Utifrån tidigare forskning som studerat korrelationen mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och sexualbrott är denna studies syfte att undersöka hur yrkesverksamma, samtalsbehandlande socionomer arbetar med de risker som ungdomar och unga vuxna med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan löpa i relation till sexualbrott. Det empiriska materialet består av intervjuer med fyra yrkesverksamma socionomer som jobbar inom olika verksamheter med samtalsbehandlande arbetsuppgifter och möter ungdomar eller unga vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Intervjuerna utgår från en fiktiv vinjett med tillhörande frågor som möjliggör för socionomerna att samtala om sitt arbete utifrån ett verklighetstroget scenario.  Resultatet från studien visade på att respondenterna lade stor vikt vid sitt bemötande med klienter för att bygga relationer med de ungdomar och unga vuxna de möter i sitt arbete. Resultatet pekade på att det, till följd av en specialisering inom välfärden, krävs en samverkan mellan olika verksamheter och att detta lyfts fram som en framgångsfaktor bland socionomerna. När samverkan brister riskerar klienterna att falla mellan stolarna och blir utan korrekt vård. Sammantaget fann resultatet ingen tydlig praxis i vare sig arbetet med att förebygga sexuella övergrepp, eller i arbetet med brottsutsatta. Det gick till viss del att identifiera återkommande arbetsmetoder som förkom inom verksamheterna, men större delen av arbetet bestod av individuella metoder, bedömningar och beslut.

Denna studie hade som avsikt att undersöka om att få en diagnos är en fördel eller en nackdel för individen. Vi använde oss av den kvalitativa intervjun som stöd för en undersökning. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer med fyra ungdomar och deras föräldrar, om hur diagnosbeskedet påverkat dem, familjen, kamrater och skolgång.Resultatet pekar på att en diagnos innebär en fördel p.g.a. att den ger en förklaring till problemen, stöd och hjälp i skolan, samt medför positiva förändringar i familjen och bland kamrater. / The purpose of this essay was to investigate if to get a diagnose is an advantage or a disadvantage for the individual. We used the qualitative interview in support of our investigation. We made eight interviews. We interviewed four teenagers and their parents about the influence the receiving a diagnose has on themselves, the family, friends and school attendance.

Studiens utgångspunkt är att vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) kan uppleva utmaningar dels i rollen som förälder, dels i relation till samhällets förväntningar men även i kontakt med myndigheten. I ett hjälpsystem som kräver en viss självständighet och förmåga att upprätthålla struktur för att tillvarata sina rättigheter, fann vi intresse i att närma oss hur socialarbetare kan identifiera och synliggöra personer med kognitiva nedsättningar för att möjliggöra rätten till likvärdigt stöd och hjälp. Studien syftar därför till att undersöka hur socialarbetare kan beakta identifiering av npf och vilken betydelse identifiering av npf kan ha i arbetet med den enskilde. Vidare undersöker studien hur socialarbetare kan arbeta stärkande av föräldraförmågan för föräldrar med kognitiva nedsättningar. I relation till hur socialarbetare kan arbeta är syftet att analysera etiska aspekter och dilemman som inte sällan kan bli aktuellt i förhållande till funktionsnedsättningar. Fem intervjuer genomfördes med två olika yrkeskategorier, socialsekreterare som arbetar med utredning och beslutsfattande, samt familjebehandlare som arbetar verkställande av besluten. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Slutsatserna av studien är att det förekommer olikasynsätt om vilken betydelse identifiering och anpassning av npf har i arbetet. Ena synsättet anpassade utifrån individens uttalade och synliggjorda behov, där npf inte var avgörande för anpassningar eller bemötande, medan det andra synsättet garderade sitt förhållningssätt efter att npf kunde förekomma och utgick från särskilda anpassningar vid vetskap om npf. Om de olika synsätten hade betydelse för arbetet med personer med npf är inget som går att säkerställa, framför allt när yrkesrollernas uppdrag dessutom skiljer sig åt. Vidare synliggjordes en komplexitet av etiska aspekter som kunde förekomma i arbetet med personer som uppvisar kognitiva svårigheter, vilka berörde längd av insats, att föra diagnoser på tal och upprätthållande av autonomi. Med fokus på stärkande av föräldraförmågan framkom viktiga verktyg som främjande av föräldraförmågan.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder, eller ADHD, är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan ha stor inverkan på elevers skolgång. Den svenska skolans kompensatoriska uppdrag syftar dock till att bland annat minska diagnosernas påverkan på elevers skolgång med hjälp av olika stödinsatser så att elever ska kunna ta till sig utbildningen på bästa sätt. Detta kan ske på olika vis, men en faktor är de anpassningar som görs av lärare i undervisningen. Syftet med denna studie är att undersöka vilka anpassningar gymnasielärare har erfarenhet av att använda i sin undervisning i relation till ADHD, samt deras attityd till detta arbete. Data samlades in via inspelade semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och analyserades med reflexiv tematisk analys. Samtliga moment genomfördes av båda författarna. I analysen framkom det att lärare genomför anpassningar som vi delade in i två huvudteman:individanpassningar och klassövergripande anpassningar. Detta beroende på om anpassningen endast var till nytta för individen eller om hela klassen kunde dra nytta av anpassningen. Det uppmärksammades även att lärarnas attityder formas av deras olika infallsvinklar och upplevelser till arbetet med anpassningar för elever med diagnoser som ADHD. Några av slutsatserna som framkom i studien är bland annat att gymnasielärare har erfarenhet av attanvända sig av en rad olika anpassningar, både för specifika individer men även anpassningar som gynnar hela klassen. Lärarnas attityd till arbetet med anpassningar är både komplext och varierande i relation till deras upplevelser och infallsvinklar till anpassningar.

Syftet med denna studie var att undersöka hur kuratorer på ungdomsmottagningen upplever att deras kunskap om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ser ut och hur kuratorerna tillskriver betydelse av kunskap i bemötandet. Studien är av kvalitativ ansats, där resultatet baseras på halvstrukturerade intervjuer med sju kuratorer på olika ungdomsmottagningar i Sverige. Empirin analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys där tre teman identifierades; Betydelse av kunskap i mötet med ungdomar, Kunskapssyn på funktionsnedsättning samt Förutsättningar för kunskapsanvändning. Resultatet analyserades med hjälp av begreppet kunskap samt handlingsutrymme, där resultatet visar på att kuratorerna besitter gedigen kunskap om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där den praktiska kunskapen tillskrivs mest betydelse. Kunskap om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har betydelse för att kunna hänvisa och remittera adekvat samt för att kunna anpassa bemötandet i samtal och miljö. Kunskap är också en förutsättning för förståelse över individens förutsättningar och att kunna ifrågasätta stereotyper och fördomar om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Kunskapsanvändandet möjliggörs och begränsas av kuratorernas handlingsutrymme som villkoras av organisatoriska aspekter och samverkan med övriga vård- och stödinstanser. Kuratorerna jobbar inte utifrån något metod- eller kunskapsstöd avseende neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och arbetet innebär mycket eget ansvar att själv reflektera och skaffa sig tillräckliga kunskaper om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning / The purpose with this study was to examine how counsellors at Swedish youth clinics experience their knowledge about neurodevelopmental disorders and how they describe the importance of knowledge when meeting youths. This is a qualitative study where the results are based on semi structured interviews with seven counsellors working at different youth clinics around Sweden. The empirics were analysed with a qualitative content analysis where three themes were identified: The importance of knowledge when meeting youths, View of Knowledge towards disability and Conditions for the use of knowledge. The results were analysed with the concept of knowledge and discretion, where the results shows that the counsellors have good knowledge about neurodevelopmental disorders where the practical knowledge was the most significant. Knowledge about neurodevelopmental disorders is important for the counsellors to be able to remit and refer adequately, also to adjust the meeting with the youths and in the environment. Knowledge is also important so the counsellors can understand the individual better and be able to question stereotypes and preconceptions concerning neurodevelopmental disorders. The use of knowledge is both possible and limited by the counsellor’s discretion, which is conditioned by organizational aspects and collaboration with other care- and support instances. The counsellors don’t work with any methodological- or knowledge-based support in terms of neurodevelopmental disorders and the work requires a lot of own responsibility to reflect and gain enough knowledge about neurodevelopmental disorders.

Bakgrund: Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är överrepresenterade avseende problematisk skolfrånvaro. Långsiktiga konsekvenser av skolfrånvaron kan vara nedsatt social funktion, sämre förutsättningar till examen, försämrad hälsa och kortare livslängd. Skolsköterskans hälsofrämjande och förebyggande insatser syftar till att minska risk för ohälsa samt stärka hälsa och skyddsfaktorer. Skolsköterskans roll kopplas till känsla av sammanhang, KASAM, samt involvera barn och förälder i omvårdnaden. Syfte: Syftet är att beskriva skolsköterskors erfarenhet av hälsofrämjande insatser för att öka skolnärvaron hos barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i åk. F till 6. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer med tio skolsköterskor. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i tre kategorier: Vara flexibel och tillgänglig, Samordna insatser och Främja delaktighet. Hälsosamtalen är grundläggande för skolsköterskans arbete med barnets behov i centrum, för att kunna främja stöd och åtgärder som kan öka skolnärvaron. Skolsköterskor lyssnar in barnet, för dennes talan samt stöttar föräldrar som har svårt att få till rutiner och bidrar därigenom till ökad skolnärvaro. Konklusion: Skolsköterskans roll är komplex och central i det hälsofrämjande arbetet med barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, för att öka skolnärvaro. Skolsköterskor kan genom flexibilitet, tillgänglighet och delaktighet tidigt upptäcka barn med svårigheter och begynnande skolfrånvaro. Samverkan beskrivs som centralt för att möta barnens behov. / Background: Children with neuropsychiatric disabilities are over-represented regarding problematic school absence. Long-term consequences of school absence can be reduced social function, poorer conditions for graduation, deteriorated health and shorter lifespan. The school nurses´ health promotion and prevention efforts aim to reduce the risk of ill health and strengthen health and protective factors. The school nurses´ role is linked to a sense of context, KASAM, as well as involving children and parents in nursing. Aim: The purpose is to describe school nurses' experience of health-promoting efforts to increase school attendance among children with neuropsychiatric disabilities in school, in degrees F to 6. Method: Qualitative method with inductive approach. The data collection was carried out through semi-structured interviews with ten school nurses´. The material was analyzed through qualitative content analysis. Findings: The study resulted in three categories: Be flexible and available, Coordinate efforts and Promote participation. The health talks are fundamental to the school nurses´ work with the child's needs, to promote support and measures that can increase school attendance. School nurses listen to, speak up for the child, and support parents with difficulties getting into routines and thereby contribute to increased school attendance. Conclusion: The school nurses´ role is complex and central in the health promotion work with children who have neuropsychiatric disabilities, to increase school attendance. Through flexibility, availability and participation, school nurses´ can early detect children with difficulties and incipient absenteeism. Collaboration is described as central to meeting the children's needs. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p><p>There are other digital material (eg film, image or audio files) or models/artifacts that belongs to the thesis and need to be archived.</p>

Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär aktivitetsutmaningar i vardagen hos individen. Karakteristiska symtom för diagnosen är svårigheter beträffande ouppmärksamhet, nedsatt impulskontroll och hyperaktivitet, vilket kan inskränka på individens rätt till delaktighet och hälsa. Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeutiska interventioner och vad de har för påverkan på delaktighet och hälsa i vardagen för vuxna personer med adhd. Studien är en litteraturöversikt med kvantitativ ansats. Resultatet presenterades under rubrikerna: intervention för att förbättra utförande inom produktivitet, intervention för att förbättra kognitiva förmågor och intervention för att förbättra vanor, roller och dagliga aktiviteter. Sex interventioner undersöktes i litteraturöversikten. I två av studierna påvisades inga signifikanta skillnader, signifikans uppnåddes i tre studier och i den sista studien undersöktes elektroniska planeringshjälpmedel, där resultatet visade att personlig digital assistans [PDA] var det mest använda hjälpmedlet. Slutsatsen visar att interventionerna från de inkluderade artiklarna hade varierade resultat, men kan underlätta inom vissa livsområden för vuxna personer med adhd. Slutsatsen konstaterar även att det i dagsläget finns en begränsad mängd forskning inom ämnet och uppsatsförfattarna understryker behovet av vidare forskning.

Forskning visar att det finns en könsskillnad gällande ADHD-symptoms uttryck och att problematiken i lägre utsträckning uppmärksammas hos flickor. Processen till en diagnos är även längre för flickor. Syftet med denna studie var därför att undersöka förutsättningar för flickor som har ADHD att diagnostiseras samt vilka åtgärder som kan främja dessa förutsättningar. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med sju personer som arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin. Materialet har kodats och analyserats genom en tematisk analys för att hitta mönster i informanternas berättelser. Resultatet visade att det finns könsskillnader gällande hur omgivningen uppfattar symptom på ADHD vilket beror på kunskapsbrist hos skolan, föräldrar och samhället i stort. Stärkande faktorer för att förbättra flickors förutsättningar att få rätt diagnos kan enligt studiens resultat vara ökad kunskap, mer forskning samt samverkan mellan olika aktörer som deltar i utrednings- och diagnostiseringsprocessen. / Research has shown gender differences between how girls and boys exhibit  ADHD-symptoms and that girls are less likely to be noticed. The process leading up to a diagnosis is also longer for girls. The purpose of this study was to examine the conditions for girls with ADHD to get the accurate diagnosis as well as what might benefit their conditions. The study was conducted through semistructured interviews with seven individuals working in child and adolescent psychiatry. The material was analyzed using a thematic analysis focusing on patterns in the participants' reports. The result showed that there are gender differences regarding how society perceives ADHD-symptoms which is caused due to lack of knowledge in school, parents and society as a whole. Factors that might strengthen girls' conditions to get the accurate diagnosis is better knowledge, more research and cooperation between different instances that are part of the mapping and diagnostic process.

The aim of this study was to examine how parents of children who refuse school experience the treatment they received from the school and from social services in regards to their situation, and what they believe that social services can improve in their work with these families. The study was conducted by qualitative phone interviews with six mothers of children with school refusal behavior. The main results show that the mothers were displeased with the help and treatment the school provided, but overall pleased with the help from social services although they also described room for improvements. The respondents also expressed that they had to struggle to receive help and had to make a lot of efforts themselves. Several suggestions for improvements for social services were mentioned, especially that more knowledge about school refusal and neuropsychiatric disabilities is needed in social services, and that collaboration between schools and social services should be improved. / Syftet med studien var att undersöka hur föräldrar med s.k. hemmasittande barn, det vill säga som varit frånvarande från skolan utan synbar orsak i minst tre veckor, upplever skolans och socialtjänstens agerande gentemot dem samt vad de anser att socialtjänsten eventuellt kan förbättra i arbetet med dessa familjer. Telefonintervjuer med sex mödrar till hemmasittare genomfördes. Resultaten visade på ett missnöje med skolans bemötande och hjälp medan man överlag var nöjda med socialtjänstens bemötande och hjälp även om de ansåg att det fanns utrymme för förbättringar. Ett annat starkt tema var att man ofta upplevde att deras barn inte togs på allvar utan föräldrarna fick kämpa för att få hjälp och lägga ner mycket arbete själva. Flera förbättringar för socialtjänstens arbete föreslogs, främst nämndes att mer kunskap om hemmasittare och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behövs samt att deras samverkan med skolan behöver förbättras.

I denna studie är syftet att undersöka hur respondenter från olika verksamheter upplever ansvarsfördelning och samverkan kring elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som har en problematisk skolfrånvaro. Vidare undersöks vilka faktorer som orsakar skolfrånvaro samt hur skolorna konkret arbetar förebyggande för att elever inte ska bli frånvarande från skolan. I Sverige finns 5500 barn som inte går till skolan och som därmed inte når kunskapsmålen. Följden av en problematisk skolfrånvaro kan innebära psykisk ohälsa hos eleven, men även påverka elevens framtid negativt i form av marginalisering och utanförskap. Det empiriska materialet, som har analyserats genom en systemteoretisk ingång, har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med verksamma inom skola samt barn- och ungdomspsykiatrin. I resultatet framgår vikten av samverkan och tydliga rutiner kring ansvarsfördelning för att skolor och barn- och ungdomspsykiatrin ska ha möjlighet att arbeta förebyggande kring elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som har en problematisk skolfrånvaro. Resultatet lyfter att trygghet, delaktighet, struktur och relationer är avgörande för att elever ska vilja komma till skolan. Slutsatsen pekar på att det finns strukturella brister i det gemensamma ansvaret mellan skola, vårdinstanser och föräldrar kring barn och unga med en problematisk skolfrånvaro. Den visar även betydelsen av en omgivning eleven kan känna förtroende för. / The purpose of this study is to examine how professionals from different organisations experience collaboration and division of responsibilities when it comes to pupils with a neuropsychiatric disability who have a problematic school absence. Furthermore, the purpose is to examine what causes school absence and how the professionals describe their preventive work towards pupils with the above described difficulties. Sweden has 5500 children absent from school not fulfilling the educational knowledge requirements. A problematic school absence can cause mental illness during the school years but also marginalise the individual in the future. The empirical material has been collected via semi-structured interviews with professionals within school and psychiatric care for children and youth. The result has been analysed using systems theory. The result indicates the importance of collaboration between professions. To enable the preventive work of schools’ and the psychiatric care for children and youth, the need for a clear division of responsibilities is crucial. The result shows that pupils are more likely to be present in school if they feel safe and are given the opportunity to influence. Structure in the school environment and relations are also described as important. The conclusion indicates structural shortcomings in the responsibilities shared between schools, healthcare and parents regarding children with a neuropsychiatric disability who have a problematic school absence. It also shows the importance of creating a surrounding the pupil can trust.