Syftet med studien är att ta reda på vilka förutsättningar som krävs för en välfungerande resursfördelning kring särskilt stöd i fritidshem gällande elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF).   Forskningsfrågor:  ·       Hur arbetar olika verksamheter för att bedöma tilldelningen av särskilt stöd till elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på fritidshemmet?  ·       Hur kan skolans organisation och miljö utformas för att skapa anpassade förutsättningar för elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Studiens ansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med två lärare i fritidshem, två rektorer och en områdeschef. Resultatet visar att elever på fritidshem riskerar att inte får det stöd som flera av dem så väl behöver och som de har rätt till i enlighet med skollagen (SFS, 2010:800). Resultatet visar att fokus på förändringar genom olika former av extra anpassningar är av yttersta vikt för att skapa en välfungerande verksamhet. Majoriteten av verksamheterna ser lärmiljön som viktig för att främja elevernas kunskapsinhämtning. Vidare visar intervjuerna en blandad bild av om utbildning är väsentlig eller om fokus bör ligga på rätt person till rätt elev eftersom personkännedom är viktig. Studien visar att tilldelningen av resurser främst sker utifrån socioekonomiskt perspektiv och att det riktade stödet oftast uteblir till elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eftersom de inte har rätt till ett riktat stöd enligt kommunens riktlinjer.

Furtenbach Charlotte (2007). Problemelever eller skolutvecklare? Specialpedagogers tankar om framtiden för gymnasieskolans individuella program. (Problemstudents or schooldevelopers? Special needs educational teachers' thoughts about the future of upper secondary school's individual program.)Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Syftet med arbetet är att beskriva uppfattningarna hos specialpedagoger som arbetar inom gymnasieskolans individuella program, med fokus på programmets utvecklingsbehov för att bättre lyckas med sina uppdrag. Vidare vill jag koppla dessa uppfattningar till den nya regeringens intentioner för en ny gymnasieskola. Arbetet ger en litteraturöversikt över tidigare forskning och studier av det individuella programmet och gymnasieskolans förmåga att ta hand om elever i behov av särskilt stöd. Vidare går det igenom de direktiv som regeringen anvisat för en ny gymnasiereform, Gy-09. Genom intervjuer av specialpedagoger på det individuella programme i fem sydsvenska kommuner har jag tagit reda på vilka utvecklingsmöjlighter de sett för programmet och vad de tror att den nya gymnasiereformen kommer att ha för effekter på den elevgrupp som för närvarande studerar på det individuella programmet. I mitt arbete har jag funnit att det är nödvändigt med en samverkan mellan näringsliv, olika skolformer och andra utbildningsanordnare för att kvaliteten på det individuella programmet ska öka. Eleverna på det individuella programmet är hela skolans ansvar. Resultaten pekar också på att regeringen förefaller ha glömt bort den stora grupp som kräver andra lösningar än vad som ryms i de nya direktiven, bland andra elever med neuropsykiatriska funktionshinder.

Inkludering är ett begrepp vilket kan antyda individens gemenskap med andra människor, en gemenskap baserad på upplevd ömsesidighet och delaktighet. Inkluderad kan även antyda att någon eller något ingår i en kontext, exempelvis att eleven är en del av gruppen eller att momsen är inkluderad i priset. Beroende på i vilken kontext begreppet används blir betydelsen olika. Inom svensk skolverksamhet ska alla barn erbjudas bildning samt stimuleras till livslångt lärande. Pedagoger inom skolverksamheten ansvarar för barn samt ungas bildning och ytterst ansvarig är rektor för att så sker. Forskning visar att inkludering är komplext inom svensk skolverksamhet och komplexiteten är till viss del utifrån hur pedagoger upplever funktionsnedsättningar och dels utifrån hur prioriteringar görs av rektor. Prioriteringar om budget, utbildning och tid till diskussion mellan pedagoger påverkar utfallet av den inkluderande skolverksamheten. Syftet med denna studie var att öka förståelsen för en grupp pedagogers uppfattning om inkludering i syfte att skapa en djupare förståelse för en inkluderande skolverksamhet. För att uppnå syftet utformades forskningsfrågor om vilken betydelse en grupp pedagoger tillskriver begreppet inkludering och inkluderande verksamhet, hur pedagogerna förhåller sig till sitt uppdrag att arbeta inkluderande i sina olika roller samt vilken betydelse pedagogerna tillskriver de undervisningsstrategier de använder i den dagliga verksamheten. För att besvara studiens frågeställning genomfördes tre gruppintervjuer med pedagoger verksamma inom en inkluderande skolverksamhet. Vid två intervjutillfällen var respondenterna två till antalet och vid en var de tre. Intervjuerna genomfördes med frågor av en öppen karaktär. Resultatet har analyserats med hjälp av denna studies teoretiska ramverk med fokus på inkludering inom svensk skolverksamhet, vad som anses vara ett funktionshinder, en grupp pedagogers undervisningsstrategier i grupper med inkluderade elever samt en skolverksamhets lärande. Studiens resultat visar att rektor har en överhängande betydelse i hur skolverksamheten utformas och i hur en gemensam förståelse om en inkluderande skolverksamhet kan skapas. Dessutom visar resultatet att pedagogens och skolledningens uppfattning om mänskliga rättigheter samt förståelse för funktionsnedsättningar av varierande grad, kan påverka elevens lärande i en inkluderande skolverksamhet. Slutligen visar resultatet att skolledningen i sin tur påverkas av politiska beslut och statliga styrdokument i hur en inkluderande skolverksamhet kan utformas och utvecklas. / Inclusion is a term that can suggest the individual's community with other people, a community based on perceived reciprocity and participation. Included may also indicate that someone or something is included in a context, for example, that the student is included in the group or the VAT is included in the price. Depending on the context used, the meaning becomes different. In Swedish schools all children should be offered education and stimulated to lifelong learning. Educators and the school principal in schools are responsible for children as well as young people's education. Research shows that inclusion is a complex issue in Swedish school arenas, and the complexity is partly based on how educators experience disabilities and partly by how priorities are made by the principal. Priorities on budget, education and time for discussion between educators affect the outcome of the inclusive school activities. The purpose of this study was to increase understanding of a group of educators' perception of inclusion with a view to creating a deeper understanding of inclusive school activities. In order to achieve this purpose, research questions were formulated about the importance that a group of educators attributed to the concept of inclusion and inclusive activities, how educators relate to the commitment to work with inclusion in their different roles and the importance of that educators attribute to the teaching strategies they use in their daily activities. To answer the study's questiona, three group interviews were conducted with educators working in an inclusive school. At two of the interviews, with open questions, the respondents were two in number and at the third they were three. The data has been analysed using the theoretical framework of this study focusing on inclusion in Swedish school. The data deal with issues of what is considered a disability, the pedagogues´ teaching strategies in groups with students with disabilities as well as in terms of a school's organisational learning. The results of the study show that the principal has a crucial role in the design of the school activities in the creation of a common understanding of inclusive school activities. In addition, the result shows that the educator's and the school leadership's perception of human rights and of disabilities can affect to varying degrees student learning in inclusive school activities. Finally, the result shows that the school leadership in turn is influenced by political decisions and policy documents in how an inclusive school activity can be designed and implemented.

<p><strong><em>Bakgrund</em></strong>Bakgrunden till uppsatsen är att vi vill lyfta fram möjligheterna för barn med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola. För en pedagog som har elever i verksamheten med dessa svårigheter skapas det dagligen problematiska situationer som påverkas av tid, material, ekonomi och acceptansen från klassen och skolan. Utöver detta vill vi lyfta fram möjligheterna som finns, vill vi utvecklas inom området och få en ökad förståelse för barn med diagnos, för att på bästa sätt kunna ge dessa barn en fullständig skolgång. Vår förhoppning är att kunna inkludera alla elever i den gemensamma skolan. Vi vill ta reda på om och hur det arbetas med att inkludera eleverna med dessa neuropsykiatriska diagnoser i verksamheten.</p><p> </p><p>Syftet är att ta reda på vilket stöd det finns för elever med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola.</p><p> </p><p>Våra frågeställningar är:</p><p>1. På vilket sätt stödjer pedagoger elever med neuropsykiatriska diagnoser i skolår 1-3?</p><p>2.Vilka hinder eller svårigheter finns det för pedagoger att ge det stöd elever med neuropsykiatriska diagnoser behöver?</p><p> </p><p><strong><em>Metod</em></strong>Vi har valt att intervjua fyra pedagoger och två föräldrar, för att få djupare infallsvinklar och förståelse för hur de samspelar med dessa barn. Vi anser att svaren skulle bli djupare och mer ingående om vi använde oss av intervjuer istället för enkäter. Enkätsvar skulle inte ge lika mycket utrymme för tolkning som påverkar validiteten, därför anser vi att intervjuer är det som ger det rimligaste resultaten, då vi ville göra en kvalitativ undersökning.</p><p> </p><p><strong><em>Resultat</em></strong>I undersökningen har vi kommit fram till att det inte verkar finnas några större svårigheter som gör att dessa elever med neuropsykiatriska diagnoser inte skulle kunna gå i en vanlig klass. Det som kan bli ett problem är att eleverna växer ifrån varandra när de kommer upp i årskurserna, olikheterna blir då mer påtagliga för denna elev och för resten av eleverna i klassen.  Det var ingen av våra intervjupersoner som tyckte att deras barngrupp inte fungerat, utan eleverna accepterat och respekterat varandra väl. Föräldrarna tyckte klasskamraterna var mycket förstående mot deras barn och de har aldrig mött några större bekymmer från dem.  Det finns många hjälpmedel att få del av, både för föräldrar och pedagoger. Ett av de största hjälpmedlen är habiliteringen som finns som stöd för både skolan och hemmet.<strong> </strong></p>

BakgrundBakgrunden till uppsatsen är att vi vill lyfta fram möjligheterna för barn med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola. För en pedagog som har elever i verksamheten med dessa svårigheter skapas det dagligen problematiska situationer som påverkas av tid, material, ekonomi och acceptansen från klassen och skolan. Utöver detta vill vi lyfta fram möjligheterna som finns, vill vi utvecklas inom området och få en ökad förståelse för barn med diagnos, för att på bästa sätt kunna ge dessa barn en fullständig skolgång. Vår förhoppning är att kunna inkludera alla elever i den gemensamma skolan. Vi vill ta reda på om och hur det arbetas med att inkludera eleverna med dessa neuropsykiatriska diagnoser i verksamheten.   Syftet är att ta reda på vilket stöd det finns för elever med ADHD och Aspergers syndrom att gå i en vanlig skola.   Våra frågeställningar är: 1. På vilket sätt stödjer pedagoger elever med neuropsykiatriska diagnoser i skolår 1-3? 2.Vilka hinder eller svårigheter finns det för pedagoger att ge det stöd elever med neuropsykiatriska diagnoser behöver?   MetodVi har valt att intervjua fyra pedagoger och två föräldrar, för att få djupare infallsvinklar och förståelse för hur de samspelar med dessa barn. Vi anser att svaren skulle bli djupare och mer ingående om vi använde oss av intervjuer istället för enkäter. Enkätsvar skulle inte ge lika mycket utrymme för tolkning som påverkar validiteten, därför anser vi att intervjuer är det som ger det rimligaste resultaten, då vi ville göra en kvalitativ undersökning.   ResultatI undersökningen har vi kommit fram till att det inte verkar finnas några större svårigheter som gör att dessa elever med neuropsykiatriska diagnoser inte skulle kunna gå i en vanlig klass. Det som kan bli ett problem är att eleverna växer ifrån varandra när de kommer upp i årskurserna, olikheterna blir då mer påtagliga för denna elev och för resten av eleverna i klassen.  Det var ingen av våra intervjupersoner som tyckte att deras barngrupp inte fungerat, utan eleverna accepterat och respekterat varandra väl. Föräldrarna tyckte klasskamraterna var mycket förstående mot deras barn och de har aldrig mött några större bekymmer från dem.  Det finns många hjälpmedel att få del av, både för föräldrar och pedagoger. Ett av de största hjälpmedlen är habiliteringen som finns som stöd för både skolan och hemmet.

Inkludering av elever med funktionshinder kan ses som ett samspel mellan den inkluderade, pedagogen och klasskamraterna. Klasskamraternas upplevelser av inkluderingen kan menas ha getts en underordnad betydelse i den tidigare forskningen. I denna uppsats läggs fokus på klasskamraternas syn på hur inkluderingen påverkat såväl deras egen som den inkluderades skolgång. De förmedlar sin bild av inkluderingen kan förbättras och även hur denna förmedlar förståelse för varandras individuella förutsättningar och begränsningar i vardagen.

The following essay is an informative such, with the focus of the collaboration between social resources, in the life of teenagers diagnosed with ADHD. Keeping the child’s best interest at heart, I analyzed how these collaborations are structured today. Thereafter I continued to investigate how one could channel the resources towards the non-normative issues of the diagnoses and if there are any possibilities to reinforce this work to prevent this kind of behaviour before it escalates into a criminal living. Through semi-structured interviews with the separate initiatives available for these youths, I could then analyze how these resources can merge towards a more long-term solution based on a social safety net.  While doing this I emanated foremost from the theory of Aaron Antonovsky, which is Sense of coherence. I also used the more psychological attachment theory in order to get a more unitary view of the teenager.

Den här studien tar sin utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har till syfte att undersöka om och i så fall hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder upplevt att skolan har förstärkt känslan av utanförskap och stigma. Detta görs med en narrativ metod där elva svenska självbiografiska berättelser författade av personer med ett neuropsykiatriska funktionshinder tematiserats utifrån fyra teman; mobbingens funktion för att vidmakthålla skolnormen, skolprestationer som resultat av skolstrukturer, utanförskap, och strategier för anpassning. Dessa teman har sedan analyserats utifrån Erving Goffmans teori om stigmatiseringsprocessen och Howard S. Beckers stämplingsteori. Studien kommer fram till att lärare och övrig skolpersonal har ett stort ansvar för vilka normer som förmedlas och upprätthålls på en skola. Utifrån sin maktposition är de också aktörer för utpekande och sanktionering av regelförbrytare och kan på så vis bidra till att elever med neuropsykiatriska funktionshinder känner sig stigmatiserade och hamnar i utanförskap.

Den här studien tar sin utgångspunkt ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har till syfte att undersöka om och i så fall hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder upplevt att skolan har förstärkt känslan av utanförskap och stigma. Detta görs med en narrativ metod där elva svenska självbiografiska berättelser författade av personer med ett neuropsykiatriska funktionshinder tematiserats utifrån fyra teman; mobbingens funktion för att vidmakthålla skolnormen, skolprestationer som resultat avskolstrukturer, utanförskap, och strategier för anpassning.Dessa teman har sedan analyserats utifrån Erving Goffmans teori om stigmatiseringsprocessen och Howard S. Beckers stämplingsteori. Studien kommer fram till att lärare och övrig skolpersonal har ett stort ansvar för vilka normer som förmedlas och upprätthålls på en skola. Utifrån sin maktposition är de också aktörer för utpekande och sanktionering av regelförbrytare och kan på så vis bidra till att elever med neuropsykiatriska funktionshinder känner sig stigmatiserade och hamnar i utanförskap.

Syftet med följande arbete är att få en bild av hur fritidspedagoger och biträdande rektorer ser på möjligheten för barn med neuropsykiatriska funktionshinder att få stöd under sin vistelse på fritidshem.MetodMed den kvalitativa metoden ostrukturerade intervjuer, har jag samtalat med fritidspedagoger och biträdande rektorer om vilket stöd barn med neuropsykiatriska funktionshinder får på fritidshemmet samt vem som identifierar barn i behov av särskilt stöd.ResultatEn sammanfattning av resultatet visar att rollosäkra fritidspedagoger med bristande kunskaper är ansvariga för att identifiera de barn och det stödbehov som finns. Detta behov kommuniceras till den biträdande rektorn, som inom de organisatoriska och ekonomiska ramarna, beslutar om eventuellt stöd till barnet och handledning till fritidspedagogen. Nyckelord: Barn i behov av särskilt stöd, fritidshem, neuropsykiatriska funktionshinder / The aim with this essay is to get the wiew of how schoolage childcarepedagogues and assistant headmasters see the possibility for support to children with neuropsychiatric disabilities during their stay in schoolage childcare. With the qualitative method of unstructured interviews I have had conversations with schoolage childcarepedagogues and assistant headmasters about what kind of support children with neuropsychiatric disabilities recieve at the schoolage childcare and the responsibility of identifying children who need special support. ResultA summary of the result reveald that roleunsecure schoolage childcarepedagogues with little or no knowledge are responsible for identifying the children who need support and what kind of support the need. The pedagogues then communicate this to thier assistant headmasters who then makes the decision whether or not to support the child and the pedagogue. The decision has to be made according to the organisatoric and economical frames within the system.