No description available.

Abstrakt I denna uppsats skrivs en nutida version av Charles Dickens verk En julsaga. Texten kommer att utspela sig under 2000-talet, det blir alltså ett miljöbyte genom tidsresan, inte rent geografiskt. Syftet med uppsatsen är att undersöka om genren och huvudkaraktärerna kan bevaras när miljön förändras och om den nya texten bibehåller formen av en saga. Inledningsvis har jag läst En Julsaga och sedan valt tre scener och av dem skrivit en nutida version.

Denna uppsats undersöker om det finns en likriktning i det urval av skönlitteratur som görs inom ämneslärarutbildningen i svenska vid sju lärosäten och i fyra läromedel på gymnasieskolan. Om en sådan likriktning existerar är det möjligt att beskriva den som en svensk kanon. En vidare fråga berör om en sådan kanon kan beskrivas som traditionell eller inkluderande. För att få fram detta används en kvantitativ metod där författarnamns förekomst på litteraturlistor vid universitet och högskolor samt i läromedel för gymnasieskolan räknas och sammanställs för att det ska gå att se vilka författarskap som är mest frekvent förekommande. Resultatet visar att det finns en likriktning som ger anledning att tala om en svensk kanon och att den kan beskrivas som traditionell snarare än öppen och inkluderande.

Women are traditionally counted among the victims or losers in religious power plays. On the surface, Margaret Atwood’s dystopian novels give the impression that women will be the underdogs in these stories as well. However, on closer examination and application of Michel Foucault’s techniques of power, it can be seen that women indeed have and use power to put up resistance in otherwise seemingly hopeless situations in male dominated religious societies. The religious societies in The Year of the Flood and The Handmaid’s Tale will be compared as to how they appropriate religion and power to their advantage and how women make use of power techniques such as witnessing through discourse and the forbidden written language, use of their bodies and the fraying threads of power as opportunities, as well as community and solidarity and forgiveness to turn their situation around and fight for their futures.

Denna uppsats undersöker spänningen mellan frihet och trygghet respektive ensamhet och gemenskap som typiskt moderna erfarenheter i Therese Bohmans samtidsroman Aftonland (2016). Studien syftar till att relatera dessa teman till viss kritik av det moderna samhället genom sociologiska teorier om modernitet och individualism. Tillvägagångssättet för studien är en litteraturvetenskaplig analys med en hermeneutisk forskningsansats. De slutsatser som kan dras utifrån studiens resultat är att spänningen mellan frihet och trygghet kan kopplas till ensamhet, såväl självvald som ofrivillig. Det moderna samhällets frihetsbetoning och individers identitetsskapande som skildras i Aftonland kan resultera i en upplevelse av otrygghet och oro som kan härledas tillbaka till sökandet efter balans mellan frihet och trygghet. I detta resultat kan också en kritisk diskussion om individualism och frihet som moderna erfarenheter anas.

Using Mansfield Park and Pride and Prejudice by Jane Austen, this essay will show how Sir Thomas and Mr Bennet fail in their role as fathers, related to expectations in the social context, and how their failure is necessary for the eventual marriages of the heroines, Fanny Price and Elizabeth Bennet. The fathers’ failure also leads to the elopement of Maria Bertram and Lydia Bennet. Sir Thomas and Mr Bennet’s failure is the result that comes from their need to counteract the overindulgence of Mrs Norris and Mrs Bennet. Judith Butler’s theory of gender performance will be used in this essay to show how Sir Thomas and Mr Bennet do not conform to their gender, as is shown through their repeated actions in the novels. The gender performance of these characters reveals the need for fluid gender roles for the happy ending.

This essay discusses how language, culture and spirituality are intertwined and used as a defensive mechanism as well as an identity marker, with strong emphasis on Toni Morrison’s Beloved. Language is not just a means of communication, but an interweaving of cultural nuances and a means of establishing identity, demanding autonomy and defying powerlessness. Language is a tool that is embedded in the culture and traditions as well as the experiences of the user of that language. In Morrison’s Beloved, language is not just words used for the purpose of communication, but as a link between that which is real and that which is not; as a representation of a culture that celebrates the importance of remembering – linking the present with the past in a continuum that is particular to the culture, tradition and beliefs of the users. It also symbolises a means of defiance to powerlessness, by defecting from the norm. In Morrison’s Beloved, language as vernacular or “Black Man’s Talk” is characterised by puns, taunts, double-meanings and innuendos that are particular to the Black Race as a way of rejecting the status quo, of defying the white man’s language; of saying “Ah kin signify all Ah please, …., so long as Ah know what Ah’m talkin’ about” (Gates 212).

I denna uppsats har en litterär analys gjorts av maskuliniteter i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och Bengt Ohlssons Gregorius. Uppsatsen har avgränsats till att enbart studera karaktärerna Glas och Gregorius. Den teori som främst använts är R.W Connells maskulinitetsteori där litteraturen har studerats utifrån tre av hennes fyra maskulinitetskategorier: 1) hegemoni, 2) underordnade, 3) delaktighet. Uppsatsen har inte enbart grundat sig i maskulinitetsforskning utan även i litteraturforskning och specifikt en litteratursociologisk teori som menar att litteraturen och samhället samverkar. Alltså kan litteraturen anses säga någonting om hur samhället såg ut vid tiden verket utgavs. Det går att urskilja hegemoniska, underordnade och delaktiga maskulinitetsdrag i respektive karaktär. Den hegemoniska genom att de exempelvis tillhör en bildad högre klass och att de ses som högmodiga, men även att de erhåller en maktposition i samhället i och med deras yrken: doktor och präst. Den underordnade maskuliniteten kan urskiljas i Glas gällande kärlek och sex då han fortfarande är oskuld, medan i Gregorius syns det istället i hans oro över vad andra tycker, hans oattraktiva yttre och att han visar känslor genom att gråta. Båda karaktärerna kan anses tillhöra den delaktiga maskuliniteten i och med att ingen är essensen av en hegemonisk man. Trots att de tillhör en privilegierad klass är ingen av dem särskilt attraktiv, de är oälskade och ensamma, de tvivlar på sig själva och de båda lider av brist på handlingskraft. Karaktärerna beskrivs även tillhöra den underordnade kategorin flera gånger när handlingen beskrivs utifrån deras egna perspektiv. Detta är framförallt tydligt i Gregorius då pastorn vid flera tillfällen distanserar sig från den manliga normen. Det finns flera likheter mellan karaktärerna, men den främsta skillnaden är deras syn på sex där Gregorius njuter av sex och i sexakten kan han även använda sig av våld, vilket kan ses tillhöra en hegemonisk maskulinitet. Glas däremot menar att sex är avskyvärt, vilket kan ses som avvikande och därmed en underordnad maskulinitet. Karaktärernas inre tankar och omgivningens uppfattning av dem kan stundtals tillhöra motstridiga maskuliniteter i olika sekvenser av verken. Därför har skillnaden mellan yttre och inre manlighet beaktats. Skillnaden mellan yttre och inre manlighet handlar alltså om hur karaktärerna beskriver sig själva och hur de beskrivs av andra. Generellt sett tillhör karaktärerna en mer hegemonisk eller delaktig maskulinitet när de beskrivs av någon annan, medan de har en mer underordnad syn på sig själva.

No description available.

Studien belyser hur Eva-Stina Byggmästars diktverk Älvdrottningen förhåller sig till den gurleska estetiken. Den gurleska estetiken visar sig i form av olika faktorer så som samkönad sexualitet, maximalism, femininitet, intertextualitet och flickrummet. De teorier som ligger till grund för uppsatsen är queerteori utifrån Fanny Ambjörnsson och Maria Margareta Österholms definition av skevhetsteori där fokus ligger på sexualitet och femininitet.  Resultatet av den föreliggande studien är att de olika faktorer, som nämns ovan, är nära sammanlänkande med varandra och bygger upp den gurleska estetiken tillsammans. Den tydliga associationen mellan de flickor i diktverket som känner ett starkt sexuellt begär till varandra förstärks genom den språkliga och beskrivande överdrift av ord och upprepningar. Dikterna kan anses gurleska för att de bryter mot normativiteter om erotiskt begär och vilka som får hysa dessa känslor. I denna kontext är den queera kärleken mellan flickorna som kännetecknar den gurleska estetiken, detta för att traditionellt sett anses inte sexuella känslor och sexuella handlingar förekomma mellan flickor.