För att uppnå god kvalitet i socialtjänstens arbete ska brukare få möjlighet till inflytande i sin egen planering. Då det på många platser saknas utarbetade metoder för att främja brukarinflytande kan socialsekreteraren bli utelämnad att själv försöka främja detta. Denna studie syftar således till att undersöka hur socialsekreterare förhåller sig till brukarinflytande i deras arbete med missbruk, då detta i slutändan kan påverka den enskildes möjligheter till inflytande. Därför är det viktigt att belysa hur socialsekreterare resonerar kring brukarinflytandets utformning samt upplevda möjligheter och hinder med detta. I denna studie belyses socialsekreterarnas upplevelser om vad som är viktigt för att en person ska bli fri från ett missbruk, samt organisatoriska förutsättningar för att främja brukarinflytande. För att nå socialsekreterares subjektiva upplevelser har en kvalitativ metod använts i form av intervjuer med sex socialsekreterare som arbetar med missbruk inom fem olika kommuner. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys utifrån teorierna: empowerment, gräsrotsbyråkrati samt handlingsutrymme. Studien visar att socialsekreterare upplevde sin främsta uppgift som att motivera brukare till att själva definiera sin livssituation och sin problembild, vilket de upplevde som en betydande del i att göra brukare delaktiga. Studien visar också på att socialsekreterare till stor del saknade utarbetade metoder för att ta tillvara på brukares erfarenheter och upplevelser. Den enskilda socialsekreteraren upplevde därmed att flera olika förutsättningar för brukarinflytande blev beroende av dennes personliga erfarenheter i form av kunskap och etablerat professionellt nätverk. Vidare framgår att socialsekreterarna upplevde sig inneha ett omfattande handlingsutrymme samtidigt som den övergripande organisatoriska strukturen stundvis upplevdes som begränsande. Det framgår till exempel att flera socialsekreterare upplevde brister i samverkan både mellan socialtjänstens olika enheter samt mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvård, vilket upplevdes som begränsande för att främja brukarinflytande i just arbetet med personer i missbruk. Detta då personer i ett missbruk beskrevs som beroende av hjälp och stöd från flera olika instanser.

No description available.

Föreliggande studie syftar att besvara vad det är som kan få en livsstilskriminell att sluta med kriminalitet och bli drogfri. Vidare vilken betydelse närstående och socialt umgänge kan spela för att detta ska ske samt vilken påverkan relationer i behandling kan ha på behandlingsresultatet. Empirin har samlats in med kvalitativ ansats: fyra semistrukturerade intervjuer med före detta livsstilskriminella män inom åldersspannet 25-47 år har gjorts. Perspektivet är relationellt och tolkningen av empirin görs utifrån teorin symbolisk interaktionism. Resultaten visar att socialt umgänge spelar roll både för initiering och avvänjningsförfarande av droger. Behovet av att tillhöra en gemenskap blir en drivkraft som leder till droganvändande varför identiteter behöver omskapas vid en livsstilsförändring. Vidare kan spirituella upplevelser, domar och föräldraskap vara sådant som leder till insikter samt sysselsättning. Stöd från professionella kan "så ett frö" och påverka den egna självbilden positivt. Att en klient får vara med och utforma sin tillvaro genererar samarbetsvillighet. Gruppterapi hjälper vissa enormt medan det avskräcker andra. Individuella samtal kan anses värdefulla för att få verktyg och mer självkännedom. Även att föreläsa om sin historia kan leda till sistnämnda. Framkommit har också att en sådan här livsstilsförändring är en stegvis process. Trots att allt som nämnts har betydelse är det först när en person tar steget in i ett aktivt aktörskap, som en hållbar förändring sker. Vad vidare forskning beträffar skulle det vara relevant att undersöka samma frågeställningar ur ett kvinnligt perspektiv samt effekter av bemötande hos professionella och hur närstående upplever sin roll.

Studien granskar LVM-domar från Norrbottens län under år 2018 med hjälp av kvalitativ metod. Urvalet består av 26 LVM-domar om beredande av vård enligt 4 § LVM. Utifrån ett åldersperpektiv undersöks om det finns skillnader mellan hur personerna och missbruksproblematiken framställs i domarna. Fokus för studien är äldre personer med missbruk. Studien består av ett omfattande empiriskt material. Domarna har fördelats i tre ålderskategorier för att en jämförelse ska kunna ske. Domarna har analyserats med hjälp av konventionell kvalitativ innehållsanalys och analysen har resulterat i tre teman. De identifierade temana är hälsofaktorer, sociala faktorer samt individen och samhällets tidigare och framtida ansvar för vården. Ett antal domar med avvikande argumentation presenteras. Resultatet av studien visar att skillnader i beskrivningar beroende på ålder förekommer. Skillnaderna i studien förklaras utifrån socialkonstruktionism. Unga personer konstrueras genomgående som en grupp i behov av skydd och prevention. Äldre personer tillskrivs självbestämmande och autonomi i högre utsträckning i argumentationen än unga. Utmärkande skillnader och tydliga markörer för ålder förekommer i den yngsta och den äldsta gruppen. Det empiriska materialet påvisar inslag av terapeutisk nihilism, det vill säga antaganden om att äldre personer inte är mottagliga för behandling. Resultatet tyder på att sociala konstruktioner av ålder institutionaliseras genom tillämpningen av LVM-lagstiftningen. Resultatet visar att det finns anledning för socialtjänst och förvaltningsrätt att ifrågasätta vedertagna föreställningar om ålder om LVM ska vara en tvångsvårdslagstiftning anpassad för alla åldersgrupper.

No description available.

Återhämtning är en individuell process som handlar om att skapa hopp, mening och identitet. Betydelsefullt är tillgång till stödjande relationer och nätverk. Detta synsätt genomsyrar och är utgångspunkt för denna studie. Studiens syfte är att studera den individuella återhämtningsprocessen från missbruk och kriminalitet. Återhämtningsprocessen studerades utifrån sju aktuella självbiografiska verk som analyserades med hjälp av tematisk analys och kopplades till tidigare forskning samt teorin Den individuella återhämtningsprocessens fyra grundpelare. Teorins grundpelare innefattar omdefiniering av sig själv, betydelsen av stöd, hantera symptom samt involvering i meningsfull aktivitet. Studiens resultat visar att det utöver faktorerna i teorin är viktigt för huvudpersonernas återhämtning att utföra symboliska handlingar som visar att en förändringsprocess påbörjats, samt att bryta med icke-stödjande relationer. Studien visar att huvudpersonernas återhämtning från missbruk och kriminalitet kan betraktas som en enda process. / Recovery is an individual process about creating hope, meaning and identity. Significant is access to supportive relationships and networks. This approach permeates and is the starting point for this study. The aim is to study the individual's recovery from abuse and crime. The recovery process was studied on the basis of seven current autobiographies, analyzed through thematic analysis, and linked to previous research and the theory The four columns of the individual recovery process. The columns includes redefinition of itself, the importance of support, dealing with symptoms and involvement in meaningful activity. The results show, in addition to the theory, that it is important for the autobiographer’s recovery to perform symbolic actions to show that a change has begun, and to end non-supporting relationships. The study shows that the autobiographer’s recovery from abuse and crime can be considered as a single process.

Beroende och missbruk av alkohol och narkotika är ett folkhälsoproblem i Sverige. Vården av de skador och sjukdomar som uppkommer till följd av detta upptar en stor del av hälso- och sjukvården, och dessa patienter är något som ambulanspersonal ofta stöter på. Ett bra bemötande kan tyckas vara självklart i arbetet med människor, men studier har visat att de människorna med alkohol eller narkotikaproblem ofta bemöts av fördomar. Sjukvårdspersonal ska bemöta patienter med omtanke och respekt oavsett yttre faktorer och vård skall också ges utifrån människors lika värde. Syftet med arbetet är att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenhet av att möta patienter med missbruksproblematik. Åtta kvalitativa intervjuer genomfördes med ambulanssjuksköterskor där materialet sedan analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Efter analysen framkom sex kategorier vilka var: Maktlöshet, autonomi och respekt inför patienten, se till patientens behov, erfarenhet och kompetens, otrygghet samt relationer. Resultatet gav en viktig inblick i hur ambulanssjuksköterskorna erfarenhet är av att bemöta patienter med missbruksproblematik där ambulanssjuksköterskorna försökte bemöta patienten med respekt och ge lika vård oavsett social status, ålder, kön eller etnicitet. Några områden ansågs vara värda att åskådliggöras extra. Dessa var bland annat maktlösheten av att inte kunna hjälpa patienten med deras grundproblem och ta dem till rätt vårdinstans. Upplevelsen av rädsla för hot och våld. Att det i bemötandet tycks kunna vara en skillnad beroende på om ambulanssjuksköterskan är erfaren eller ej samt att ta med patienten för vård mot dess vilja. Författarna föreslår vidare forskning inom området. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Studiens syfte är att undersöka hur socialsekreterare konstruerar klienter med missbruksproblematik samt deras stödbehov. Syftet är även att undersöka om socialsekreterare förhåller sig olika till kvinnliga kontra manliga klienter med missbruksproblematik. För att besvara syftet är studiens fokus att klarlägga vad som påverkar socialsekreterares bedömningar samt eventuella skillnader mellan män och kvinnor. Urvalet består av åtta socialsekreterare som arbetar med bedömningar avseende stödinsatser för missbrukande kvinnor och män i Sverige. Datamaterialet har insamlats med hjälp av vinjett och semistrukturerad intervju. Resultatet visar att socialsekreterarens bedömning påverkas av manualstyrt arbete, klientens livssituation, socialsekreterarens egna värderingar samt lagar och samhälleliga normer. Resultatet visar också att när det kommer till val av insats erbjuder socialsekreteraren olika insatser utifrån om klienten är kvinna eller man. Bedömningsarbetet utgår från individuella förutsättningar, men valet av insats styrs av föreställningen om att missbrukande kvinnor och män har olika behov. För att klienter ska erbjudas rätt hjälp är det av vikt att socialsekreterare och klienter utbyter kunskaper med varandra. / The aim for this study is to examine how social workers construct clients with substance abuse problems and their support needs. The aim is also to investigate the impact of the client’s gender towards the social workers. In order to answer the aim, the study’s focus is to clarify what affects social workers assessments as well as any differences between men and women. The selection of the study consists of eight social workers who work with assessments regarding support needs for men and women with substance abuse problems in Sweden. Data has been collected using a vignette and semi-structured interview. The findings show that assessments are affected by manual work, client’s life situation, social workers own values, laws and norms of society. The findings also show that social workers offer different assistance depending on whether the client is female or male. The assessments are based on individual conditions, but the choice of assistance is determined by expectations that men and women have different needs. For clients to be offered the right help, it is important that social workers and clients exchange knowledge with each other.

Background: Patients’ who are in a substance dependency experience a constant feeling of being mistrusted and sorted as bad people instead of being seen as the human being behind the substance dependency. Previous research from a patient perspective shows major shortcomings in the treatment of patients. Stigmatization and prejudice are clearly prominent and are major barriers to achieving good and fair care. Patients describe how the staff's treatment is of great importance in the way of proper care and recovery. Aim: To describe the nurse’s experience of caring for patients with a substance dependency. Method: The chosen method is a systematic literature study with a qualitative approach based of eleven qualitative articles.  Result: The nurses’ experiences appeared in three themes; Barriers to good care, The opportunities for good care and Deficiencies in the healthcare organization. Conclusion: The nurses 'view of patients with substance dependence varied between prejudices and an understanding of the patients' situation. One reason for prejudice was insufficient education and lack of understanding of the patient’s background.  The nurses worked under conditions that made it difficult to accommodate the patients’ specific needs. Further education and knowledge of substance dependency is needed. / Bakgrund: Patienter som befinner sig i ett substansberoende upplever en ständig känsla av att bli misstrodd och att de sorterades in som dåliga människor istället för att bli sedda som människan bakom substansberoendet. Tidigare forskning ur ett patientperspektiv visar på stora brister i bemötandet i vården. Stigmatisering och fördomar är tydligt framträdande och är en stor barriär i att uppnå en god och rättvis vård. Patienter beskriver hur personalens bemötande har en mycket stor betydelse i vägen mot rätt vård och tillfrisknande. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter som befinner sig i ett substansberoende. Metod: Den valda metoden är en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på elva kvalitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser framträdde i tre teman; Hinder för god omvårdnad, Möjligheter till god omvårdnad och Brister i vårdorganisationen. Slutsatser: Sjuksköterskornas syn på patienter med substansberoende varierade mellan fördomar och en förståelse för patienternas situation. En orsak för fördomarna kan vara otillräcklig utbildning samt bristande förståelse för patienternas bakgrund och nuvarande situation. Sjuksköterskorna arbetade under förhållanden som gjorde det svårt att tillgodogöra patienternas särskilda behov. Det behövs ytterligare utbildning och kunskap inom substansberoende och relaterade problem.

Detta är en studie som undersöker hur yrkesverksamma behandlare i Västerbottens län ser på återfall och få deras uppfattning om hur det kommer sig att en del alkoholmissbrukare inte återfaller. Hur en före detta missbrukare motiveras till att inte ta ett återfall är ett komplext område som inbegriper många delområden. Dessa områden kan bestå av såväl interna och, eller, externa faktorer. För att få en inblick i problematiken har semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomförts med professionella behandlare. Den empiri intervjuerna har försett arbetet med har kopplats samman och kritiserats utifrån vetenskaplig litteratur. Studien har fokus på tre delområden. Dessa är huruvida det går att digitalisera behandlingsvård alternativt eftervård, om det finns några skillnader mellan behandling och återfall mellan män och kvinnor och ifall det skiljer sig mellan behandlares syn på återfall och den vetenskapliga litteraturens syn på återfall. Slutsatserna i studien belyser bland annat att digitalisering av vård kan ha positiva effekter när det kommer till tillgängligheten och medverkande på distans, men att det finns situationer då behandling kräver fysisk närvaro för att uppnå bästa resultat. Vidare visar den vetenskapliga litteraturen och de aktuella intervjupersonerna på olika upplevelser vad gäller könets betydelse i relation till återfallsprevention. En slutsats som tagits fram är att det skiljer lika mycket mellan de individer som har samma kön som det skiljer mellan individer som har olika kön, vilket betyder att behandlingen bör vara individanpassad. Samtlig datainsamling, såväl från intervjupersoner och vetenskaplig litteratur, är överens om att det är individen som med sitt självbestämmande väljer att ta ett återfall. Det betyder att individen tar ett återfall och får därmed inte ett återfall utan att själv ha agerat.