Nationella prov i NO genomförs i årskurs 9 sedan 2010. I provet för NO ingår ämnena kemi, biologi och fysik. Det är bara ett av dessa ämne eleverna gör nationella prov i under årskurs 9. Alla tre ämnena har prov varje år, men olika skolenheter har prov i olika ämnen. Det utgör grunden i den här studien som bygger på statistisk analys av slutbetyg och nationella provbetyg i kemi för grundskolan i årskurs 9. I studien är 20 olika skolor i Kronoberg och Halland underlag, vissa skolor är uppdelade i skolenheter och då visas statistiken per enhet. Statistiken som ligger till grund i det här arbetet är från åren 2013 - 2019 och berör därmed 7 årskullar med totalt knappt 2000 elever per årskull. Det går att se signifikanta skillnader mellan de olika populationerna vilket tyder på att slutbetyget påverkas av nationella prov. Slutbetyget tendera att påverkas uppåt alternativt nedåt beroende på hur medelprovbetyget är just det året jämfört med andra år. Under förutsättningen att sambandet råder, vilket framtida studier får fastslå, föreslås att nationella provet i NO ska genomföras i samma ämne för samtliga elever i årskurs 9 och att ämnet varieras mellan åren istället för mellan skolenheter. Det skapar en likvärdighet inför gymnasieantagningen.

Syftet med denna fallstudie är att undersöka lärares uttryckta åsikter om sina egna och andra lärares förberedelser inför den muntliga delen av det nationella provet i matematik. En kvalitativ ansats har använts genom semi-strukturerade intervjuer som har analyserats utifrån ett etiskt perspektiv kring undervisning. Fyra lärare från två olika arbetslag intervjuades. Intervjufrågorna formulerades så att lärarnas moraliska avväganden och ställningstaganden kunde belysas.Resultatet visar att det uttryckligen förekommer förberedelser i olika omfattning och att en koppling finns mellan lärares erfarenhet och deras förberedelser.

Detta arbete ämnar utforska samhällslärares beskrivningar av likvärdig betygsättning på gymnasienivå. Detta mot bakgrund av tidigare forskning och Skolverkets rapport om bristande likvärdig betygsättning i en generell skolkontext. Med hjälp av ett ramverk strukturerat utifrån Skolverkets formuleringar inom området operationaliseras begreppet likvärdig betygsättning till att inbegripa nationella prov, sambedömning och samstämmighet, samt bedömningsunderlag. Dessa aspekter, tillsammans med skolans organisation utgjorde grunden för utformandet av frågorna i den kvalitativa enkät vilken nyttjades som metod. Resultatet indikerar att samhällslärare är ovilliga att se nationella prov som en aspekt som ökar likvärdigheten i betygen, samtidigt som det finns en vilja att samla kursernas breda innehåll i syfte att öka likvärdigheten i betygsättning. Gällande sambedömning sker detta ofta på deltagarnas egna initiativ, och detta leder till en risk att sambedömning helt enkelt inte förekommer i alla verksamheter. Kopplat till bedömningsunderlag är det tydligt att samtliga deltagare arbetar med ett brett och varierat underlag, vilket är avgörande för att betyg skall vara likvärdiga. Slutligen kan skillnader observeras mellan samhällskunskapens kurser på yrkes- och högskoleförberedande program, vilket utgör en utmaning för likvärdigheten i betygen mellan kurserna. Möjliga lösningar på ovan problem återfinns i att en central provbank skapas, samt att rutiner konstrueras av verksamheterna för sambedömning.

Med syftet att öka kunskapen om bedömningen inom ämnet svenska som andraspråk undersöks nationella prov-texter i årskurs 6 och 9 med fokus på det språkliga betygskriteriet, vilket operationaliseras i form av Manfred Pienemanns processbarhetsanalys. Processbarhetsnivå jämförs med provbetyg i en korrelationsanalys, för att söka eventuella samband mellan processbarhetsnivå och provbetyg. Resultatet av processbarhetsanalys och korrelationsanalys tolkas utifrån betygskriterierna till det nationella provet samt kommunikationsstrategier typiska för andraspråksinlärning. Studien finner inga starka samband mellan processbarhetsnivå och betyg, vilket inte överensstämmer med tidigare forskning, utan enbart ett visst samband mellan syntaktisk processbarhetsnivå och provbetyg, och inga samband mellan morfologisk processbarhetsnivå och provbetyg. Sambandsanalysens resultat talar för att lärare tar hänsyn till kommunikationsstrategier typiska för andraspråksinlärning i sin bedömning. Detta stärks ytterligare av processbarhetsanalysens resultat, som talar för att kommunikationsstrategier som förenkling, undvikande och överanvändande förekommer på alla betygssteg.

Denna studie har gjorts i två delar. I den första delen har vi jämfört två läroböcker gentemot de svenska nationella proven i årskurs 3. Denna del av studien utgår från en kvantitativ innehållsanalys av de två läroböckerna och två nationella prov. Vi har enbart inriktat studien på läsförståelse och analyserat läroböckerna och de nationella provens innehåll med fokus på texttyper, frågetyper, inferenser, ord och begrepp samt metakognition. I den andra delen av studien publicerades ett frågeformulär via en grupp inriktad för lärare i årskurs F–3 på sociala medier i syfte att göra en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys av lärarnas arbetssätt med läroböckerna samt deras upplever av läroböckerna. Lärarnas arbetssätt kunde då kopplas gentemot de teoretiska utgångspunkterna. Vi ämnade med studien bidra till att få ett ökat kritiskt granskande hos lärarna i valet av läsförståelseläroböcker. Vi har inte undersökt huruvida texterna i läroböckerna är på lämplig nivå eller hur läroböckerna anpassades till andraspråks elever. I studien valde vi att inte analysera den fonetiska avkodningen. Dock ville vi visa att den påverkar läsförståelsen och att en fonetisk kontroll kan vara ett värdefullt verktyg för att identifiera de barn som tidigt behöver få hjälp att förbättra sina fonetiska svårigheter till att främja senare läsning (Double et al., 2019, s. 1231). Resultatet i den förta delstudien visade att läroböckernas uppbyggnad av texttyper var olika och att samstämmigheten med de nationella proven var varierande. De två nationella proven vi analyserade visade sig vara likvärdiga mellan åren. Slutligen visar studien att båda läroböckerna hade en högre nivå på frågetyper, inferenser, ord och begrepp samt metakognition gentemot de nationella proven. Resultatet i den andra delstudien påvisade en skillnad i arbetssättet mellan de två läroböckerna.

I studien så har gymnasielärares upplevelser av extra anpassningar i samband med de nationella proven i matematik och svenska på gymnasiet undersökts, där fokus har legat på hur extra anpassningar genomförs och vilka erfarenheter lärare har i samband med nationella provet. Ett annat intresseområde i studien har varit på vilket sätt det fastställs vilka elever som får extra anpassningar vid nationella prov. Detta har gjorts genom en intervjustudie med gymnasielärare i matematik och svenska i en kommun i mellersta Sverige. Studien utgår från ett specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt i det kompensatoriska-, kritiska-, och dilemmapespektivet som förklarar de viktigaste kärnpunkterna i studien. Intervjuerna har analyserats med en tematisk analys där teman och underteman framkommit ur informanternas svar. De teman som framkommit är trygghet, relationer och samarbete, dessa teman kopplas samman med extra anpassningar under nationella prov. Trygghet finns när eleverna är väl förberedda inför provtillfället och av att det finns personal som pushar och peppar dem att lyckas på provet. Trygghet kommer genom av ett gott samarbete kollegor emellan som till exempel mellan ämneslärare och speciallärare. När dessa två har ett gott samarbete gällande elevens kunskapsutveckling har det gett positiva resultat för eleven. För att säkerställa ett gott samarbete, behöver ledning och organisation ordna för att eleven får bästa förutsättningar vad gäller resurser och inlärningsmiljö. Studien har gett oss en insikt i att Skolverkets anvisningar om extra anpassningar i samband med nationella provet inte är informanternas erfarenheter av vad som är gynnsamma förutsättningar för god kunskapsutveckling.

Sammanfattning Hägglund, Anna och Töyli, Tuuli (2021). ”Det kanske blir likvärdigt men inte rättvist”. Lärarnas uppfattningar kring anpassningar och likvärdighet vid de nationella proven i svenska för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 högskolepoäng.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare som undervisar elever med språkstörning uppfattar skolverkets riktlinjer gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska för elever i årskurs 6 och 9. I skollagen står det att utbildningen ska vara likvärdig och att hänsyn ska tas till barns och elevers olika behov (SFS 2010:800). Skolverket ger anvisningar om genomförande och anpassningar vid de nationella proven. Vi avser därför även att undersöka hur råden för anpassningar beskrivs i aktuell forskning beträffande dess överensstämmelse med Skolverkets råd eller inte.       Frågeställningar: Hur uppfattar lärare skolverkets råd gällande anpassningar för elever med språkstörning vid de nationella proven i svenska för årskurs 6 och 9? Hur uppfattar lärarna att det är möjligt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt för elever med språkstörning? Hur överensstämmer Skolverkets råd beträffande anpassningar vid de nationella proven med lärarnas uppfattningar och aktuell forskning?   Teori Studiens teoretiska utgångspunkt tar avstamp ur ramfaktorteorin. Vi belyser avvikelseproblematiken inom specialpedagogik utifrån denna teori med hjälp av fyra specialpedagogiska perspektiv:  kompensatoriskt perspektiv, dilemmaperspektiv, relationellt perspektiv och diagnosorienterat perspektiv.     Metod Studiens utgångspunkt är att intervjua lärare. Vi utgår därför ifrån en fenomenologisk ansats eftersom uppfattningen hos lärarna förblir central för studiens syfte. I studien intervjuades sju lärare från tre olika skolor. Samtliga undervisar elever med språkstörning, samt har genomfört nationella prov i svenska med målgruppen. Intervjuerna har transkriberats och analyserats utifrån ovannämnda perspektiv samt i förhållande till tidigare forskning. Vid analysen av intervjuerna utkristalliserades följande tema: Anpassningar och likvärdighet vid nationella proven gällande elever med språkstörning med underrubrikerna Lärarnas uppfattningar gällande Skolverkets råd, Elevernas behov av extra anpassningar, Lärarnas önskemål gällande anpassningar och Bedömningsproblematik.     Resultat Lärarna i studien anser att Skolverkets råd gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska inte är tillräckliga eller överensstämmande med behoven hos elever med språkstörning. Eftersom eleverna inte får använda samma anpassningar som används till vardags uppfattas det vara svårt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt. Lärarna uttrycker att detta har en negativ påverkan både på elevernas provresultat och välbefinnande. Ett alternativ till nationella prov eller en annan utformning påtalas som önskvärt av lärarna. Studien visar även att det finns okunskap och brist på förståelse hos lärare inom kollegiet gällande språkstörning.     Specialpedagogiska implikationer Vi ser ett behov av en utveckling av skolmiljön där kompetenshöjning för skolpersonal angående språkstörning och anpassningar bör finnas med. Skollagen är lika för alla och säger att alla ska få det stöd som de behöver (SFS 2010:800). I vår studie framkommer det att trots detta exkluderas vissa anpassningar som eleven dagligen använder i skolarbetet då nationella proven genomförs. Elever med nedsatt språkförmåga har större svårigheter med läsförståelse när de språkliga kraven i skolan ökar (Isoaho, Kauppila & Launonen, 2015). Dessa svårigheter yttrar sig i flera ämnen, speciellt när det ämnesspecifika språket blir abstrakt (Matson & Cline, 2012). Den språkliga stöttningen bör således anpassas enligt elevens behov där alternativa redovisningssätt och visuellt stöd lyfts som centralt (Hallin, 2019; SPSM, 2021). Vi efterlyser mer forskning kring hur provsituationer kan anpassas för elever med språkstörning så att varje elev har en möjlighet till en likvärdig utbildning.     Nyckelord Extra anpassningar, nationella prov, språkstörning

Denna studie har utformats med hjälp av intervjuer där gymnasieelever i årskurs 3 ärmålgruppen. Gymnasiet som jag utförde intervjuerna på befinner sig i en mellanstor kommun i Sverige. Syftet med denna studie är att undersökahuruvidagymnasieeleverna uppleverstress och motivationtill nationella prov i ämnet engelska. De kategoriersom förekommer i denna studie är motivation och stress och det bygger på frågeställningarna. Begreppeninternaliserande beteende och motivation, lärandemål och prestationsmål samtautonomous motivation ochcontrolled motivationanvänds i denna studie för att tolka resultaten och analysen. Slutsatsen för denna studie är atten stor del av flickorna uppgav att de är stressade inför nationella prov i engelska. Orsaken till flickornas stress är bland annat på grund av föräldrarnas förväntningardär man önskar att eleverna ska åstadkomma goda resultatsamt höga förväntningar som respondenterna hade gentemot sig själva. Stressen bland pojkarna var inte lika påtaglig som hos flickorna då de uttryckligen menade på att de inte känner en stress.Däremotframgår det att en stor del av respondenterna är motiverade i en högre utsträckning inför nationella provmedanen elevinte är det. Motivationenpå dessa elever bygger på vilken målorientering de utgår ifrån, d.v.s. lärandemål eller prestationsmål.Relationen stress och motivation är komplex bland respondenterna. De intervjuade elevernamenade på att de är motiveradedå de önskar att få uppnådiverse mål. Stressen som respondenterna upplever baserar sig på olika anledningar men stressenverkar inte påverka motivationen.

Syftet med detta arbete är att undersöka om gymnasielevernas argumenterande texter följer en typisk struktur för argumentation och om det finns skillnader i texterna mellan elever som läser svenska som andraspråk 1 och svenska 1 på gymnasiet. Undersökningen görs genom argumentanalys och analys av textmönster utifrån en handbok som riktmärke. Femton underkända texter skrivna av manliga elever som läser svenska som andraspråk 1 och femton underkända texter skrivna av manliga elever som läser svenska 1 granskas. Det fattas tillräckligt med underkända texter författade av kvinnliga elever. Underkända texterna väljs eftersom strukturella briser blir då mer synliga. Samtliga texter var skrivna vid det nationella provet i årskurs 1 under vårterminen 2015. Slutligen jämförs de olika analyserna med fokus på strukturella drag mellan dessa två grupper. Vid den jämförande analysen framkommer det att det är flera elever som läser svenska som andraspråk som följer den typiska strukturen för en argumenterande text. De är tydligare när tesen formuleras och det är även de som placerar sin tes tidigt i texten jämfört med elever som läser svenska som oftast uttrycker sin tes implicit och placerar den mot slutet av texten. Det är svårt att dra generella slutsatser då materialet har varit begränsat och det är endast texter skrivna av manliga elever som har ingått i undersökningen.

Bedömningen av muntliga tal i nationella provet kan vara en utmaning för lärare. Skolans styrdokument och bedömningskriterier innehåller aspekter av tolkningar som sätter lärares retoriska kunskaper på prov. Till nytta för en tolkningsgemenskap bland lärare hade eventuellt ett retoriskt perspektiv för bedömningen kunnat hjälpa. Men trots att den retoriska arbetsprocessen förekommer i svenskämnets centrala innehåll för gymnasieskolan så syns inte några av retorikens kanoniserade begrepp till i bedömningskriterierna. Syftet är att genom en kritisk retorikanalys på prisbelönta muntliga tal utanför skolmiljön öka förståelsen för kunskapskriterierna i skolans nationella prov. Frågorna som ställs är: Hur används topiker för att bygga upp innehållet i goda tal? Vilka stilfigurer utmärker goda tal? och Hur syns topiker och stilfigurer i nationella provets bedömningskriterier? Analysen sker med utgångspunkt i en neoaristotelisk teori och topikanalys med ett kanoniserat retoriskt perspektiv. Resultatet visar att bedömningskriterierna för nationella provet kan betraktas vara ytliga i jämförelse med retorikens kanoniserade perspektiv. Detta leder till att lärare troligen behöver komplettera med egna omskrivningar och normer för en funktionell förståelse av innehållet.