Denna studie hade som avsikt att undersöka om att få en diagnos är en fördel eller en nackdel för individen. Vi använde oss av den kvalitativa intervjun som stöd för en undersökning. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer med fyra ungdomar och deras föräldrar, om hur diagnosbeskedet påverkat dem, familjen, kamrater och skolgång.Resultatet pekar på att en diagnos innebär en fördel p.g.a. att den ger en förklaring till problemen, stöd och hjälp i skolan, samt medför positiva förändringar i familjen och bland kamrater. / The purpose of this essay was to investigate if to get a diagnose is an advantage or a disadvantage for the individual. We used the qualitative interview in support of our investigation. We made eight interviews. We interviewed four teenagers and their parents about the influence the receiving a diagnose has on themselves, the family, friends and school attendance.

Studiens utgångspunkt är att vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) kan uppleva utmaningar dels i rollen som förälder, dels i relation till samhällets förväntningar men även i kontakt med myndigheten. I ett hjälpsystem som kräver en viss självständighet och förmåga att upprätthålla struktur för att tillvarata sina rättigheter, fann vi intresse i att närma oss hur socialarbetare kan identifiera och synliggöra personer med kognitiva nedsättningar för att möjliggöra rätten till likvärdigt stöd och hjälp. Studien syftar därför till att undersöka hur socialarbetare kan beakta identifiering av npf och vilken betydelse identifiering av npf kan ha i arbetet med den enskilde. Vidare undersöker studien hur socialarbetare kan arbeta stärkande av föräldraförmågan för föräldrar med kognitiva nedsättningar. I relation till hur socialarbetare kan arbeta är syftet att analysera etiska aspekter och dilemman som inte sällan kan bli aktuellt i förhållande till funktionsnedsättningar. Fem intervjuer genomfördes med två olika yrkeskategorier, socialsekreterare som arbetar med utredning och beslutsfattande, samt familjebehandlare som arbetar verkställande av besluten. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Slutsatserna av studien är att det förekommer olikasynsätt om vilken betydelse identifiering och anpassning av npf har i arbetet. Ena synsättet anpassade utifrån individens uttalade och synliggjorda behov, där npf inte var avgörande för anpassningar eller bemötande, medan det andra synsättet garderade sitt förhållningssätt efter att npf kunde förekomma och utgick från särskilda anpassningar vid vetskap om npf. Om de olika synsätten hade betydelse för arbetet med personer med npf är inget som går att säkerställa, framför allt när yrkesrollernas uppdrag dessutom skiljer sig åt. Vidare synliggjordes en komplexitet av etiska aspekter som kunde förekomma i arbetet med personer som uppvisar kognitiva svårigheter, vilka berörde längd av insats, att föra diagnoser på tal och upprätthållande av autonomi. Med fokus på stärkande av föräldraförmågan framkom viktiga verktyg som främjande av föräldraförmågan.

Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär aktivitetsutmaningar i vardagen hos individen. Karakteristiska symtom för diagnosen är svårigheter beträffande ouppmärksamhet, nedsatt impulskontroll och hyperaktivitet, vilket kan inskränka på individens rätt till delaktighet och hälsa. Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeutiska interventioner och vad de har för påverkan på delaktighet och hälsa i vardagen för vuxna personer med adhd. Studien är en litteraturöversikt med kvantitativ ansats. Resultatet presenterades under rubrikerna: intervention för att förbättra utförande inom produktivitet, intervention för att förbättra kognitiva förmågor och intervention för att förbättra vanor, roller och dagliga aktiviteter. Sex interventioner undersöktes i litteraturöversikten. I två av studierna påvisades inga signifikanta skillnader, signifikans uppnåddes i tre studier och i den sista studien undersöktes elektroniska planeringshjälpmedel, där resultatet visade att personlig digital assistans [PDA] var det mest använda hjälpmedlet. Slutsatsen visar att interventionerna från de inkluderade artiklarna hade varierade resultat, men kan underlätta inom vissa livsområden för vuxna personer med adhd. Slutsatsen konstaterar även att det i dagsläget finns en begränsad mängd forskning inom ämnet och uppsatsförfattarna understryker behovet av vidare forskning.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder, eller ADHD, är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan ha stor inverkan på elevers skolgång. Den svenska skolans kompensatoriska uppdrag syftar dock till att bland annat minska diagnosernas påverkan på elevers skolgång med hjälp av olika stödinsatser så att elever ska kunna ta till sig utbildningen på bästa sätt. Detta kan ske på olika vis, men en faktor är de anpassningar som görs av lärare i undervisningen. Syftet med denna studie är att undersöka vilka anpassningar gymnasielärare har erfarenhet av att använda i sin undervisning i relation till ADHD, samt deras attityd till detta arbete. Data samlades in via inspelade semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och analyserades med reflexiv tematisk analys. Samtliga moment genomfördes av båda författarna. I analysen framkom det att lärare genomför anpassningar som vi delade in i två huvudteman:individanpassningar och klassövergripande anpassningar. Detta beroende på om anpassningen endast var till nytta för individen eller om hela klassen kunde dra nytta av anpassningen. Det uppmärksammades även att lärarnas attityder formas av deras olika infallsvinklar och upplevelser till arbetet med anpassningar för elever med diagnoser som ADHD. Några av slutsatserna som framkom i studien är bland annat att gymnasielärare har erfarenhet av attanvända sig av en rad olika anpassningar, både för specifika individer men även anpassningar som gynnar hela klassen. Lärarnas attityd till arbetet med anpassningar är både komplext och varierande i relation till deras upplevelser och infallsvinklar till anpassningar.

Syftet med denna studie var att undersöka hur kuratorer på ungdomsmottagningen upplever att deras kunskap om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ser ut och hur kuratorerna tillskriver betydelse av kunskap i bemötandet. Studien är av kvalitativ ansats, där resultatet baseras på halvstrukturerade intervjuer med sju kuratorer på olika ungdomsmottagningar i Sverige. Empirin analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys där tre teman identifierades; Betydelse av kunskap i mötet med ungdomar, Kunskapssyn på funktionsnedsättning samt Förutsättningar för kunskapsanvändning. Resultatet analyserades med hjälp av begreppet kunskap samt handlingsutrymme, där resultatet visar på att kuratorerna besitter gedigen kunskap om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där den praktiska kunskapen tillskrivs mest betydelse. Kunskap om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har betydelse för att kunna hänvisa och remittera adekvat samt för att kunna anpassa bemötandet i samtal och miljö. Kunskap är också en förutsättning för förståelse över individens förutsättningar och att kunna ifrågasätta stereotyper och fördomar om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Kunskapsanvändandet möjliggörs och begränsas av kuratorernas handlingsutrymme som villkoras av organisatoriska aspekter och samverkan med övriga vård- och stödinstanser. Kuratorerna jobbar inte utifrån något metod- eller kunskapsstöd avseende neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och arbetet innebär mycket eget ansvar att själv reflektera och skaffa sig tillräckliga kunskaper om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning / The purpose with this study was to examine how counsellors at Swedish youth clinics experience their knowledge about neurodevelopmental disorders and how they describe the importance of knowledge when meeting youths. This is a qualitative study where the results are based on semi structured interviews with seven counsellors working at different youth clinics around Sweden. The empirics were analysed with a qualitative content analysis where three themes were identified: The importance of knowledge when meeting youths, View of Knowledge towards disability and Conditions for the use of knowledge. The results were analysed with the concept of knowledge and discretion, where the results shows that the counsellors have good knowledge about neurodevelopmental disorders where the practical knowledge was the most significant. Knowledge about neurodevelopmental disorders is important for the counsellors to be able to remit and refer adequately, also to adjust the meeting with the youths and in the environment. Knowledge is also important so the counsellors can understand the individual better and be able to question stereotypes and preconceptions concerning neurodevelopmental disorders. The use of knowledge is both possible and limited by the counsellor’s discretion, which is conditioned by organizational aspects and collaboration with other care- and support instances. The counsellors don’t work with any methodological- or knowledge-based support in terms of neurodevelopmental disorders and the work requires a lot of own responsibility to reflect and gain enough knowledge about neurodevelopmental disorders.

The aim of this study was to examine how parents of children who refuse school experience the treatment they received from the school and from social services in regards to their situation, and what they believe that social services can improve in their work with these families. The study was conducted by qualitative phone interviews with six mothers of children with school refusal behavior. The main results show that the mothers were displeased with the help and treatment the school provided, but overall pleased with the help from social services although they also described room for improvements. The respondents also expressed that they had to struggle to receive help and had to make a lot of efforts themselves. Several suggestions for improvements for social services were mentioned, especially that more knowledge about school refusal and neuropsychiatric disabilities is needed in social services, and that collaboration between schools and social services should be improved. / Syftet med studien var att undersöka hur föräldrar med s.k. hemmasittande barn, det vill säga som varit frånvarande från skolan utan synbar orsak i minst tre veckor, upplever skolans och socialtjänstens agerande gentemot dem samt vad de anser att socialtjänsten eventuellt kan förbättra i arbetet med dessa familjer. Telefonintervjuer med sex mödrar till hemmasittare genomfördes. Resultaten visade på ett missnöje med skolans bemötande och hjälp medan man överlag var nöjda med socialtjänstens bemötande och hjälp även om de ansåg att det fanns utrymme för förbättringar. Ett annat starkt tema var att man ofta upplevde att deras barn inte togs på allvar utan föräldrarna fick kämpa för att få hjälp och lägga ner mycket arbete själva. Flera förbättringar för socialtjänstens arbete föreslogs, främst nämndes att mer kunskap om hemmasittare och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behövs samt att deras samverkan med skolan behöver förbättras.

I denna studie är syftet att undersöka hur respondenter från olika verksamheter upplever ansvarsfördelning och samverkan kring elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som har en problematisk skolfrånvaro. Vidare undersöks vilka faktorer som orsakar skolfrånvaro samt hur skolorna konkret arbetar förebyggande för att elever inte ska bli frånvarande från skolan. I Sverige finns 5500 barn som inte går till skolan och som därmed inte når kunskapsmålen. Följden av en problematisk skolfrånvaro kan innebära psykisk ohälsa hos eleven, men även påverka elevens framtid negativt i form av marginalisering och utanförskap. Det empiriska materialet, som har analyserats genom en systemteoretisk ingång, har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med verksamma inom skola samt barn- och ungdomspsykiatrin. I resultatet framgår vikten av samverkan och tydliga rutiner kring ansvarsfördelning för att skolor och barn- och ungdomspsykiatrin ska ha möjlighet att arbeta förebyggande kring elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som har en problematisk skolfrånvaro. Resultatet lyfter att trygghet, delaktighet, struktur och relationer är avgörande för att elever ska vilja komma till skolan. Slutsatsen pekar på att det finns strukturella brister i det gemensamma ansvaret mellan skola, vårdinstanser och föräldrar kring barn och unga med en problematisk skolfrånvaro. Den visar även betydelsen av en omgivning eleven kan känna förtroende för. / The purpose of this study is to examine how professionals from different organisations experience collaboration and division of responsibilities when it comes to pupils with a neuropsychiatric disability who have a problematic school absence. Furthermore, the purpose is to examine what causes school absence and how the professionals describe their preventive work towards pupils with the above described difficulties. Sweden has 5500 children absent from school not fulfilling the educational knowledge requirements. A problematic school absence can cause mental illness during the school years but also marginalise the individual in the future. The empirical material has been collected via semi-structured interviews with professionals within school and psychiatric care for children and youth. The result has been analysed using systems theory. The result indicates the importance of collaboration between professions. To enable the preventive work of schools’ and the psychiatric care for children and youth, the need for a clear division of responsibilities is crucial. The result shows that pupils are more likely to be present in school if they feel safe and are given the opportunity to influence. Structure in the school environment and relations are also described as important. The conclusion indicates structural shortcomings in the responsibilities shared between schools, healthcare and parents regarding children with a neuropsychiatric disability who have a problematic school absence. It also shows the importance of creating a surrounding the pupil can trust.

Normal children acquire the necessary social habits without being consciously aware of this, they learn instinctively. (Author’s translation from Swedish to English) (Asperger & Frith, 1998, s. 21)   This essay is about people who do not learn to socialize, the social habits, instinctively but through conscious learning. We have interviewed three adults with the diagnosis of Asperger syndrome with the aim to let them tell us about what it means to have a neuropsychiatric disability. We will briefly describe how the Asperger syndrome is described in the literature and what facilities are offered within the Swedish health care system. A diagnosis refer to a deviation from what is assumed to be the normal, therefore we will put forward theories concerning the norm of normality and normativity. We have tried through a theoretical discussion to deepen our understanding of identity formation and found the following arguments are reliable individual identity is shaped by three sub-aspects of identity; the identity of biological, psychological identity and social identity. Based on these theoretical arguments, a reasoning regarding how this affects what people with Asperger syndrome will and can tell us about when they talk about how they perceive their life before and after they have been diagnosed. Our intention is to critically discuss how identity formation is affected and how normality are handled and experienced by a group people with this diagnosis. / Normala barn tillägnar sig nödvändiga sociala vanor utan att vara medvetet uppmärksamma på detta, de lär sig instinktivt. (Asperger & Frith, 1998, s. 21) Denna uppsats handlar om människor som inte lär sig sociala vanor instinktivt utan att säger sig att göra det genom medveten intellektuell inlärning. I den här uppsatsen har vi intervjuat tre vuxna med diagnosen Asperger syndrom för att kunna belysa vad det kan innebära att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Vi kommer kortfattat att beskriva hur Asperger syndrom beskrivs i litteraturen och vilka hjälpmedel som erbjuds inom svensk sjukvård. En diagnos refererar till en avvikelse från vad som antas vara normalt och därför kommer vi att resonera kring det normala och normativitet. Varje individ skapar sig en identitet och i den här studien har vi utgått från förklaringar baserade på tre delaspekter; biologisk, psykologisk och social identitet. Vi har också sökt teoretiska resonemang för att fördjupa förståelsen kring identitetskapande. Med utgångspunkt i dessa teoretiska resonemang har vi resonerat kring hur detta kan påverka vad människor med Asperger syndrom berättar om när de talar om hur de upplever sitt liv före och efter att de har fått diagnosen. Vår avsikt är att kritiskt resonera kring hur identitetskapande påverkas och hur normalitet kan hanteras och upplevas av några människor med denna diagnos.  Studien har resulterat i ett resonemang kring hur diagnosen kan förstås dels som en förutsättning för att få de hjälpmedel dessa människor behöver för att leva ett normalt liv, dels vad just normalitet innebär och hur detta kan förstås påverka dessa människor utifrån de tre normativa aspekterna för identitetskapande. Vi menar att det är viktigt att kritiskt förhålla sig till vad som betraktas som normalt. Vidare att det behövs en förståelse för vad denna normalitet innebär och upplevs som av människor som avviker eller inte uppfyller de normativa kraven i det samhälle som de lever i.

No description available.

Syftet med uppsatsen var att utifrån arbetsförmedlares uppfattning undersöka förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden. En kvalitativ metod har använts för att uppnå studiens syfte. Fem intervjuer genomfördes med yrkesverksamma arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen. Uppsatsens teoretiska ansats kan beskrivas genom de tre perspektiven individuell, strukturell samt organisatorisk nivå. Studien visar att enligt arbetsförmedlare har personer med funktionsnedsättning trots fördjupat stöd från Arbetsförmedlingen svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Ett centralt skäl till att personer med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden finns på strukturell nivå då rädsla och okunskap bland arbetsgivare bidrar till en exkluderande arbetsmarknad för kategorin. Vidare upplever arbetsförmedlare att det fördjupade stöd som finns på Arbetsförmedlingen fungerar men att standardiserade styrdokument och ökande administration utgör en begränsning på organisatorisk nivå för kategorin. Arbetsförmedlare uppger att få begränsningar finns hos den arbetssökande enskilda individen. / The purpose of the study was to, based on the perspective of employment officers, examine the conditions for people with disabilities to establish themselves on the labour market. A qualitative method was used to achieve the purpose of the study. Five employment officers were interviewed. Individual, structural and organizational level were used as the essay’s theoretical approach. The study showed that even though people with disabilities are given enhanced support from Arbetsförmedlingen, they are still excluded from the labour market. One reason people with disabilities are excluded is because of employers’ fear and lack of knowledge of the meaning of disabilities. The employment officers stated that the enhanced support given by Arbetsförmedlingen operates well but strict regulations and administration were described as limitations on an organizational level. Employment officers stated there were few reasons on the individual level as to why people with disabilities are excluded from the labour market.