Uppsala är en av världens bästa miljöstäder, men samtidigt en av Sveriges smutsigaste kommuner. Dessa olika roller som Uppsala har är det som motiverat uppsatsens syfte. Uppsatsen undersöker bakgrunden till de omfattande luftföroreningarna som finns i Uppsala kommun, samt kommunens möjligheter till att skapa en bättre luftkvalitet. Det aktuella åtgärdsprogram för luftkvalitet i Uppsala är det som analyseras samt jämförs med avklarade åtgärdsprogram för att få en uppfattning utifall det finns en möjlighet att Uppsalas åtgärdsprogram kan fungera. Studien baseras på en kvantitativ litteraturstudie som görs över Uppsala, Helsingborg och Norrköpings åtgärdsprogram. En analys och jämförelse av dessa dokument visar att luftföroreningars bakomliggande orsak är en allt för hög trafikmängd på underdimensionerade centrala gator. Studien visar att Uppsala har goda möjligheter att förbättra luftkvalitén, men att det till stor del bygger på invånares frivilliga insatser och beteendeförändring bland invånarna i deras sätt att förflytta sig. Det krävs även samarbete med flera aktörer, såväl privata som offentliga, för att Uppsala ska kunna förbättra sin stämpel som en av Sveriges smutsigaste kommuner.

Bakgrund: Totalförsvarets forskningsinstituts skjutbana i Grindsjön är en provanläggning där storskaliga försök kan utföras för analys och metodutveckling av militära vapensystem. Olika typer av material som kan röra sig om fordonsskydd eller personskydd testas. Arbetsplatsen undersöktes av Previa, augusti 2011 och flera problemområden identifierades. Ventilationen i skjutbyggnaden hade brister och misstanke fanns om exponering för damm och partiklar samt tungmetaller på skjutbanan. Syfte: Syftet med studien var att utföra mätning av exponering för damm samt tungmetaller på FOI:s skjutbana, där ventilationsundersökning och emissionsmätning gjordes för att förtydliga exponeringsbilden. Koncentrationer av identifierade potentiellt hälsofarliga ämnen jämfördes med hygieniska gränsvärden varefter åtgärdsförslag presenterades. Metod: Studien utfördes med hjälp av observationer, intervju och mätningar. Mätningar avsåg exponering i form av emissionsmätning samt mätning av bakgrundshalt. Dessutom undersöktes ventilationen, genom mätning av lufthastigheten samt undersökning av luftrörelser. Temperaturen noterades i samband med mätningen. Mätresultatet analyserades och jämfördes med hygieniska gränsvärden. Slutsats: Blyhalter låg över de hygieniska gränsvärdena för båda arbetstagarna samt vid källan. Andra uppmätta halterna av både respirabla och totala dammpartiklar samt dess metallsammansättning översteg generellt inte de uppsatta hygieniska gränsvärdena. De högsta uppmätta halterna av damm och metaller var som förväntad vid emissionskällan. Efter undersökningen av ventilation och mätning av lufthastigheten konstaterades det att den var otillfredsställande med brister i uppbyggnad samt funktion. Utifrån arbetets art borde den byggas om så att arbetstagarna inte utsätts för farliga ämnen. Den dåliga städningen bidrar dessutom till en icke godtagbar arbetsmiljö.

Studies have shown that air pollution, as well as bark fissure depth and sun exposure of a tree can have an effect on lichen growth as well as abundance of lichen species. The aim of this study was to find out the relative importance of these factors. 211 oaks in south eastern Sweden were surveyed for presence of 17 lichen species, as well as the total number of lichen species. Half of the trees were situated in urban areas and half in the countryside. For each tree the bark fissure depth was measured and the sun exposure of the trunk was estimated. The results showed a significant negative effect on a majority of lichens growing in an urban environment and a significant positive effect on a majority of lichens growing on trees with deep bark fissures. The sun exposure was a less important factor but could not be excluded as a factor affecting lichen occurrence. These results show the negative effect urbanization can have on rare lichen species, as well as be used in the development and maintenance for the nature reserves containing them

Luftföroreningar har en negativ inverkan på både miljön och människors hälsa. Pure Air Zone är en tystgående och energisnål luftrenare som är integrerad i en sänggavel vilket skapar en ren luftzon i huvudhöjd hos användaren. I dagsläget är denna sänggavel klädd i ett meshmaterial vilken inte lämpar sig för sovrumsmiljö på grund av dess utseende. Fokus har därför legat på att ta fram en alternativ textil som kan ersätta den nuvarande, utan att funktionen försämras. De viktigaste egenskaperna som textilien behöver uppfylla är hög luftpermeabilitet, hög formstabilitet och hög nötningshärdighet. Tester utfördes med hjälp av en Martindalemaskin, en dragprovare och en permeabilitetsmätare för att mäta dessa egenskaper. Sju stycken vävda tyger från Ludvig Svensson undersöktes för de nämnda egenskaperna och jämfördes mot det nuvarande materialet. Många av de valda tygerna var glest eller tunt vävda vilka stabiliserades genom att de kviltades samman med en filtervadd. Efter genomförda tester viktades de olika egenskaperna för att ge ett sammanställt resultat för samtliga vävar. I sammanställningen visade det sig att det nuvarande materialet fick sämst resultat. För luftpermeabiliteten, den högst prioriterade egenskapen, fick alla utom en väv bättre resultat än referensmaterialet. Den väv som fick bäst resultat efter sammanställningen var en tunn väv i tuskaftbindning som i denna rapport kallas för Day. / Air pollution has a negative impact on both the environment and the human health. Pure Air Zone is a silent and energy efficient air purifier which has been integrated in a bed frame. This creates a clean airspace where the user will place its head while sleeping. Currently a mesh material is being used to cover the bed frame but this is not well suited for a bedroom environment when looking at the appearance of the textile. The main focus has therefore been to develop an alternative textile that can replace the current mesh without impairing the function. The most important characteristics the textile has to possess are high air permeability, high dimension stability and high abrasion resistance. Tests were carried out by using a Martindale machine, a tensile tester and a permeability tester to measure these characteristics. Seven woven fabrics from Ludvig Svensson were examined for said characteristics and compared to the mesh which acted as a reference material. Majority of the chosen weaves were thinly or sparsely woven and had to be stabilized by quilting them together with filter wadding. After completed tests the characteristics were weighed against each other to present a combined result for all the weaves. In the combined results it was clear that the current mesh material being used for the bed frame got the overall lowest result. For air permeability, the highest weighed characteristic, all but one weave got a better result than the reference material. The weave that got the best combined result was a thin plain weave that will be referred to as Day in this report.

Today almost half the world’s population live in cities, and urbanization rates continue to increase. This puts a lot of strain on green areas in urban environments where sustainability can often be a problem. To be able to provide green areas in growing cities, that becomes more densely populated, city planners need to develop new strategies when constructing new green areas and improving already existing ones. Green areas are important since they provide important ecosystem services in urban environments, for example reducing air pollution. This study evaluates the potential to develop and improve green areas in downtown Örnsköldsvik. First by conducting interviews with city planners, secondly by conducting a field study of Viktoriaesplanaden, and thirdly through a survey. The results of this study indicates that green areas needs to be allowed to take more space in cities, especially near street-related infrastructure. More specifically already green areas needs to be developed and new green areas needs to be considered early on in the planning process when a city grows and becomes more densely populated. One key factor in this process is to educate planners and builders regarding the value of green areas in the modern urban environment.

3D-skrivare baserade på FDM-teknik sprider sig snabbt på marknaden på grund av kommersiell tillgänglighet, låga ingångspris och allt mer  användarvänliga enheter. I takt med att additiv tillverkning kommer allt närmare hemmet är det viktigt att veta hur vår hälsa påverkas när vi sitter intill. Partikelbaserade ämnen är en av huvudkomponenterna av luftföroreningar som idag är världens största enskilda miljöhälsorisk. Framtiden för FDM som tillverkningsmetod ser ljus ut, men är tekniken hälsomässigt ljusare än luftföroreningarna dagens masstillverkande fabriker bolmar ut? Denna studie syftar att svara på den föregående frågan med en mängd kvantitativa tester. Partikelkoncentrationer i mikrostorlek jämförs mellan olika inställningar och miljöer med hjälp av två 3D-skrivare i syfte att öka förståelsen och förebygga dessa hälsorisker. Detta projekt bygger på en förstudie (se Bilaga 1) Denna förstudie talar mer detaljerat om vad luftföroreningar är, dess negativa hälsoeffekter samt går igenom konstruktionen av partikelmätaren, vilken i denna används för att mäta partikelkoncentrationer i klassificeringarna PM10 och PM2.5. Totalt genomfördes 19 tester, varav två tester var identiska med syftet att avgöra variansen. Från testerna som jämfört två skrivare kunde medelvärden av partikelkoncentrationer i PM10 eller PM2.5 för skrivaren Stratasys Uprint SE Plus  inte urskiljas från rummens grundvärden. Skrivaren Makerbot Replicator+ visade en snittökning av partikelkoncentrationer i både PM10 och PM2.5 med 60-70% jämfört med grundvärdet. Skillnaden mellan skrivare beror främst på att Stratasys Uprint har en innesluten byggplatta, vilket Makerbot Replicator+ saknar. Partikelkoncentrationen i luften steg markant efter dörren på Stratasys Uprint öppnats och nådde då i de flesta fall värden för PM10, vilka var större än ett hos Makerbot-skrivaren identiskt test. Filamentfärg, rumsstorlek samt ventilation har också en påverkan på rummets koncentration av mikropartiklar, där ett större välventilerat rum når lägre koncentrationer än ett litet rum utan ventilation. Tyvärr har denna typ av studie har ingen standardiserad mätmetod, vilket gör att resultaten blir situationsanpassade och kan ha en varierande precision vid jämförelser mellan studier. Slutligen rekommenderar jag, utifrån studiens resultat att det kan vara värt att satsa på en innesluten skrivare ifall man under längre perioder kommer vistas i närheten av en sådan. Alternativt bör skrivaren placeras i ett ventilerat rum där man inte vistas så ofta. / <p>Betyg 2020-08-21</p>

<p>An Internet application, VEDAIR, for estimation of air quality in regions with small-scale combustion of bio fuel has been developed by Swedish Meteorological and Hydrological Institute with financing from Swedish Energy Agency and Swedish Environmental Protection Agency. The model contains user interface and a coupled model concept where concentrations of atmospheric pollutions are calculated for regional, urban and local contributions. In this report the model is described and a first study of air quality considering PM10 (particles with a diameter less than 10 µm) in two Swedish municipalities, Vänersborg and Gnosjö, is introduced.</p><p>According to the result, there are areas with poor air quality even in smaller Swedish municipalities, mostly due to high emission from buildings with older wood heating furnace without hydraulic accumulator.</p><p>In Vänersborg three areas were analysed in VEDAIR for the year 2003: Vargön, Mariedal and the downtown district. In the whole municipality the upper evaluation threshold for PM10, which is defined as 14 µg/m3 for annual average, was exceeded due to background contribution of particles. In all areas, however, the concentrations of PM10 were less than the environmental quality norms. In Vargön, where wood heating furnaces are commonly used, in some areas the concentration of particles was as big as or bigger than the downtown district (annual average of 20 µg/m3). However, in downtown the pollutants were more spread. Biggest concentrations of PM10 were estimated in Mariedal, due to emissions from older wood heating furnaces and streets, mostly in areas with unfavourable meteorological conditions. Measurements of PM10 in the area are therefore suggested. Biggest concentrations of PM10 were prevailed during winter, due to great heating need in combination with cooler air temperature and more stable stratification. The local contribution of PM10 was negative correlated with temperature. In the downtown district, however, the biggest concentrations of PM10 were obtained during spring due to usage of studded tyres.</p><p>In Gnosjö the air quality considering PM10 was analysed in the areas Götarp, downtown and Gårö. Calculations in VEDAIR showed that the emissions from traffic were much less than wood heating furnace. The background annual average of PM10 in Gnosjö was 1 µg/m3 higher than Vänersborg. The air quality was quite equal as in Vänersborg, but there was an area in Gårö where the environmental quality norms considering PM10 almost were exceeded, this mostly due to emission from one building with high heating need.</p><p>In this study a comparison between calculated concentrations of PM10 with measured concentrations in Gnosjö for the period 3 November to 31 December 2003 was also made. The validation showed that VEDAIR underestimated the concentrations, but the result was anyway reasonable. Before, validations have only been performed for the northern part of Sweden, and this study indicates that VEDAIR also estimates concentrations of PM10 sufficiently well in southern part of Sweden.</p><p>The study also showed that if a house owner would replace an old wood heating furnace by a modern furnace with hydraulic accumulator, the annual average of the concentration of PM10 could decrease by 4 µg/m3 which is a reduction of 25%.</p> / <p>Ett internetverktyg, VEDAIR, för bedömning av luftkvalitet vid småskalig förbränning av biobränsle har utvecklats av SMHI med finansiering från bland andra Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Modellen består av användargränssnitt och ett kopplat modellsystem där halterna av luftföroreningar beräknas för såväl regionala (internationellt som nationellt), urbana och lokala bidrag. I denna rapport presenteras modellen tillsammans med en första studie av luftkvaliteten med avseende på PM10 (partiklar med en diameter mindre än 10 µm) inom ett par testkommuner, nämligen Vänersborg i Västergötlands län och Gnosjö i Jönköpings län.</p><p>Resultatet visade att det finns områden även i små kommuner där sämre luftkvalitet kan utgöra ett problem. Till största delen berodde detta på hög emission från fastigheter med äldre vedeldningspannor utan ackumulatortank.</p><p>I Vänersborg undersöktes luftkvaliteten med avseende på PM10 i stadsdelarna Vargön, Mariedal och centrum för år 2003. För hela kommunen gällde att övre utvärderingströskel (gränsvärde för vilka mätningar är obligatoriska), som för årsmedelvärdet PM10 är 14 μg/m3 luft, överskrids pga bakgrundsbidrag. Samtliga av de undersökta områdena uppvisade dock halter som är lägre än miljökvalitetsnormerna. Beräkningar i VEDAIR för Vargön, inom vilket vedeldningen är huvudsakliga källan till emissionen av PM10, visade att koncentrationen partiklar inom vissa områden var lika höga eller högre än områden runt de mest trafikerade vägarna i centrala Vänersborg (årsmedelvärde på ca 20 μg/m3). I centrum var dock föroreningarna mer utbredda. Allra högst halter PM10 erhölls vid beräkningar i Mariedal, till följd av utbredd vedeldning med äldre vedpannor, trafikerade vägar och ogynnsamma meteorologiska förutsättningar. Enligt detta kan mätning av partiklar inom området vara befogat. Tidsserier av totalhalten PM10 visade att högst halter erhölls på vintern i Vargön, till följd av större uppvärmningsbehov i kombination med lägre utomhustemperatur och mer stabil skiktning. Det lokala bidraget uppvisade en negativ korrelation mot temperaturen. I centrum var halterna dock högst på våren pga slitagepartiklar från dubbdäck samt vägdamm.</p><p>För Gnosjö undersöktes luftkvaliteten i tre potentiella problemområden; Gårö, centrala Gnosjö och Götarp. Beräkningar i VEDAIR för Gnosjö visade att trafikens bidrag var betydligt mindre, men vedeldning var vanligt förekommande. Samtidigt var årsmedelvärdet för det regionala bakgrundsbidraget ca 1 μg/m3 högre än i Vänersborg. Luftkvaliteten var generellt sett likvärdig den för Vänersborg, men inom stadsdelen Gårö fanns ett område där koncentrationen PM10 var mycket nära miljökvalitetsnormerna. Huvudkällan till emissionen var en enskild fastighet med stort energibehov som värmdes upp uteslutande med ved.</p><p>I studien gjordes även jämförelse av beräknade PM10-halter från VEDAIR med uppmätta värden i Gnosjö för perioden 3 november till 31 december 2003. Valideringen visade att VEDAIR gav något underskattade, men ändå hyggliga resultat. Tidigare valideringar har enbart utförts för Norrland, och de nya resultaten tyder på att VEDAIR även ger tillförlitliga beräkningar för södra Sverige.</p><p>Studien visade också att om en enskild fastighetsägare skulle byta ut en äldre vedeldningspanna mot en modern med ackumulatortank skulle årsmedelvärdet PM10 lokalt i fastighetens närområde kunna sjukna med uppåt 4 μg/m3, vilket är en minskning med 25%.</p>

An Internet application, VEDAIR, for estimation of air quality in regions with small-scale combustion of bio fuel has been developed by Swedish Meteorological and Hydrological Institute with financing from Swedish Energy Agency and Swedish Environmental Protection Agency. The model contains user interface and a coupled model concept where concentrations of atmospheric pollutions are calculated for regional, urban and local contributions. In this report the model is described and a first study of air quality considering PM10 (particles with a diameter less than 10 µm) in two Swedish municipalities, Vänersborg and Gnosjö, is introduced. According to the result, there are areas with poor air quality even in smaller Swedish municipalities, mostly due to high emission from buildings with older wood heating furnace without hydraulic accumulator. In Vänersborg three areas were analysed in VEDAIR for the year 2003: Vargön, Mariedal and the downtown district. In the whole municipality the upper evaluation threshold for PM10, which is defined as 14 µg/m3 for annual average, was exceeded due to background contribution of particles. In all areas, however, the concentrations of PM10 were less than the environmental quality norms. In Vargön, where wood heating furnaces are commonly used, in some areas the concentration of particles was as big as or bigger than the downtown district (annual average of 20 µg/m3). However, in downtown the pollutants were more spread. Biggest concentrations of PM10 were estimated in Mariedal, due to emissions from older wood heating furnaces and streets, mostly in areas with unfavourable meteorological conditions. Measurements of PM10 in the area are therefore suggested. Biggest concentrations of PM10 were prevailed during winter, due to great heating need in combination with cooler air temperature and more stable stratification. The local contribution of PM10 was negative correlated with temperature. In the downtown district, however, the biggest concentrations of PM10 were obtained during spring due to usage of studded tyres. In Gnosjö the air quality considering PM10 was analysed in the areas Götarp, downtown and Gårö. Calculations in VEDAIR showed that the emissions from traffic were much less than wood heating furnace. The background annual average of PM10 in Gnosjö was 1 µg/m3 higher than Vänersborg. The air quality was quite equal as in Vänersborg, but there was an area in Gårö where the environmental quality norms considering PM10 almost were exceeded, this mostly due to emission from one building with high heating need. In this study a comparison between calculated concentrations of PM10 with measured concentrations in Gnosjö for the period 3 November to 31 December 2003 was also made. The validation showed that VEDAIR underestimated the concentrations, but the result was anyway reasonable. Before, validations have only been performed for the northern part of Sweden, and this study indicates that VEDAIR also estimates concentrations of PM10 sufficiently well in southern part of Sweden. The study also showed that if a house owner would replace an old wood heating furnace by a modern furnace with hydraulic accumulator, the annual average of the concentration of PM10 could decrease by 4 µg/m3 which is a reduction of 25%. / Ett internetverktyg, VEDAIR, för bedömning av luftkvalitet vid småskalig förbränning av biobränsle har utvecklats av SMHI med finansiering från bland andra Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Modellen består av användargränssnitt och ett kopplat modellsystem där halterna av luftföroreningar beräknas för såväl regionala (internationellt som nationellt), urbana och lokala bidrag. I denna rapport presenteras modellen tillsammans med en första studie av luftkvaliteten med avseende på PM10 (partiklar med en diameter mindre än 10 µm) inom ett par testkommuner, nämligen Vänersborg i Västergötlands län och Gnosjö i Jönköpings län. Resultatet visade att det finns områden även i små kommuner där sämre luftkvalitet kan utgöra ett problem. Till största delen berodde detta på hög emission från fastigheter med äldre vedeldningspannor utan ackumulatortank. I Vänersborg undersöktes luftkvaliteten med avseende på PM10 i stadsdelarna Vargön, Mariedal och centrum för år 2003. För hela kommunen gällde att övre utvärderingströskel (gränsvärde för vilka mätningar är obligatoriska), som för årsmedelvärdet PM10 är 14 μg/m3 luft, överskrids pga bakgrundsbidrag. Samtliga av de undersökta områdena uppvisade dock halter som är lägre än miljökvalitetsnormerna. Beräkningar i VEDAIR för Vargön, inom vilket vedeldningen är huvudsakliga källan till emissionen av PM10, visade att koncentrationen partiklar inom vissa områden var lika höga eller högre än områden runt de mest trafikerade vägarna i centrala Vänersborg (årsmedelvärde på ca 20 μg/m3). I centrum var dock föroreningarna mer utbredda. Allra högst halter PM10 erhölls vid beräkningar i Mariedal, till följd av utbredd vedeldning med äldre vedpannor, trafikerade vägar och ogynnsamma meteorologiska förutsättningar. Enligt detta kan mätning av partiklar inom området vara befogat. Tidsserier av totalhalten PM10 visade att högst halter erhölls på vintern i Vargön, till följd av större uppvärmningsbehov i kombination med lägre utomhustemperatur och mer stabil skiktning. Det lokala bidraget uppvisade en negativ korrelation mot temperaturen. I centrum var halterna dock högst på våren pga slitagepartiklar från dubbdäck samt vägdamm. För Gnosjö undersöktes luftkvaliteten i tre potentiella problemområden; Gårö, centrala Gnosjö och Götarp. Beräkningar i VEDAIR för Gnosjö visade att trafikens bidrag var betydligt mindre, men vedeldning var vanligt förekommande. Samtidigt var årsmedelvärdet för det regionala bakgrundsbidraget ca 1 μg/m3 högre än i Vänersborg. Luftkvaliteten var generellt sett likvärdig den för Vänersborg, men inom stadsdelen Gårö fanns ett område där koncentrationen PM10 var mycket nära miljökvalitetsnormerna. Huvudkällan till emissionen var en enskild fastighet med stort energibehov som värmdes upp uteslutande med ved. I studien gjordes även jämförelse av beräknade PM10-halter från VEDAIR med uppmätta värden i Gnosjö för perioden 3 november till 31 december 2003. Valideringen visade att VEDAIR gav något underskattade, men ändå hyggliga resultat. Tidigare valideringar har enbart utförts för Norrland, och de nya resultaten tyder på att VEDAIR även ger tillförlitliga beräkningar för södra Sverige. Studien visade också att om en enskild fastighetsägare skulle byta ut en äldre vedeldningspanna mot en modern med ackumulatortank skulle årsmedelvärdet PM10 lokalt i fastighetens närområde kunna sjukna med uppåt 4 μg/m3, vilket är en minskning med 25%.

En nedgång har setts i Sverige och Europa när det gäller luftföroreningar de senast årtiondena. Nedgången beror bland annat på minskade emissioner från industrier, övergång från uppvärmning med olje- och kolpannor till fjärrvärme och förbättrad bränslekvalitet. Denna studie utvärderar lufthalts- och nedfallsmätningar gjorda i närheten av pappers- och massaindustrin Korsnäs i Gävle. Mätserierna startar vid sent 1970-tal och går fram till årsskiftet 2009/2010. Nedfall av stoft, sulfat, natrium, kalcium och lufthalter av svaveldioxid samt sot studerades. Jämförelser gjordes med Korsnäs miljöförbättrande åtgärder och emissioner under tidsperioden och med andra mätningar gjorda i Sverige och Gävleborgs län. Studien visade en nedgång av svaveldioxidhalterna i luften. Detta stämmer bra med en kraftig reduktion av svavelemissionerna från fabriksområdet under tidigt 1990-tal då installationer av reningsanläggningar skedde på de största emissionskällorna av svaveldioxid. En minskning av svavelhalten i eldningsoljan från Karskär Energi AB, ett energikombinat ägt av Korsnäs på samma fabriksområde, bidrog under samma tidperiod även till emissionsminskningen. Sothalten visade ingen nedåtgående trend under perioden men var säsongsberoende med i genomsnitt högre halter på vinterhalvåret. Troligtvis berodde detta på förbränningsanläggningar i närområdet, så som enskild förbränning och Karskär Energi AB. Fördelning av de högsta lufthalterna visade inte högre halter av svaveldioxid och sot när medelvindriktningen var ostlig och därmed blåste från fabriksområdet mot mätstationen utan när vindriktningen var sydvästlig och blåste från inlandet. Det totala stoft- och kalciumnedfallet visade ingen nedgång men hade i genomsnitt högre uppmätta halter på sommarhalvåret. Sulfatnedfallet visade högre halter under sent 1980-tal för att därefter minska och natriumnedfallet minskade något under perioden. Inga tydliga kopplingar kunde ses mellan lufthalter respektive nedfall och emissionerna från fabriksområdet när dataserierna sorterades efter vindriktning, vindhastighet och efter sommar- respektive vinterhalvår. Nedfall och lufthalter var inte högre, förutom för svaveldioxid, när jämförelser gjordes med andra mätningar i Sverige och Gävleborgs län och samtliga mätningar låg under periodens gällande nationella gränsvärden. / A decline has been seen in Sweden and Europe when it comes to air pollution the last decades. The decline is partly due to reduced emissions from industries, switching from heating using oil and coal boilers to district heating and better fuel quality. This study evaluates deposition and air concentration measurements made in the vicinity of the pulp and paper industry Korsnäs in Gävle. The measurement series starts at the late 1970s and goes up to year-end 2009/2010. Deposition of dust, sulphate, sodium, calcium and air concentrations of sulphur dioxide and soot were studied. Comparisons were made with Korsnäs environmental measures and emissions during the same time period and with other measurements made in Sweden and Gävleborgs County. The study showed a decrease in sulphur dioxide concentrations in the air. This fits well with a major reduction of sulphur emissions from the factory area in the early 1990s when installations of treatment plants were made at the largest emission sources of sulphur dioxide. Reducing the sulphur content of fuel oil from Karskär Energi AB, an energy combine owned by Korsnäs in the same factory area, contributed to the decrease during the same time period. Air concentrations of soot showed no downward trend over the years, but were seasonal, with higher average soot concentrations in the winter. This was most likely caused by the burning of fuel oil from both the private sector and Karskär Energi AB. The largest air concentrations did not show higher levels of sulphur dioxide and soot when the mean wind direction was easterly and thus blew from factory area toward the monitoring station but when the wind direction was southwesterly and blew from inland. The total dust and calcium deposition showed no decline but had higher average measured levels in the summer. Sulphate deposition showed high levels during the late 1980s but has thereafter decreased. The sodium deposition decreased a little during the time period. No clear connection was found between deposition/air concentrations and emissions from the factory area when the data series were sorted by wind direction, wind speed and after the summer and winter months. Depositions and air concentrations were not higher except for sulphur dioxide when the comparison was made with other measurements in Sweden and Gävleborg County. All measurements were below the then current national limits.

Nitrogen (N) deposition has increased globally over the last 150 years and further increase is predicted for the future. Nitrogen is an important nutrient for lichens, involved in many processes in both photobiont and mycobiont.  However, N can be a stressor, causing many lichens and lichen communities to disappear with increased deposition. The objective of this thesis was to investigate the response of epiphytic lichens to increased N load. This was done by simulating an increased N deposition to lichens in a boreal forest with low background N, including both short term studies with transplanted lichens and long term studies of naturally established lichens. Alectoria sarmentosa was used as a model species for a N-sensitive lichens and Platismatia glauca as a relatively more N-tolerant lichen. Nitrogen deposition was simulated by daily spraying during the growing season with water and isotopically labeled ammonium nitrate (NH4NO3). In Paper I, I found that when N is supplied in realistic doses (equivalent to deposition of 0.6, 6, 12.5, 25 and 50 kg N ha-1), there were no significant differences in uptake of NO3- or NH4+ in either of the lichen species. The results in Paper II indicate that A. samentosa may be limited by phosphorous (P) and not N limited as expected. That study highlights the importance of P, when studying the effects of N deposition, since P can both mitigate and intensify the negative effects of N on epiphytic lichens. Paper III shows that four years of simulated N deposition caused an alteration of the epiphytic lichen community, since A. sarmentosa decreased in the highest N loads (25 and 50 kg ha-1 year-1), Bryoria spp. decreased to 12.5 kg N and higher loads and Hypogymnia physodes decreased over time for all treatments except in 12.5 kg ha-1, where it only decreased during the first treatment year and then increased after 2007.  The abundance of Platismatia glauca increased over time, independent of treatment. As hypothesized, responses to the treatments differed among species, reflecting their different N optima. In paper IV, the effects of N on carbon-based secondary compounds were studied. None of the studied species (P. glauca, A. sarmentosa, Lobaria scrobiculata and Xanthoria aureola) reduced their concentration of secondary compounds during the experimental period, but in P. glauca the concentration of all compounds were significantly lower in N treated thalli compared with control thalli. The results are consistent with a high degree of constitutive defence in three of the four studied lichens, and we conclude that all four studied lichens seem to have a robust chemical defence system despite considerable manipulation of the environmental conditions. However, we don't know if these lichens are able to keep up the high protection level over longer periods comprising a number of years when more new tissue is formed. In conclusion, long term experiments are necessary to understand lichen response to environmental changes.