Bakgrund: God kommunikation och information är en förutsättning för patientdelaktighet. Det är av stor betydelse för patienter att vården byggs på en relation, där de känner sig värdefulla och bekräftade av sjuksköterskan. När patienter inte ges möjlighet att delta, kan det leda till att de känner bristande förtroende samt att de inte upplever sig respekterade. Problem: Patienter upplever att det inte alltid skapas förutsättningar för dem att delta i vård och behandling. De upplever sig nonchalerade och ignorerade när sjuksköterskan använder sin makt och kontroll. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patientdelaktighet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tio vårdvetenskapliga artiklar valdes ut till analys enligt Evans. Resultat: Sjuksköterskor strävar efter att tillämpa patientdelaktighet, de beskriver även betydelsen av kommunikation, information samt relationen mellan patienten och sjuksköterskan. Vidare har de identifierat omständigheter som begränsar dem att skapa förutsättningar för patientdelaktighet. Slutsats: Patientdelaktighet är något som lätt kan tas förgivet av sjuksköterskor, och något som de tror att de tillämpar. Genom att lyfta fram sjuksköterskors erfarenheter kan Hälso- och sjukvården förhoppningsvis skapa bättre förutsättningar för yrkesverksamma samt framtida sjuksköterskor att tillämpa patientdelaktighet. / Background: Good communication and information is a prerequisite for patient participation. It´s important for patients that health care is built on a relationship where they feel valued and confirmed by the nurse. When patients are not given the opportunity to participate, it can lead to that they feel a lack of trust and they do not feel respected. Problem: Patients experience that there are not always conditions created for them to participate in their care. They feel neglected and ignored when the nurses uses their power and control. Objective/Aim: To describe nurses experience of patient participation. Method: A literature review with qualitative approach. Ten nursing science research articles were selected for analysis according to Evans. Results: Nurses strive to promote patient participation, they have also seen the importance of communication, information and the relationship between the patient and the nurse. Furthermore, they have identified circumstances that they feel are limitations to create conditions for patient participation. Conclusion: Patient participation is something that can easily be taken for granted by nurses, and something that they believe that they apply. By illustrating nurses experience can Health care hopefully create better conditions for professional and future nurses to apply patient participation.

Bakgrund: Patienter med bakomliggande substansberoende är en av alla patientkategorier som sjuksköterskor inom den somatiska vården får möta. Patienter med bakomliggande substansberoende upplevde ofta fördomar, förutfattade meningar och ett föråldrat synsätt gentemot substansberoendet och dem själva som individer i deras möte med sjuksköterskor. Tidigare forskning visade att patienter med bakomliggande substansberoende kände att de var stigmatiserade samt att dem fått ett dåligt bemötande när dem sökt vård. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med bakomliggande substansberoende inom den somatiska vården. Metod: Studien var en beskrivande litteraturstudie. Sökningen av artiklar gjordes i databasen PubMed. Resultatet inkluderades av tio vetenskapliga artiklar som hade både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Huvudresultat: Resultatet visade att sjuksköterskor påverkades på ett antal negativa sätt i sina interaktioner med substansberoende patienter såsom hot, våld, misstro, frustrationer samt ökad arbetsbelastning. Den bakomliggande sjukdomsbilden var komplicerad hos dessa patienter och resultatet visade på en stor kunskapsbrist vad gällde att vårda patienter med substansberoende men samtidigt efterlyste sjuksköterskor mer utbildning och kunskap inom området substansberoende. Slutsats: Studiens resultat visade att sjuksköterskor upplevde hot, våld, misstro, frustration och ökad arbetsbelastning när de vårdade patienter med bakomliggande substansberoende. Sjuksköterskor saknade också kunskap för att i bästa mån kunna förse en god omvårdnad men samtidigt har en efterfrågan från sjuksköterskor gällande mer kunskap och vidareutbildning inom området substansberoende konstaterats.

Bakgrund: Sverige blir alltmer mångkulturellt, vilket präglar hälso- och sjukvården idag. Sjuksköterskans profession handlar om att ge en god omvårdnad till alla och sjuksköterskan förväntas inneha en allt större kulturkompetens. Trots detta visar studier på att det finns brister i kommunikation och bemötande i den transkulturella omvårdnaden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelser av den transkulturella vårdrelationen. Metod: En litteraturstudie där materialet från tio kvalitativa studier användes. Resultat: Resultatet presenteras i form av tre teman och fem subteman: Hinder för att utföra en god omvårdnad med subteman språksvårigheter, känslor och dramatik och organisatoriska faktorer, Närstående - en utmaning, Sjuksköterskans syn på transkulturell omvårdnad med subteman avsaknad av utbildning i transkulturell omvårdnad och att vara självmedveten och medveten om kulturella skillnader Slutsats: Även denna studies resultat bekräftar det tidigare studier har sagt om att språkbarriärer är ett stort hinder i den transkulturella vårdrelationen. Språkbarriärerna kunde övervinnas med hjälp av tolk. Då tillgången till tolk inte alltid fanns använde sig sjuksköterskorna av närstående. Närståendes närvaro upplevdes både som något positivt men även som ett hinder i omvårdnadsarbetet. Utbildning i religion och kultur behövs för att bli mer kulturkompetent. Utöver detta behövs livserfarenhet tillsammans med erfarenhet av att arbeta i en mångkulturell miljö. Klinisk betydelse: Det finns ett behov av mer utbildning inom området transkulturell omvårdnad i sjuksköterskans grundutbildning. Tillgängligheten till en auktoriserad tolk bör även underlättas i sjuksköterskans omvårdnadsarbete för att patientens omvårdnadsbehov ska kunna tillgodoses. / Background: Sweden is becoming increasingly multicultural, which characterizes health care today. Nursing profession is all about providing good health care for all, and the nurse is expected to hold an increasing cultural competence. Despite this, studies show that there are gaps in communication and response in transcultural nursing. Purpose: To describe nurses' experiences of the transcultural caring relationship. Method: A literature review where the materials from ten qualitative studies were used. Results: The results are presented in terms of three themes and five subthemes: Obstacles to perform a good nursing with subthemes language difficulties, emotions and drama and organizational factors, Relatives - a challenge, nurse's views on transcultural nursing with subthemes, lack of training in transcultural nursing and being self-conscious and aware of cultural differences. Conclusion: This study's results confirm what previous studies have said that the language barrier is a major obstacle in the transcultural caring relationship. Language barriers could overcome with the help of an interpreter. Since the nurses did not always have access to an interpreter they used relatives. Family’s presence felt both positive, but also as an obstacle in nursing. Education in religion and culture is needed to be more cultural competent. In addition to this life experience along with experience of working in a multicultural environment is necessary. Clinical significance: There is a need for more training in the area of transcultural nursing in nursing education. The availability of a qualified interpreter should also be facilitated in nursing so patients’ needs can be met.

Background: Every year in Sweden, approximately 90,000 people die. Some die due to trauma or terminal illness, while others die from natural causes. When patients are in a terminal condition, they can receive support and nursing care from nurses in their own homes. Patients' homes provide a safe environment for both the patient and their family, and many individuals express a desire to spend their final days at home. Previous research indicates that there is a significant amount of data available regarding nurses' experiences in providing end-of-life care in hospitals, but there is comparatively less data and research concerning nurses' care for patients in their own homes. Aim: The aim of this study was to describe nurses´ experiences of caring for patients in end-of-life care at home. Method: A method to contribute to evidence-based nursing with ground in analysis of qualitative research was performed to get a better understanding of nurses´ experiences. Results: Three main themes were discovered; Competence and teamwork makes a difference, need to dare to get close and assets and limitations of work while working in the patient's home. Nurses experienced many emotions, challenges and obstacles when working with patients in end-of-life care in their home. Collaboration was important with both physicians and with the family care providers to enable good care for the patients. Conclusion: When nurses worked closely with the patients in their home, they felt emotionally affected and the experience overall was both positive and negative. This study showed that nurses in home care need experience and self-confidence to give good and safe care for the patients in end-of-life care. / Denna litteraturbaserade studie beskriver sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede i hemmet. Resultatet grundas på analys av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Från analysen av datamaterialet framkom tre teman; kompetens och samarbetegör skillnad, behöver våga komma nära samt tillgångar och begränsningar med att vårda i patienternas hem. Sjuksköterskor inom palliativ vård i livets slutskede behöver ständigt hålla sig à jour om ny kunskap inom palliativ omvårdnad och palliativ medicin. Sjuksköterskorna behöver ha ett följsamt och lyhört förhållningsätt när de arbetar i patienternas hem. I hemmet träffar de även närstående som de behöver etablera en god relation med. Närstående har en nyckelroll inom vård i livets slutskede i hemmet. Utan närstående blir det svårt för sjuksköterskorna att planera omvårdnaden. Det kan uppstå situationer där sjuksköterskor upplever mycket känslor i samband med att patienterna avlider vilket de genom erfarenhet lär sig att hantera. Sjuksköterskorna upplevde jobbet som givande och utmanande.

Background: The prevalence of psychiatric diagnoses is increasing in society and nurses in somatic care frequently encounter patients with psychiatric diagnoses in their work. Psychiatric- and somatic multimorbidity is common and the nurse is expected to care with aperson-centered and holistic approach for patients in accordance with established documents and laws. Previous research indicates a stigmatization of these patients in society and by the nurses themselves. Aim: The aim of this study was to illustrate nurses’ experiences of caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. Method: A qualitative literature-based study with eight scientific articles were included and analyzed with Friberg´s description of the five-step model. Results: Three main themes were identified with seven additional subthemes. The nurse’s personal challenges: nurses felt fear and anxiety when caring for patients with psychiatric diagnoses with psychiatric and somatic multimorbidity in a somatic care setting because of the lack of knowledge and trust for the patients. Organizational Barriers: inadequate teamwork and collaboration on and between the units made it difficult. Perceptions of patients: stigmatization and preconceptions by the nurses influenced the care of the patients. Conclusion: It indicates that nurses experience uncertainty in caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. There is a substantial knowledge gap in the field, and further research is needed for nurses to feel more confident working with patients with psychiatric diagnoses in somatic care. / Personer med psykiatriska sjukdomar är ett ökande folkhälsoproblem. I takt med utvecklingen blir det vanligare att patienter med psykiatriska diagnoser även blir somatiskt sjuka. Sjuksköterskor i den somatiska vården möter därmed ofta patienter med psykiatriska diagnoser i deras arbete. Sjuksköterskan ska bemöta, vårda och behandla patienter enligt de styrdokument och lagar som finns, vilket innebär bland annat att vårda patienten utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor brister i omvårdnaden av patienter med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet, vilket kan bero på kunskapsbrist, rädsla och organisatoriska barriärer. Syftet med examensarbetet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. En litteraturbaserad studie med kvalitativ metod där åtta vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades utifrån Fribergs femstegsmodell för att undersöka sjuksköterskors subjektiva erfarenheter, känslor och tankar. Resultatet delas upp i tre teman: Sjuksköterskans personliga utmaningar, organisatoriska barriärer och stigmatisering. Samtliga teman går hand i hand och påverkar varandra. Sjuksköterskans personliga utmaningar innefattar rädsla, oro, kunskapsbrist och bristande förtroende för patienter med psykiatriska diagnoser. Rädslan visar sig främst då sjuksköterskan känner att de inte har kontroll över situationen. Detta går hand i hand med den kunskapsbrist som sjuksköterskorna vittnar om. Organisatoriska barriärer i form av otillräcklig teamsamverkan är också bidragande faktorer till svårigheter vid vårdande av somatisk och psykiatrisk samsjuklighet. Den stigmatiserande bild som finns i samhället av personer med psykiatriska diagnoser påverkar patientens möte med vården negativt då förutfattade meningar från sjuksköterskan existerar.  Slutsatsen indikerar på att sjuksköterskor upplever stor osäkerhet vid vårdande av patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. Kunskapsluckan inom området är stor och ytterligare forskning behövs för att sjuksköterskor ska bli trygga i att arbeta utifrån problemområdet.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem som förekommer över hela världen och en av tre kvinnor utsätts någon gång i livet. Våldet utsätter kvinnan för fysiskt samt psykiskt lidande och kvinnor upplever dessutom ofta att vårdpersonal inte tar deras situation på allvar.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design innehållande elva vetenskapliga artiklar som söktes i databasen Pubmed.  Huvudresultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna ansåg att de i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation hade ett ansvar att vårda, stötta och ge information om vilken hjälp som finns att få. Faktorer som sjuksköterskorna upplevde som hinder var i brist på utbildning i ämnet våld i nära relation, brist på erfarenhet av att möta  våldsutsatta kvinnor samt arbetsmiljöfaktorer såsom hög arbetsbelastning. Möten med kvinnor utsatta för våld i nära relation väckte starka känslor av oro för kvinnans hälsa, rädsla och ilska gentemot mannen samt hjälplöshet och frustration om kvinnan valde att vara kvar i relationen. Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor upplever olika svårigheter i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. Många svårigheter kan uppstå på grund av bristande kunskap och erfarenhet samt tidsbrist. Detta resulterar i att kvinnor inte får den hjälp de behöver, vilket gör att sjuksköterskor känner sig otillräckliga. / Background: Intimate partner violence is a public health problem that occurs worldwide and one of three women are exposed to it at some point in their lives. The violence exposes the woman to physical and psychological suffering, and women also often feel that healthcare professionals do not take their situation seriously. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of meeting women exposed to intimate partner violence. Method: A literature study with descriptive design with eleven scientific articles that were searched in the database Pubmed.  Findings: The results showed that the nurses considered that in the meeting with women exposed to intimate partner violence they had a responsibility to provide care, support and information about what help is available. Factors that the nurses experienced as obstacles were a lack of education on the subject of intimate partner violence, a lack of experience in meeting abused women and work environment factors such as high workload. Meetings with women exposed to intimate partner violence evoked strong feelings of concern for the woman's health, fear and anger towards the man, and helplessness and frustration if the woman chose to remain in the abusive relationship. Conclusion: The study shows that nurses experience various difficulties when dealing with women exposed to intimate partner violence. Many difficulties can arise due to lack of knowledge and experience, as well as lack of time. This results in women not getting the help they need, making nurses feel insufficient.

Bakgrund: Infektionsorsakad sepsis är en av världens dödligaste sjukdomar. Varje år dör cirka 11 miljoner människor av sepsis i världen. Vem som helst kan drabbas och sjukdomen orsakar omfattande lidande för patienten som kräver snabb handläggning från sjuksköterskan. Syfte: Var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda patienter med sepsis inom akutsjukvård och på vårdavdelning. Metod: En allmän litteraturöversiktav kvantitativ och kvalitativ vetenskaplig forskning har använts i studien. Där både kvantitativa och kvalitativa artiklar systematiskt har sökts fram, kritiskt granskats, analyserats och sammanställts till ett nytt resultat. Resultat: Fyra teman med tio underteman framkom. Huvudtemana benämndes: Komplex och erfarenhets krävande vårdform, Kommunikations- och samarbetssvårigheter, Bristande resurser och hög arbetsbelastnings påverkan på sepsisvården, Sjuksköterskans erfarenhet av kompetens och kunskap i sepsisvården. Resultatet visar att sjuksköterskor anser att sepsisvården är en krävande vårdform som också betonar vikten av att tidigt identifiera sepsis och påbörja behandling för att rädda liv. Konklusion: Studien visar att sepsis är en utmanande och svår sjukdom att både identifiera och behandla som sjuksköterska. Patienter med sepsis kräver dessutom ett starkt fungerande team omkring sig, för att klara av de utmaningar som både patienter och sjukvårdspersonalen står inför. / Background: Sepsis caused by infection is one of the world's deadliest diseases. Every year around 11 million people die from sepsis around the world. Anyone can be affected, the disease causes extensive suffering to the patient which requires prompt management by the nurse. Purpose: Was to shed light on nurse experience of caring for patients with sepsis in emergency care and in the nursing department. Method: A general literature review of quantitative and qualitative scientific research has been used in the study. Where both quantitative and qualitative articles have been systematically sought out, critically reviewed, analyzed and compiled into a new result. Results: Four themes with tensub-themes emerged. The main themes were: Complex and experience-demanding form of care, Communication and cooperation difficulties, Lack of resources and high workload impact on sepsis care, The nurse's competence and knowledge. The results show that the nurses believe that sepsis care is a demanding form of care that also emphasizes the importance of identifying sepsis early and starting treatment to save lives. Conclusion:The study shows that sepsis is a challenging and difficult disease to both identify and treat as a nurse. Patients with sepsis also require a strong functioning team around them, to cope with the challenges that both patients and healthcare professionals face.

No description available.

Varje år sker omkring sextusen hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Endast tio procent beräknas överleva. Ambulanssjuksköterskan har riktlinjer för hur hon ska påbörja, genomföra och eventuellt avsluta en hjärtlungräddning prehospitalt. Frågan om att avbryta en hjärtlungräddning är studerad i begränsad omfattning. Beslutet fattas under ansträngda förhållanden med etiska konflikter involverade, vilket kan påverka ambulanssjuksköterskan psykiska välbefinnande och hennes förmåga att vidare utföra sitt arbete. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen av att avbryta hjärtlungräddning hos sjuksköterskor inom ambulanssjukvården och hur upplevelsen eventuellt påverkas av olika faktorer (förbättringspotentialer) kopplade såväl till ambulansorganisationen, vårdaren och omständigheterna kring hjärtstoppet. En kvalitativ intervjustudie har gjorts för att besvara studiens syfte. Tolv intervjuer genomfördes med ambulanssjuksköterskor från tre ambulansstationer i Västsverige. En öppen fråga med hänvisning till studiens syfte besvarades av informanterna. Resultatet indikerar att ambulanssjuksköterskan, vid den vanligaste varianten av hjärtstopp, inte upplever avbrytandet som särskilt problematiskt. Vidare visar studien på att omgivande faktorer i samband med avbrytandet har en påverkan på ambulanssjuksköterskan. Det som informanterna beskrev som viktigt i sammanhanget var samtalet med kollegan samt tid för återhämtning och reflektion efter en emotionellt påfrestande situation. Ambulanssjuksköterskan värnar om sin yrkesroll och för att bevara denna behöver de vissa förutsättningar i sin omgivning. Det är viktigt att organisationen kring ambulanssjuksköterskan tillser att dessa behov tillgodoses för att de på ett tillfredställande sätt ska kunna utföra sitt arbete och samtidigt inte påverkas allt för mycket på ett personligt plan. Ett nytt spår i utbildningen av hjärtlungräddning där ambulanssjuksköterskan får ökad kunskap i att hantera människor i sorg och kris samt att organisatoriskt beakta behovet av tid för samtal och reflektion, främst tillsammans med närmast kollegan, kan vara av värde i framtiden. / Every year, about six thousand cardiac arrests occur outside hospitals in Sweden. Only ten percent are estimated to survive. The ambulance nurse has guidelines for how she should start, carry out and possibly terminate a cardiopulmonary resuscitation in the prehospital setting. The problems surrounding termination of a cardiopulmonary resuscitation has been scarcely studied. The decision is made under strained conditions with ethical conflicts involved, which can affect the ambulance nurse's mental well-being and her ability to further carry out her work. The purpose of the study is to describe the experiences of interrupting cardiopulmonary resuscitation among nurses in ambulance care and how these experiences may be influenced by different factors (some of which may be amenable for improvement) and linked to the ambulance organization, the healthcare provider and circumstances at the event. A qualitative interview study has been performed to address the purpose of the study. Twelve interviews were conducted with ambulance nurses from three ambulance stations in western Sweden. An open-ended question with reference to the purpose of the study was answered by the informants. The result indicates that the ambulance nurse, during the most common type of cardiac arrest, does not experience the interruption as particularly problematic. Furthermore, the study shows that surrounding factors in connection with the interruption have an impact on the ambulance nurse. What the informants described as important in the context was the conversation with the colleague and time for recovery and reflection after an emotionally stressful situation. The ambulance nurse safeguards her professional role and in order to maintain this, they need certain conditions in the environment. It is important that the organization around the ambulance nurse ensures that these requirements are met so that she or he can carry out the work in a satisfactory manner and at the same time not be affected too much on a personal level. A new track in the training of cardiopulmonary resuscitation where the ambulance nurse gains increased knowledge in dealing with people in grief and crisis and to organizationally consider the need for time for conversation and reflection, mainly together with the closest colleague, may be of value in the future.

Bakgrund: Självreflektion innebär att kunna iaktta sig själv, sina reaktioner och att kunnasamtala med sig själv om sina handlingar och om sina upplevelser. Det är ett medvetetsökande efter förståelse. Reflektion ger möjlighet att utveckla yrkesmässig medvetenhet omsitt eget sätt att fungera och reagera. Genom systematisk reflektion kan individen utvecklasoch koppla teori till praktik. Individen måste medvetet utvärdera sina erfarenheter för attkunna dra lärdom av dem. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors möjligheter till självreflektion inom psykiatriskvård. Metod: En integrativ litteraturstudie användes som metod. Data inhämtades från databasernaCinahl plus, PubMed och PsycINFO.Sammanlagt sex artiklar ligger till grund för resultat. Material har analyserats medWhittemore och Knafls (2005) analysmetod. Resultat: Sjuksköterskor behövde skapa utrymme för självreflektion. Studier visade attarbetsgivare behövde möjliggöra att självreflektion kunde utövas på arbetsplatsen ochmedarbetare måste värdesätta att självreflektion kunde fungera som ett hjälpmedel i denpsykiatriska omvårdnaden. Det var också viktigt att lärare och utbildare, i enutbildningssituation, var intresserade av individens lärande och hade kunskap om hur man lärut självreflektion. Slutsats: Möjligheter till självreflektion är tid, kunskap och en tillåtande miljö därsjuksköterskan eller sjuksköterskestudenten kan och vågar ställa frågor och där det finns engemensam norm som värdesätter självreflektion på arbetsplatsen. / Backgound: Self-reflection means being able to observe oneself, their reactions and beingable to talk to themselves about their actions and their experiences. It is a conscious search forunderstanding. Reflection provides the opportunity to develop professional awareness ofone ́s own way of functioning and reacting. Through systematic reflection, the individual candevelop and link theory to practice. The individual must consciously evaluate theirexperiences in order to learn from them. Aim: The purpose of this study is to elucidate nurses ́ opportunities for self-reflection inpsychiatric careMethod: An integrative literature study was used as a method. Data were obtained from thedatabases Cinahl Plus, PubMed and PSYCinfo. A total of six articles form the basis for theresult. The material has been analyzed using the Whittemore and Knafls (2005) method. Results: Nurses need to create space for self-reflection. The study showed that employersneeded to enable self-reflection to be exercised in the workplace and employees needed toappreciate that self-reflection could serve as an aid in psychiatric nursing. It was alsoeducators, in an educational situation, were interested in the individual ́s learning and hadknowledge of how to teach self-reflection. Conclusion: Opportunities for self-reflection are time, knowledge and a permissiveenvironment where the nurse or nurse student can and dare to ask questions and where there isa common norm that values self-reflection in the workplace.