No description available.

I den här uppsatsen undersöks kreativitet hos musikskapare och hur dessa inleder sitt skapande. Kreativitet både tillåts och uppmuntras att ta allt mer plats i dagens samhälle, dock är det inte alltid självklart vad kreativitet innebär. Syftet med uppsatsen är att bidra med en djupare förståelse för hur musikskapare arbetar kreativt och genom det ge en förtydligande bild av vad kreativitet är. Forskare har tagit fram flera olika definitioner och modeller av kreativitet och kreativa processer, vilka ofta visar på olika sidor av fenomenet. I den här uppsatsen är definitionen av kreativitet grundad i vad som beskrivs av Brodin (2014) och Sawyer (2012): att en kreativ handling är ny och nyttig. Definitionen förklaras även i olika nivåer utifrån fyra-c-modellen, framtagen av Kaufman och Beghetto (2009). Det ges även en beskrivning av vilka delar den kreativa processen består av, även det utifrån Brodin (2014) och Sawyer (2012) – vilka även talar om hur divergent tänkande är en förutsättning för att arbeta kreativt. Hur lycka och välmående är relaterat till kreativitet förklaras också, grundat i Csikszentmihalys (2003) teori om flow. I skapande av musik använder sig utövare av sin kreativa förmåga för att söka, identifiera och formulera idéer. Dessa idéer som inleder skapandet benämns i uppsatsen som problem. Problem utgör de grundläggande tankarna som förmedlas i musiken och de utvecklas under skapandets gång. För att undersöka hur kreativiteten kommer till uttryck under denna så kallade problemaktivering har en fokusgruppsdiskussion använts. Fokusgruppen bestod av fyra studenter från Högskolan Dalarnas Ljud- och musikproduktionsprogram. Samtliga var aktiva musikskapare med flerårig erfarenhet av både musikskapande och musikproduktion. En av deltagarna hade längre erfarenhet än de andra och gav även uttryck för ett förhållningssätt som skiljde sig från de andras beskrivningar. Undersökningen ger stöd för hur erfarenhet spelar roll i hur kreativiteten uttrycks och stödjer därigenom fyra-c-modellen, till viss del. Dock visade sig vissa skiljaktigheter mellan fokusgruppsdeltagare som nått samma, lägre, grad av kreativitet vilket kan tyda på att fyra-cmodellen skulle kunna utvecklas med ytterligare en gradering.

I detta arbete har jag undersökt hur musik kan återspegla och förstärka berättelser och budskap i fyra låttexter skrivna av fyra personer. Efter analys och tolkning av låttexterna, där färgmarkeringar baserat på olika tekniker och verktyg har använts, har musik skapats till de fyra texterna. Arbetet har kombinerat metoder som word-painting och prosodi, samt hämtat inspiration från musikparametrar tagna ur Musical Emotions Explained av Patrik N. Juslin. Arbetet har även inkluderat att pröva vilken utav tre utgångspunkter för komposition som lämpar sig bäst att starta från för respektive låt: melodi, ackord eller instrumentering/sound. Slutsatsen för arbetet är att både texternas övergripande struktur och själva innehållet i berättelserna påverkar den musikaliskt kreativa processen. Låttexterna har gett olika mycket inspiration och idéer, vilket har resulterat i unika skapandeprocesser och låtar, där jag anser att två utav låtarna har uppnått ett bättre resultat än de övriga två. Arbetet har gett en bättre och djupare förståelse för hur text och musik hänger ihop, och vidare har resultatet av undersökningen visat att text går att återspegla och förstärka i musik på såväl detaljnivå i enskilda ord, som på ett övergripande plan genom att lyfta textens djupgående tema, känslor och berättelser. Att återspegla och förstärka text i musik behöver däremot inte nödvändigtvis resultera i bättre låtar eller att åhörare blir mer berörda av texterna.

This essay is an analysis of a qualitative study made on six music teachers’ view of digital tools in music education. The purpose of the essay is, through discourse analysis, to make visible what discourses are upheld in relation to digital tools by six teachers teaching music in year 7 - 9 in Swedish schools. The findings show that the teachers mainly talk about digital tools as a way to record and create music and as a means to assess the pupils’ work. The findings also show that there is not a clear cut definition of what the term ”digital tools” refer to in music education and that there is a reluctance among the music teachers to define digital tools as an instrument. Furthermore, learning and teaching digital tools is seen as time consuming and as something that might take focus from more traditional parts of music education.

Denna studie har som syfte att skildra och förklara hur reproduktionen av kön relaterar tillskapandet av rockmusik hos ett band där tre av musikerna är kvinnor och en musiker är man.Detta för att få en ökad förståelse för hur föreställningen om kön påverkar musikskapandetinom rockgenren. Det empiriska källmaterialet samlades in genom en fältstudie där bandetföljdes på repetitioner och konserter. Materialet analyseras genom West och Zimmermansteorier kring reproduktionen av genus. Studiens resultat jämförs också med tidigare forskninginom musikvetenskap och etnologi för att sätta in dem i en större kontext. Undersökningenjämförs också med forskning inom filosofi och genusvetenskap eftersom studien, tack varesitt tvärvetenskapliga förhållningssätt, är relevant även utanför musikvetenskapen.Resultatet visar att musikskapandet till stor del pågår på ett interaktivt plan med olika nivåer.Musiken omformuleras och omskapas genom verbal interaktion, kroppsspråk, ansiktsuttryckoch mer subtila detaljer såsom blickar och platstagande. Eftersom utgångspunkten i studien äratt genus reproduceras genom situationsbunden interaktion, blir också genus i dennabemärkelse en viktig faktor i musikskapandet.Kvinnorna gör kön genom att medla mellan traditionellt feminina ideal och rockmusikensalternativa femininitet. Inom genren gör de kön genom att reproducera sin underkastelse i denmaskulina diskurs som präglar rockgenren. Mannen gör kön genom att hylla maskulina idealsåsom fysisk styrka och självsäkerhet, men också genom att förmedla mellan detta och detideal som eftersträvas i interaktion med musikerna som är kvinnor i bandet. Båda könenreproducerar genus genom att ta avstånd från det motsatta könet. Den falska dikotomin är detmest särpräglade genusmönstret när det kommer till sysslor, personlighetsdrag och ställning.Kvinnor hamnar här i en tydlig hierarkisk underordning, där de påtagligen blir ”de andra”.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur fyra musiklärare i grundskolan arbetar med digitala verktyg i musikundervisning. Syftet är även att undersöka vilka digitala verktyg som används i musikundervisningen samt hur mycket tid musiklärare avsätter för arbetet med digitala verktyg. Undersökning genomfördes med hjälp av semistruktuerade intervjuer som metod. Som teoretiskt ramverk användes didaktikens frågor och musikdidaktik. Resultatet påvisar att samtliga lärare som intervjuades arbetar med digitala verktyg i någon form i sin undervisning. Det som skiljer sig är hur undervisningen sker, vilka digitala verktyg som används och på vilket sätt, samt hur mycket tid lärarna avsätter för arbetet med digitala verktyg i musikundervisning.

In 2011, when the new curriculum was presented, digital tools were included as a central content and mainly in terms of music creation (Skolverket, 2011). The purpose of this study is to find out how music teachers use digital learning tools and how the digital learning tools affect them in their teaching. I have done a qualitative survey and the informants were all members of the Facebook group "Musiklärarna". There were 60 music teachers in the F-9 and upper secondary school from all over Sweden who participated in the study. The result shows that many of the respondents use digital technology. However, not all the music teachers follows the syllabus for music (Lgr11) where it appears that the students will develop their ability to use digital tools for sound and music creation (grade 4-6) and digital tools for music creation, recording and processing (grade 7-9) ( Skolverket, 2011). My conclusion is that more education is needed in digital technology for music teachers, mainly in music creation with digital tools. As a continuation of this study, it is interesting and relevant to do a research how music teachers around the country work with music creation.

Denna studie syftar till att undersöka relationer mellan lärare och elever/studenter inom ramen för musikskapande i utbildningsmiljö, och hur dessa relationer påverkar elevers/studenters kreativa utveckling, uppspelssituationer och behållning av lärares feedback. Detta har gjorts med avstamp i ett relationellt perspektiv på lärande, Vygotskijs kreativitetsbegrepp, samt forskning och metodik inom återkopplingsbegreppet. Undersökningens empiri har inhämtats genom kvalitativa intervjuer av fyra personer, varav två studerar på gymnasium och två studerar på högskola. Alla fyra har erfarenhet av att skriva och producera musik som spelas upp i en klassrumssituation och som läraren ger återkoppling på. Resultaten visar att lärares relationella kompetens spelar roll för informanternas upplevelse av skapande, uppspel och feedback. Det framkommer flera beskrivningar av lärare som inte tar ansvar för de pedagogiska relationerna, men även exempel på motsatsen. Det som framstår som viktigt är att läraren möter eleven/studenten med ett genuint intresse, samt att feedbacken är saklig och föreslår konkreta åtgärder, vilka eleven/studenten sedan får avsatt tid till att prova.

Syftet med denna studie var att förstår hur musiklärare bedömer elevers musikskapande och hur elevexempel tolkas och förstås utifrån nuvarande styrdokument. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes där musiklärare på högstadiet fick beskriva musikskapande och hur det bedöms i praktiken. En kvalitativ innehållsanalys användes som teoretisk utgångspunkt för att förstå det inhämtade materialet. Studien visar att musiklärare anser bedömning av musikskapande som svårt och att det finns skillnader i synen på bedömning och på vilka sätt man bedömer. Tydlighet, att ompröva och positiv feedback är viktigt i bedömning. Resultatet visar också på samstämmighet mellan lärarna i bedömningen av ett elevexempel. Musiklärarna tolkar styrdokumenten på delvis olika sätt där speciellt musikaliskt uttryck och vad som menas med egna musikaliska idéer anses svårtolkat. I uppsatsen diskuteras resultaten och jämförs med tidigare forskning. För den pedagogiska praktiken kan man trycka på nödvändigheten av tydlighet i formativ bedömning.

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur musiklärare beskriver sin undervisning och bedömning i musikskapande i grundskolan. Enligt tidigare forskning varierar undervisning och bedömning i musik beroende på flertalet faktorer. Studien tar avstamp i ett sociokulturellt perspektiv där lärande ses som något som sker i alla sociala sammanhang. Studiens empiri är insamlad genom kvalitativa intervjuer med verksamma musiklärare i grundskolan runt om i Sverige. Resultatet i studien visar på likheter och skillnader i både undervisning och bedömning av musikskapande. I resultatet nämns den muntliga interaktionen mellan lärare och elev som den största framgångsfaktorn både i undervisning och bedömning av musikskapande. Trots det visar resultatet att skriftlig interaktion används i stor utsträckning, dels för att synliggöra elevernas förmågor men likaså för att läraren ska få ett skriftligt underlag till sin bedömning. Resultatet diskuteras och problematiseras i relation till tidigare forskning där ett formativt förhållningssätt vid bedömning är framträdande och beskrivs både av deltagarna i studien och tidigare forskning som fördelaktigt vid musikskapande.