<p>Undervisningen i matematik i gymnasieskolan domineras av att eleverna får arbeta med de uppgifter som ingår i ett visst läromedel. Dessa uppgifter är ofta av rutinkaraktär där lösningsprocessen inte ses lika viktig som om svaret är korrekt eller inte. Min erfarenhet är att elever får svårigheter när de skall lösa matematiska textuppgifter, d.v.s. uppgifter som inte är av den rutinkaraktär som de uppgifter läromedlet domineras av. Syftet med min studie är därför att undersöka vilka svårigheter gymnasieelever har vid arbetet med matematiska textuppgifter. Genom att låta gymnasieelever lösa fyra matematiska textuppgifter, liknande de som finns i deras läromedel, och därefter intervjua de elever som uppvisat svårigheter drogs slutsatsen att eleverna har svårigheter inom kategorierna erfarenhetsbehov (eleverna saknar erfarenhet av att lösa liknande uppgifter och finner därför ingen lösningsmetod), teknisk förmåga (svårigheter med själva räkneförmågan och med användandet av metoder och formler), slarvfel samt textförståelse (textmängden och orden i texten leder till svårigheter).</p>

Syftet med undersökningen är att översiktligt beskriva forskningen kring matematiksvårigheter med fokus på matematikängslan, samt genom intervjuer med lärarstuderande få en fördjupad bild av upplevd matematikängslan. Vidare har studiens syfte varit att sätta detta i relation till lärarutbildningen. Litteraturstudien visar att en viktig förklaring till matematiksvårigheter är matematikängslan. Det har även visat sig att denna ängslan kan överföras från lärare till elever. Rädslan för att själv överföra sin matematikängslan på elever är något som visat sig hos de personer som intervjuats. Det är viktigt att sätta problematiken i relation till lärarutbildningen för lärare i grundskolans tidigare år, eftersom barns syn på och attityder till matematik grundläggs redan vid skolstarten och eftersom det visat sig att matematikängslan uppkommer i tidiga år. Såväl forskningsläget som de personer som intervjuats antyder att det är för lite obligatorisk undervisning i matematik/matematikdidaktik i utbildningen av lärare i grundskolans tidigare år.

I uppsatsen redovisas vårt examensarbete inom den kompletterande lärarutbildningen vid Södertörns högskola. Syftet med detta arbete är att göra en teoretisk studie med praktiska inslag för att få en klarare bild av vad dyskalkyli är och hur vi som lärare skall hantera elever med detta specialpedagogiska problem. Arbetet är en komparativ litteraturstudie där vi utgått från material kopplat till dyskalkyli och matematiksvårigheter samt en kvalitativ studie i form av intervjuer med tre specialpedagoger vid olika skolor för att få en inblick i hur arbetet med matematiksvårigheter bedrivs. Vår slutsats är att dyskalkyli är svårt att begripa och att det är svårt att avgöra när en elev har dyskalkyli och inte allmänna matematiksvårigheter. Trots detta är det viktigt att ställa en diagnos för att eleven skall kunna få rätt hjälp. Vi kan även konstatera att det finns kopplingar mellan dyskalkyli och dyslexi.

Syftet med undersökningen är att försöka skapa en bild av hur några lärare ser på matematikundervisningen, är den en del av den övriga undervisningen eller är den en egen verksamhet, ser lärarna några fördelar med att integrera matematiken med övrig undervisning och hur ser lärarna på begreppet ämnesintegration. Intervjuer har varit den metod som använts och resultatet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. De intervjuade lärarna beskriver alla vikten av att föra samman matematikundervisningen med övrig undervisning och har olika sätt att göra detta på och gör det i olika hög utsträckning. Yttre påverkan såväl som egen planering upplevs vara hinder till integration mellan matematik och övriga ämnen. Alla intervjuade lärare är eniga om att matematiken egentligen är en del i något större men att den i skolan ofta kan upplevas som en egen verksamhet.

Syftet med arbetet är att ta reda på hur stor medvetenheten är på skolorna om dyskalkyli samt hur pedagoger stödjer elever som kan anses ha dyskalkyli. Studien är en kvantitativ undersökning som har genomförts med hjälp av enkäter som skickats ut till alla verksamma matematiklärare/specialpedagoger i grundskolan i en mellansvensk kommun. Enkätsvaren har visat att dyskalkyli är ett känt begrepp hos den större delen av de verksamma lärarna/specialpedagogerna. Osäkerheten kring begreppets betydelse är dock fortfarande stor bland lärarna och resultatet visar att flera lärare som undervisar i de tidiga åren (F-5) blandar ihop dyskalkyli, som är en specifik matematiksvårighet, med allmänna matematiksvårigheter. Denna förväxling kan medföra svårigheter för lärarna att ge elever med dyskalkyli rätt undervisning. Studien har vidare visat att alla inte är eniga om begreppets existens. Det finns både lärare och forskare som är osäkra på begreppets innebörd samt om det är ett begrepp som ännu är fullt bevisat.

Vad innebär begreppet matematiksvårigheter, hur arbetar lärare med elever som har matematiksvårigheter och finns det några områden inom matematiken som dessa elever har speciella problem med? Med dessa tre frågor som utgångspunkt har jag genomfört en litteraturstudie samt en empirisk studie som består av intervjuer med sex olika lärare. Jag tar under litteraturstudien upp områden som elever och matematik, lärares syn på elever med matematiksvårigheter, olika sorters matematiksvårigheter och hur lärare bör undervisa elever med matematiksvårigheter. I intervjuerna försöker jag få fram lärarnas syn inom samma områden för att sedan kunna jämföra om lärarna i praktiken följer kunskapen som finns i litteraturen. Resultatet av studien visar främst att teori och praktik inte går hand i hand. Litteraturen anser att skolan ska låta eleverna leka, känna och prata matematik, medan flera av intervjuernas respondenter anser att matematiken ska vara helt teoretisk och abstrakt. Respondenterna vet oftast att eleverna lär sig lättare genom att använda olika sinnen, men då de inte har någon matematikutbildning eller något matematikintresse har de svårt att engagera sig i förändra undervisningen. Frågan är då om elever, speciellt de med svårigheter inom matematik, bör få ha lärare utan en ordentlig matematikutbildning.

Denna studie har i huvudsyfte att belysa hur lärare ute i verkligheten arbetar för att underlätta lärande i matematik för elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare frågas, vilka punkter lärarna anser som särskilt viktiga att tänka på vid undervisningen av elever i läs- och skrivsvårigheter i ämnet matematik samt vilka faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder. De datainsamlingsmetoder som användes var observationer i klassrum och intervjuer med fem lärare i grundskolans år 1, 2, 3 och 5. Därtill genomfördes litteraturstudier inom området. Resultatet från studien visar en samstämmighet mellan hur lärarna i föreliggande studie arbetade i klassrummet och deras uppfattningar om hur de kan underlätta matematikinlärningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. De faktorer som ligger till grund för lärarnas val av metoder är utbildning, fortbildning och yrkeserfarenheter samt hur de ser resultatet av sitt arbete hos eleverna. Studiens resultat stämmer väl överens med de allmänna matematikdidaktiska råd till läraren som framkom vid litteraturstudierna. Studien visar att en undervisning som grundar sig på kommunikation i klassrummet, laboration och konkretion samt tid för lärande torde vara nödvändig vid matematikinlärning för elever i läs- och skrivsvårigheter och gynnsam för alla elever.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur lärarna arbetar med elever i matematiksvårigheter i årskurs 1-5 i relation till lärarnas utbildningsbakgrund i matematikämnet. Dessutom är syftet att belysa lärares uppfattning om framgångsrik undervisning för elever med matematiksvårigheter. Bakgrunden till det valda ämnet är att antalet elever som inte når den grundläggande kunskapsnivån i matematikämnet har ökat (TIMMS 2008). Både svensk och internationell forskning visar att lärarens kompetens är den enskilda faktorn, som har mest betydelse för hur framgångsrika studierna blir för eleverna. Med hjälp av enkätfrågor undersöktes i studien hur verksamma lärare arbetar med elever i matematiksvårigheter i förhållande till sin utbildning.   I litteraturgenomgången belyses olika teman. Bland dessa återkommer vissa mer frekvent; lärarens kompetens, vardagsförankringar, betydelsen av tiden, kommunikationen och elevernas självkänsla. I tidigare forskning framkom det att elever upplever att det var för stora undervisningsgrupper, vilket även överrensstämmer med svaren från respondenterna. Motivationen och vardagsförankringar är återkommande betydelsefulla faktorer för en framgångsrik matematikutveckling hos elever.   Resultaten i enkätstudien visar att respondenterna anser att de är i behov av kompetensutbildning för att arbeta med elever i matematiksvårigheter. För att nå kursplanens uppnåendemål i årkurs 5 anser ungefär hälften av respondenterna att undervisningstiden  bör utökas. Respondenterna är eniga om att skolans organisation inte främjar undervisningen för elever i matematiksvårigheter. Ekonomin, tiden och klasstorlekarna är hinder som respondenterna ser i sin vardag för att kunna bedriva en framgångsrik undervisning. Resultaten visar på att förutsättningar för att elever i matematiksvårigheter ska nå uppnåendemålen i årskurs 5 är; kompetensutveckling för lärare, halvklassundervisning, tidiga insatser, tillgång till specialpedagog/lärare, möjlighet att arbeta laborativt.

Bakgrund: Matematik är ett ämne som har uppmärksammats de senaste åren. Skolverkets undersökning visar att var sjätte elev inte når målen i matematik i årskurs nio (Skolverket, 2008a). Vad är det som gör att vissa barn misslyckas med matematiken och hur kan man som lärare hjälpa dessa barn? Det här är några av tankarna som gjorde att vi valde ämnet matematik och matematiksvårigheter. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur lärare ser på matematik och matematiksvårigheter och hur de arbetar för att stimulera barns lärande i matematik. Metod: Vi har utfört kvalitativa intervjuer med nio stycken lärare, tre specialpedagoger, tre lärare mot förskolan och tre lärare mot grundskolans tidigaste år. Alla informanter arbetar i samma kommun men vid sex olika arbetsplatser. Resultat: Matematik är ett ämne som alla informanter anser vara viktigt. Lärarna beskriver sitt arbete utifrån sina olika yrkeskategorier och generellt skiljer sig inte arbetssättet mellan ordinarie undervisning och den man tillämpar vid svårigheter. Matematikundervisningen bör enligt informanterna innehålla konkret och/eller laborativt material. De flesta förespråkar att man som lärare skall kontrollera var barnet befinner sig i sin utveckling för att undervisningen skall ske på barnets nivå. Det finns dock delade meningar om hur matematiksvårigheter visar sig och vad det kan bero på.

Under senare år har matematikkunskaperna hos de svenska eleverna blivit allt sämre. År 2000 lämnade 7% av eleverna grundskolan utan ett godkänt betyg i matematik (Svenska kommunförbundet, 2001). I min uppsats har jag utvärderat ett specialpedagogiskt arbetssätt i matematik på en specifik skola. På skolan använder de ett material som heter SYLMA (synliggöra matematik). Med detta material kartläggs elevens kunskaper i matematik. Detta används senare för att de undervisande lärarna ska kunna stötta och stärka eleven i det som är svårt för honom/henne. Jag har beskrivit hur arbetet med SYLMA går till. Jag har intervjuat elever som gjort kartläggningen samt lärare som undervisar dessa elever. Detta har jag gjort för att få veta vilka åsikter de har om materialet. Resultatet visar på att eleverna över lag är nöjda med SYLMA och de anser att de blivit duktigare och matematiken blivit roligare. Lärarna är också positiva till SYLMA och tycker att det är mycket värt att specialpedagogerna är involverade i matematikundervisningen.