse om de allmänna kursdeltagarnas erfarenheter kring folkhögskolan.Undersökningens resultat visar på att tidigare kursdeltagare känner att folkhögskolan haften positiv inverkan på dem, och hur deras övergång från folkhögskolan till högre studier gick.Det visar sig att två av sex informanter är kvar på sina högre studier. Informanterna förklararatt det kändes bra och viktigt med en studie- och yrkesvägledare på folkhögskolan och att deförstår vad en studie- och yrkesvägledare på plats hade kunnat betyda för framtida val.

Studiens syfte är att skaffa kunskap genom att undersöka verksamma speciallärares uppfattningar om matematematiksvårigheter och bästa möjliga stöd för elever i matematikssvårigheter. I denna studie har kvalitativ forskningsansats valt som utgångspunkt. Datainsamlingsmetoden i denna studie är en kvalitativ semistrukturerad intervju. Intervjun genomfördes med sex stycken speciallärare som undervisade i årskurserna 1-9. För att tematisera materialet analyserades intervjun utifrån en tematisk analys. För att svara på studiens frågeställningar delades analysen i tre huvudämnen: speciallärarnas uppfattningar om orsaker som ligger till grund för matematiksvårigheter, hur speciallärarna beskriver arbetet med elever i behov av stöd i matematik och hur frågan kring elevers behov av stöd i matematik hanteras på skolan. Varje huvudtema har flera underteman. Teman om orsaker som ligger till grund för matematiksvårigheter har underteman: elevens förutsättningar och begränsande undervisningsmiljö. Teman om hur speciallärarna beskriver arbetet med elever i behov av stöd har underteman: klasslärarensbedömning i grunden, diskussion på arbetslags och hälsotemasmöte, användning av diagnosmaterial. Det tredje teman om hur speciallärarna arbetar med elever som behöver stöd i matematik resulterade i följande underteman: specialundervisning i mindre grupper, relationsskapande och motivationshöjande arbete, undervisningsmetoder och utmaningar i genomförandet av undervisningen. Studiens slutsatser är att speciallärarna uppfattar att matematiksvårigheterna oftast förekommer tillsammans med brister i klassrumsundervisning och undervisande lärares matematikkunskaper. Samtidigt ser speciallärarna matematiksvårigheter som ett komplex fenomen som påverkas av olika faktorer. I sitt arbete med elever i matematiksvårigheter använder speciallärare undervisningsmetoder såsom intensivundervisning, explicit undervisning och konkret-abstrakt undervisning.

Denna litteraturstudie belyser möjligheterna att använda skönlitteratur som ett verktyg för att utveckla elevers läsförståelse och identitet. I ett samhälle med sjunkande läsintresse och läsförmåga spelar skolan en allt större roll för att förmedla skönlitteraturens kraft. Syftet med litteraturstudien är att belysa hur skönlitteratur kan användas i grundskolan för att utveckla elevers läsförståelse och identitet. Den sociokulturella teorin ligger till grund för det analyserade materialet. Materialet består av både nationell och internationell forskning, och omfattar vetenskapliga artiklar, monografier, avhandlingar och bokkapitel. Resultatet visar att skönlitteraturundervisning kan gynna både läsförståelse- och identitetsutveckling. För att det ska lyckas krävs dock en undervisning som betonar det sociala samspelet där diskussionen är i fokus. Genom boksamtal kan eleverna utbyta idéer med varandra och de egna föreställningsvärldarnautvecklas. Det är viktigt att läraren använder och synliggör olika strategier för eleverna. Målet är att eleverna självständigt ska kunna reflektera om sin egen strategianvändning för att kunna utveckla identitet och läsförståelse.

Bakgrund: För att erhålla titeln sjuksköterska i Sverige måste studenten gå en treårig universitetsutbildning. Teoretiska och praktiska färdigheter ska läras för att tillgodose patientsäkerheten. De praktiska färdigheterna lärs i form av verksamhetsförlagd utbildning och lärande på kliniskt träningscenter. Allt eftersom sjuksköterskeyrket blivit mer komplext av olika anledningar upprättats allt fler kliniska träningscenter där studenterna spenderar mer och mer tid av sin utbildning för att få möjlighet att sammanfläta teori och praktik i en trygg lärandemiljö. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskestudenters upplevelse av lärande på kliniskt träningscenter. Metod: Uppsatsen var en litteraturstudie av vetenskapliga kvalitativa artiklar och innehållet har analyserats med en induktiv ansats. Resultat: Sjuksköterskestudenternas upplevelser av att lära på kliniskt träningscenter var att de där kunde få sina känslor medvetandegjorda i en säker miljö, vilket ökade deras självförtroende. De kände sig mer förberedda inför sitt kommande yrke när de fick kommunicera och integrera teori och praktik i en anpassad miljö, det ledde till en ackumulerad kunskap. De upplevde också en förståelse för vikten av reflektion. Slutsats: Att som sjuksköterskestudent få träna på olika färdigheter på kliniskt träningscenter genom att lära i en säker miljö, få en förståelse för reflektion och att integrera teori och praktik bidrog till ökad kunskap, säkerhet och trygghet för studenten samt ökade patientsäkerheten vilket kan minska patientens lidande och främja välbefinnandet.

Formativ bedömning är en av de metoder i undervisningen som gett bäst effekt på elevers lärande i skolan, enligt tidigare forskning. Syftet med denna studie är att synliggöra några olika synsätt gällande förståelsen av formativ bedömning ur ett lärarperspektiv. Studien bygger på sex halvstrukturerade intervjuer, med lärare i de lägre åldrarna från olika skolor. Frågorna är formulerade utifrån fem nyckelstrategier för formativ bedömning av Wiliam och Thompson (2008). Dessa intervjuer har transkriberats och analyserats med hjälp av fenomenografisk metod (Dahlgren & Johansson 2019) vilken är lämplig att använda vid analys av tankar kring formativ bedömning och formativt arbetssätt. Resultatet presenteras i tre delar: först lärarnas förståelse för begreppet formativ bedömning, sedan hur lärarna arbetar med formativ bedömning utifrån de fem nyckelstrategierna och slutligen frågor som rör bakomliggande faktorer. Som teoretisk utgångspunkt för detta arbete valdes ett sociokulturellt perspektiv, då undervisningsprocesser sker i en social kontext. I en undervisningssituation finns det många påverkansfaktorer att ta hänsyn till vilket ledde till att vi även valde att utgå från ramfaktorteorin.   I tidigare forskning om formativ bedömning kan man utläsa att begreppet uppfattas på olika sätt och att det inte finns någon samsyn (Vingsle). Vår studie bekräftar det Vinglse ger uttryck för i den tidiga forskningen, då vårt resultat visar att alla lärare förstår begreppet formativ bedömning på olika sätt och med relativt stor variation, resultatet visar även att samtliga lärare upplever att de i praktiken använder sig av ett arbetssätt som tydligt går att koppla till de fem nyckelstrategierna i varierad utsträckning.  Den nyckelstrategi som lärarna fokuseras mest på är strategi 3, vilken handlar om feedback. Alla lärarna upplever sig ge muntlig feedback i hög utsträckning. Det som däremot skiljer lärarna åt är att skriftlig feedback inte används kontinuerligt av alla. En ytterligare skillnad som resultatet visar är hur olika ramfaktorer påverkar förutsättningarna för arbetet med formativ bedömning. Lärare har skilda uppfattningar om dess inverkan, särskilt ramfaktorerna tid och lokaler, där förutsättningarna ser olika ut och därmed påverkar lärarnas undervisningen i varierad utsträckning.

Vårt syfte med denna studie är att få kunskaper om hur förskollärare uppfattar lekens betydelse i förskolans undervisning. Forskningsfrågorna i studien har utgått från vilka uppfattningar förskollärare har om lekens betydelse för barn i förskolan samt vilken innebörd begreppet undervisning i förskolan har enligt förskollärarna. Studiens analys har sin teoretiska utgångspunkt i det utvecklingspedagogiska perspektivet och utvecklingspsykologiska perspektivet samt ur det kulturella perspektivet. Studien är genomförd med en kvalitativ metod då vi har utgått från semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare. I resultatet framgår att förskollärarnas förhållningssätt till lek har betydelse för hur leken används i barns undervisning i verksamheten. För att använda leken i undervisningssyfte behöver förskollärare vara närvarande i leken samt ha tid till att planera leken och dess miljöer i verksamheten.

I de tidiga skolåren är högläsning ett vanligt förekommande inslag i undervisningen. Syftet med denna litteraturstudie är därför att åskådliggöra hur lärares högläsning kan användas som metod för att främja elevers läsförståelse i årskurs F–3. Litteraturstudiens resultat grundar sig i 14 vetenskapliga artiklar, vars resultat delades in under följande områden; högläsning, lärarens roll, läsförståelsestrategier och läsförståelse. Litteraturstudien resulterade i att lärarens planering, genomförande och engagemang har en betydande roll för högläsningen. Framgångsrik högläsning innebär att läraren modellerar läsförståelsestrategier för eleverna under högläsningens gång. Med hjälp av de modellerade strategierna kan elevernas läsförståelse utvecklas, eleverna kan även använda dem i sin självständiga läsning.

Som musiklärarstudent har jag, inom lärarutbildningen, upplevt en brist på undervisning kring metoder och läromedel för elever med behov av stöd samt elever med funktionsvariationer. Utöver detta önskar jag arbeta inom särskola efter avklarad utbildning. Med denna anledning genomfördes föreliggande studie med avsikt att undersöka hur musiklärare talar om sin planering av undervisning för elever på gymnasiesärskola samt vilka kulturella verktyg och metoder de använder sig av i sin undervisning. Denna kvalitativa studie grundar sig i semistrukturerade intervjuer med tre musiklärare i Sverige som undervisar i ämnet musik på gymnasiesärskola. Intressant för studiens genomförande att veta är att ingen av musiklärarna har genomfört en speciallärarutbildning. Studiens resultat visar både likheter och skillnader i de tre musiklärarnas planering av undervisning. De tre musiklärarna har hittat sina egna arbetssätt, läromedel och kommunikationssätt för sina planeringar av musiklektioner inom gymnasiesärskolans skolform. Två av tre musiklärare använder sig av kommunikationsmedel och alternativa instrument. Då området för studien är ett begränsat forskningsfält utgörs diskussionen i relation till närliggande forskning som gränsar till musikundervisning på gymnasiesärskola.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling och lärmiljöns betydelse i förhållande till barns språkutveckling. Semistrukturerade intervjuer genomfördes i denna kvalitativa studie. Analysen har genomförts ur ett sociokulturellt perspektiv där närmaste utvecklingszonen, artefakter, samspel och mediering är centrala begrepp i studien. I resultatet framkommer det att förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling präglar hela dagarna i verksamheten, från planerade språkaktiviteter till att ta tillvara på varje situation under dagen. De ser miljön som betydelsefull och använder den för att främja barns språkutveckling. Studiens slutsats är att förskollärares förhållningssätt till flerspråkiga barn inte skiljer sig nämnvärt gentemot enspråkiga barn. Det handlar även om en medvetenhet, att vara närvarande för att kunna vägleda, stötta och bekräfta barnet i alla språk. Lärmiljön ses som en tredje pedagog och den används för att skapa samtal och diskussioner mellan barnen.