Bakgrund: Delegering är en viktig del av sjuksköterskans kompetens och innebär att ge någon rätt att utföra en arbetsuppgift. Effektiv delegering kan förbättra vårdkvalitén, patientsäkerheten och tillfredsställelsen bland personalen. Felaktig delegering kan bidra till utebliven och osäker vård. Genom att identifiera och tillämpa bästa tillgängliga forskningsresultat gällande delegering kan patientresultaten förbättras. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att delegera arbetsuppgifter till icke legitimerad vårdpersonal. Metod: En litteraturstudie med 12 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Syftet besvarades med fem huvudkategorier om sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter. De upplevde ett påtvingat krav att delegera och kände sig obekväma med ansvaret. De hade behov av stöd från ledare och kunskap gällande lagar. Brist på kompetens hos den icke legitimerade personalen skapade oro och sjuksköterskan kände behov av kontroll. Teamarbete och kommunikationen mellan sjuksköterskan och den icke legitimerade personalen underlättade delegeringen. Delegeringen sparade även tid och gav patienten effektiv vård. Slutsats: Genom att identifiera vad sjuksköterskan upplever som svårt respektive enkelt med delegeringen och vad som orsakar misstag kan vårdkvaliteten och patientsäkerheten förbättras. Även sjuksköterskans arbetsförhållanden kan förbättras genom att tillämpa åtgärder som underlättar delegeringen.

No description available.

Bakgrund: Lungcancer tillhör de mest förekommande cancerformerna och är den vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken globalt. I Sverige dör cirka 3600 personer årligen till följd av sjukdomen. För att på bästa sätt möta behoven hos personer som lever med lungcancer krävs det att sjuksköterskor tillämpar personcentrerad vård med ett holistiskt synsätt. Det holistiska synsättet innebär att se till hela personen och möta samtliga behov. Det är viktigt att belysa deras upplevelser för en ökad förståelse och kunskap kring hur personer med lungcancer upplever sin livssituation och därmed kunna tillgodose deras behov. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att leva med lungcancer. Metod: Systematisk litteratursökning utfördes i databaserna Cinahl och PubMed där 13 vetenskapliga artiklar inkluderades i analysen. Litteraturstudien genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Personers upplevelser av att leva med lungcancer presenteras i fem huvudkategorier; Att symtom från sjukdom och behandlingar begränsar det dagliga livet, att känna oro och uppleva brist på förståelse i nära relationer, att sakna stöd och ha behov av information från sjukvården, att sakna hopp och tänka på döden och att kämpa och söka strategier för att leva vidare. Slutsats: Med en ökad förståelse och kunskap om hur personer som lever med lungcancer upplever sin situation möjliggörs en mer individanpassad vård där ett personcentrerat förhållningssätt är centralt. Genom mer forskning inom området kan nya metoder som exempelvis åtgärder och strategier inom omvårdnad upptäckas för att stödja personer, minska lidande och främja hälsa.

Demens är en vanlig sjukdom i världen och det är ofta äldre som drabbas av det. Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med en person med demens. Sju kvalitativa artiklar ingick i litteraturstudien. Dessa analyserades med kvalitativ induktiv ansats där fokus låg på personers upplevelser. Studien resulterade i fyra olika kategorier; att relationer förändras och påverkas, att det dagliga livet förändras och tvingas finna olika strategier för att hantera detta, att själv påverkas och få ett begränsat liv, att genomgå olika stadier och få stöd. Demens påverkade inte bara den drabbade utan även de anhöriga. Resultatet visade att relationer förändras och påverkas, majoriteten av de anhöriga påverkades negativt på ett eller annat sätt. Resultatet visade att det dagliga livet förändras och att de tvingas finna olika strategier för att hantera detta. De anhöriga kände att de inte räckte till eller att livet hade förändrats på ett sådant sätt att de inte kände igen sig själva längre. I resultatet framkom det också att själv påverkas och få ett begränsat liv.  Anhöriga kände att de förlorade sina liv. Det framkom även i resultatet att genomgå olika stadier och få stöd. De anhöriga gick igenom olika stadier under sjukdomens förlopp varav förnekelse var en av dem. Genom att anhöriga fick hjälp och hade tillräckligt med information underlättade sjukdomsprocessen för de anhöriga och hjälpte dem att hantera personen med demens på ett bättre sätt. Med hjälp av resultatet i denna studien kan hälso- och sjukvårdspersonal lättare förstå de anhöriga och på så sätt lättare stötta dem och sätta sig in i deras situation.

Partners till personer med multipel skleros (MS) är väldigt utsatta och får ofta ta på sig rollen som vårdare vilket innebär en stor livsförändring. Att leva med en kronisk sjukdom påverkar hela familjens välmående och livskvalité. MS är en kronisk och inflammatorisk sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet. Sjukdomen är vanligast i Europa och Nordamerika där åldersspannet vid insjuknandet är 20 till 40 år vilket gör sjukdomen till den mest förekommande neurologiska funktionsnedsättningen bland unga vuxna. Sjuksköterskan behöver ha kunskap om partnerns upplevelse och behov för att kunna ge rätt verktyg och stötta. Vårt syfte var att beskriva partners upplevelser av att leva med en person som har MS. Litteraturstudien baserades på 12 stycken vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet beskrevs i fem kategorier. En stor del av rollen som vårdare innebar att hantera den nya identiteten och ta mer ansvar. Egenhälsa upplevdes ofta försämrad på grund av bortprioriteringar. Det var ofrånkomligt att olika relationer förändrades efter diagnosen. Partners lärde sig att hitta lösningar och olika copingstrategier. Rädsla och oro inför framtiden, vården och ekonomin var ständigt närvarande. Slutsatsen beskriver att se till partners behov i samma utsträckning som den sjukes är avgörande för parens eller familjens hälsa och helhetsupplevelse. Partners behov av mentalt och fysiskt stöd måste bli tillgodosett för att inte rollen som vårdare ska leda till en ohållbar situation. Sjuksköterskan bör därför ha en hög kunskapsnivå om sjukdomen och hur de närstående upplever och påverkas av den.

Ett hjärtstopp innebär att hjärtat har förlorat sin pumpförmåga och leder till döden utan behandling. Denna behandling innefattar bröstkompressioner, inblåsningar med luft och ofta också defibrillering och läkemedel. Årligen inträffar ett stort antal plötsligt oväntade hjärtstopp på sjukhus och ibland finns anhöriga på plats när hjärtstoppet inträffar. Enligt internationella riktlinjer rekommenderas att anhöriga erbjuds möjlighet att närvara under återupplivningen men studier påvisar att de oftast hänvisas ut ur rummet. Orsakerna till det kan variera, sjuksköterskorna kan vilja skydda anhöriga mot de skrämmande syner de anser att hjärt-lungräddning kan innebära, de kan känna sig iakttagna och ifrågasatta samt vara rädda för att bli anmälda. Studier visar att det finns fördelar för anhöriga med att närvara, exempelvis kan de få ett bättre sorgearbete utav möjlighet att få vara med sin kära i det som kan vara den sista stunden i livet. Detta kan öka deras förståelse och hantering av det som hänt, oavsett utgång. För att förstå och förklara denna diskrepans mellan befintliga riktlinjer och sjuksköterskors syn på anhörigas närvaro under HLR är det viktigt att beskriva sjuksköterskors upplevelse av anhörignärvaro.   Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att ha anhöriga närvarande i en hjärt-lungräddningssituation på sjukhus.   Metoden som valdes var en kvalitativ deskriptiv metod. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med hjälp av en intervjuguide, med sjuksköterskor från en akutmottagning och en kardiologisk avdelning på ett sjukhus i Sverige. Analysen utfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys.   I resultatet framkom tre kategorier som beskrev sjuksköterskornas upplevelse av anhörigas närvaro. Den första kategorin, ” Organisation och kultur som påverkar anhörigas närvaro” belyste att faktorer som exempelvis arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och en anhörigansvarig person påverkade sjuksköterskans upplevelse. I nästkommande kategori, ”Sjuksköterskor reflekterar över konsekvenser för anhöriga” framträdde att sjuksköterskorna kunde se fördelar för anhöriga eftersom de fick möjlighet att bevittna vad som hände, men även nackdelar eftersom de kunde uppleva det skrämmande. I den tredje kategorin, ”Sjuksköterskors känslor påverkas om anhöriga närvarar” framkom att sjuksköterskorna kunde uppleva både positiva och negativa effekter relaterat till anhörigas närvaro. Samtidigt som sjuksköterskorna upplevde det lättare att prata med anhöriga efter avslutad HLR och att anhöriga kunde delge uppgifter som inte fanns angivna i journalen, kunde det upplevas stressande att vara iakttagen och att det fanns en oro för att bli anmäld av anhöriga.   Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplever det meningsfullt för anhöriga att få vara närvarande under HLR men att en person bör utses till anhörigansvarig. När anhöriga närvarar kan sjuksköterskan uppleva tillfredsställelse eftersom anhöriga ser att allt som kan göras också görs, men också oro och rädsla för att bli ifrågasatt eller anmäld om inte allt gjorts enligt HLR-algoritmen. Sjuksköterskornas upplevelse påverkas även av organisatoriska och kulturella faktorer såsom arbetssituation, hierarki, arbetsrutiner och utrymme.

Demokratifrämjande och medborgarfostran är några av skolans viktigaste uppgifter och samhällskunskap som ämne besitter unika möjligheter för medborgarbildning i gymnasieskolan. Vilka medborgartyper eller ideal som ses som värdefulla i samhället är därför något som är värt att undersöka hos dagens elever. Hur dessa uttrycks i elevers beskrivningar av samhällskunskap samt hur de beskriver att ämnet bidragit till deras medborgarbildning har därför varit uppsatsens huvudfokus. Syftet med undersökningen är att lyfta elevernas perspektiv i befintlig medborgarbildningsforskning och på så vis belysa samhällskunskapsämnet möjliga vägar framåt. För att besvara frågeställningarna har studien använt sig utav Westheimer och Kahnes tre medborgarideal som teoretisk grund där dessa är: den personligt ansvariga medborgaren, den deltagande medborgaren och den rättviseorienterade medborgaren. Metoden för undersökningen är elevenkäter som sedan analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys för att kunna se generella mönster i hur eleverna uttrycker dessa ideal och samhällskunskapens bidrag till deras medborgarbildning. Uppsatsens resultat visar att det rättviseorienterade medborgaridealet är tydligast framträdande i elevsvaren, därefter kommer det deltagande medborgaridealet och slutligen det personligt ansvariga medborgaridealet. Trots denna ordning är alla ideal mycket levande i elevernas beskrivningar. Samhällskunskapsämnet har på olika vis bidragit medborgarbildning hos eleverna genom att de får upp ögonen för olika politiska frågor och deltar i aktiviteter på olika vis. Detta stämmer överens med tidigare forskning trots att denna studie specifikt lyfter elevernas perspektiv, varav forskningen annars haft mycket fokus på lärare och undervisning.

Yrke specialpedagog är inte en skyddad yrkestitel och uppdraget kan förhålla sig olika på lokaloch kommunnivå för grundskolorna runt om i Sverige. En konsekvens av detta leder till att stödinsatser främst för elever som är i behov av särskilt stöd inte får ett likvärdigt stöd på grund av att det specialpedagogiska uppdraget skiljer sig åt. Detta trots att specialpedagoger examineras mot samma examensmål, förhåller sig examensmålen och uppdraget tämligen olika på vissa punkter. Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur olika kommuners uppdragsbeskrivningar i Sverige för grundskola F-6, förhåller sig till de styrande dokument som reglerar specialpedagogens yrkesutövning. Genom att samla in empiri i form av uppdragsbeskrivningar från tio kommuner i Sverige var studiens metod kvalitativ innehållsanalys, detta för att hitta mönster och olikheter i uppdragsbeskrivningar och således jämföra hur dessa förhåller sig till specialpedagogiska examensordningen, skollagen och läroplanen för grundskolan årskurs F-6. Då specialpedagogens uppdrag kan tolkas och formas har den socialkonstruktivistiska teorin varit en inspiration för tolkandet av hur kommunerna förhåller sig till det specialpedagogiska uppdraget utifrån examensordningen, skollagen och läroplanen. Resultatet visade att det finns vissa likheter i uppdragsbeskrivningarna och styrdokumenten men att det specialpedagogiska uppdraget är otydligt. Detta då det specialpedagogiska uppdraget generellt inte är internaliserat mellan kommunerna och det specialpedagogiska yrket inte är en legitimerad profession samt att yrket specialpedagog och dess uppdrag ej framskrivs i varken skollagen eller läroplanen.

Bakgrund: Sårbehandling var en av de vanligaste omvårdnadsåtgärderna inom hemsjukvården. För att kunna erbjuda en god och säker sårvård så var en tydlig och väl utförd dokumentation av högsta vikt. Sårvårdsdokumentationen var ofta bristfällig vilket kunde leda till försämrad sårläkning och onödigt lidande för patienten.Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av hälsofrämjande arbete med sårvårdsdokumentation i hemsjukvård.Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor inom hemsjukvården i mellersta Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier; Hälsofrämjande sårvård och Arbetssituationens påverkan på dokumentationen samt fyra subkategorier; Att stödja mot en god sårvård, Att sakna tydliga rutiner, Att samarbeta i teamet och Att ha organisatoriska förutsättningar.Diskussion: Sårvårdsdokumentationen upplevdes ofta som bristfällig med tidsbrist, avsaknad av standardiserad mall samt stor personalomsättning som förklaringar. En bristfällig dokumentation skapade känslor som stress och maktlöshet genom avsaknad av kontroll över situationen.Slutsats: En mer individualiserad omvårdnad, bättre kommunikation inom teamet, kontinuerliga vidareutbildningar inom sårvård och ett tydligare dokumentationsredskap för sårvård, upplevs bidra till en kortare vårdtid, minskade vårdkostnader samt mindre smärta och lidande för patienten och därmed bidra till en ökad livskvalité. / <p>2023-05-31</p>

Psykisk ohälsa kan anses vara ett folkhälsoproblem och är dessutom omgärdat av stigma. Detta försvårar dels för den sjuke, men även för dess anhöriga att söka vård. Barn till föräldrar drabbade av psykisk ohälsa riskerar i större utsträckning att själva drabbas. Design: Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa, varför en kvalitativ metod användes. Metod: Analysen genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys där två självbiografiska böcker användes som analysmaterial. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier som beskrev upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa. Att läsa signaler och vilja parera för att undvika våld och konflikter. Att inte få sina behov tillgodosedda och ta ett för stort ansvar, att livet blir fyllt av sjukdom som förgiftar, att känna glädje av bekräftelse men motta kritik, att drömma om ett bättre liv, att vilja bryta tystnaden och försonas. Slutsats:Litteraturstudien ger en ökad förståelse över stigmatisering kring psykisk ohälsa och tydliggör behovet att kunna prata om sina upplevelser. Dels för att kunna förstå men ävenför att kunna försonas. För sjuksköterskan är det viktigt att se människan ur ett holistiskt perspektiv och kunna lyfta även den psykiska dimensionen av människan för att möjliggöra återhämtning.