The private companies are to a large extent accountable for the residential construction. Plan monopoly means however that it is the municipality that determine land use. This can lead to uncertainty among the companies, which could mean inertia in the development of housing. Furthermore is this problematic because there already is a shortage of housing in Sweden. This thesis aims to explain companies’ thoughts when choosing land to purchase based on current zoning plan and ownership. Representatives from different companies were interviewed in order to clarify their thoughts. When investigating ownership this work has focused on whether the owner is municipal or private. The interviewed have been asked if they prefer acquiring land with a finished plan or land in the early stages of planning. Furthermore participation in the development of zoning has been treated. In these respects, a comparison between large, medium and small companies has been made. The result of the study show that the small companies focus on land with zoning plan and owned by the municipally. The medium and large companies prefer land that is not yet planned and the owner of the land varied. Acquisition of land is a complex process that is influenced by a variety of factors. It is therefore difficult to determine how much a specific factor affects the choice of land to purchase. The study has shown that the municipality's work procedure and in which municipality the land is located greatly affects the choice. / Idag ansvarar främst privata aktörer för bostadsbyggandet. Planmonopolet innebär emellertid att det är kommunen som bestämmer markanvändningen, vilket kan leda till osäkerhet hos aktörerna och innebära en tröghet i framtagandet av bostäder. Detta är problematiskt då det redan finns en bostadsbrist i Sverige. Examensarbetet syftar till att redogöra aktörers tankar vid markförvärv för bostadsbyggande, baserat på rådande detaljplaneförhållande och ägarförhållande. Representanter från byggbolag har intervjuats för att redogöra detta. Vad gäller ägarförhållande har detta arbete fokuserat på om aktörerna inriktar sig på kommunal eller privatägd mark. Företagsrepresentanterna har fått besvara frågan om bolagen förvärvar mark med en färdig detaljplan eller om de hellre köper mark i ett tidigt skede av planläggningen. Även deltagandet i framtagningen av detaljplan har behandlats. I dessa hänseenden har en jämförelse mellan stora, medelstora och små företag gjorts. Studiens resultat visar att de små aktörerna i större utsträckning köper mark som redan är detaljplanelagd och kommunalt ägd. Hos de stora och medelstora var det en stor spridning på vilket ägandeförhållande som rådde och den mest attraktiva marken, utvecklingsmässigt, var den som ej var detaljplanelagd än. Förvärv av mark är en komplex process som påverkas av en mängd olika faktorer. Det är därför svårt att fastställa hur mycket en specifik faktor påverkar val av mark. I studien har det visat sig att hur kommunen väljer att sälja marken samt i vilken kommun marken ligger i påverkar detta val i hög grad.

Idag sker den största delen av bostadsförsörjningen via den privata sektorn. Med politiska visioner om ett ökat bostadsbyggande och ett större antal privata aktörer på marknaden än på länge, har konkurrensen om byggrätter hårdnat och möjligheterna att förvärva attraktiv mark blivit mindre. Detta examensarbete syftar till att beskriva, utreda och analysera de mest förekommande strategierna för privata byggherrar vid förvärv av bostadsbyggrätter. Detta innebär en närmare granskning av olika byggherrars tankegångar vid markförvärv samt en utredning av orsaken bakom valet av strategi och vilka kriterier som generellt ställs vid genomförandet av förvärv. För att åstadkomma detta har representanter från sju fastighetsutvecklingsbolag intervjuats, vilka samtliga har varit ansvariga för arbetet med identifiering, analys och ackvisition av byggrätter för respektive bolags räkning.  Den kvalitativa intervjustudiens centrala syfte har varit att undersöka byggherrars syn på olika förvärvsstrategier och att utreda vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att implementera antingen den ena eller den andra strategin. Sammantaget har fyra olika förvärvsstrategier identifierats och analyserats: (i) Villkorade förvärv, (ii) förvärv av färdiga byggrätter, (iii) förvärv av råmark, och (iv) förvärv av förvaltningsfastigheter.   Studiens resultat visar att risknivå, ekonomisk lönsamhet och möjligheten att påverka ett projekts utformning är de mest prioriterade faktorerna vid valet av förvärvsstrategi. Vidare påvisar resultatet även att närheten till kommunikationer och serviceinrättningar spelar en central roll vid valet av exploateringsområde. Av samtliga strategier har det under examensarbetets gång visat sig att s.k. villkorade förvärv är den mest förekommande. Denna förvärvsstrategi innebär att tillträde och betalning sker vid en lagakraftvunnen detaljplan och att byggherren genom att använda denna strategi minimerar sin planrisk och kapitalbindning.  Ytterligare framgår att kommunens visioner tillsammans med markens potential som ett framtida bostadsområde utgör de mest centrala parametrarna vid förvärv av råmark. Den huvudsakliga fördelen med dessa typer av förvärv är byggherrens möjlighet att tillgodogöra sig den förädlingsvinst som uppstår vid ändrad markanvändning och i skapandet av nya bostadsbyggrätter.  Angående förvärv av planlagd mark visar studien att konkurrensen avseende detta tillgångsslag är mycket hård och att de mest centrala faktorerna vid ett investeringsbeslut är priset på byggrätterna samt detaljplanens utformning. Fördelen med denna strategi är att byggherren eliminerar planrisken samt möjliggör en kortare projektprocess. Vad gäller förvärv av förvaltningsfastigheter anses denna strategi vara ett effektivt komplement till övriga strategier och har sin främsta fördel i de intäkter som genereras under detaljplaneprocessen och den mer fördelaktiga kapitalstruktur som skapas genom de  belåningsmöjligheter som fastighetens kassaflöde ger upphov till. / In today’s market, the largest part of the housing supply originates from the private sector. With political visions of an increased production of residential units and a large number of private companies active in the market since a long time, the competition for building rights has hardened and the opportunities for acquiring attractive land parcels have become smaller.  This degree project aims at describing, investigating and analyzing the most common strategies for private developers in the acquisition of residential building rights. This involves a closer examination of various developer’s views on the process of land acquisitions, the reason behind the choice of strategy and what criteria that are generally set for the execution of acquisitions. In order to achieve this, representatives from seven property development companies have been interviewed, all of whom have been responsible for the identification, analysis and purchase of building rights on behalf of the respective companies. The main purpose of the qualitative interview study has been to examine developer’s views on different acquisition strategies and to investigate which criteria that must be fulfilled to implement either one or the other strategy. Overall, four different acquisition strategies have been identified and analyzed: (i) conditional acquisitions, (ii) acquisition of completed building rights, (iii) acquisition of raw land, and (iv) acquisition of investment properties.  The results from the study show that risk level, economic profitability and the ability to influence the design of a project are the most prioritized factors in the choice of acquisition strategy. Furthermore, the result also shows that proximity to communications and service facilities plays a central role in the selection of development areas. Out of all strategies, it has been found that the so-called conditional acquisitions are the most prevalent. This acquisition strategy means that legal possession and payment of the land are subject to receipt of a satisfactory planning permission and that the developer by operating this strategy minimizes its planning risk and tied up capital.  Furthermore, it appears that the municipalities’ visions in combination with the potential of the land as a future residential area constitute the most central parameters for the acquisition of raw land. The main advantage of these type of acquisitions is the developer’s ability to absorb the refinement gain arising from the change in land use and through the creation of new residential building rights.  Regarding the acquisition of zoned land, the study shows that competition in this asset class is pronounced and that the most vital factors in an investment decision are the price of the building rights and the design of the zoning plan. The advantage of this strategy is that the developer eliminates the planning risk and enables a shorter development process. Regarding the acquisition of investment properties, this strategy is considered to be an effective complement to the other strategies and has its main advantage in the revenue streams generated during the planning process and the more beneficial capital structure created by the borrowing potential that a property’s existing cash flow allows.

Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill ledningsägarna helst använda sig av avtalsservitut (markupplåtelseavtal) för privata fastighetsägare samt standardiserade markavtal för kommun och större fastighetsägare. Gällande större distributionsledningar strävar ledningsägarna efter att träffa frivilliga överenskommelse först som sedan omvandlas till ledningsrätt. Fjärrvärmeledningar och elledningar upprättar sina avtal med hjälp av branchorganisationen Energiföretagen Sveriges standardmallar. / For new construction of public utility lines, land can get claimed in different ways. Use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Primarily, utility easements are used with a land surveying procedure or voluntary agreements that are based on the grant forms contractual easements or usufruct. With a land grant, the utility line owner gets the right to use the land according to the agreement. Prior to the construction of the utility line, it is necessary that the projected basis is tested and permission issued. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. This paper is limited to four different line types, electricity lines, VA lines, district heating lines and electronic communication lines. Each one represents one of the totals of four categories for which utility lines are granted according to the Utility Easement Act. To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for utility line owners are interviewed. The purpose is to investigate the approach when it comes to larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared to lines within a local network both in built-up and outside built-up areas, that connect direct to the customers. Based on the collected information, it is clear that the utility line owner wants to reach a voluntary agreement with the property owner. Utility line type has a certain influence, in particular for line concession lines. Fiber lines (electronic communication) are used almost exclusively with usufruct. VA lines, district heating lines and power lines ground access process is strikingly similar. One difference is that VA facilities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the collaboration is stronger with the municipality, however, all public utility lines owners strive to form land agreements on municipally owned land. For local networks, the managers prefer to use contractual easement for private property owners and special land agreements (usufruct) for municipalities and larger property owners. Regarding larger distribution lines, they strive to reach voluntary agreements which are then converted into utility easements. District heating lines and power lines companies draw up their agreements with the help of the branch organization Energiföretagen Sverige's standard templates.

Linbana som kollektivt transportmedel i tätbebyggt område är i Sverige ett nytt fenomen. Med hänsyn till samhällets urbanisering och ambition att tillgodose bostadsbehovet genom förtätning, framstår linbana som ett lämpligt komplement till att förstärka befintlig infrastruktur. Framförallt på grund av det marginella "fotavtryck" anläggningen utgör på miljön. Linbanor är energieffektiva och miljövänliga transportalternativ som även ger framkomlighet i miljöer där andra transportsätt är för svåra eller för dyra att anlägga. I studien har frågor kring ersättning av markintrång och störningar som en linbana kan medföra granskats. Studien redogör för de generella ersättnings- och värderingsprinciper som berör detta område, samt hur dessa kan appliceras på linbanor i tätbebyggt område. Studien har genomförts med en juridisk metod, som innebär en fördjupning i lagtext, förarbeten och doktrin. För att kunna bedöma inverkan av störningarna har även vägledande rättsfall och praxis använts. Intervjuer har gjorts med en förrättningslantmätare samt ett tekniskt råd på avdelning 6, Svea hovrätt (mark- och miljööverdomstolen) för att vidga studiens referensramar av de tolkningar som gjorts. Av studien framgår att regler för intrångsersättning i expropriationslagen ska tillämpas, oavsett vilket lagrum som används för markåtkomsten. Avgörande där är den marknadsvärdeförändring intrånget medför. Effekten på marknadsvärdet av markintrång som utgörs av enbart vajer mellan stationer och pelarstöd, är svårare att bedöma än det intrång som görs för stationer och pelarstöd. Svårigheten ligger i bedömningen av hur marknadsvärdet förändras när fastigheten "urholkas" för linbanan. En linbana kan anläggas på höga höjder, vilket innebär att fastighetens möjlighet att nyttja utrymmet under vajern i de fallen inte begränsas i någon större utsträckning. Bedömning måste dock göras i det enskilda fallet. Gällande störningar framkommer problem kring hur olika störningar kan uppfattas samt hur dess sammantagna effekt ska bedömas. Då linbana som kollektivt transportmedel i tätbebyggt område är nytt inom Sverige har ännu inga rättsfall kring markintrång eller störningar prövats. För att kunna göra en bedömning av störningar har en rättsfallsanalys gjorts av rättsfall med verksamheter vars störning liknar de som kan uppkomma från linbanor. Resultatet visar att ämnet är svårbedömt. Att pröva linbanan i detaljplan kan därför vara en nödvändig åtgärd. Linbanan blir då prövad i sin helhet, och inom ramen för detaljplan främjas en bra dialog med berörda sakägare och medborgare i allmänhet. / A gondola lift as a means of public transportation system is a new phenomenon in Sweden. In view of the urbanization and society’s ambition to accommodate the urgent need of housing through a concentration of the city, a gondola lift stands out as a suitable compliment for the existing infrastructure. Above all because of the small "footprint" the structure makes on the environment. As a transportation system, gondola lifts are energy efficient, environmentally friendly and provides accessibility where other transportation systems are too difficult or too expensive to build. The study has looked at questions of compensation for the property encroachments and environmental disturbances a gondola lift might cause. The study gives further details about the general principles of compensation and valuation regarding this area, and also how these principles can be applied to gondola lifts in urban areas. The study has been done using a legal methodology, which involves a deeper understanding of the law, government bills and doctrine. Guiding- and precedent court cases has been analyzed in order to make an assessment about the influence of the environmental disturbances. Interviews has been done with a cadastral surveyor at the Gothenburg municipality office and with a technical adviser at the environmental court of appeal, in order to broaden the perspectives of the interpretations made in the study. The study infers that the compensation rules of encroachment in the law of expropriation should be applied, no matter which law is used to expropriate for the gondola lift. Decisive when determining the compensation is the change in market value caused by the encroachment. It´s harder to estimate the effect on market value caused by encroachment of the cable only, than for encroachment of the station buildings and pillars. The difficulty lies in the estimation of the change in market value when the expropriated property is "hollowed" in favor of the gondola cable. A gondola lift can be built very high, which means that a property in those cases aren´t restricted in any large extent regarding the use of the property directly below the cable. Although, assessments must be done for each individual case. Regarding the different disturbances, problems occur around the way they are perceived and how the overall effect of different disturbances should be assessed. Because gondola lifts as a public transportation is so new, there hasn´t been any legal cases tried about its encroachment or disturbances. In order to make an assessment about disturbances, a court case analysis has been done using cases about activities which disturbances are comparably similar to the once caused by a gondola lift. The result of the study shows that this assessment is hard to do. A necessary proceeding might be to try out the gondola lift in a detailed zoning plan. The gondola lift is then tested as a whole, including the effects of disturbances and encroachment. The framework of a detailed zoning plan also promotes the dialog with the parties concerned as well as with the other citizens.

"The purposes of the study were to report attendance figures of the Deparment during the period of the study, to report the acquisition of new land and facilities during the period of the study, to survey the program change in relation to its leaders during the period of the study, to determine if the Dallas Park and Recreation Department met the standards set up by the National Recreation and Park Association, and to project what recreational facilities will be needed in the next decade...This study indicates that the Dallas Park and Recreation Department is below the standards of the National Recreation Park Association in most areas of concern. The one metropolitan zoo and the ten acres of land per 560 population were the only areas that met or exceeded the standards. The ownership of land is most important so that when monies become available recreation facilities, program and sfaff can be increased. "--leaves 1,50.

There has been a surge in demand for arable land as a resource for agricultural production for food and energy purposes. This surge can be attributed to increases in global food prices, climate change, population pressure, and escalating energy prices. The search for land has given rise to the practice of large-scale land acquisitions (LSLA). Due to misconceptions and old colonial views of land in Africa, the continent has become the most targeted region for these land acquisitions. The establishment of these projects in Africa is justified in the name of development. Paradoxically, LSLA has left local communities, especially women, in a more disadvantageous position than before. This qualitative study explores and relates LSLA to the right to food and participation. The thesis also critically engages with SDG – 2 to examine if large-scale projects comply with the goal’s purpose. This thesis aims to investigate the phenomenon of LSLA and how they impact women’s right to food and participation. The author has used qualitative content analysis as a method and relied on peer-reviewed studies on women and land-grabbing in three different countries. Compared to the previous research, the thesis results showed that the impacts of LSLA are gendered and have had severe consequences on women and their access and right to food. The support for business interests that are permeated in SDG – 2 has, based on the cases examined, also exacerbated rather than alleviated hunger which does not comply with the purpose of the goal.

Markåtkomst för nybebyggelse av allmänna ledningar sker på flera olika sätt. Användning av markområdet kan säkerställs genom ett tvångsvis ägobyte med expropriation enligt expropriationslag. Främst används dock ledningsrätt via en lantmäteriförrättning eller frivilliga överenskommelser som grundas i upplåtelseformerna avtalsservitut eller nyttjanderätt. Markupplåtelse innebär att ledningsägaren har rätt att nyttja marken inom avtalets ramar. Innan byggstart är det nödvändigt att det projekterade underlaget prövas och att tillstånd meddelas av tillsynsansvarig. När de obligatoriska villkoren är uppfyllda är det möjligt att påbörja anordnandet. Arbetet är avgränsat till fyra olika ledningstyper, elektroniska kommunikations-ledningar, elledningar, VA-ledningar och fjärrvärmeledningar. Var och en representerar en av de totalt fyra kategorierna för vilka allmännyttiga ledningar kan upplåts med ledningsrätt (ledningsrättslagen 2 § 1 st.). För att få en uppfattning om förfarandet i praktiken intervjuas åtta personer som har hand om markåtkomsten för olika ledningsägare. Utredningen innehåller en jämförelse av tillvägagångssättet för större ledningar som förstärker nätet med en lång sträckning. Gentemot ledningar inom ett lokalnät, båda i tätorter och utanför, som ansluts direkt till kunden. Jämförelsen utförs med avseende på ledningstyp. Utifrån det samlade underlaget är det tydligt att ledningsägarna vill träffa frivilliga överenskommelse med fastighetsägaren i alla situationer. Ledningstyp har en viss påverkan, i synnerhet gällande ledningar som omfattas av linjekoncession. Fiberbolag (elektronisk kommunikation) använder sig nästintill uteslutet av nyttjanderätt. Markåtkomstprocessen för VA-ledningar, fjärrvärmeledningar och elledningar är slående lika. Bolagen för all tre ledningstyperna använder markavtal på kommunalägd mark. En skillnad är att VA-anläggningar är kommunalägda eller styrda av kommunala bolag. Därför är samarbetet starkare med kommunen. För lokalnät vill ledningsägarna helst använda sig av avtalsservitut (markupplåtelseavtal) för privata fastighetsägare samt standardiserade markavtal för kommun och större fastighetsägare. Gällande större distributionsledningar strävar ledningsägarna efter att träffa frivilliga överenskommelse först som sedan omvandlas till ledningsrätt. Fjärrvärmeledningar och elledningar upprättar sina avtal med hjälp av branchorganisationen Energiföretagen Sveriges standardmallar. / Land access for new construction of public utility lines happens in several different ways. The use of the land area can be secured through a forced change of ownership with expropriation according to the Expropriation Act. Mainly, however, right of way is used via a land surveyor's office or voluntary agreements based on the grant forms contractual easement or right of use agreement. A land grant means that the utility line owner has the right to use the land within the framework of the agreement. Before the start of construction, it is necessary that the projected basis is tested and that permission is given by the supervisor. When the mandatory conditions are met, it is possible to start the construction. The work is limited to four different line types, electronic communication lines, electricity lines, WS lines and district heating lines. Each one represents one of the total of four categories for which public utility lines can be granted with management rights (Management Rights Act, section 2, paragraph 1). To get an idea of the procedure in practice, eight people who are in charge of land access for various utility line companies are interviewed. The purpose is to investigate how the approach for larger regional lines that reinforce the network and have a long coverage that does not branch out too much. Compared from lines within a local network, both in urban areas and outside, which are connected directly to the customer. These two parameters are compared between the respective line types. Based on the collected information, it is clear that managers want to reach voluntary agreements with the property owner in all situations. Fiber companies (electronic communication) make use almost exclusively of rights of use. The ground access process for WS lines, district heating lines and power lines is strikingly similar. The companies for all three utility line types use land agreement on municipally owned land. One difference is that WS authorities are municipally owned or managed by municipal companies. Therefore, the cooperation with the municipality is stronger. For local networks, the managers prefer to use contractual servitudes (land lease agreements) for private property owners and standardized land agreements for municipalities and larger property owners. Regarding larger distribution lines, the managers strive to reach voluntary agreements first, which are then converted into management rights. District heating lines and electricity lines draw up their contracts with the help of the industry organization Energiföretagen Sverige's standard templates.

As a national key priority programme, land reform acts as a driving force for rural development and building the economy of the country. In order for land reform to contribute to sustainable livelihoods for land reform beneficiaries, it must be supported by diversified programmes of pre- and post-settlement support of agrarian reform in a non-centralised and non-bureaucratic manner. Post-settlement support in the context of South African land reform refers to post-transfer support or settlement support given to land reform beneficiaries after they have received land. Support services, or complementary development support, as specified in the White Paper of the South African Land Policy of 1996, include assistance with productive and sustainable land use, agricultural extension services support, infrastructural support, access to markets and credit facilities, and agricultural production inputs. Government’s mandate is, however, not only restricted to the redistribution of land or making land more accessible. It is also responsible for empowering beneficiaries and for creating an effective support foundation to ensure that sustainable development takes place, specifically in the rural areas of the country. In practice, sustainable development entails that, for land reform to be successful, the quality of life of beneficiaries must improve substantially and the acquired land must be utilised to its full commercial potential, after resettlement on claimed land has occurred. Therefore, an effective post-settlement support strategy and model must be set in place. The Department of Rural Development and Land Reform (DRDLR) and the Department of Agriculture, Rural Development and Land Administration (DARDLA) are the key departments that have been mandated to implement the Land Reform Programme (LRP). DRDLR is responsible for facilitation of the land acquisition (pre-settlement support) and DARDLA for post-settlement support, ensuring that the land or farms that have been delivered or acquired by land beneficiaries are economically viable. Without post-settlement support, land reform will not yield to sustainable development and nor improve the quality of life of rural people. There is, however, little or no evidence to suggest that land reform has led to improved efficiency, improvement of livelihoods, job creation or economic growth. Against this background, the study investigated and unlocked the key challenges related to the post-settlement support of the LRP, with emphasis on the agricultural support programmes rendered by the DARDLA in Mpumalanga Province to land reform beneficiaries. It further examined how such support impacts on the sustainability of the LRP, and made recommendations to the management of the Department on what could be done to further improve post-settlement support to land reform projects towards achieving the objective of sustainable development. / M Public Administration, North-West University, Potchefstroom Campus, 2014

As a national key priority programme, land reform acts as a driving force for rural development and building the economy of the country. In order for land reform to contribute to sustainable livelihoods for land reform beneficiaries, it must be supported by diversified programmes of pre- and post-settlement support of agrarian reform in a non-centralised and non-bureaucratic manner. Post-settlement support in the context of South African land reform refers to post-transfer support or settlement support given to land reform beneficiaries after they have received land. Support services, or complementary development support, as specified in the White Paper of the South African Land Policy of 1996, include assistance with productive and sustainable land use, agricultural extension services support, infrastructural support, access to markets and credit facilities, and agricultural production inputs. Government’s mandate is, however, not only restricted to the redistribution of land or making land more accessible. It is also responsible for empowering beneficiaries and for creating an effective support foundation to ensure that sustainable development takes place, specifically in the rural areas of the country. In practice, sustainable development entails that, for land reform to be successful, the quality of life of beneficiaries must improve substantially and the acquired land must be utilised to its full commercial potential, after resettlement on claimed land has occurred. Therefore, an effective post-settlement support strategy and model must be set in place. The Department of Rural Development and Land Reform (DRDLR) and the Department of Agriculture, Rural Development and Land Administration (DARDLA) are the key departments that have been mandated to implement the Land Reform Programme (LRP). DRDLR is responsible for facilitation of the land acquisition (pre-settlement support) and DARDLA for post-settlement support, ensuring that the land or farms that have been delivered or acquired by land beneficiaries are economically viable. Without post-settlement support, land reform will not yield to sustainable development and nor improve the quality of life of rural people. There is, however, little or no evidence to suggest that land reform has led to improved efficiency, improvement of livelihoods, job creation or economic growth. Against this background, the study investigated and unlocked the key challenges related to the post-settlement support of the LRP, with emphasis on the agricultural support programmes rendered by the DARDLA in Mpumalanga Province to land reform beneficiaries. It further examined how such support impacts on the sustainability of the LRP, and made recommendations to the management of the Department on what could be done to further improve post-settlement support to land reform projects towards achieving the objective of sustainable development. / M Public Administration, North-West University, Potchefstroom Campus, 2014

Darbo objektas – Marijampolės savivaldybės greta ,,VIA Baltica“ kelio žemės paėmimas visuomenės poreikiams. Tyrimo tikslas – nustatyti žemės paėmimo visuomenės poreikiams projektų rengimo problemas. Tiriamasis darbas atliekamas analizuojant teisės aktus, teritorijų planavimo dokumentus ir statistinius duomenis. Tyrimui įgyvendinti iškelti uždaviniai: 1. Išnagrinėti teisės aktus, reglamentuojančius žemės paėmimą visuomenės poreikiams; 2. Nustatyti žemės paėmimo visuomenės poreikiams projektų rengimo problemas; 3. Išanalizuoti situacija susijusią su ,,VIA Baltica“ keliu; 4. Statistiškai išnagrinėti šalia ,,VIA Baltica“ kelio paimamus visuomenės poreikiams žemės sklypus. Tyrimo metodika: Siekiama išanalizuoti žemės paėmimo visuomenės poreikiams procesą, bei nustatyti problemas susijusias su žemės paėmimu visuomenės poreikiams projekto rengimu ir išnagrinėti žemės paėmimo visuomenės poreikiams atvejį Marijampolės savivaldybėje atlikta literatūros šaltinių analizė, dokumentų analizė, sisteminė analizė, panaudoti loginis-analitinis, lyginamasis ir kiti moksliniai metodai. Tyrimo rezultatai: • Pirmojoje darbo dalyje išnagrinėti žemės paėmimo visuomenės poreikiams teisiniai pagrindai ir procedūros, teisės aktai, reglamentuojantys žemės paėmimą visuomenės poreikiams, išanalizuojamos ir aptariamos problemos susidariusios paėmant žemę visuomenės poreikiams. • Antrojoje darbo dalyje atlikta Marijampolės savivaldybės teritorijos apžvalga, išanalizuotas Marijampolės rajono žemės... [toliau žr. visą tekstą] / The work object is the land acquisition for public needs, i.e. for ”Via Baltica” road in Marijampolė district. The aim of the research is to define the plan preparation problems of land acquisition for public needs. Research work is conducted by analyzing legislation, territory planning documents and statistic data. The objectives for the implementation of the study are as follows: 1. To investigate the legislation governing land acquisition for public needs; 2. To identify the plan preparation problems of land acquisition for public needs; 3. To analyze the situation in relation to ”Via Baltica” road; 4. To analyze statistically the land acquisition for public needs near ”Via Baltica” road. Research methodology: The aim is to analyze the land acquisition for public needs as a process, and to identify the plan preparation problems associated with the land acquisition for public needs and to examine the case of the land acquisition for public needs in Marijampolė district. The literature review, document analysis, system analysis is conducted, and logical, analytical, comparative and other scientific methods are used in the study. The investigation results are as follows: • The first part of the paper examined the legal framework and procedures of the land acquisition for public needs, the laws governing the land acquisition for public needs, and analyzed and discussed the problems arising from the land acquisition for public use. • The second part of the work is the review... [to full text]