Syftet med uppsatsen har varit att ta del av berättelser och upplevelser kring kvinnor som befinner sig i en missbrukssituation. Uppsatsens empiri samlades in via nio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med informanter som alla arbetar  med kvinnor i missbruk med arbetstitlar såsom behandlare, samtalsterapeut, samordnare och enhetschefer. Tematisk analys användes för att analysera empirin, därtill bidrog Beverly Skeggs begrepp om respektabilitet samt Goffmans rollteori och begrepp stigma till att förstå och analysera resultatet. Resultatet av studien synliggör nio teman som har varit återkommande i informanternas berättelser om den kvinnliga missbrukaren samt hur informanterna arbetar med att främja en kvinnas väg ur ett missbruk. Resultatet belyser hur kvinnorna är en extra utsatt och stigmatiserad grupp och hur kvinnorna upplever ett stigma gentemot samhällets förväntningar på hur en kvinna skall vara utifrån samhällets normer och värderingar. Flertalet av kvinnorna har blivit våldsutsatta, lider av samsjuklighet där PTSD var den mest framträdande påföljden. I studien framkom det vidare hur samverkan inom institutionsvården ansågs bristfällig då dagens missbruksvård inte tar hänsyns till samsjuklighet samt våldsutsatthet.

No description available.

I denna uppsats har vi utgått från bakgrundsmaterial som visar på att Malmö stads stadsdelar gör vitt skilda bedömningar om vilka insatser personer med missbruk bör få och hur insatserna ska vara utformande. Med detta som utgångspunkt har syftet varit att ta reda på vilka följderna blir för personer med missbruksproblem under institutionsbehandling. Med följderna syftar vi till om de vitt skilda bedömningarna om insatser påverkar personer i missbruk under behandlingstiden och deras möjlighet till varaktig drogfrihet. För att ta reda på detta gjorde vi fyra stycken kvalitativa intervjuer med fyra personal från två institutioner som bedriver missbruksbehandling. Våra huvudresultat visade att det är stora skillnader i om personer i missbruk ges rätt förutsättningar för en varaktig drogfrihet. Många personer i missbruk är beroende av hjälp från sin stadsdel för att göra de förändringar som krävs för att bli drogfri. De behöver ofta insatser ur ett helhetsperspektiv som exempelvis hjälp med att ordna boende, sysselsättning och tillräckligt lång behandlingstid. Våra resultat visar att det inte är alla klienter som får den hjälpen från sin stadsdel. Det leder till att de under behandlingen har sämre förutsättningar än andra att ta till sig av den behandling som ges. Vi insåg under arbetets gång att ämnet i sig var väldigt komplext. Vissa delar har vi, av utrymmes- och tidsskäl, fått lämna orörda. Det har lett till att vi inte kunnat dra slutsatsen att vårt resultat gäller personer som söker andra former av behandling än institutionsbehandling. Vårt bakgrundsmaterial tyder dock på att det är ett genomgående problem inom missbruksbehandling.

Olsson E. Risk och skyddsfaktorer för droganvändande på strukturell, lokal och individuell nivå. En intervjustudie med olika yrkesgrupper i Nässjö kommun. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2015. Nässjö kommun målas upp som en mytomspunnen kommun med en stor drogproblematik. Kommunen har, enligt statistik från brottsförebyggande rådet, en högre anmälningssiffra vid narkotika jämfört med andra kommuner i länet. Syftet med arbetet är att genom intervjuer med olika professioner i Nässjö kommun identifiera risk- och skyddsfaktorer som kan påverka drogbruket i kommunen på strukturell, lokal och individuell nivå. Resultatet visar sammanlagt sju stycken riskfaktorer och fyra stycken skyddsfaktorer i kommunen. Nässjö kommun har en splittrad ledning med problem som sträcker sig långt bak i tiden. Det visar dock att Nässjö kommun inte verkar sticka ut i ett drogperspektiv och har sannolikt likheter med andra kommuner. / Olsson, E. Risk and protective factors for drug use on macro, meso and micro levels. An interviewstudy with profesions in Nässjö. Degree project in criminology 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of crimonology, 2015. Nässjö, Sweden is a city that has a reputation of a city with major drug problems. It has, accordning to statistics from the Swedish National Council of crime prevention, a large ammount of registrated drugcharges compared to other citys inte the County. The paper seeks through interviews with different professionals in Nässjö, identify risk and protective factors that can influence drug use on macro, meso and micro levels. The results comes down to a total of seven risk factors and four protective factors in the city. Nässjö has a management that seem shatterd and have problems that extend far back in time. The results show that Nässjö does not seem to stand out in a drug perspective and is likely to have similarities with other citys.

Psykisk ohälsa och missbruksproblematik är två stora områden som många gånger kopplas samman där samsjuklighet blir ett faktum. Vid samsjuklighet krävs en samverkan som idag inte fullt ut fungerar som den bör. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialarbetare i norra Sverige beskriver och arbetar med klienter med samsjuklighet samt hur samverkan med andra myndigheter ser ut. Till grund för studien återfinns tidigare forskning som belyser samsjuklighet, dess komplexitet och hur de krävs en samverkan som även den har sina för- och nackdelar. Vidare är studiens teoretiska utgångspunkt den biopsykosociala teorin.  För att samla in data har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med fem socialarbetare i norra Sverige. Det insamlade materialet analyserades därefter genom en tematisk analys. Resultatet visar att socialarbetare träffar en stor mängd klienter som har en samsjuklighet, där arbetet blir komplext då det krävs en samverkan för att klienten ska få rätt stöd. Det synliggjordes stora hinder kring arbetet, både organisatorisk och individuellt. Vidare belystes att socialarbetarna har ett stort intresse för klienterna där de ska vara i fokus.

Inlandskommuner i Norrbotten står ständigt för utmaningar i form av långa avstånd och hög personalomsättning. Missbruksvården är komplex och kräver bred kompetens för att möta klienter med individuella och unika erfarenheter. Samverkan mellan de små inlandskommunerna och de större kustkommunerna blir då ett viktigt verktyg för att garantera en likvärdig vård och insatser skapade utifrån individuella behov. Därav är syftet med vår studie att undersöka hur socialsekreterare i inlandskommuner i Norrbotten ser på villkor för samverkan utifrån exemplet missbruksvård. Med hjälp av kvalitativa metoder har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med tre socialsekreterare som är eller har varit yrkesverksamma inom missbruksvården i inlandskommuner i Norrbotten. Även en forskare i socialt arbete, som forskat på fenomenet samverkan, har intervjuats för uppsatsen. Intervjuerna har analyserats med hjälp av tematisk analys ur ett kulturellt organisationsperspektiv. Resultaten visar på att samverkan inte bedrivs i den utsträckning som kan behövas. Intresset för samverkan med andra kommuner var lågt, och inställningen var ofta att samverkan leder till lika många problem som lösningar. Samtidigt sågs samverkan inom den egna kommunen som någonting som var enklare i en liten kommun jämfört med stora kommuner. Försvårande omständigheter som hög personalomsättning och stora avstånd var närvarande. Även avsaknaden av vissa behandlingsformer försvårade arbetet. Intresset av att förbättra villkoren för samverkan var också svagt, och det var svårt att bibehålla de samverkansgrupper som fanns. I slutsatsen framkom att samverkan mellan kommuner är mycket komplext, framförallt när stora avstånd försvårar. Ett behov av stärkt kunskap om samverkan framträdde. Det krävs också en stärkt organisatorisk struktur när det kommer till samverkan, som kan bidra till gemensamma förutsättningar och en mer positiv inställning till samverkan.

Vissa rusmedel används lagligt och regelbundet av stora delar av befolkningen, så som alkohol och tobak. Andra rusmedel är fördömda och fruktade, så som narkotika. Vad som är socialt accepterat är avhängigt av kulturer, traditioner och politiska beslut. Således skiljer det sig också mellan kulturer och tider hur samhället bemöter drogbrukande individer. Syftet med denna studie är att undersöka hur män med tidigare missbruk upplever bemötande och attityder från samhället i en svensk kontext, samt hur det har påverkat dem. Studien undersöker närmare hur bemötandet har varit från olika samhällsinstanser såsom hälso- och sjukvård, socialtjänst och polis. Studien undersöker även hur samhällets attityder och fördomar påverkar samhällsdeltagande samt deltagarnas självbild och självkänsla. För att genomföra studien har en kvalitativ metod antagits i form av semistrukturerade intervjuer med sju män som tidigare har haft ett drogmissbruk. Den insamlade datan har sedan analyserats tematiskt. Teorier om stigma och stämpling används i analysen för att vidare tolka och förstå resultatet. Resultatet visar att många upplever bemötandet från olika samhällsinstanser som mestadels bra. Många har också stött på fördomar och okunskap från myndigheter, men upplever att bemötandet övergripande varit positivt. Däremot är erfarenheter av polisens bemötande nästan enbart negativt. Deras metoder upplevs verkningslösa vid missbruksproblematik. Många uppger att de har stött på negativa attityder och fördomar från samhället, samt att det bidrar till ett utanförskap. Resultatet visar också att fördomar och attityder kan förändra självbilden och försämra självkänslan. Samhällets syn och bemötande spelar en väsentlig roll för män i missbruk. Det kan försvåra hjälpsökande och jobbsökande samt bidrar till hemlighållande och utanförskap. En slutsats är också att kriminaliseringen har negativt inflytande både på individernas självbild och på samhällets bemötande och attityder.

<p>Studiens syfte är att undersöka eventuella skillnader i användningen av tre centrala begrepp (missbruk, tungt missbruk samt öppenvård) inom missbruksvården. De frågeställningar som behandlas är; (I) Hur används de centrala begreppen; missbruk, tungt missbruk och öppenvård i texter kring missbruksvård? (II) Om det föreligger skillnader i användandet av de tre centrala begreppen, vilka likheter respektive olikheter kan urskiljas? (III) Hur kan begreppshanteringen utav de tre centrala begreppen förstås utifrån socialkonstruktivismen? Studien har genomförts som en litteraturstudie där resultatet har analyserats utifrån ett socialkon­struktivistiskt perspektiv. Resultatet tyder på att skillnader i begrepps­hanteringen utav de tre centrala begreppen förekommer samtidigt som också vissa likheter kan urskiljas. Definitionerna av missbruk skiljer sig åt genom att vissa definitioner behandlar konsumtionsmönster hos de som nyttjar drogen medan andra menar att missbruk ska ses som ett avvikande beteende. De flesta definitionerna kring missbruk berör dock i någon mån konsekvenser utav nyttjandet. Begrepps- användningen av tungt missbruk berör främst avgränsningar mellan narkotika­missbruk och tungt narkotikamissbruk. Gällande begreppet öppenvård tycks begreppsanvändningen vara samstämmig när det gäller dess yttre ramverk men skiljer sig åt när det kommer till diskussioner om hur snävt begreppet ska vara samt vilka insatser som bör inrymmas i det.</p> / <p>The study aims to examine possible differences in the use of three central concepts (substance abuse, heavy substance abuse and open care) within the substance abuse care. The issues addressed are (I) how is the three central concepts used in texts about substance abuse care? (II) if differences exists in the use of the three central concepts, which similarities and differences can be found? (III) how can the use of the three central concepts be understood from the basis of social constructionism? The study is a literature review and the results have been analyzed on the basis of social constructionism. The result indicates that differences in the concept handling occur. Differences in definitions of substance abuse is seen through that certain definitions treat consumption patterns while others definitions mean that it should be seen as<em> </em>deviance. Similarities can be seen as the majority of definitions around substance abuse concern consequences of the use. The use of the concept “heavy substance abuse” concerns mainly demarcations between drug abuse and heavy drug abuse. The concept handling of open care is coherent in the case of its extraneous framework however differences are found when it comes to how extensive the concept should be.</p>

Studiens syfte är att undersöka eventuella skillnader i användningen av tre centrala begrepp (missbruk, tungt missbruk samt öppenvård) inom missbruksvården. De frågeställningar som behandlas är; (I) Hur används de centrala begreppen; missbruk, tungt missbruk och öppenvård i texter kring missbruksvård? (II) Om det föreligger skillnader i användandet av de tre centrala begreppen, vilka likheter respektive olikheter kan urskiljas? (III) Hur kan begreppshanteringen utav de tre centrala begreppen förstås utifrån socialkonstruktivismen? Studien har genomförts som en litteraturstudie där resultatet har analyserats utifrån ett socialkon­struktivistiskt perspektiv. Resultatet tyder på att skillnader i begrepps­hanteringen utav de tre centrala begreppen förekommer samtidigt som också vissa likheter kan urskiljas. Definitionerna av missbruk skiljer sig åt genom att vissa definitioner behandlar konsumtionsmönster hos de som nyttjar drogen medan andra menar att missbruk ska ses som ett avvikande beteende. De flesta definitionerna kring missbruk berör dock i någon mån konsekvenser utav nyttjandet. Begrepps- användningen av tungt missbruk berör främst avgränsningar mellan narkotika­missbruk och tungt narkotikamissbruk. Gällande begreppet öppenvård tycks begreppsanvändningen vara samstämmig när det gäller dess yttre ramverk men skiljer sig åt när det kommer till diskussioner om hur snävt begreppet ska vara samt vilka insatser som bör inrymmas i det. / The study aims to examine possible differences in the use of three central concepts (substance abuse, heavy substance abuse and open care) within the substance abuse care. The issues addressed are (I) how is the three central concepts used in texts about substance abuse care? (II) if differences exists in the use of the three central concepts, which similarities and differences can be found? (III) how can the use of the three central concepts be understood from the basis of social constructionism? The study is a literature review and the results have been analyzed on the basis of social constructionism. The result indicates that differences in the concept handling occur. Differences in definitions of substance abuse is seen through that certain definitions treat consumption patterns while others definitions mean that it should be seen as deviance. Similarities can be seen as the majority of definitions around substance abuse concern consequences of the use. The use of the concept “heavy substance abuse” concerns mainly demarcations between drug abuse and heavy drug abuse. The concept handling of open care is coherent in the case of its extraneous framework however differences are found when it comes to how extensive the concept should be.

<p> The aim of this study was to examine how young people, who have been treated for their misuse and/or to learn to handle a parent's misuse, portrayed the network's implication in their wishes about improving their lives, to make new choices. The network included members of nuclear family, relatives, important persons at school/work and friends. The “professional network” (therapists and social workers) also became a part in the young people's life during a period. The main issues of this study concerned differences in their experiences of the young persons´ network relationships in before, during and after completed treatment. And also what has been important in the treatment. The most important result of the study shows that despite that all the young people have had experiences of difficult problems and life relations nevertheless came to improve their life conditions. The process of change, for several of the young people, took place during a long period of time, sometimes several years. The most important aspect in this process was the own will to change. The study shows a significant change in the composition of the network. From the time of drug abuse friends of the same age were the most important persons in the network. But the relationships with the family network did improve and was experienced as important after the completion of the drug abuse, also when the youth was over 18 years of age. When the treatment was connected to a network perspective the youths´ social networks came to play a more important role after completed treatment. And thus, when there was no network approach the youth often stood entirely alone, lacking support from both family and “the professional network”. Other important factors in the treatment concerned the relationship between the youth and the professional, where private consultations played an important role. It was likewise important that the professional made it possible for the youth and other members of the family network to start a dialogue about problems in the life situation of the youth. The fact, furthermore, that other related persons outside the core family has been invited to conversations, did also contribute to a positive outcome of the process.</p> / Uppsatsen är också publicerad genom FoU Södertörn, Skriftserie nr 77/09 - Att göra nya val - om nätverkets delaktighet i ungdomars väg ut ur missbruk