Inskrivningsprocessen av lagfart/tinglysing är en del av vad inskrivningsmyndigheterna arbetar med i Sverige och Norge. Lagfart/tinglysing finns till för att visa vem/vilka som är rättslig(a) ägare till en fastighet. Vilket är väldigt viktigt för att hålla koll vem som är ansvarig för fastigheten. Att ha en inskrivningsprocess som är säker, effektiv och som har en låg kostnad är viktigt för att ha fungerande system för både köpare, säljare, företag och myndigheter. Syftet med studien är att undersöka skillnaden mellan Sveriges och Norges inskrivningsprocess vid lagfart/tinglysings ansökan. Men även att jämföra fördelar och nackdelar med processen. De krav som krävs för att bevilja lagfart undersökts också för att den ska bli rättssäker eller om det finns behov att förändra dessa. Studien undersöker även om det går att effektivisera inskrivningsprocessen samt hur det skulle påverka rättssäkerheten. För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ metod använts. Metoden utgörs av en enkätundersökning, intervjuer och en jämförelse. I jämförelsen har information från litteraturen inhämtats, medan intervjuer och enkäter har genomförts med sakkunniga i respektive land. Resultatet av studien visar att mer digitalisering av inskrivningsprocessen skulle innebära säkrare och effektivare inskrivningsprocess av lagfarter/tinglysingar för fastigheter. Studien visar även att lagändringar är det som behöver ändras för att möjliggöra mer digitalisering. Lagstiftningarna i bägge länder bygger på föråldrade lagar när det inte fanns elektroniska alternativ. / The registration process of lagfart/tinglysing is part of what the registration authorities working with in Sweden and Norway. Lagfart/tinglysing is available to show who/which is the legal owner of a property. Which is very important to keep track of who is responsible for the property. Having an enrollment process that is secure, efficient and has a low cost is important for having a functioning system for both buyers, sellers, companies and authorities. The purpose of the study is to investigate the difference between Sweden's and Norway's enrollment process in lagfart/tinglysings. But also, to compare the advantages and disadvantages of the process. The requirements required to grant lagfart/tinglysing have also been examined for it to be legally secure or if there is a need to change these. The study also examines whether it is possible to streamline the enrollment process and how it would affect legal certainty. A qualitative method has been used to answer the questions. The method consists of a survey, interviews and a comparison. In the comparison, information from the literature has been obtained, while interviews and questionnaires have been conducted with experts in each country. The results of the study show that more digitization of the registration process would mean a safer and more efficient registration process of legal deeds / registrations for properties. The study also shows that changes in the law are what need to be changed to enable more digitization. Legislation in both countries is based on outdated laws when there were no electronic alternatives.

Genom tiderna har den fysiska planeringen i Sverige gått från en spontant framvuxenbystruktur till att bli alltmer strukturerad genom fysisk planering. Vem som har bestämt hurdet ska planeras har skiftat från kungen till stat till numera kommunerna. Kommunerna styrs av folkvalda politiker enligt den representativa demokratimodellen. Det här kandidatarbetet undersöker hur fyra nordiska länder möjliggör medborgardeltagande i den fysiska planeringen samt hur de olika ländernas planeringssystem är uppbyggt från statlig planeringsnivå, översiktlig planeringsnivå till detaljerad planeringsnivå. Genomförandet av undersökningen gjordes genom en fallstudie av Sverige, Danmark, Norge och Finland. Utifrån kunskapsöversikten om medborgardeltagande i planeringssystemen utarbetades ett teoretiskt ramverk bestående av tre trappmodeller för medborgardeltagande, som gav vägledning till hur de olika länderna ser på medborgarrollen i den fysiska planeringen. Empirin omfattades av respektive lands medborgardeltagande i den översiktliga samt detaljerade planeringen, och analyserades genom en jämförelsestudie. Slutsatsen visar att det inte finns några större skillnader i hur medborgarrollen påverkas utifrån olika planinstrument. Ytterligare visar slutsatsen att det finns utrymme för att öka medborgardeltagande och inflytande ifall det är det idealet som är önskvärt. För att öka deltagandet finns det både utrymme i lagstiftning att ta inspiration från Sveriges grannländer och ett antal verktyg och modeller för att från kommunen på eget initiativ öka deltagande och inflytande. Därmed bedöms studien bidra till att fylla en del av kunskapsluckan för hur Sverige i sin fysiska planering inkluderar medborgarna.

Abstrakt ”Bör barnkonventionen bli lag i Sverige? – En komparativrätts-lig studie on barnets rättigheter genom barnkonventionen i Sverige & Norge” Uppsatsen diskuterar med en komparativrättslig metodik implementeringen och inkorporering av barnkonventionen i Sverige och Norge. I tre steg ämnar uppsatsen att undersöka huruvida barnkonventionen bör implementeras till fullo och göras till svensk lag på samma sätt som Norge har valt att göra.Uppsatsen fokuserar på FN:s barnrättkommittés yttranden kring hur länderna sköter sina åtaganden gentemot konventionen och en jämförelse har gjorts som visar att kommittén generellt sett verkar ge Sverige mer grundläggande kritik vilket indikerar att kommittén anser sig ha större och allvarligare kritik kring Sveriges tillgodoseende av barns rättigheter än kring Norges.Uppsatsen tar också upp domstolsprocessen kring vårdnadstvister där barnet ofta riskerar att hamna i kläm. En jämförelse mellan vårdnadstvister i Sverige och Norge visar att det är väldigt små skillnader mellan ländernas olika problemområden som utgör skillnader i barns rättigheter som direkt kan härledas till det faktum att Norge har inkorporerat barnkonventionen till fullo medans Sverige inte har gjort det.Vidare har uppsatsen gett en inblick i den svenska debatten kring för- och nackdelar med en inkorporering av barnkonventionen i svensk lag och har kommit fram till att en inkorporering överlag bör ge positiva effekter för barns rättigheter. / Abstract ”Should the convention on the rights of the child be fully implemented into Swedish law? – a juridical essay on the right of the child through the child rights convention in Sweden and Norway.” This essay discusses in a comparative way the implementation of the convention on the rights of the child in Sweden and Norway. In three steps the comparison has lead the essay to a conclusion on whether Sweden should incorporate the conventions fully or not.The essay focuses on the UN child rights committee ”concluding observation report” on how the countries are managing the rights of the child through the convention. A comparison has been made and it has shown that the committee to some extent is giving more basic recommendations and serious criticism to Sweden. This may lead to a discussion about whether the committee have bigger and more serious concerns about some areas of the Swedish work with the convention rather than the ones in Norway.The essay also brings up the legal process of custody battles where the child is often neglected to some extent and a comparison has been made that shows that there are really very little differences that can be connected to the fact that Norway has a fully implemented child rights convention when Sweden has not.Further on the essay gives an insight into the Swedish debate on pros and cons for an incorporation and comes to the overall conclusion that an incorporation would have a positive outcome on the rights of the child in Sweden.

The dissertation analyses changes in the role of editors-in-chief in ten leading Norwegian and Swedish media houses – today owned by either Bonnier or Schibsted – in light of the potential tensions between journalistic ideals and market demands. This duality is studied over a period of 30 years, from 1985 to 2015. The most defining changes in the structural framework under which editors-in-chief work are the ongoing technological revolution, the transformation from an analogue into a digital society, and structural, economic changes related to this development. Methodologically, the study builds on data from qualitative in-depth interviews, mainly with 33 past and present editors-in-chief. It also contains a study of how the role of editors-in-chief has been reported and discussed in the magazines of two media branch organisations. The changing role of editors-in-chief is analysed within an institutional perspective. The main empirical results are as follows: (1) Owners and company management have considered the recruitment of editors-in-chief to be highly important throughout the period, and they have used their influence actively. Internal recruitment processes are a standard procedure. Very few of those chosen are women; men recruit other men. The last decade shows a recruitment process becoming more centralized and professionalized. (2) Most editors-in-chief represented in the study have a background in the newsroom. This has traditionally been the main qualification. (3) Regular meetings have structured most of the working hours for editors-in-chief. From an institutional perspective, meetings have played a norm-setting and ritualised role. During the last decade, some of those meetings have included not only journalists but also employees from other departments. (4) Those respondents who were active during the last period investigated perceive the increased speed of work on a daily basis and the more complex editorial role as the main changes and challenges. (5) Many of the respondents are so-called ‘silent’ editors. Due to a lack of time, they do not write much in their own papers. Lately, this has changed to some extent, especially among Swedish editors. This finding is one of the major differences between Norwegian and Swedish editors-in-chief. (6) Editors are still responsible for journalistic content, but demands on the part of commercial management have gradually become more important, and strategic decisions have become more centralized. The metaphor about the need to balance the demands of the ‘Marketplace and Cathedral’ has been replaced by the metaphor ‘We are all in the same boat’. The journalistic institution is under pressure. (7) Despite the immense technological and economic changes in the business and in the structural framework, there is also stability in the role due to the robust nature of journalism as an institution. The role of editor-in-chief is complex, and during the last 30 years, it has become even more so. The structural conditions have affected the role in various ways. While the basic tasks of editors-in-chief remain rooted in editorial work, downsizing and market demands have simultaneously undermined the autonomy and power of editors-in-chief, especially in relation to central media group management.

No description available.

Ämnesområdet avhandlar svenskt, finskt, danskt och norskt bistånd (säkerhetsfrämjande stöd) till de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen under perioden 1991-2001. Undersökningen omfattar främst den säkerhetspolitiska målsättning som respektive nordiskt land har haft för sitt stöd till respektive baltiskt land under 1991-2001. Syftet är att  analysera de fyra nordiska ländernas individuella säkerhetspolitiska  målsättningar och därigenom se om de fyra nordiska aktörerna verkligen är så koordinerade i sitt stöd som de övergripande målsättningarna kan ge sken av? Uppträder de fyra nordiska länderna som den koordinerade aktör som man ibland kan få uppfattningen av? Eller är det så att de i verkligheten agerar som fyra separata aktörer? Som modell för att analysera det nordiska ländernas stöd har det vidare säkerhetsbegreppet för staten använts. / The purpose of this essay came out of a study of the Nordic Countries’ security-policy goals for their individual support programmes towards Estonia, Latvia and Lithuania, between the years of 1991-2001. It is easy to believe that the four Nordic Countries are acting in a co-ordinated way in their aims to support the Baltic States. That belief arises from the fairly similar overall security-policy aims connecting their support towards the Baltic States. There are also several other areas in which the Nordic Countries are known to co-operate, for example, the Nordic Council of Ministers, where the Nordic Countries co-ordinate their policies. Therefore I felt the need to analyse if there was a possibility, that they were acting as one co-ordinated actor or if they actually were four separate actors. The reason for the chosen period of time is that it is pointless to analyse the support when the Baltic States were under Russian rule. The liberation from Russia came in 1991 for the Baltic States. And since the Russian withdrawal from the Baltic States the window was suddenly set wide open for support to the newly independent states. The end date 2001 is chosen because of the need to verify the different projects in that period and I don’t intend to study future events in this essay.  The disposition of this essay is as follows: I have extracted the necessary information from each Nordic Country’s security-policy for the support towards the Baltic States and then compared it to six different themes. The themes are connected in a model, which describes the wider security concept for the nation state. The comparison is made so as to see how the Nordic Countries differ in this concept and between the six different themes. Each chapter is connected to one theme and ends with a summary and conclusions. All these conclusions and parts of the summary are then analysed in the final chapter, where all themes are compared over the stated period of time and conclusions are drawn according to the questions posed in the essay. There were a number of conclusions made in the last chapter that show the following. For a start, I would like to comment on the specific programmes made by the Nordic Countries. They differ in length, layout and if they handle one specific Baltic State or all three together. Sweden, Denmark and Norway have gone towards individual programmes for each Baltic State, but Finland holds onto a common programme for all three Baltic States. Another thing is that Finland strongly supports mainly one Baltic State, namely Estonia. That priority is not so evident among the other Nordic Countries. On the financial side, Norway provides 1/5 of the Swedish and Danish and ½ of the Finish contributions. But the strongest proof of the discrepancy between the Nordic Countries can be seen in the analysis of the different themes. One example of many is Sweden’s recently started export of war material for three reduced brigades. No other Nordic Country has that policy and support. The Finns are reducing their support to the Baltic States and terminate this in 2005. My conclusion is that when you closely analyse the Nordic Countries’ support towards The Baltic States, it is evident that they are acting as four separate players even if they seem co-ordinated in their overall aims. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Avhandlingen syftar till att jämföra och förstå variationen av historiebruk i samband med minnesfiranden av heliga Birgitta i Sverige och hellig Olav i Norge med fokus på olika aktörers motiv, resurser, budskap och identitetsskapande processer i en tid av modernisering och sekularisering. Under den katolska medeltiden var helgonfiranden vanliga, men de förbjöds i samband med reformationen. I slutet av 1800-talet, samtidigt med omvandligen av de båda länderna till moderna industri-samhällen, väcktes återigen intresset för dessa helgonfiranden. Det var bland annat liberala rörelser som brukade helgonen för att förankra de förändringsprocesser, som man ville göra, i historien. Heliga Birgitta användes i Sverige av kvinnorörelsen som en medeltida förebild i kampen för ökat inflytande i samhälle. Hellig Olav blev under samma tid i Norge en symbol för nationell självständighet i kampen för upplösning av unionen med Sverige. För den katolska kyrkan, som under 1800-talet åter fick verka i de båda protestantiska länderna, blev bruken av heliga Birgitta och hellig Olav en historisk länk till medeltidens kyrka och för att därigenom legitimera sin verksamhet, medan de lutherska kyrkorna tog avstånd från dessa firanden. I avhandlingen följs utvecklingen av dessa minnesfiranden i relation till samhällsförändringarna. På 1920-talet väcktes även de lutherska kyrkornas och det offentliga samhällets intresse för Birgitta- och Olavjubileer. Genom det ekumeniska genombrottet på 1970-talet och kyrkornas ökade engagemang i sociala och kulturella frågor efter Andra Vatikankonciliet blev jubileerna arenor då den ekumeniska gemenskapen och kulturella öppenheten synliggjordes vilket bidrog till att bredda intresset för dessa firanden. Detta förstärktes i tiden kring sekelskiftet 2000 samtidigt som engagemanget från det offent-liga samhället och kommersiella aktörer ökade. Författaren ser utvecklingen av dessa jubileer som uttryck för olika identitetsprocesser. Hellig Olavs roll som en nationell symbol har varit mycket tydlig medan heliga Birgitta framför allt symboli-serat Sveriges internationella roll. Orter som varit viktiga i helgonberättelserna har brukat helgontradi-tionerna i lokala identitetsprocesser vilket allt mer betonats genom turismens ökade betydelse. Jubile-erna har även öppnat för individuella identitetsprocesser med helgonen som religiösa förebilder. För kvinnorörelser har heliga Birgitta genomgående under åren framförts som en viktig förebild. I avhandlingen diskuteras även hur det ökade intresset för firanden av heliga Birgitta och hellig Olav förhåller sig till teorin om den ökade sekulariseringen i det moderna samhället. Med stöd av religionssociologisk forskning diskuteras detta samband. En religiös pluralism kan öka det religiösa utbudet och därmed även ”konsumtionen” av religion. Många kombinerar även det moderna samhällets rationalitet med irrationella föreställningar och upplevelser. / The aim of this thesis is to compare and understand the variations in the use of history in connection with the commemorations of S. Bridget and S. Olav while focussing on different participants’ motives, assets, messages and identity construction processes in an era of modernization and secularization. During the Catholic Middle Ages, celebrations of saints were common, but after the Reformation they were forbidden. At the end of the 19th century, parallel to the development of modern industrial societies in Sweden and Norway, a new interest in celebrating the national saints was aroused. It was mostly the liberal movements who made use of the saints in order to establish the changes they wanted to do in the past. S. Bridget was used by the women´s-rights movements as a role model from the middle ages in the struggle for more influence in society. In Norway, S. Olav was held up as a symbol for national independence in the struggle for the dissolution of the union with Sweden. For the Catho-lic Church, which was re-established in both countries in the 19th century, their use of S. Bridget and S. Olav became a historical link to the medieval church and as a means to authorize their activities. On the other hand, the Lutheran churches repudiated these celebrations of saints. This thesis follows the development of the commemorations in relation to the changes in the socie-ties. In the 1920s the Lutheran churches and the public bodies became interested and involved in cele-brating S. Bridget and S. Olav. After the radical change of the ecumenical climate in the 1970s and a stronger ecclesiastical engagement in the social and cultural life after the Second Ecumenical Council of the Vatican, the commemorations became arenas where the ecumenical fellowship and cultural openness were visible. These events also promoted a growing general interest in these celebrations. This was strengthened around the year 2000 and at the same time the engagement from the public bodies and commercial players increased. The author describes the development of these commemorations as expressions of different identity construction processes. S. Olav became a national symbol while S.Bridget became primarily a symbol for Sweden in the international community. Places with important roles in the stories about the saints have used the traditions in local identity processes. This has been increasingly emphasised because of the growing importance of tourism. The celebrations have also opened the possibility for individual identity processes with the saints as important models. For women´s-rights movements S. Bridget has been used as a strong ideal. The thesis also discusses how the growing interest for commemorating S. Bridget and S. Olav is linked to the theory of secularization of modern society. This connection is discussed in relation to research in the sociology of religion. Religious pluralism can increase the religious supply and thereby also the “consumption” of religion and many people seems to combine the rationality of the modern society with irrational ideas and experiences without difficulties.

Bakgrunn og hensikt: Studien setter fokus på miljørettet helseverns tilsynsrolle rettet mot psykososiale forhold i norske asylmottak med langtidsopphold. Hensikten var å belyse hvordan de profesjonelle tilsynsutøvere i kommunene ser på dagens tilsynspraksis og i hvilken grad de mener at den er i tråd med lovgivningens intensjoner. Studien søker dessuten å avdekke om tilgjengelige ressurser, lovverk, veiledere og rammebetingelser er tilstrekkelige, og hvilken betydning dette har for kvaliteten på tilsynet. Metode: Tversnittsstudie med strukturerte telefonintervjuer av 82 personer motsvarende 48,8% avdet mulige antallet fagpersoner fra norske kommuner, basert på et spørreskjema med 28 spørsmål med oppsatte svaralternativer og to åpne spørsmål. Data ble analysert med deskriptiv statistikk ogkvalitativ innholdsanalyse. Resultater: Ansatte som driver tilsyn etter forskrift for Miljørettet helsevern i dag opplever at de i for stor grad utøver et skjønnsbasert tilsyn, og etterlyser bedre retningslinjer og tydeligere krav i lover og veiledere. Videre etterlyses mer kunnskap direkte rettet mot psykososiale forhold i mottak, kurs og opplæring og bedre rammer for å kunne gjennomføre et forsvarlig tilsyn. Tettere og mer tverrfaglig samarbeid med helsefaglig personell og UDI, samt interkommunal organisering, sees på som en styrke for å bedre kvaliteten på tilsynene. Konklusjon: Dårlige boforhold (enkel standard), lang oppholdstid og lediggang/passifisering synes å være de største utfordringene for det psykososiale miljøet i mottakene. De viktigste tiltakene for å bedre kvaliteten på tilsynet synes å være økt kunnskap på feltet spesielt rettet inn mot psykososialeforhold, tydeligere krav og retningslinjer i lover og forskrift, og større grad av samarbeid på tvers avfagområder for å imøtekomme behovene til en utsatt gruppe mennesker/beboere i mottak. / Background and objectives: This study focuses on the supervision of environmental andpsychosocial conditions in Norwegian accommodation centers for asylum seekers with long-term residence. We aimed to examine how professionals from the communities view current practice andto what extent they consider it compliant with legislative intentions. We further aimed to explore the sufficiency of available resources, guidelines, and conditions, and to determine their effect on the quality of the supervision. Methods: This cross-sectional study used structured telephone interviews with 82 persons, a number that corresponds to 48.8% of the total number of professionals in Norwegian communities, based ona questionnaire comprising 28 closed and 2 open questions. Data was analyzed using descriptive statistics and qualitative content analysis. Results: Employees who currently oversee regulations for environmental health reported too muchdiscretion-based supervision. They called for better policies and clearer requirements in laws an dsupervisors, respectively. Furthermore they announced more knowledge directly aimed at psychosocial factors in reception, and more focus from central government on courses and trainingand better facilities to carry out a proper inspection. Respondents viewed closer and more interdisciplinary collaboration with health professionals and immigration authorities, as well as intermunicipal organizations, as a force for improving the quality of inspections. Conclusions: Evidence suggests that poor housing conditions, long-term residence, andidleness/pacification comprise the largest challenges for the psychosocial environment in asylum centers. The most important measures for improving the quality of supervision likely requireincreased knowledge in the field, especially regarding psychosocial factors; clearer requirements;legal and regulatory guidelines; and greater cross-discipline collaboration to fulfill the needs of a vulnerable group of people/residents in reception / <p>ISBN 978-91-982282-9-8</p>

Denne oppgaven omhandler kunstsjangeren Outsider Art i norsk kontekst, med særlig fokus på kunsten som ble laget av elevene ved skolen på den nord-norske sentralinstitusjonen Trastad Gård. Skolen og kunstnerne blir stilt opp mot rådende teorier innenfor sjangeren for å få svar på spørsmålet: Kan kunsten fra Trastad Gård defineres som Outsider Art? / This paper deals with the art genre Outsider Art in a Norwegian context, with particular focus on the art that was created by students at the school at Trastad Gård (Trastad Gård was the main Northern Norwegian institution for people with mental disabilities). The school and the artists are examined against the prevailing theories in the genre to answer the question: Can art from Trastad Gård be defined as Outsider Art?

Trettiofem mil från den svenska gränsen börjar havsgränsen genom Barents hav mellan Ryssland och Norge. Under kalla kriget var denna gräns en skiljelinje mellan öst och väst. En ökad arktisk klimatpåverkan och smältande havsisar leder till nya ekonomiskt värdefulla fyndigheter i området. Detta frigör nya havsområden för de arktiska länderna att exploatera. Ekonomiska intressen leder till ökad militär verksamhet.   Studien belyser det säkerhetspolitiska läget i Barents hav mellan de två största aktörerna i området, Norge och Ryssland. Ländernas olika förhållningssätt och ageranden i Barentsområdet beskrivs i ländernas arktiska strategier och utrikespolitiska linjer, som i studien jämförs med en kvalitativ textanalys. Utifrån detta görs en styrkeanalys av ländernas marina enheter. Syftet med studien är att belysa eventuella likheter och olikheter i ländernas strategier, samt att jämföra ländernas marina medel kopplat till respektive strategi. Detta för att undersöka om syftet med de marina medlen följer den uttalade politik som förs.  Resultatet visar att det finns många olikheter, men även många likheter mellan de två ländernas strategier. Likheterna framträder till största del i den civila och ekonomiska strategin och olikheterna främst i den militära. Enligt studien ligger tyngdpunkten i den norska marinen i fartyg av mindre storlek, trots marinens procentuellt sätt stora andel oceangående fartyg. Den ryska marinens tyngdpunkt ligger i ubåtsförmågan och främst i den strategiska. Utöver detta visar studien att de använda marina medlen enbart till viss del följer den politik som förs och att detta skulle kunna leda till konsekvenser för det politiska projektets genomförande.