Föreliggande uppsats syftar till att genom kvalitativa samtalsintervjuer ta reda på hur ett antal lärare undervisande i årskurs 4-6 upplever ett ökat fokus på bedömning av elevers kunskapsutveckling och lärande. Tre grundläggande inställningar till bedömning framträder i intervjumaterialet; bedömning som en självklar del av läraruppdraget, bedömning som tidstjuv och skrivbordsprodukt samt inställningen till bedömning som ett påtvingat ont. Bakom lärarnas explicita uttalanden om en bedömning som syftar till att ta reda på vad eleven har lärt sig, kan i huvudsak bedömningsfunktioner som kontroll och information skönjas. När ett maktperspektiv appliceras på intervjumaterialet framträder lärares bedömningsrelaterade arbete som grundat på en samtyckesproducerande maktutövning, vilken förutsätter elevers och föräldrars delaktighet och syftar till att dessa ska förstå och acceptera lärarens verklighetsbeskrivning. Lärares bedömningar kan vidare förstås fungera eftersom eleven, genom vetskap om att hon är inordnad i ett bedömande system, anpassar sig efter detta. Bedömning utgör således ett sätt på vilket läraren kontrollerar eleverna och klassrumssituationen. Lärarna i studien tycks omedvetna om den makt som de genom bedömning utövar  över elever och föräldrar. Utifrån föreliggande uppsats perspektiv, framträder dock tydligt bilden av lärares bedömningsrelaterade arbete som en praktik där makt och maktutövande är en nödvändig, om än i strukturen dold, förutsättning.

Denna studies syfte är att få fram lärares uppfattningar av vad en tyst elev kan vara, detta för att kunna få fatt på lärares uppfattningar kring hur tysta elever kan stödjas för att deras muntliga deltagande i klassen ska öka. Vi har utefter vårt syfte utformat följande frågeställningar som studien vilat på:   -         Vilka uppfattningar finns hos lärare om tysta elever? -         På vilka sätt uppfattar lärare att tysta elever kan stödjas gällande sitt muntliga deltagande?   Den tidigare forskning samt litteratur vi tagit del av har haft sin utgångspunkt ur de tysta elevernas perspektiv, fokus har således varit att visa på hur de tysta eleverna upplever, tänker och känner om sin tystnad. I vår studie vill vi istället få fram hur läraren uppfattar de tysta eleverna. Det har även funnits tidigare studier som fokuserat på hur ett visst arbetssätt kan stödja de tysta eleverna, vilket inte givit en bredare bild av hur de tysta eleverna kan stödjas. Vår studie presenterar ett vidare perspektiv gällande lärarens stöd till de tysta eleverna, stöd som inte enbart fokuserat på ett visst sorts stöd. Vi har även utgått från verksamma lärare som arbetat med de yngre eleverna, från förskoleklass till årskurs 3. Detta var ett medvetet val, eftersom att majoriteten av tidigare forskning kring tysta elever har utgått ifrån elever som går på högstadiet upp till universitetet.   Vår studie har genomförts med fenomenografi som metodansats, detta eftersom att vi ville få fatt på lärares uppfattningar kring vårt valda fenomen. Vi har därmed intervjuat fem lärare som arbetat på olika skolor. Den data vi samlat in har vi sedan analyserat, och i detta analysarbete fått fram de mest distinkta uppfattningarna lärarna hade kring tysta elever samt stödet gentemot dessa. Resultatet visade att det fanns en spridning i lärares uppfattningar av hur tysta elever uppfattas vara, vilket resulterade i fem uppfattningskategorier. Denna spridning fann vi även gällande hur dessa tysta elever kan stödjas av läraren för att det muntliga deltagandet ska öka, detta resulterade i sex uppfattningskategorier. Vi fann även likheter då flera lärare hade gemensamma drag i uppfattningarna. Denna studies resultat visar även på ytterligare en uppfattning som samtliga lärare hade, att lärarnas syn på och arbete med de tysta eleverna är något som förändrats över tiden de arbetat som lärare.

I detta examensarbete har lärares uppfattningar om problemlösning i matematiken undersökts ur ett kunskaps- och lärandeperspektiv. Rapporten inleds med en genomgång av vad litteraturen tar upp angående problemlösning och även en kort genomgång av olika kunskaps- och lärandeperspektiv. Därefter redovisas resultatet av den empiriska undersökningen som har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer av fem lärare som undervisar i matematik på högstadiet. Lärarna i denna studie framhåller framförallt följande som motiv till varför problemlösning ska finnas med i undervisningen: affektiva aspekter, förståelse, verklighetsanknytning och tänkande. Det finns dock olika synsätt på varför dessa komponenter är viktiga och detta beror till stor del på att lärarna har olika syn på lärande och kunskap. Resultatet visar att det går att se tendenser som överensstämmer mycket bra med det som framkommer i litteraturen, d.v.s. att det finns en koppling mellan lärarnas uppfattningar om problemlösning och deras syn på lärande och kunskap inom matematiken. De av lärarna som har uppfattningen att matematik kan läras ut genom problemlösning, gärna vid grupparbete, har en mer sociokulturell inställning till kunskap och lärande. De lärare som anser att problemlösning kan användas först när all kunskap är på plats (för-perspektivet) har en mer behavioristisk syn på lärande och kunskap. Grupparbete kan här ses mer som att eleverna ska få ha kul.

Att lära sig lösa matematiska problem kan ta lång tid för en del elever, men det är en förmåga som eleverna ska utveckla enligt läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11). Det kan därför vara en bra idé att börja arbeta med problemlösning redan i förstaklass. Syftet med detta examensarbete var att kvalitativt undersöka hur tre lärare arbetar med problemlösning i matematik, vad problemlösning är för dem och vad de ser för möjligheter respektive svårigheter i arbetet med problemlösning. De tre lärarna i min studie undervisar för tillfället i årskurs 1 men alla har tidigare arbetat i årskurs 5. Därför valde jag att fokusera på skillnaden från att arbeta med problemlösning i årskurs 1 mot årskurs 5. I undersökningen har jag använt mig av intervjuer och observationer. Jag har intervjuat tre lärare och observerat när de har haft en varsin lektion i problemlösning. Resultatet av min studie visar att lärarna har gemensamma och särskiljande åsikter om arbetet med problemlösning och dess möjligheter och svårigheter. Resultatet visar även att lärarnas uppfattningar om problemlösning till viss del stämmer överens med litteraturen.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 uppfattar begreppet hållbar utveckling samt undervisning om hållbar utveckling i So-ämnena och dess relevans för elever i årskurs 1-3. Vidare syftar studien till att undersöka hur lärare beskriver att de planerar och genomför undervisning om hållbar utveckling i So-ämnena i årskurs 1-3. Studiens syfte besvaras med hjälp av en kvalitativ metod i form av intervjuer med lärare. Resultatet visar att lärare ser på hållbar utveckling och undervisning kring detta utifrån tre perspektiv som i studien benämns som miljö, socialt perspektiv samt ett omfattande begrepp. Det mest framträdande perspektivet är miljö följt av ett socialt perspektiv. Genom undervisning kopplat till hållbar utveckling i So får eleverna lära sig om hur man tar hand om naturen men även om sociala och samhälleliga frågor. Undervisningen bidrar även till att eleverna får kunskaper om demokrati samt till att ge eleverna förståelse för andra människors situation. I studien framkommer att lärare ser undervisning om hållbar utveckling som relevant för elever i årskurs 1-3 gällande miljö och sociala frågor. / <p>SO</p>

I föreliggande studie undersöks hur en grupp gymnasielärare i historia uppfattar att internet har påverkat deras undervisning. Skolans digitalisering och tillgången till internet som ett ständigt närvarande medium är något som accelererat och på olika sätt kommit att påverka skolan och lärares yrkesutövning. Studien är gjort med en metodologisk utgångspunkt i fenomenografin, där syftet är att åskådliggöra hur lärare själva uppfattar att internet påverkar viktiga delar inom historieundervisningen. Historiedidaktiskt har lärares uppfattningar om historieundervisning tidigare undersökts, men historielärares uppfattningar om digitalisering och internets påverkan på historieundervisningen är däremot inget som tidigare beforskats i någon större omfattning. Därför kan den här studien betraktas som något av en pilotstudie på området. Tidigare forskning kring IKT och digitalisering av skolan har bland annat studerat implementering av En-till-en system och IKT, samt visat på ett gap mellan politiker och beslutsfattares intentioner med digitalisering och IKT implementering och lärares upplevelser av förändringarna. I syfte att belysa en grupp historielärares uppfattningar och fånga de variationer som framträder inom dessa, med utgångspunkt i fenomenografin har samtalsintervjuer använts för datainsamling. Frågorna har varit utformade från en semistrukturerad modell och databearbetningen har gjorts genom en ordagrann transkribering av intervjumaterialet. Studien visar att internet är ett fenomen som alla de intervjuade lärarna upplever sig berörda av på olika sätt i historieundervisningen, ett fenomen de har att förhålla sig till. Variationer i uppfattningar framträder, där för- och nackdelar uppfattas på olika sätt och där lärarna har skiftande uppfattningar beträffande huruvida elevers historieuppfattningar påverkas av internet. En majoritet av de intervjuade lärarna upplever också att deras användning av internet ökat markant över tid. Slutsatser som kan dras är att det finns en ambivalens i uppfattningarna av internets påverkan på historieundervisningen, vilket också är något som får visst stöd i tidigare forskning. I ett längre tidsperspektiv får digitalisering och internet som medium ännu sägas vara ett förhållandevis nytt fenomen, därför kan detta mycket väl påverka lärarnas uppfattningar kring detta. Jag anser därför att det finns ett intresse för forskningen att fortsätta att studera hur digitalisering och internet uppfattas i skolan och hur dessa fenomen påverkar skolan och skolans verksamhet, inte minst historieundervisningen.

Denna studie syftade till att kartlägga och analysera lärares uppfattningar och reflektioner kring olika läs- och skrivundervisningsmetoder i grundskolans tidigare åldrar, årskurs fk-3. Studiens forskningsfrågor gick ut på att undersöka hur bekväma lärare uppger att de känner sig i att undervisa inom den tidiga läs- och skrivundervisningen och vilken/vilka undervisningsmetoder de tillämpar samt anledningen till varför just dessa. Studien undersöker även vilken/vilka lärstilar lärare föredrar att använda sig av i sin undervisning. Metoden som valdes för att få in data till undersökningen är enkät som skickades ut via mail. På detta sätt fick vi möjlighet att få in ett större svarsantal. Enkäten besvarades av 25 stycken aktiva lärare verksamma inom grundskolans tidigare åldrar. För att få en större insikt i de olika läs- och skrivundervisningsmetoderna samt lärstilarna har information inhämtats från adekvat litteratur och källor. I analysen är vissa enkätfrågor ihopsatta med varandra för att få studiens forskningsfrågor besvarade. Vi har valt att redovisa resultatet i löptext, tabell och diagram. Vi kan genom studien se att lärare uppger att de generellt känner sig bekväma med den tidiga läs- och skrivundervisningen. Det var ingen metod som den tillfrågade gruppen inte kände till alls, men dock kände inte alla till alla metoder. Det var inte heller viktigt för dem att enbart hålla sig till en metod, då de flesta varierar och plockar delar från olika metoder så det passar just deras elever. Vid frågan om lärstilar visade resultatet att de flesta lärare uppgav att de använde sig av sådan undervisning att det blir möjligt för eleverna att använda sig av den lärstil som passar just dem. Om inte alla användes var det den visuella och auditiva lärstilen som var dominerande. Slutsatsen av studien blev att lärare uppger att de varierar användningen av undervisningsmetoder för att elevers olika lärstilar ska bli representerade och på detta sätt kunna tillgodose alla elevers olika behov. Detta görs även för att olika inlärningsstoff lämpar sig bättre till olika undervisningsmetoder vid läs- och skrivundervisning. Detta då alla elever lär på olika sätt för att uppnå samma mål.

Med utgångspunkt i en fenomenografisk ansats syftar uppsatsen till att undersöka och beskriva samhällskunskapslärares uppfattningar om innebörden av fenomenet kontroversiellt innehåll och uppfattningar om hur man bör förhålla sig till kontroversiellt innehåll i sin undervisning. För detta ändamål ställdes följande frågor: 1. Vilka olika uppfattningar om innebörden av fenomenet kontroversiellt innehåll ger lärarna uttryck för? 2. Vilka olika uppfattningar om hur lärare bör förhålla sig till undervisning med kontroversiellt innehåll ger lärare uttryck för?   I linje med den fenomenografiska ansatsen genomfördes enskilda intervjuer med fem samhällskunskapslärare, med varierad yrkeserfarenhet. Informanternas utsagor analyserades utifrån Dahlgren och Johanssons (2017) sjustegsmodell. Resultatet av analysen identifierade två olika sätt att uppfatta kontroversiellt innehåll på: Kategori A) Samhällsfrågor med normativt och/eller empiriskt innehåll som inte kan avgöras utifrån tillgänglig evidens, där konkurrerande uppfattningar existerar.     Kategori B) Innehåll som utgår från situationer där oförenliga lösningar eller val förespråkas och som väcker starka känslomässiga reaktioner hos elever. Respektive fyra olika uppfattningar om hur lärare bör förhålla sig till undervisningen med kontroversiellt innehåll: Kategori A) Pluralistiskt förhållningsätt. Lärare bör synliggöra oliktände inom kontroversen, genom att olika perspektiv kommer till uttryck och att dess argument granskas i undervisning med kontroversiellt innehåll.  Kategori B) Personligt förhållningssätt. Lärare bör vara transparanta med sina värderingar i      undervisning med kontroversiellt innehåll, under förutsättning att ställningstaganden              förmedlas som personliga åsikter. Kategori C) Opersonligt förhållningssätt. Läraren bör aldrig ge uttryck för sina egna åsikter och undervisningen bör baseras på relevanta vetenskapliga auktoriteter. Kategori D) Värdegrundsförmedlande förhållningsätt. Lärare bör tillåta att åsikter som strider mot värdegrunden uttrycks, och i samtal bemöta dessa genom implicita ställningstaganden (i form av argument och/eller sekvenser av frågor) som styr elever  mot åsikter som är förenliga med läroplanen.    En sammanfattande slutsats som kan dras av studien är att de olika identifierade uppfattningarna implicerade skilda och till viss del konflikterande utbildningsmål och syften med undervisningen av kontroversiellt innehåll. Den identifierade variationen kan därför ses som ett uttryck för olika didaktiska val och prioriteringar som samhällskunskapslärare  gör i sin undervisning

No description available.

<p>Skolämnet hem- och konsumentkunskap kan kopplas samman med det traditionellt kvinnliga. Vid introducerandet av ämnet var det endast ämnat för flickor och kvinnor, vilket speglade dåtidens samhälle där kvinnor förväntades ta hand om och ansvara för hemmet och barnen. Detta har dock förändrats över tid. Hem- och konsumentkunskap är nu ett ämne där både pojkar och flickor deltar och ges samma möjligheter och förutsättningar att lära om hushållets olika sysslor och ansvar. Denna uppsats ämnar att undersöka hem- och konsumentkunskaplärares uppfattningar om sitt bemötande av eleverna utifrån ett genusperspektiv. Studien undersöker även hur lärarna ser på begreppet jämställdhet och hur det speglar deras undervisning. Fem intervjuer som gjorts med verksamma lärare inom ämnet. Resultat visar att lärarna har en gemensam uppfattning om vad jämställdhet är men hur det speglas i undervisningen varierar. Resultat visar även att samtliga lärare har uppfattningen att de bemöter pojkar och flickor lika.</p>