Redan innan Covid-19 pandemin var den svenska intensivvården ansträngd. När pandemin gjorde sitt intåg under första halvan av 2020 tvingades stora delar av sjukvården organisera och ställa om sina verksamheter för att möta det extrema behovet av Covid-19 vård. Att flytta patienter mellan olika intensivvårdsavdelningar är inget nytt, men de interhospitala överföringarna av patienter med Covid-19 har ökat markant under pandemin. Dessa överföringar kräver omfattande planering för att kunna genomföras och binder mycket resurser i form av personal och tid, samt ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan. Examensarbetets syfte är att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda respiratorbehandlade patienter med Covid-19 under interhospitala överföringar. Åtta intensivvårdssjuksköterskor, verksamma i olika delar av Sverige och med erfarenhet av dessa överföringar intervjuades. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt förhållningssätt och resultatet presenterades i åtta subkategorier och tre huvudkategorier. Det framkom i resultatet vilken omfattande och tidskrävande planering som föreligger innan en interhospitala överföring av en patient med Covid-19 kan starta. Att vårda en patient med en smittsam och allmänfarlig sjukdom under en interhospital överföring ställer också höga krav på att arbetet utförs på ett sätt så att smittspridningen minimeras. Slutligen beskriver deltagarna hur deras eventuella initiala farhågor och rädslor inför att genomföra dessa överföringar nu ersatts med erfarenhet och rutiner, det har blivit en vana. I diskussionen lyfts svårigheten att kommunicera i skyddsutrustning, kostnadseffektiviteten i interhospitala överföringar samt hälsa i relation till en ansträngd arbetsmiljö.

Pankreascancer är en ovanlig men allvarlig cancerform som innebär en förändrad livssituation för personer som drabbas. Deras erfarenheter bör lyftas för att öka möjligheter att möta deras behov och ge god omvårdnad. Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med pankreascancer. Litteraturstudien genomfördes med induktiv kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats och åtta vetenskapliga artiklar inkluderades i analysen. Analysen resulterade i sex kategorier; Att få diagnosen uppfattades som ett hot och var svårt att acceptera, att det dagliga livet styrdes av sjukdomen, att inte längre vara samma person som tidigare, att brist på tydlighet skapade osäkerhet, att känna oro över behandling och att överleva samt att vara tvungen att ta svåra beslut. Resultatet visade att få diagnosen kunde vara svårt och väcka starka känslor. I resultatet framkom även att sjukdomen begränsade möjligheter att vara aktiv samt upprätthålla dagligt liv. Andra kunde se på dem annorlunda till följd av sjukdomen och information inom vården kunde uppfattas som bristfällig. Oro över återfall och behandling kunde bero på hög återfallsrisk och att behandlingen uppfattades som omfattande, medan hopp kunde vara en drivkraft. Personer kunde uppleva att det var svårt att ta beslut om behandling och att andra pressade dem i samband med det. Att belysa personers erfarenheter av att leva med pankreascancer kan öka förståelse. Sjuksköterskor kan stödja dem i deras livssituation genom att främja hopp, transition och lindra lidande. Med ökad kunskap får sjuksköterskor bättre kunskap och beredskap för att ge personcentrerad och optimal vård.

Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som förekommer över hela världen. Epilepsi yttrar sig genom olika former av anfall som kan innebära kramper, medvetslöshet, muskelryckningar, utöver det är sjukdomen många gånger helt osynlig. Epilepsi påverkar det dagliga livet för den drabbade, närstående blir också påverkade av denna sjukdom. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av att leva med epilepsi. I litteraturstudien analyserades fjorton vetenskapliga studier med en kvalitativ innehållsanalys. Beskrivningen av upplevelserna av att leva med epilepsi formulerades i sex kategorier. I litteraturstudien framkom det att personer kände sig rädda och oroliga för att få ett anfall eller diagnosen, de upplevde även begränsningar och restriktioner, de kände sig märkta och behandlade annorlunda. Personerna upplevde sig även som en börda då dem hade ett behov av stöd från sin omgivning, och upplevde en förändrad vardag på grund av sjukdomen. Till slut lärde sig personerna att acceptera sin sjukdom. Genom en ökad kunskap och djupare förståelse för upplevelser av sjukdomen kan sjuksköterskan bättre anpassa omvårdnadsåtgärder och på så vis ge en patientcentrerad omvårdnad för att främja både livskvalitet och hälsa hos denna patientgrupp.

Andelen fall med kritiskt sjuka barn är få jämfört med vuxna. Vård av ett kritisk sjukt barn utgör en stor utmaning då barnets förutsättningar skiljer sig i olika åldrar vilket leder till att bedömningen, bemötandet och behandlingen måste anpassas till det enskilda barnet. Sjuksköterskan behöver skapa en förståelse för barnets livsvärld för att kunna bygga upp ett förtroende till barnet, vilket ofta är en förutsättning för att möjliggöra vidare vård. Samtidigt ska sjuksköterskan bedöma och påbörja behandling samt stötta och interagera med föräldrar. Vården har beskrivits som svår och situationen upplevs ofta stressfullt för såväl barnet, föräldrarna och ambulanssjuksköterskan. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av möte med kritiskt sjuka barn. Studiens metod utgjordes av en kvalitativ intervjustudie baserat på åtta semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor inom ambulanssjukvården i en region i södra Sverige. Sjuksköterskor, både grundutbildade och specialistsjuksköterskor, från fyra olika ambulansstationer var representerade där en station var placerad i en större stad och de andra tre i mindre städer. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet vilket resulterade i temat Ansvar utifrån de fyra huvudkategorierna Utsatthet, Kontrollbehov, Lättnad samt Trygghet. I studien identifierades en flerdimensionell ansvarskänsla hos sjuksköterskorna. Känslan att vården inte fick misslyckas och rädsla för att barnet skulle försämras bidrog till stress och oro i samband med vårdmötet. Ansvaret av att ha barnets liv i sina händer gjorde att sjuksköterskan ställde stort krav på sin egen insats och omhändertagandet. Erfarenhet, förberedelser, kommunikation och kollegialt samarbete utgjorde viktiga delar som påverkade omhändertagandet.

Varje år dör personer i väntan på en organtransplantation. Transplantation är många gånger det sista alternativet för att bota allvarliga sjukdomstillstånd när en medicinsk behandling inte längre är tillräcklig. Sjuksköterskan kan möta dessa personer överallt. För att kunna bemöta behoven är det viktigt att sjuksköterskan kan förstå personernas upplevelse. Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelse av att vänta på en organtransplantation. För att besvara syftet analyserades nio kvalitativa artiklar enligt Bengtsson (2016). Det resulterade i fem huvudkategorier: att känna hopp och förväntningar inför framtiden, att ha livet på paus och alltid vara redo, att känna ovisshet och inte kunna påverka förloppet, att känna oro inför transplantationen och att tänka på döden och känna skuld för donatorn. I resultatet framkom det att personer kände hopp och förväntningar för framtiden efter organtransplantationen. Under väntan var livet på stand-by och personer var alltid redo för ett samtal om att transplantationen kan komma att ske. Personer uttryckte ovisshet över tiden innan transplantationen och känslor av att inte kunna påverka. Oroliga tankar inför, under och efter transplantationen beskrevs och under väntan tänkte personer mycket på döden och kände skuldkänslor för donatorn. Sjuksköterskan behöver arbeta personcentrerat för att kunna möta de behov som uppstår i väntan på en organtransplantation. Med hoppet i centrum är det viktigt att sjuksköterskan främjar hopp och identifierar vad som kan kännas hoppfullt för varje enskild individ. För att kunna stödja personer som väntar på en organtransplantation behövs ytterligare kunskap om hur sjuksköterskan på bästa sätt ska bemöta dessa personers och behov.

Bakgrund: KOL är en progressiv inflammatorisk sjukdom som påverkar lungvävnaden och luftvägarna. Ett karakteristiskt symtom är dyspné som kan leda till rädsla för ansträngning. De flesta uppnår inte rekommendationerna för fysisk aktivitet. Under 2020 ökade trycket på hälso-och sjukvården, insatser minskade och hos riskgrupper har fysisk och psykisk ohälsa ökat. Fysioterapeuter har en viktig roll att hitta strategier för att vidmakthålla fysisk aktivitet, vilket kan försvåras under en pandemi. Syfte: Att undersöka hur personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom upplever sina möjligheter till fysisk aktivitet under covid-19 pandemin och hur de upplever att detta påverkar deras livskvalité. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer hos deltagare med KOL genomfördes som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen gav tre kategorier. Resultatet visade upplevelser av minskad fysisk aktivitet, försämrat psykiskt välmående och minskat socialt stöd. Slutsats: Studien gav en möjlig förklaring till vad som påverkar möjligheterna till fysisk aktivitet under covid-19. Minskat socialt stöd och ökad oro/rädsla i relation till fysisk aktivitet påverkade vidmakthållandet av fysisk aktivitet och deltagarnas upplevda livskvalité.

I slutet av 2019 började en pandemi spridas kallad covid-19 vilket oftast gav förkylningsliknande symtom men som också kunde ge allvarlig sjukdom eller leda till döden. Tidigare forskning har visat att en pandemi kan orsaka ökad belastning på hälso- och sjukvården. Få studier har dock undersökt hur telefonrådgivningen påverkas och fungerar under en pågående pandemi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning på hälsocentral under pandemin covid-19. Metod: I denna studie användes kvalitativ ansats med induktivt tillvägagångssätt. Tio sjuksköterskor rekryterades med ändamålsenligt urval. Datainsamling gjordes med telefonintervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett tema framkom “Att få nya erfarenheter som kräver flexibilitet i arbetet” som innehöll kategorierna “Att arbetsbördan varierat under pandemins gång”, “Att rådgivningen och informationen ändrades baserat på pandemins utveckling”, “Att möta patienters oro och frustration i telefon är utmanande”, “Att känna sig otillräcklig men behövd”, ”Att hitta andra sätt för att arbeta effektivt och säkert” samt “Att återgå till som det var tidigare”. Slutsats: Den varierande arbetsbördan gav nya utmaningar och patienters reaktioner relaterat till covid-19 satte högre krav på sjuksköterskans förmåga att lyssna. Sjuksköterskorna kände en otillräcklighet men också att arbetet var givande och viktigt.

Denna studie är en kvalitativ innehållsanalys där syftet är att utifrån ett genusperspektiv identifiera och analysera på vilket sätt sorg skildras i relation till flick- respektive pojkkaraktärer i fyra bilderböcker. Studien har utgått från dessa tre frågeställningar, hur skildras känslan sorg i relation till flick- respektive pojkkaraktärer? Hur skildras utagerandet av känslan sorg i relation till flick- respektive pojkkaraktärer? Hur skildras bemötandet från vuxna av flick- respektive pojkkaraktärer gestaltade som sorgsna? I studien har både texter och illustrationer analyserats i fyra bilderböcker som alla behandlar känslan sorg i form av förlust av en närstående eller i form av ett husdjur. Analysen utgår från teorier om genus och specifikt genus i bilderböcker.   Resultatet visar att de fyra bilderböckerna till viss del följer normer som finns i samhället kring manligt och kvinnligt beteende men de kvinnliga karaktärerna ses oftare inneha egenskaper som betraktas som typiskt manliga än tvärtom.

Bakgrund: Sexualitet är en central del i människans liv och begreppet inkluderar bland annat närhet och relationer. Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige och att drabbas av stroke kan ge olika typer av nedsättningar som kan förändra livet både fysiskt och psykiskt. Kroppens begränsningar kan påverka personens självuppfattning och livskvalité samt sexualitet.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av sexualite hos personer efter stroke. Metod: I denna litteraturstudie har data analyserats med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där nio artiklar inkluderades.Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: svårigheter att prata om sexualitet, kroppen som hinder, förlust av den sensuella lusten och den förändrade relationen. Resultatet visade på att personer upplevde kroppen som hinder för intimitet och svårigheter att tala om sexualitet till både partnern och hälso- och sjukvårdspersonal. Relationer och sexlivet påverkades negativt trots det ansågs sexualiteten vara en viktig del av livet.  Slutsats: Genom att belysa upplevelsen av sexualitet hos personer efter stroke kan kunskapen hos sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal öka så att bemötandet blir personcentrerat utifrån varje enskild individs behov.

Bakgrund: Postpartumdepression (PPD) kallas även förlossningsdepression vilket är en depression som inträffar under eller efter en graviditet. En depression i kombination med ett nyfött barn gör att familjen och speciellt barnet blir särskilt utsatt och riskerar långsiktig negativ påverkan. PPD drabbar inte bara kvinnor utan även män då en riskfaktor är mammans PPD och incidensen av depression hos pappan är då 24-50 %. En bristande medvetenhet hos sjukvårdspersonal kan innebära att familjer drabbade av PPD inte fångas upp inom vården och därmed ökar risken för negativa konsekvenser för individen, familjen och samhället. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva pappans upplevelser av att vara partner till en mamma med postpartumdepression. Metod: Litteraturstudien baserades på nio vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Pappans upplevelser av att vara partner till en mamma med postpartumdepression beskrivs i sex kategorier. När mamman drabbas av PPD påverkas hela familjen. Pappan får ta ett större ansvar i hemmet samtidigt som krav utifrån stressar honom. Stödbehovet ökar samtidigt som flera faktorer påverkar svårigheten att få det stöd som behövs. En ökad medvetenhet och en familjefokuserad omvårdnad kan leda till tidigare diagnos vilket kan minska konsekvenserna från PPD för hela familjen. Slutsats: PPD påverkar hela familjen och genom en ökad medvetenhet om diagnosen i kombination med familjecentrerad omvårdnad kan sjuksköterskan begränsa de negativa konsekvenserna PPD har.