För att en lärare ska kunna göra en bedömning av en elevs kunskaper måste eleven visa läraren vad eleven kan. Forskning har visat att elever tycker att naturvetenskap är svårt och att ett stort hinder är det naturvetenskapliga språket. Det naturvetenskapliga språket hindrar elever från att visa sin kunskap inom ämnet. Forskning har även visat att genom ett laborativt arbetssätt ges elever förutsättningar att visa sina kunskaper på flera olika sätt och att materialet kan vara ett stöd för eleven när språket inte räcker till. I denna aktionsforskningsstudie har det i de deltagande skolorna visat sig att det laborativa arbetssättet inte används som bedömningsunderlag när eleverna ska visa sina kunskaper trots att det ger eleverna fler sätt att visa sina kunskaper på än vid skriftlig examination. Studien syfte är därför att tillsammans med elever och lärare bidra med kunskap om hur ett laborativt arbetssätt används vid bedömning av elevernas naturvetenskapliga kunskaper utifrån läroplanens kunskapskrav i fysik när elever arbetar i grupp med ett laborativt material. Resultatet av studien visar att det är möjligt att genomföra en bedömning av elevers kunskaper vid laborativa arbetssätt och att elever visar då sina kunskaper på fyra olika sätt: diskuterar moment i uppgiften, använder det laborativa materialet, ställer frågor till sina gruppmedlemmar och muntligt eller praktiskt visar ämneskunskaper. Detta har uppmärksammats genom att eleverna vid genomförandet uppfyller flera av kunskapskraven för fysik i åk 6. Det som hämmar eleverna till att visa sina kunskaper ytterligare är uppgiftens begränsningar. Vidare forskning bör därför studera vilken typ av uppgifter som är fördelaktiga att använda sig av vid bedömning av elevers naturvetenskapliga kunskaper vid en laborativ uppgift i grupp.

Det här är en systematisk litteraturstudie om betydelsen av laborativa arbetssätt för effektiv utveckling av elevers taluppfattning. Syftet med denna studie är att synliggöra om och hur laborativa arbetssätt gynnar mellanstadieelevers taluppfattning utifrån ett konstruktivistisk synsätt. Den konstruktivistiska utgångspunkten grundar sig i Piagets tankar kring huruvida varje individ konstruerar och uppfattar sin egen verklighet genom egna erfarenheter och upplevelser. Studien tar stöd från åtta olika vetenskapliga publikationer som alla har analyserats utifrån vår vetenskapliga utgångspunkt, konstruktivism. För att besvara de frågeställningar som studien presenterar har kategoriseringar gjorts utifrån en innehållsanalys. Studiens kategorier; ett arbetssätt för alla, främja taluppfattning, variation för effektivitet. Resultatet indikerar på att laborativa arbetssätt är av effektiv karaktär om dessa används på ett verklighetsnära och konkret sätt kopplat till lärandemål. Resultatet i relation till analys och diskussion framställer nödvändiga och effektiva laborativa verktyg för att utveckla elevers taluppfattning.

Denna litteraturstudie har som syfte att ta reda på vad forskning säger om styrkor och svagheter gällande laborativ matematikundervisning respektive digital matematikundervisning under de yngre skolåren. Syftet med arbetet har således inte varit att finna något nytt utan belysa vad som redan beskrivits med hjälp av bland annat avhandlingar och artiklar angående matematikundervisning med hjälp av laborativa material och digitala hjälpmedel. Frågeställningen som arbetet besvarar är: Vad säger nuvarande forskning om å ena sidan styrkor och svagheter med laborativa inslag i matematikundervisning och å andra sidan, digitala hjälpmedel i matematikundervisningen, i de yngre skolåren? Resultatet av litteraturstudien är att det finns liknande styrkor och svagheter mellan de båda men att det i slutända handlar om lärarens kompetens inom området. Avslutningsvis lyfts vidare forskningsmöjligheter fram, där frågeställningen handlar om lärarens personliga val av metod beroende på vilket det matematiska innehållet är.

Detta är en systematisk litteraturstudie som riktar sig mot matematik i årskurs f-3. Det har visat sig att elevers kunskaper gällande tal i bråkform är bristfälliga. I TIMSS resultaten från 2015 presenteras det att de svenska eleverna i årskurs fyra presterar sämre i området taluppfattning och aritmetik än genomsnittet av EU och OECD länderna som medverkade i studien (Skolverket, 2016). Det har även visat sig att elever bemöter ett flertal svårigheter gällande tal i bråkform. Utifrån detta är studiens ändamål att kartlägga hur elevers kunskaper i området tal i bråkform ser ut, samt hur laborativt material kan påverka elevers kunskaper. Studiens svar gällande syfte och frågeställningar baseras på vetenskapliga publikationer. Utifrån studiens resultat förtydligas hur olika typer av laborativt material kan användas i undervisningen med tal i bråkform, samt hur det i sin tur kan påverka elevers kunskaper. I resultatet tas även forskning upp som är emot det laborativa lärandet och istället talar för det abstrakta. Utifrån den granskade litteraturen går det att se att majoriteten av skribenterna är enade om att undervisning där laborativt material används gynnar elevernas förståelse för tal i bråkform. Däremot bör inte det abstrakta arbetet med tal i bråkform tas bort helt utan att undervisningen berör båda delarna för en utvecklad kunskap hos eleverna.

<p>Syftet med detta arbete har varit att ta reda på elevers kunskaper om de geometriska begreppen dm³ och m² samt hur lärarna undervisar i dessa avsnitt. Detta har vi tagit fram genom att först göra en litteraturstudie följt av intervjuer. </p><p>Av litteraturen fick vi fram att laborativt arbete och materiel är essentiella delar i geometriundervisningen och har så varit under hela skolans historia. Det gäller att använda materielen på rätt sätt för att få ett bra resultat.</p><p>Resultatdelen, med intervjuer, visade att elevernas kunskaper gällande begreppen är vaga och ofullständiga. Deras resultat var sämre än vad vi trodde med undantag för de starka eleverna. Lärarna ger underbetyg till sin egen undervisning när de misstänker att eleverna har en dålig uppfattning om begreppen. Lärarna uppvisar varierande grad av laborativt arbete som till största delen är tillfredsställande och de ställer sig till största delen positivt till att arbeta laborativt.</p>

Syftet med detta arbete har varit att ta reda på elevers kunskaper om de geometriska begreppen dm3 och m2 samt hur lärarna undervisar i dessa avsnitt. Detta har vi tagit fram genom att först göra en litteraturstudie följt av intervjuer. Av litteraturen fick vi fram att laborativt arbete och materiel är essentiella delar i geometriundervisningen och har så varit under hela skolans historia. Det gäller att använda materielen på rätt sätt för att få ett bra resultat. Resultatdelen, med intervjuer, visade att elevernas kunskaper gällande begreppen är vaga och ofullständiga. Deras resultat var sämre än vad vi trodde med undantag för de starka eleverna. Lärarna ger underbetyg till sin egen undervisning när de misstänker att eleverna har en dålig uppfattning om begreppen. Lärarna uppvisar varierande grad av laborativt arbete som till största delen är tillfredsställande och de ställer sig till största delen positivt till att arbeta laborativt.

Denna studie syftar till att undersöka i vilken utsträckning lågstadielärare använder det laborativa arbetssättet i matematikundervisningen samt deras upplevelse av det laborativa arbetssättet. För att undersöka detta genomfördes en enkätundersökning där 21 lärare deltog samt fyra intervjuer med lågstadielärare.  Resultatet visar att lågstadielärare använder laborativt material dagligen men det laborativa arbetssättet används inte i lika stor utsträckning. De flesta lärarna upplever att det laborativa arbetssättet ger en positiv påverkan på elevernas kunskapsutveckling. Lärarna upplever också att det laborativa arbetssättet i många fall har en positiv inverkan på elevernas inställning till matematikämnet. Resultatet visar också att en del lärare upplever att arbetssättet gör klassrumsmiljön stökigare medan andra inte alls delar denna uppfattning. Det laborativa arbetssättet upplevs också av många lärare vara ett tidskrävande arbetssätt och en del lärare menar på att det blir bättre när det används kontinuerligt. Det visar sig även i resultatet att de intervjuade lärarna förespråkar en kombinerad undervisning, vilket innebär att matematikundervisningen inte endast kan innehålla ett laborativt arbetssätt.  I studien framkommer det att en del av lågstadielärarna har en felaktig uppfattning av vad det laborativa arbetssättet faktiskt innebär och studien är genomförd på ett begränsat geografiskt område. Detta kan ha påverkat studiens resultat och därför bör studien läsas med detta i åtanke.

Syftet med denna kunskapsöversikt har varit att med hjälp av adekvat forskning studera vilka konsekvenser ett laborativt arbetssätt får för lärare och elever i årskurs F-3. Detta har besvarats med hjälp av följande frågeställning: På vilka sätt påverkar ett laborativt arbetssätt elever och lärare i årskurs F-3? Metoden har utgått från systematiska sökningar i olika databaser och sökmotorer. Därefter har materialet analyserats för att få fram sakenliga fakta utifrån såväl nationella som internationella vetenskapliga publikationer av olika karaktär. Fortsättningsvis är resultatet indelat i tre underrubriker som inledningsvis belyser vilka konsekvenser ett laborativt arbetssätt har för elevers engagemang och lärande. Därefter beskrivs organisationens roll att ge lärare och elever de förutsättningar som krävs för att arbetssättet ska kunna genomföras. Vidare belyses faktorer så som att materialets uppfattning kan anses vara barnsligt, lärares övertygelser om effekterna av materialet samt lärares bakgrundskunskaper. Samtliga faktorer ligger till grund för att ett laborativt arbetssätt verkar avta i takt med att lågstadiets årskurser stiger. I resultatdiskussionen förs kritiska tankar fram samt problematiseringar kring ämnet. Slutligen leder detta till slutsatsen att det laborativa arbetssättet sammanfattningsvis kan gynna elevers matematiska lärande, däremot är detta beroende av lärarens didaktiska val och organisationens resursfördelning. Avslutningsvis ges förslag till vidare forskning tillsammans med en forskningsfråga.

Syftet med denna studie är att undersöka det laborativa arbetsmaterialets förekomst i matematikundervisningen och ta reda på hur lärare förhåller sig till materialet och användandet av detta i årskurserna 1-3. Undersökningen är huvudsakligen en kvalitativ studie som bygger på 7 enkätfrågor ställda till lärare i lågstadiet. Min undersökning visar att laborativt arbetsmaterial förekommer i matematikundervisningen och används vid genomgångar av lärarna samt vid behov av både elever och lärare. Materialet är både roligt att använda och ett stöd för lärandet. Vissa tyckte dock att det kunde vara jobbigt att plocka fram och städa undan och att eleverna ibland lekte med det. Lärarna gav exempel på kopplingar till läroplanen och de tillfrågade lärarna upplever sig ha tillräcklig kompetens för att kunna bedriva god undervisning för främjandet av elevernas kunskapsutveckling inom ämnet matematik. Det var dock viktigt med ett fungerande erfarenhetsutbyte i arbetslaget samt möjlighet till fortbildning vid behov.

Målet med arbetet är att få förståelse för hur elever och lärare resonerar om och arbetar med problemlösning inom addition och subtraktion med hjälp av laborativa material. Undersökningen genomfördes i två stycken klasser i årskurs 3 med 43 elever och 3 lärare. Genom intervju och observation klargörs aspekter kring inom problemlösning inom ovan nämnda matematiska område. Resultaten i studien har analyserats utifrån begrepp inom variationsteorin. Utifrån insamlad empiri har vi kunnat dra slutsatsen att förkunskaper, varierad undervisning, reflektion samt kommunikation mellan lärare och elever är viktigt att vidta inom matematikundervisningen för ett utvecklat lärande.