Syftet med denna studie är att definiera kunskapskravet karaktärisktisk stil genom kollaboration och kvalitativa intervjuer, med utgångspunkt i hur några musiklärare på grundskolan bedömer och definierar karaktäristisk stil. Studien är grundad i teorin hermeneutik vilket har genomsyrat metoden. 4 musiklärare på grundskolan kontaktades för att göra en bedömning av 3 elevkompositioner, för att sedan göra en uppföljande intervju. I resultaten ses att karaktäristisk stil är något som är svårt att bedöma eftersom innebörden är svår att förstå. Tre tolkningar av karaktäristisk stil har framkommit i denna studie, ”genre/musikstil”, personlig stil” och ”det unika verket”. Det öppnas även upp för att dessa tre tolkningar kan användas tillsammans för att ringa in en kompositions karaktäristiska stil genom tre olika aspekter. Det har även framkommit två olika synsätt på hur karaktäristisk stil förhåller sig till fungerande form.  Syfte och process i musikskapandet är centralt för bedömning av karaktäristisk stil och för att synliggöra karaktäristisk stil.

In this study some string teachers have been interviewed on the topic of own creation and creativity. The purpose with the study was to examine some string teachers experiences in their own education on the topic of creative phases, but also how the teachers experience the students spirits in moments of own creation. The study was conducted with a phenomenological approach, because this allowed for consideration to be taken to different experiences and lived life. Previous studies indicated that many benefits derivate from creativity and own creation in music education but also illustrated a complex problematic approach to teacher’s unfamiliarity to teach in these phases. However, previous studies indicate that children view their music creations in different way than adults. To achieve a result in this study, four interviews were conducted. Through video-recording important aspects that would otherwise be lost could be illustrated. In the result teachers experienced that they understand phases of own creation in different ways. The teachers collectively identified composition, improvisation and feelings as a method of teaching own creation and creativity. Going on, the study’s respondents experienced they had been given a strict music education in their childhood and that this was one of the factors to influence their individual teaching styles. Together the study´s respondents illustrated some phases of own creation but pointed out that the spirits of the students derivate from different factors. The study´s respondents experiences that younger students had an easier time to learn own creation, meanwhile, the older students are perceived to have a hard time sticking out in creative work. The study´s respondents meant that continuous teaching in composition making created a sense of security within the students. In the discussion results indicated that the students benefited from play and having fun in their music creation. There were also more positive attitudes amongst the students when the teachers designed activities with boundaries and rules. / I denna studie har några stråklärare intervjuats om ämnet eget skapande och kreativitet. Syftet med studien var att undersöka några stråklärares upplevelser angående sin egen undervisning vad gäller skapande moment, samt hur lärarna erfor elevernas inställningar i moment av eget skapande. Studien förhöll sig därför till det fenomenologiska perspektivet, då hänsyn till upplevelser och levt liv kunde tas. Tidigare forskning pekade på många fördelar med kreativitet och skapande i musikundervisning men belyste också en problematik kring lärares ovana att undervisa i eget skapande. Vidare menade forskningen att barn betraktar sitt musikskapande på ett annat sätt än vuxna. För att få fram ett resultat intervjuades fyra stråklärare. Genom videoinspelning kunde viktiga aspekter som annars gått förlorade belysas. I resultatet framkom att lärarna upplevde moment i eget skapande på olika sätt. Gemensamt nämndes komposition, improvisation och känslor som moment i vilket lärarna kunde undervisa i eget skapande och kreativitet. Vidare upplevde studiens respondenter att de fått en strikt musikundervisning som barn och att detta sedan påverkat deras individuella lärarstilar. Gemensamt belyste studiens respondenter några moment av eget skapande och pekade på att elevernas inställningar till dessa moment beror på olika saker. Studiens respondenter erfor att yngre elever lättare tog till sig moment i eget skapande, emedan äldre elever upplevdes inte vilja sticka ut genom skapande moment. Studiens respondenter menade att bland annat regelbunden undervisning i komposition skapade en säkerhet hos eleverna. I diskussionen framkom dock att eleverna gynnades av lek och att få ha roligt i sitt musikskapande. Vidare fanns också fler positiva inställningar hos eleverna när lärarna satte upp ramar för skapande moment, då eleverna slapp hitta på helt fritt.

Studiens syfte är att undersöka yngre förskolebarns spontana musikskapande. Metoden för insamling av data som använts är filmning med förskolans lärplatta, som kompletterats med anteckningar. De teoretiska perspektiv vi utgått från är Dissanayakes artification theory (översatt till konstifikationsteori) och Smalls musicking-teori. Resultatet visar att Dissanayakes estetiska beteenden är lämpliga att applicera på barns spontana musicking. Vi ser att de musicking-event som uppstår ligger nära lek och ofta är sociala i sin karaktär. Vi ser att barn använder sig av musicking för att göra sin vardag speciell, eller konstifiera den. Slutsatsen blir att de yngre förskolebarnens spontana musikskapande befinner sig någonstans i gränslandet mellan konst och lek, eller snarare är det kanske så att det är både två samtidigt.

I denna undersökning studeras hur digitala verktyg används på två högstadieskolor i årskurs 8 och hur dessa verktyg möjligtvis kan inverka på elevers musikskapande. Undersökningen är av kvalitativ art och grundar sig på deltagande observationer och semistrukturerade fokusgruppsintervjuer i projekt där elever på olika sätt skapar musik med digitala verktyg. Den genomsyras av ett medieekologiskt- och sociokulturellt perspektiv där empiri grundar sig på utsagor och erfarenheter från tio observationstillfällen och sex intervjuer. I undersökningen framkommer det att digitala verktyg används sällan och i begränsad omfattning i musikundervisningen på de två skolorna. Digitala verktyg erbjuder en direktlänk mellan det klingande ljudet och den visuella representationen, något som ligger i linje med tidigare forskning. Framstående i resultatet är också att flera av eleverna upplever att teknologin på olika sätt står i vägen för dem i musikskapandet. Undersökningen visar också att användandet av digitala verktyg skapar nya förutsättningar för musikskapande och samarbete och att teknologin möjliggör ett mer individanpassat musikskapande som motiverar fler elever. När vi använder digitala verktyg för att skapa, spara och kommunicera ett musikaliskt budskap visar undersökningen att eleverna blir beroende av dessa verktyg för att klara uppgiften. Tillgången till teknologin blir på så vis en förutsättning för att eleverna ska lyckas. Forskningsresultatet visar även att uppgiften som eleverna får inverkar och styr i deras val av produktioner, något som är avgörande för huruvida eleverna uppfattar de digitala verktygen som hjälpmedel i musikskapandet. Både lärare och elever i denna undersökning beskriver en rädsla och oro för en undervisning allt för präglad av digitala verktyg. De menar att det skulle minska utrymmet för ensemblespel och ta bort känslan i musiken som de får från att spela riktiga instrument tillsammans med andra.

Denna studie syftar till att synliggöra den (o)synliga musiken i förskolans verksamhet. Med den (o)synliga musiken menar vi i denna studie den musik som redan finns i verksamheten, men som i första hand inte uppfattas som ett musikskapande. Med stöd utav Aktör-nätverksteorins metodansats har vi identifierat nätverk och aktörer som tycks ingå i den (o)synliga musiken i förskolan. Arbetet med metodansatsen ihop med fältanteckningar och miljö- och materialinventeringar bidrog till att vi kunde besvara studiens frågeställningar. Det visade sig att musikskapandet uppstod kontinuerligt i verksamheten mellan barn och material som används dagligen i verksamheten. Tillsammans skapade barnen ihop med materialet olika musikskapanden likt spelandet av olika instrument. Det visade sig i studien, hur fenomenet av rytm var avgörande för huruvida vi som observatörer tolkade datan som ett undersökande eller musikskapande. Inom de musikskapande observationerna, visade det sig sedan vara fenomenet av agens som gjorde att nätverken transformerades till musikskapande nätverk.  Rimliga slutsatser vi kan dra utifrån studien är att allt och alla bör ses som potentiella musikskapande aktörer. Detta då musikskapandet uppstod i barnens vardagliga göranden, vilket visar på att musikens faktiska plats, möjligen existerar i större bredd och omfång än vad vi tror. Avslutningsvis lyfter studien hur fenomenet av agens, är avgörande för huruvida ett görande fortgår eller inte.

Syftet med denna studie har varit att undersöka musikskapande som pedagogisk aktivitet i musikämnet i grundskolan. Några delsyften har varit att undersöka hur musikskapandemoment planeras och genomför i skolan, undersöka vad det finns för undervisningsmaterial tillgängligt som berör musikskapande, men även beskriva olika pedagogiska strategier vid skapandemoment. Jag har genomfört en litteraturstudie men även en intervjustudie där jag intervjuat fyra verksamma musiklärare i grundskolans senare år. De teorier jag utgått ifrån i mitt arbete är kreativitetsteorier utifrån Wallas och Vygotskij, samt didaktiska teorier efter Nielsen och Johansen samt Lindström och Pennlert. Som tidigare forskning har jag nämnt olika nationella utvärderingar av musikämnet och även berört skapande ur ett historiskt perspektiv. Vidare finns det en kort beskrivning av digitala verktyg i musikundervisningen. Resultatet av denna undersökning har visat att flera lärare har olika tillvägagångsätt och att de saknas färdigt undervisningsmaterial att tillgå som berör skapande. Utifrån intervjuerna har jag fått reda på ett flertal ramfaktorer som jag själv som pedagog både kan och inte kan påverka.

Genrebredd är något som det ofta pratas om i olika musikaliska sammanhang. Det sägs att genrebredd är viktigt och att fler borde forska kring allt vad det innebär, att fler borde applicera genrebredd på sitt vardagliga musicerande. Ändå får jag ofta känslan av att detta bara är ”tomt snack”, att genrebredd är något som man kan ägna sig åt när man har tid och energi till det men att många faller tillbaka till sin ”hemmaplan” när det väl gäller. Vad är då genrebredd? Denna fråga måste ju ändå ha ett subjektivt svar. För vissa innebär det att välja olika låtar eller stycken från olika genrer och försöka få allt att låta lika bra med samma resurser, i mitt fall en kör som kan sjunga många olika genrer. En annan sida av genrebredd kan istället innebära arbetet mellan olika genrer genom influens. Hur influerar olika genrer varandra? Vilka är skillnaderna och vilka är likheterna? Hur låter det om man sjunger barbershop med klassisk teknik, och tvärtom? Detta är något som jag vill utforska. Intresset för denna fråga kommer av egna upplevelser och erfarenheter efter många år i olika körer. Jag har fått uppleva attolika genrer, främst barbershop och klassisk körsång, påverkar varandra. Däremot har jag ännu inte riktigt kommit fram till på vilka sätt den ena genren tjänar på att låta sig influeras av den andra. Av just detta skäl har jag komponerat och arrangerat musik i klassisk stil och barbershop, som senare ska användas i ett examensarbete med syfte att vidare undersöka dessa frågor och förhoppningsvis räta ut några frågetecken. Själva kompositionen har inneburit en betydande del av arbetet, gällande utnyttjande av såväl tid som av energi. Den är uppdelad i fyra delar: tre tonsättningar av dikter skrivna av Nils Ferlin samt ett barbershop-arrangemang. Eftersom planen är att få användning av musiken vid ett senare tillfälle behöver kompositionerna och arrangemanget vara av hög kvalitet, vilket kräver en stor mängd tid. Med detta sagt kommer jag att komplettera kompositionerna i efterhand för att uppnå önskad kvalitet. Kompositionsarbetet gick till en början relativt friktionsfritt då jag inledde arbetet med att skriva den klassiska delen av projektet. Denna sorts musik är jag väl förtrogen med, även om jag aldrig tidigare har komponerat från grunden. Däremot har jag arrangerat vokalmusik många gånger tidigare, därför bedömde jag att barbershop-arrangemanget skulle gå relativt snabbt att färdigställa. När den klassiska kompositionen var på en för mig acceptabel nivå började jag så att skriva ett barbershop-arrangemang. Detta visade sig dock ta lång tid med många hinder på vägen. Jag tvingades att byta låt att arrangera men åstadkom till slut ett fullt respektabelt resultat av mitt arbete. Arrangemanget kommer däremot inte att användas till den framtida studien av genreöverskridande arbete.

Skapande i olika former är något som vi människor hållit på med under en lång tid. Att skapa musik är också något som musikundervisningen i skolan ska syfta till. Så väl skolan som samhället håller på att digitaliseras allt mer vilket lett till att skapandet i musikundervisningen numera ofta sker med iPads. Så är åtminstone fallet på den skolan som jag besökt i Stockholm där jag intervjuat tre elever i årskurs 9 i en fokusgrupp. Målet med intervjun var att få en djupare inblick i elevernas tankar och upplevelser kring musikskapande med iPad. Syftet med denna studie är således att undersöka hur elever i årskurs 9 upplever iPad som musikskapande verktyg. Via en kvalitativ forskningsmetod har datainsamlingen från fokusgruppen analyserats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Resultaten pekar på att eleverna till övervägande del upplever iPad som positivt och att det är ett självklart redskap att skapa musik med. Dock visar resultaten att användandet av iPad minskar möjligheten att samarbeta i musikskapandet och att grupparbeten är svåra.

Utgångspunkten för arbetet är ett intresse för musikskapandets didaktik. Syftet är att jämförahur musik- och bildlärare på högstadiet ser på- och förhåller sig till skapande iundervisningen. Forskningsfrågorna gäller informanternas syn på- och förhållningssätt tillprocess, resultat, kvaliteter och portföljmetodik i relation till skapandepraktik samtinformanternas upplevda verklighet kring det andra ämnets skapandepraktik. Arbetet ärgenomgående skrivet med en hermeneutisk ansats gällande struktur, tolkning och språkval.Kvalitativa semi-strukturerade intervjuer användes för datainsamling. Ett strategiskt urval avmusik- och bildlärare intervjuades. Intervjuerna transkriberades i sin helhet och analyseradestematiskt av de två författarna. En hermeneutisk tolkningsakt eftersträvades i teori ochpraktik.Resultaten pekar på att ämnessynen är signifikant för skapandepraktik på ett större plan,genom läroplan och i praktik. Resultaten visar även på betydelsefulla skillnader mellanmusik- och bildlärarnas syn på- och förhållningssätt till skapandepraktik och portföljmetodikdär ett processfokuserat och uppgiftsfokuserat förhållningssätt till elevarbetet är mergenomgripande i bildlärarnas skapandepraktik. Hos musiklärarna visar sig ett resultatfokusoch verksfokus som mer framträdande. Resultaten visar också att musiklärarna upplever attbildämnets skapandepraktik är intressant i musikskapandedidaktiskt hänseende.Resultaten diskuteras, gentemot forskning och litteratur, utifrån identifierade teman somförkunskaper, uppgiftsfokus och verksfokus, processfokus och resultatfokus, formellaramfaktorer, genrer, vardagskultur och marknadsestetik, skapande som mål och medel samtotillräcklighet och uppgivenhet.

Arbetet ligger som grund för min fortsatta utveckling inom området musikproduktion. Med en egenkomponerad låt utforskas i detta arbete processen att finna en produktion som tar tillvara på låtens unika kvalitéer. Produktionen ämnar även få låten att klinga trovärdigt utifrån sin genre. Arbetets metod beskrivs utifrån produktionstekniska och estetiska perspektiv där referenslyssning, analys av den egenkomponerade låten och musikprogrammet Logic är tongivande. Centralt för projektet är att urskilja och ta till vara på de element som den redan färdigskrivna låten besitter och förgylla dessa på ett tilltalande sätt. Resultatet är två produktioner som klär låten i olika kostymer där den ena klingar mer akustiskt likt den tidigare inspelade demon. Den andra sätter en mer dystopisk och dramatisk prägel med sitt minimalistiska arrangemang. Arbetet genererade både musikaliska och pedagogiska tankar kring hur ämnet musikproduktion kan berika en lärandesituation och musicerande i stort.