En stor utmaning i SO-undervisningen är mötet med andraspråkselever. Allt oftare ställs lärare inför det faktum att elever ännu inte behärskar sin svenska i den utsträckning som skolan faktiskt kräver. Lärarna utmanas därför i sin profession att möta de här elevernas skilda behov; framför allt då oförberedda lärare ser till andraspråkselever såsom problem och brister, snarare än som språkliga resurser och möjligheter. Risken med detta bristande perspektiv är att andraspråkselever enbart får ta del av den ordinarie undervisningen, helt utan anpassningar, och att de då hämmas i sin språkutveckling. Av denna anledning har vi valt att undersöka huruvida lärare väljer att arbeta med anpassningar i sin SO-undervisning, samt ifall de anser att de är utbildade i att göra detta. Vår studie belyser även de två utmaningar lärare upplever är störst i undervisningssituationer för andraspråkselever: språket och dess begrepp. Vårt resultat baseras på den information som erhölls genom intervjuer med fem olika SO-lärare. Vid analysen av det insamlade materialet nådde vi slutsatsen att lärare bör besitta ett resursperspektiv, då ett sådant perspektiv inte enbart gynnar andraspråkselever utan även samtliga individer i klassrummet. Lärare som arbetar utifrån ett resursperspektiv, arbetar efter Vygotskijs grundtanke som gör gällande att språk är grunden för kunskapsbildning. På så vis arbetar man även i enlighet med läroplanen då denne genomsyras av det sociokulturella perspektivet. Studien visar att det inte enbart är andraspråkselever som tillägnar sig kunskaper i ett klassrum som kännetecknas av ett resursperspektiv, utan även att vi som lärare har mycket att lära av dem. På så vis blir andraspråkselever en kunskapskälla beträffande hur lärare kan åstadkomma en undervisning som gynnar alla elever.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka hur olika vetenskapliga texter ställer sig till hur språket utvecklas i samhällsorienterande ämnen i grundskolan ur ett andraspråksperspektiv. För att stödja vår frågeställning sökte vi efter relevant forskning i olika databaser med hjälp av våra sökord, vilket resulterade i att vi fann olika vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser som vi använde oss av. Kunskapsöversiktens resultat visar att om man arbetar aktivt med språkutveckling i SO-undervisningen, resulterar det till en positiv språk- och kunskapsutveckling för andraspråkselever. SO-undervisning är beroende av texter, lärarens genomgångar samt diskussioner i grupper. Forskning har visat att samspel mellan lärare och elev samt samspel elever mellan är den mest effektiva metoden för språkutveckling. Dessutom krävs det rätt lärarledd stöttning för att eleverna ska kunna utvecklas. Om andraspråkselever får använda alla sina språkliga resurser bidrar det till en ökad utveckling under förutsättningar att läraren har tillräcklig kompetens och en stark ledarroll.

Syftet med studien har varit att undersöka om lärarhandledningen till läroböckerna i företagsekonomi beskriver, planlägger och ger förslag på språkstimulerande aktiviteter för andraspråkselever samt om handledningen konkretiserar hur vardagsspråk kan transformeras till skolspråk. Den teoretiska utgångspunkten för studien har varit språkinriktad undervisning. Studiens genomförande har gjorts utifrån läsning av handledningen, en så kallad dokumentanalys. För att åstadkomma en struktur i genomförandet har ett underliggande analysschema med frågor använts. Slutsatserna i studien visar på en avsaknad av ett tydligt andraspråksperspektiv samt av förslag som stimulerar andraspråkseleverna språkutveckling. Det framgår inte heller tydligt hur undervisningen ska planläggas för att inkludera dessa. En helhetsbedömning av slutsatserna är att läraren tillsammans med eleverna utformar undervisningen utifrån deras förutsättningar och behov.

Syftet med vår kvalitativa studie var att ta reda på hur förskollärare arbetar med digitala verktyg för att främja barns språkutveckling genom intervjuer med fyra yrkesverksamma förskollärare. Vi har utgått från ett ämnesdidaktiskt perspektiv i vår analys samt utgått från digital literacy begreppet. Vår empiri som samlades in transkriberades och delades in i teman utifrån olika aspekter av förhållningssätt. Vårt resultat visar att de förskollärare vi intervjuade var till mesta dels positiva till att använda de digitala verktygen i arbetet med språkutveckling. Den nackdel som framgick av förskollärarna var i fall undervisningen skulle kunna sakna ett syfte. Resultatet visar också hur de digitala verktygen används i verksamheten på de två förskolor som förskollärarna arbetar på. De digitala verktygen används mest som ett komplement till de analoga verktygen för att främja språkutvecklingen samt för att skapa undervisningssituationer i större grupper och för att skapa utvecklande och fantasifulla lärmiljöer. Svaren visar att förskollärarna har olika erfarenheter kring de digitala verktygen. Vissa av dem använder de oftare än andra, dock vill de alla lära sig och bli bättre.

Sammanfattning/AbstractKramer, Charlotte (2020). Interaktiv högläsning som kontext till ordförrådsutveckling bland elever i språklig sårbarhet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragStudien vill genom att undersöka hur högläsning bedrivs för elever i språklig sårbarhet söka bidra till lärares yrkesskicklighet beträffande språkutvecklande högläsning. Läsning är en förutsättning för att ta till sig undervisning och studien vill visa på högläsningens möjlighet som kontext till språkutvecklingen. Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att undersöka hur högläsning bedrivs i grupper med elever i språklig sårbarhet, vilket också innefattar elever med grav språkstörning, samt om högläsningen bedrivs på ett interaktivt språkutvecklande sätt och på ett sätt som stödjer elevernas ordförrådsutveckling och läsutveckling.Frågeställningar:Hur bedrivs högläsning för elever i språklig sårbarhet?Stödjer högläsningen, interaktionerna och kontexten elevernas språkliga utveckling avseende ordförrådsutveckling och läsförståelsestrategier i enlighet med ett vetenskapligt utprovat observationsschema? Om ja, på vilket sätt? Om nej, varför inte?TeoriDen teoretiska förankringen utgörs av det sociokulturella perspektivets betoning på kontext för lärande i kombination med den proximala utvecklingszonen och deras betoning på samtalets och språkutvecklingsinteraktioners betydelse för utveckling och lärande.  MetodObservationer har genomförts med en anpassad version av Waldmanns et al (2016) översättning av Dockrells et al (2015) observationsschema Communication Supporting Classroom Observation Tool, som bygger på en analys av tillgänglig forskning beträffande vilken kommunikation som stödjer språkutveckling i klassrummet. De konstaterar att den språkutvecklingsaktivitet, nämligen interaktiv bokläsning, som är mest framgångsrik är mycket ovanligt förekommande, vilket också motiverade valet att observera interaktiv bokläsning.ResultatMed utgångspunkt i resultaten av observationsschemat kunde inte språkutvecklande undervisning påvisas i de regionala språkklasser som observerats. Högläsningen uppvisade inte sådana aktiviteter som enligt forskningen stödjer elevernas språkliga utveckling vare sig när det gäller ordförråd eller läsförståelse. Specialpedagogiska implikationerDe specialpedagogiska implikationerna är förankrade i perspektivet med målet att inkludera. Studien syftar till att skapa undervisning som stödjer språkutveckling hos alla elever, inte bara dem i språklig sårbarhet. Med utgångspunkt i detta behandlas ett observationsverktyg för planering och utvärdering, som med speciallärarens handledning samt lärares medvetenhet och intresse, kan bidra till ett språkutvecklande arbetssätt med interaktiv högläsning som kontext till ordförrådsutveckling. Nyckelord Högläsning, Läsförståelsestrategier, Scaffolding, Språkutveckling, Språkutvecklingsinteraktioner

Syftet med uppsatsen är att studera vad pedagogerna menar är språkutvecklande miljöer och hur de verkar för att utforma sådana? Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och genomfördes med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. I studien diskuteras vikten av lärmiljöernas främjande av sociokulturella interaktioner mellan barn på förskolan med fokus på barns språkutveckling. Detta är viktigt då rika, inkluderande och välkomnande lärmiljöer erbjuder stora möjligheter för barns lärande och utveckling oavsett vilka fortsättningar, tidigare erfarenheter eller bakgrund barnen har. Studien ska bidra till att öka förståelsen för språkutvecklande miljöers utformning och betydelse för barnens lärande och det sociala samspelet. Denna kunskap behövs för att lärmiljöernas utformning ska förändras kontinuerligt och anpassas till barngruppens behov och intresse. Resultatet visar att det viktigaste och mest grundläggande för pedagogerna är att bygga en god relation till barnet och barngruppen. Det framkom även att pedagogernas förhållningssätt, arbetssätt och kompetenser har stor påverkan på utformningen av språkutvecklande miljöer. Det visar sig också att både vardagliga rutiner och planerade aktiviteter tillsammans utgör den sociala lärmiljön på förskolan och ökar barns språkliga kompetens.

Studien syftar till att undersöka vilka arbetssätt och material lärare använder sig av i SO- undervisningen för att utveckla elevers ämnesspråk och ämneskunskaper, samt vilka effekter lärare menar att dessa arbetssätt har på elevers språk- och kunskapsutveckling. I studien presenteras bland annat det sociokulturella perspektivet på lärande. Med utgångspunkt i detta har vi intervjuat fem lågstadielärare som arbetar på två olika grundskolor i en kommun i södra Skåne. Resultatet av studien visar att ämnesspecifika begrepp, tematiskt arbete, elevers tidigare erfarenheter, klassrumsinteraktion, språkbruk och bildstöd är arbetssätt och material som har en positiv effekt på elevers språk- och kunskapsutveckling.

Syftet med studien är att undersöka vilka rutiner och verktyg som förskollärarna upplever hjälper barnen med språket och vilken kunskap de besitter för att ge barnen en likvärdig utbildning. Vi har valt kvalitativa studier i form av intervjuer där vi intervjuat tre förskollärare och en logoped. För att analysera empirin har vi haft olika perspektiv inom specialpedagogik som teoretisk utgångspunkt där vi fokuserar på flexibilitet, inkludering och individualistisk utgångspunkt.Resultatet visar att förskollärarna upplever att det krävs en stor flexibilitet för att hitta rätt verktyg och arbetsmetod för varje individ men samtidigt berättar logopeden att det krävs att verksamheten anpassas utifrån ett medicinskt och specialpedagogiskt perspektiv. I intervjuerna berättar alla informanterna att det finns många verktyg att använda sig av i verksamheten men verktygen gör sig oftast bäst i rutinerna i vardagen och gärna med hela barngruppen för att på så sätt skapa en inkluderande verksamhet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i årskurs 4-6 arbetar språkutvecklande i SO-ämnena för att stärka elevers skolspråk. Studien syftar också till att undersöka vilka arbetssätt och material som används samt vilken effekt det har på elevers språk- och kunskapsutveckling i SO-undervisningen. Studien är tänkt att lyfta fram behovet av ett språkutvecklande SO-klassrum. Studien är även tänkt att bidra till en förståelse för språkutvecklande arbetssätt och kasta ett ljus på hur sådana arbetssätt kan tillämpas i praktiken. Det sociokulturella perspektivet på lärande har en framstående roll i denna studie. Studiens undersökning har genomförts med kvalitativa intervjuer med sex lärare på fyra olika skolor i Skåneregionen, med förankring till tidigare forskning. Resultatet visar att ämnesspecifika ord och begrepp, lärarnas tillämpning av skolspråket i förhållande till elevernas vardagsspråk, elevernas tidigare erfarenheter, interaktion i klassrummet, bildstöd samt andra anpassningar och stöttande insatser är arbetssätt och material som har en stärkande effekt på elevers språk- och kunskapsutveckling i SO-undervisningen.

I detta arbete undersöks huruvida det finns en fackspråklig utveckling hos elever under deras gymnasietid i relation till vilken årskurs de tillhör och då indirekt mängden undervisningstimmar i fysik de erhållit. Undersökningen går ut på att elever från årskurs 1 till årskurs 3 får svara på fem fysikfrågor med anknytning till vardagssituationer och fenomen. När svaren sammanställts jämförs sedan de olika årskursernas frekventa svar med varandra för att finna tendenser som pekar på eventuell fackspråklig utveckling bland eleverna. Ur sammanställningen görs även ett försök till att kartlägga vilka språkval informanterna gör för att förklara fysikaliska fenomen.Resultatet av detta arbete är att det går att urskilja en tendens till att en fackspråklig utveckling sker hos elever under deras gymnasietid. Elever använder fysikaliska ord och begrepp i större utsträckning för att förklara fysikaliska situationer och fenomen. Däremot finns ingen entydig tendens till att elever använder sig av mer abstrakta och dekontextualiserade svar utan väljer att använda sig av en kontext som de är bekväma och vana vid. Förhoppningen är att detta arbete bidrar till vidare studier som leder till tydliga strategier för en språklig utvecklande undervisning. / In this work, it is examined whether there is a development of pupils‟ language ability in physics during their upper secondary school time. The work takes a look at the development in relation to the grade the students belong to and thus indirectly the amount of teaching hours in physics they have received. The study is done by having students from grade 1 to grade 3 answer five different physics questions related to everyday situations and phenomena. After the answers are compiled, the frequent answers of the various grades are compared with each other to find tendencies that point to possible language development among the students. An attempt is also made to map out which language choices the informants make to explain physical phenomena.The result of this work is that it is possible to distinguish a tendency for language development in physics among students during their upper secondary school. Pupils use in physical words and concepts to a greater extent to explain physical situations and phenomena the further along they are. However, there is no clear tendency that students use more abstract and decontextualized answers, but rather choose to use a context that they are comfortable and accustomed to. It is hoped that this work will contribute to further studies that lead to clear strategies for language-developing teaching.