Municipalities today are facing several major challenges in the near future, which has led to that questions about how municipalities should handle these challenges are more frequently raised. Inter-communal cooperation has been highlighted as the given answer to these problems and challenges, but as the phenomenon is becoming more common the impact inter-communal cooperation have on matters such as democracy are increasingly raised. As a result of the increasing participation in inter-communal cooperation local democracy is facing a number of problems of legitimacy because of the uncertainty regarding accountability and communal inhabitants rights to influence. It is in this problem area the present essay is based. The aim of the study is to gain an understanding of how local government- and association of local authorities representatives view inter-communal cooperation and democracy, which in concrete terms means both examining what motives to inter-communal cooperation are highlighted by the representatives, and whether democratic values are discussed in relation to inter-communal cooperation and if so, in what ways? The study is conducted as a qualitative case study of an association of local authorities. The method used is semi-structured interviews that are carried out with representatives of the association of local authorities in question and one of its member-municipalities. As a complement to the interview study a smaller document study is also conducted. The results of the study show that the forces that are highlighted by the local government- and association of local authorities representatives are mainly linked to aspects such as efficiency and economy. Furthermore, democratic aspects, even though they often occurs in discussions about cooperation, are almost exclusively about the municipalities own opportunity to influence and rarely on the democratic values accountability and representativeness. The conclusions that can be drawn from the study is that local government- and association of local authorities representatives does not view inter-communal cooperation as problematic from a democratic perspective; in some cases they are not even aware that the problem exists.

<p>De flesta av Sveriges kommuner har sedan länge sökt samverkan med närliggande kommuner för att uppnå kostnadsbesparingar och effektivisering. Ett av de områden som kommunerna söker samverkan kring är IT. Genom ett gemensamt förvaltningsnät, delad Internetuppkoppling och samkörning av informationssystem finns en förhoppning om att uppnå effektivisering och kostnadsbesparingar.</p><p>Vi har i denna uppsats genomfört vad som kan liknas vid två fallstudier. De två fallen består av två kommunkluster. Det första kommunklustret består av tre kommuner; Köping, Kungsör och Arboga. Det andra kommunklustret består av fyra kommuner; Nora, Hällefors, Lindesberg och Ljusnarsberg. Vi har genomfört sju intervjuer med IT-chefer och IT-samordnare vid de kommuner som ingår i de studerade kommunklustren. Syftet med studien har varit att belysa vilka problem som kan hämma IT-samverkan mellan kommuner samt vilka positiva effekter IT-samverkan kan medföra.</p><p>IT-samverkan i de två klustren består av ett gemensamt förvaltningsnät. Genom det gemensamma förvaltningsnätet samkör man ett antal verksamhetssystem. Genom att kommunerna delar på system har man uppnått en ökad kompetens och specialisering på respektive system. Eftersom man delar system effektiviseras driften av dem då man enbart behöver en server för varje system. Det här har även underlättat supporten.</p><p>De problem och upphov till problem som vi identifierat är; bristande mål och direktiv, skilda referensramar, arbetsbelastning, prestige och revirtänkande, skilda grundplattformar samt motsträvigheter från leverantörer.</p><p>De positiva effekter som vi identifierat är; kostnadsbesparingar, gemensam expertis, ökad kompetens, rationaliserad drift och att man kan genomföra upphandlingar gemensamt.</p>

Den administrativa indelningen har inte lika stor betydelse för att kommunens invånare ska ha ett välfungerande vardagsliv, då människors vardagsmönster sträcker sig i allt större utsträckning över kommungränsen. Den fysiska planeringen behöver sättas in i ett större perspektiv för att hantera detta, vilket ger upphov till samarbete mellan kommuner över gränserna i form av mellankommunal planering. Den mellankommunala planeringen innebär att kommuner upprättar nätverk gemensamt att samverka inom, vilka rör sig utanför det formella planeringssystemet och präglas av en otydlig ansvarsfördelning. Samtidigt kan kommuner ha skilda mål och intressen som inte sammanfaller väl med målet för den mellankommunala planeringen. Det kan därmed lätt uppstå en maktkamp mellan de delaktiga kommunerna angående vems agenda som ska få dominera i den mellankommunala planeringen. Uppsatsen syftar till att kritiskt granska bakomliggande motiv och drivkrafter till varför mellankommunal planering inleds samt vems behov som uttrycks när det uppstår en maktkamp om vems intressen som ska få styra. Uppsatsens tillvägagångsätt är en fallstudie där det studerade fallet utgörs av Växjö och Alvesta kommuners pågående planeringssamarbete. Metoder för insamling av material har varit semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner och politiker i respektive kommun samt dokumentstudier av kommunala översiktsplaner. Det empiriska materialet har tagits an med en kvalitativ innehållsanalys där ett analytiskt ramverk utifrån det övergripande teoretiska perspektivet varit styrande. Den övergripande teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är governance network där begreppen soft och hard spaces samt fuzzy boundaries tillämpats för att placera det i ett planeringssammanhang. Slutligen har ett maktperspektiv tillämpats som knyter an till studiens forskningsfråga. Studien som har genomförts pekar på att det finns ett antal drivkrafter som motiverar kommuner att inleda mellankommunal planering med varandra. Motiv som får kommuner att inleda samarbeten med varandra handlar om att skapa en större enhet för att kunna öka sina påverkansmöjligheter angående frågor som ligger utanför kommunernas handlingsutrymme. I det studerade fallet har Växjö och Alvesta ett gemensamt intresse av att utveckla ett dubbelspår, där dessa gemensamt arbetar mot statliga myndigheter för att förverkliga detta. Ett annat tydligt motiv är att kommuner samarbetar för att deras gemensamma intressen kan öka tillväxten och stärka deras position i regionen och gentemot omvärlden. Växjö och Alvesta är ett regionalt centrum varpå ett samarbete över gränsen kan stärka denna roll. Det upprättade nätverket som Växjö och Alvesta utgör visar på en planering som äger rum i soft spaces som rör sig utanför det formella planeringssystemet och över existerande kommunala gränser, där kommunerna inte längre kan hantera sina behov inom sitt egna hard spaces. Studien visar även på att kommuner som samverkar har skilda förutsättningar där deras skilda funktioner ger upphov till ett ömsesidigt beroende till varandra. I och med att kommunerna är av olika storlekar och med skilda förutsättningar framgår det i studien att kommunerna har skilda motiv till deras mellankommunala planering, där det tydligt framgår att Alvesta har ett behov av samarbetet som driver dem medan Växjö har ett annat behov som är deras drivkraft. Slutligen framkommer det av deras skilda motiv och förutsättningar att det är den större kommunen som är drivande, men där det är den mindre kommunens behov och intressen som uttrycks i deras gemensamma planeringssamarbete och besitter makt i frågan.

De flesta av Sveriges kommuner har sedan länge sökt samverkan med närliggande kommuner för att uppnå kostnadsbesparingar och effektivisering. Ett av de områden som kommunerna söker samverkan kring är IT. Genom ett gemensamt förvaltningsnät, delad Internetuppkoppling och samkörning av informationssystem finns en förhoppning om att uppnå effektivisering och kostnadsbesparingar. Vi har i denna uppsats genomfört vad som kan liknas vid två fallstudier. De två fallen består av två kommunkluster. Det första kommunklustret består av tre kommuner; Köping, Kungsör och Arboga. Det andra kommunklustret består av fyra kommuner; Nora, Hällefors, Lindesberg och Ljusnarsberg. Vi har genomfört sju intervjuer med IT-chefer och IT-samordnare vid de kommuner som ingår i de studerade kommunklustren. Syftet med studien har varit att belysa vilka problem som kan hämma IT-samverkan mellan kommuner samt vilka positiva effekter IT-samverkan kan medföra. IT-samverkan i de två klustren består av ett gemensamt förvaltningsnät. Genom det gemensamma förvaltningsnätet samkör man ett antal verksamhetssystem. Genom att kommunerna delar på system har man uppnått en ökad kompetens och specialisering på respektive system. Eftersom man delar system effektiviseras driften av dem då man enbart behöver en server för varje system. Det här har även underlättat supporten. De problem och upphov till problem som vi identifierat är; bristande mål och direktiv, skilda referensramar, arbetsbelastning, prestige och revirtänkande, skilda grundplattformar samt motsträvigheter från leverantörer. De positiva effekter som vi identifierat är; kostnadsbesparingar, gemensam expertis, ökad kompetens, rationaliserad drift och att man kan genomföra upphandlingar gemensamt.

No description available.

Till följd av en ökad globalisering av samhället blir problemen som fysisk planering förväntas hantera allt mer komplexa. Inte sällan sträcker de sig över kommungränserna. Detta har lett till att mellankommunala samarbeten blivit allt vanligare. Mellankommunala samarbeten kan ske i många olika former, men gemensamt för dem är att de sker mellan de formella styrnivåerna. Detta innebär att de inte självklart tillskrivs den legitimitet som till exempel kommunal planering har till följd av att den sker enligt beslutade lagar och regler. Detta arbete syftar till att undersöka hur de som deltar i ett mellankommunalt samarbete ser på och förstår legitimitet, både kopplat till samarbetet och påverkan på den kommunala förvaltningen. Undersökningen fokuserar på hur kommunens deltagande i ett mellankommunalt samarbete påverkar medborgarnas möjligheter att delta i demokratin och hur förutsättningarna för demokrati i den kommunala fysiska planeringen samt förvaltningen i stort påverkas. Undersökningen har initierats ur reflektioner kring hur deltagandet i mellankommunala samarbeten påverkar kommunens förutsättningar för fysisk planering och konsekvenserna för legitimitet och demokrati. Mellankommunala samarbeten framhävs ofta som positiva för den fysiska planeringen med fokus på ökad prestationsförmåga och effektivitet samt möjligheterna att hantera komplexa utmaningar. Hur samarbetet eventuellt påverkar legitimiteten för det som planeras och demokratiska värden som medborgarnas möjligheter till deltagande och insyn står inte lika ofta i centrum. Denna undersökning har genomförts som en fallstudie där fallet utgjorts av MalmöLundregionen. Empirin har samlats in genom intervjuer med planerare och politiker aktiva i MalmöLundregionen och genom dokumentstudier av styrdokument för samarbetet. De teoretiska utgångspunkterna består av demokrati, legitimitet, kommunikation och governance. Det analytiska ramverket och analysen utgår båda från legitimitetsbegreppen som etableras i de teoretiska utgångspunkterna.  Slutsatserna visar på att samarbetet inte nödvändigtvis behöver påverka förutsättningar för demokrati inom fysisk planering på kommunal nivå negativt, så länge planerare och politiker lyssnar på medborgarnas eventuella invändningar mot de mellankommunala besluten. Legitimiteten för den verksamhet som bedrivs i MalmöLundregionen är dock bristande inom vissa aspekter. Medborgarna har inte möjlighet att delta och svårt att få insyn i processer och beslut inom samarbetet. Det sker inte tillräcklig kommunikation från politiker och kommunen till medborgarna om motiven till att delta i samarbetet och vilka frågor som drivs. Det mellankommunala samarbetet präglas av ett representativt demokratiideal samtidigt som den kommunala planeringen även har starka inslag av andra demokratimodeller.

Studien belyser mellankommunal samverkan och dess planerings- och beslutsprocesser. Avtalssamverkan är ingen ny företeelse i Sverige, men är intressant att studera då kommuners utmaningar sträcker sig över större geografiska områden och befintliga gränser överskrids i allt fler frågor. Det finns därför ett uttalat behov av mellankommunal samverkan och nya innovativa samverkansformer. De nya tillvägagångsätten för planering, som på olika sätt frångår den traditionella beslutskedjan, ställer samtidigt höga krav på kommunerna och den representativa demokratin då exempelvis möjligheten till ansvarsutkrävande försvåras. Syftet med studien är därför att kritisk granska demokratiska strukturer i mellankommunal samverkan avseende representativitet, ansvarsutkrävande och legitimitet – för att svara på övergripande frågor gällande hur och av vem mellankommunala frågor konstrueras. Intressanta frågeställningar är hur demokratin påverkas av förändringen, hur planeringsprocessen är konstruerad ur ett demokratiperspektiv samt hur avvägningen av intressen hanteras. Uppsatsen är utformad som en fallstudie och det studerade fallet är det mellankommunala samarbetet Familjen Helsingborg med tillhörande kommuner. Metoder för datainsamling har varit dokumentstudier, semistrukturerade intervjuer med politiker, tjänstepersoner och kommundirektörer samt en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet. De teoretiska utgångspunkterna för studien har varit teorier om makt, governance och governance network. Studiens analys visar på att det finns olika perspektiv på mellankommunal samverkan. I relation till det fall som studeras framstår en representativitet som baseras på frivillighet vara väsentligt – en frivillighet som medför att delaktiga aktörer istället styrs av engagemang, intresse och resurser när olika nätverkskonstellationer bildas. Vidare visar studien på ett formaliserat samarbete, där ett tydligt uttalat ansvarsutkrävande finns i de dokument som studerats – något som talar för Familjen Helsingborgs legitimitet. Studien visar också på Helsingborgs stad som, framförallt med bakgrund i dess organisatoriska resurser, har en större roll i samarbetet – vilket medför en ofrånkomlig asymmetri. Aktörens resurser innebär att de kan ta ansvar för fler frågor än de mindre kommunerna, något som kan skapa maktstrukturer. De mindre aktörerna uttalar också en uppskattning över att den större aktören axlar ansvaret som ledande i samarbetet. Det som talar för demokrati och jämlik påverkan är att Helsingborg, trots sin storlek, har lika många röster som de övriga. Förekomsten av denna ledande aktör har visat sig kräva en ödmjukhet, hos såväl mindre som större aktörer för att skapa sammanhållningskraft och tillit – något som är väsentligt för en demokratisk process. Vidare har analysen visat att planeringsprocessen bygger på att helheten går före enskilda kommuners intressen samt en beslutsprocess som är konstruerad av konsensusskapande där ett givande och tagande sker i förhandlingar. För att mellankommunal samverkan ska uppnå en demokratisk process krävs ett tydligt ansvarsutkrävande, en representativitet som bygger på frivillighet och ett konsensusskapande där det agonistiska samtalet synliggörs.

Vid stora infrastrukturprojekt påverkas den kommunala fysiska planeringen, men frågan är hur? Denna kandidatuppsats ämnar undersöka detta genom en fallstudie av hur det nationella infrastrukturprojektet Ostlänken har påverkat den kommunala och mellankommunala planeringen som genomförts i den fjärde storstadsregionen, en funktionell region bestående av Norrköping och Linköping. Platsidentiteten fjärde storstadsregionen uppkom för att uppmärksamma regionens nationella och internationella position som en av Sveriges främsta storstadsregioner tillsammans med Stockholm, Göteborg och Malmö. Ostlänken är en del av den tänkta Götalandsbanan som ämnar binda samman dessa storstadsregioner med en ny stambana för höghastighetståg. I och med detta stärks den fjärde storstadsregionens nationella och internationella samband men även det regionala sambandet inom den funktionella region som platsidentiteten baseras på.  Kandidatuppsatsens syfte är därför att undersöka hur Ostlänken har påverkat kommunernas handlingskraft samt hur den kommunala översiktsplaneringen har hanterat de osäkerheter som Ostlänken medfört. Syftet är även att undersöka hur detta har påverkat kommunernas regionala samarbete och därmed undersöka hur platsidentiteten fjärde storstadsregionen framställs.  För att besvara undersökningens syfte har tre teoretiska utgångspunkter framförts för att ge en vidare förståelse. Den första handlar om polycentrisk utveckling i polycentriska urbana regioner, vilket är en samling teorier om hur flera närliggande städer med ett starkt funktionellt utbyte påverkar varandra. Vidare framförs teorier kring platsidentitet och platsmarknadsföring, samt teorier kring hantering av risk och osäkerhet i planering.  De kommunala planhandlingarna som valts ut, undersöks genom en kvalitativ textanalys baserad på ett antal konkreta frågeställningar. Planhandlingarna analyseras sedan utifrån de teoretiska utgångspunkterna och sammanställs i tabeller. Undersökningen visar att Ostlänken har haft stor påverkan på de planer som undersökts, samtidigt som det även antas påverka användandet av platsidentiteten fjärde storstadsregionen. Att platsmarknadsföringen för regionen påverkats av osäkerheterna kring Ostlänken baseras på den analys som genomförts, där fjärde storstadsregionen framställs som en symbolisk platsidentitet. Baserat på detta framförs slutsatsen att Ostlänken är den faktor som hade kunnat bidra med en legitimitet till fjärde storstadsregionen, och därmed även stärka regionens position och konkurrenskraft. Kandidatuppsatsen avslutas med en diskussion där en del av den problematik som uppdagats under undersökningens genomförande, samt undersökningens generaliserbarhet, framförs.

För att möta de växande storstadsregionernas framtida krav gällande trängsel och hållbarhet i transportsektorn måste cykeln prioriteras regionalt. En undersökning av Stockholms- och Köpenhamnsregionen görs med syftet att lyfta fungerande tillvägagångssätt för planering av regionala cykelvägnät genom samverkan. Syftet ska besvaras med två frågeställningar. Dels vilka åtgärder som är utpekade i plandokumenten och dels hur samverkan i regionen ser ut i praktiken. Planerna för utbyggnaden av Stockholms regionala cykelvägnät är mycket lika Köpenhamns, vilka har setts som föregångsexempel för det regionala cykelkansliet. De regionala och kommunala dokumenten anger standarder för utformning, drift, underhåll och finansiering av regionala cykelstråk. Kompletterande till planerna är upplevda erfarenheter kring samverkansprocesserna i praktiken. Mellankommunal samverkan i regionerna sker via det regionala cykelkansliet i Stockholm respektive sekretariatet i Köpenhamn. I Köpenhamn arbetar kommunerna gemensamt genom hela processen med ett cykelstråk, söker statlig medfinansiering och skriver samarbetsavtal gällande en överenskommen standard. I Stockholmsregionen arbetar kommunerna mer självständigt, söker själva statlig medfinansiering och samverkar mer gällande drift, underhåll och skyltning. Kommunerna i Köpenhamn var medverkande från början vid framtagandet av den regionala cykelplanen till skillnad från kommunerna i Stockholm, vilka hade en mer marginaliserad samverkan. Att låta kommunerna vara delaktiga i processen är viktigt för att integrera tänkandet kring regionala cykelstråk i kommunerna. Åtgärder vilka skulle kunna införas i Stockholm med Köpenhamn som inspiration innefattar att göra plats för cykeln i gaturummet genom bekostnad på bilens, att samtliga kommuner längs ett regionalt cykelstråk arbetar närmare tillsammans för att säkerställa en god standard och att utöka det regionala cykelkansliet. Att utöka kansliet genom exempelvis en styrgrupp som kontrollerar regionens standard, samt mer anställda, skulle skapa förutsättningar för mer handlingskraftiga väghållare i regionen. Vidare skulle det vara intressant för Stockholm att likt Köpenhamn arbeta för att skapa mer gena vägar för cykeln, genom att låta cykeln gå över grönområden, vatten och större trafikleder utan att ta hänsyn till andra trafikslag. / To be able to meet the growing needs of the future regarding traffic jams and sustainability in the traffic sector, the bike must be prioritized in the region. An investigation of the Stockholm and Copenhagen region will be made with the purpose to look at good regional planning for the bicycle grid through cooperation of the municipalities. The report will look more closely at proposed actions in planning documents and how the cooperation looks in reality. The plans for the making of the Stockholm regional bicycle grid is quite similar to the ones in Copenhagen, which has been seen as a great example for the regional plans in Stockholm. The regional och municipality plans contains standards of shape, maintenance, and finance of the regional bicycle lanes. In additional to the plans is experiences of the cooperation processes in real life. Cooperation between the municipalities in the region is made via the the regional bicycle council in Stockholm and Copenhagen. In Copenhagen, the municipalities work together through the whole process of making a regional bicycle lane, they apply for state financing together and write a contract of cooperation which states that they must keep to the agreed standards. I the region of Stockholm the municipalities work more independently, they apply for state financing themselves and only cooperates regarding maintenance and signage. The municipalities of Copenhagen were involved from the start in the process of making the regional bicycle plan. The municipalities of Stockholm had a more marginalized role. It is important to let the municipalities be a part of the process regarding integrating the thinking about the regional bicycle lanes in the municipalities. Actions which could be implemented in Stockholm with Copenhagen as an inspiration includes making more space for the bicycle on the streets while decreasing space for the car, that all the involved municipalities of regional bicycle lane cooperates closely to make safe a great standard and to also increase the size of the regional bicycle council. The council could contain a group which is responsible to see to that all the regional lanes has the same standard. The council can also grow in personnel to make sure that all the municipalities have the conditions which is needed to make the bicycle more prioritized. Stockholm could also like Copenhagen work to create routes for the bicycle which work more as a shortcut through green belts, over water and over highways without having to consider the routes of cars.

My research problem is that there are different ways to organize a chief guardians office at the same time as the Deputy Inquiry (2021:36) gives suggestions on making one type of organization form mandatory. The chief guardians are not uniform and the muncipalities can organize their chief guardians office in different ways. At the same time, the Deputy Inquiry (2021:36) have given a proposals to restrict municipal self government in order to ensure increased quality and legal certainty in the exercise of authority through a certain type of organization.The purpose of my thesis is to shed light on muncicipalities choice of organizational form for their chief guardians office and officials perceptions of its advantages and disadvantages of the same. The thesis theoretical framework is partly organizations as instruments, partly the values of democray, rule of law and efficiency. I use a qualitative reserach design where my material consists of interviews and public documents. My conclusion is that there are different reasons/purposes for the chosen forms of organization. The purposes are not identical with each other. The purposes also differs between whether the chief guardians office is conducted in-house or through collaboration.My thesis shows that the pros and cons of the different types of form of organization differs.Regardless of whether the organization is in collaboration or under its own auspeices, the bord of chief guardian or chief guardian can contribute to organizational structures that can have different advantages and disadvantages. Chief guardians that are organized via intermunicipal collboration can easily recruit personel, has judicial competence and has more personel. They also contribute to increased uniformity over a larger geographic area. But they can also have negative effects such as can be derived from structure. An unexpected but interesting finding that emerged during my work is to be ”made visible”. In my analysis Iargue that democracy maybe is the value that underlies efficieny and rule of law.There are perceptions about a most appropriate way to organize the chief guardians office of. My conclusion is that the joint committe is perceived to be the most appropriate form of organization.