Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter till kommunikation och språkutveckling barn erbjuds i förskolans hall, utifrån pedagogers perspektiv. Hur utformningen av hallens miljö samt hur dokumentation används i denna miljö för att stötta barns språkutveckling. För undersökningen valdes enkätstudie. Svar erhölls från 41 respondenter, både förskollärare och barnskötare. Datasorteringen resulterade i fyra kategorier, “Pedagogers bakgrund och verksamhet”, “Hallens utformning”, “Undervisning i språkutveckling utifrån och med stöd av dokumentation” och “Pedagogers förhållningssätt”. Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och i resultatredovisningen kopplas datainsamlingen till begrepp inom detta teoretiska perspektiv med fokus på barns språkutveckling utifrån dokumentation samt samtal och sociala samspel med barn, pedagoger och barns vuxna. I resultatet beskrivs att hallen används som informationscentrum och miljö för kommunikation. Utifrån dokumentation i hallmiljön skapas möjligheter för barn och barns vuxna att samtala och reflektera. Pedagogerna anser att all dokumentation i hallen stödjer barns språkutveckling om den används. De stöttar barnen i samtal kring dokumentationen vid på- och/eller avklädning, genom att pedagogerna är medvetna i samtalen med barnen och med stöd av dokumentationerna, utmanar, ställer frågor och stöttar.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om skolans arbete med flerspråkighet och modersmålsundervisning för elever med annan bakgrund än svensk på en specifik skola i Mellansverige. Under tiden på skolan gjorde jag en fältstudie av en av 5.orna där jag följde klasslärare och sedan utförde jag intervjuer med utvalda personer, så som lärare, rektorn och enhetschefen på Centrum för tvåspråkighet. Resultaten jag såg under tiden jag var med i skolan vara att eleverna hade klarat sig bättre när de gjorde ALP test inom matematik och de har en större samhörighet med sitt modersmål, det berikade dem. Slutsatsen är att när en skola sätter in åtgärder anpassade för elever med andra språk så blir det en förändring, till det bättre. Och att det skulle vara en bra sak om flera skolor kunde följa i detta fotspår så att elever känner en samhörighet med sitt modersmål men också känna att det är en del av det svenska samhället.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärare konstruerar sitt arbete med språkutveckling, modersmål, barns lärande och utveckling i förskolans verksamhet. Studien har socialkonstruktionism som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Diskurspsykologi utgör tillsammans med analysverktygen konstruktion, funktion, effekt, retorik och extremisering redskap för vår analys. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur konstruerar sex förskollärare sitt arbete med flerspråkighet och modersmål i förskolan? Hur konstrueras möjligheter och hinder i förskollärares beskrivningar av arbetet med flerspråkighet i förskolan? I studien har sex förskollärare på tre olika förskolor intervjuats. Utifrån förskollärarnas konstruktioner går det i resultatdelen att utläsa modersmålets betydelse för barns språkutveckling. Flera förskollärare delade liknande tankar ommodersmålet som en betydelsefull del vid inlärning av ett nytt språk. Dock framkom även svårigheter som kan påverka arbetet med barns språkutveckling. Med vår studie vill vi synliggöra hur förskollärare konstruerar arbetet med modersmål och språkutveckling i förskolan och med detta möjliggöra för diskussioner för att förbättra detta arbete.

Ljud, rytm och ögonkontakt är några av de viktigaste grunderna för att ett spädbarn ska utveckla sin kontakt- och kommunikationsförmåga (Riddersporre & Söderman, 2012). Sången och musiken är enligt Eriksson (2013) en viktig byggsten för att kunna utveckla sin kommunikation och hon menar även att alla relationer bygger på just kommunikation (Eriksson, 2013). Tidigare forskning visar att sång, rim och ramsor bidrar till barns språkutveckling bland annat genom ökat ordförråd och verbal kommunikation, men även att barn lär genom sina sinnen, genom att ta efter de vuxna, i de olika miljöer de befinner sig i och i interaktion med andra (Huartas & Parra 2014; Gildon, 2021; Kultti, 2013; Ehrlin, 2015; Campanelli, 2021). Barn har rätt att erövra olika estetiska uttrycksformer (Skolverket, 2018) och på så sätt utöka sina möjligheter för kommunikation. Att främja språkutvecklingen hos barn är viktigt då trygghet och känslan av samhörighet förstärks genom att det språkliga självförtroendet stärks (Jönsson et al. 2009). Syftet med studien var att få en förståelse för och inblick i hur utbildade förskollärare ser på sång, rim och ramsor som ett hjälpmedel för språkutveckling hos barn. Vad förskollärarna ser som betydelsefullt och hur språkutveckling med fokus på sång, rim och ramsor sker i verksamheten. Metoden som har använts i studien är kvantitativ i form av enkätfrågor. Totalt svarade 150 personer på enkäten och resultatet i vår studie visar att förskollärarna anser att sång, rim och ramsor bidrar till barns språkutveckling och därmed ökad kommunikation främst genom ökat ordförråd och ökat verbalt språk.

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om hur högläsning kan användas och utformas av förskollärare i förskolans vardag för att främja yngre barns språkutveckling och socialt samspel. För att undersöka förskollärares syften och arbete med högläsning valdes intervju som metod. Respondenterna var sex förskollärare från olika avdelningar och två olika förskolor. I analysen av förskollärarnas egna redogörelser om arbetet med högläsning utgick vi från språkinlärningens sociokulturella kontext.  Resultatet visar att förskollärarna dagligen arbetar med högläsning genom planerade och spontana högläsningar. Av resultatet framgår även att förskollärarna skapar en miljö för läsning som är lugn och avskild med lätt tillgänglighet till böcker för barn. Studien visar också att de två studerade förskolorna arbetar på olika sätt med läsplattor vid högläsning.  Högläsning används och utformas som en central del i förskoleverksamheten för barns språkutveckling. Resultatet i denna uppsats visar att förskollärarna använder högläsning med huvudfokus på barns språkutveckling samt som ett sätt att utveckla yngre barns intresse för läsning.

På grund av det stora antal människor som invandrat till Sverige på senare tid finns det idag ett stort antal människor i samhället som inte har svenska som sitt modersmål. Samtidigt har skolan ett ansvar att lära elever som har annat modersmål än svenska det svenska språket. Detta ska ske i kombination med att eleverna känner en gemenskap, delaktighet och inkludering (Chioma 2020; Rosén, Straszer ochWedin 2020, s. 31). Därav är det av stor vikt att finna metoder och strategier för att stötta eleverna i deras lärandeprocess. Studien har därför som syfte att undersöka om och hur digitala hjälpmedel tillsammans med elevernas modersmål används som en resurs i undervisningen för elever med annat modersmål än svenska. För att undersöka detta har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av sex lärare. Resultatet av dessa intervjuer visar att lärarna i stor utsträckning arbetar i enlighet med den sociokulturella teorin, då de använder sig mycket av stöttning och medierande tekniker för att eleverna i sitt lärande ska befinna sig i sin närmaste proximala utvecklingszonen, vilket är viktigt för att elever med ett annat modersmål än svenska ska få en bra språkutveckling.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur undervisningen i förskolan kan stödja flerspråkiga barns språkutveckling. För att besvara syftet har semistrukturerade intervjuer med sex olika förskollärare genomförts. Som tolkningsverktyg användes den transspråkande teorin där vi har utgått från två praktiker - social rättvisa och social praktik. Studiens resultat påvisar att förskollärare har en positiv attityd till flerspråkighet och att de synliggör barnens olika språk i verksamhetens miljö. Resultatet visar också på olika strategier som används för att främja flerspråkighet och språkutveckling i förskolan.

Syftet med den här kunskapsöversikten är att sammanställa forskningsresultat och vetenskapligt granskade artiklar kring högläsning. Detta för att få en fördjupad kunskap inom läraryrket, eftersom vi anser att högläsning inte har en central roll i undervisningen.Frågeställningen för kunskapsöversikten lyder: Vilka faktorer kan genom högläsning bidra till språkutveckling? Genom en sammanställning av tio källor besvarar vi vår frågeställning. Källorna är framtagna efter en systematisk sökning i vetenskapliga databaser både nationellt och internationellt. Resultatet är strukturerat enligt fyra teman: ”Vikten av interaktiv högläsning genom läsargemenskap”, ”Den modellerande och stöttande lärarens betydelse för en språkutvecklande högläsning”, ”Vikten av relevanta och genomtänkta bokval samt tematiseringar” och ”Tiden som betydande faktor för en språkutvecklande högläsning”. Dessa teman är alla bidragande till språkutveckling men resultatet visar framför allt att interaktiv högläsning är viktigt. Slutsatsen är att den interaktiva högläsningen genomsyrar samtliga positiva studieresultat. Lärarens roll ihögläsningen är av stor vikt för elevers utveckling. Det är upp till lärare att i undervisningen använda stödstrukturer samt rätt val av arbetssätt för att högläsning ska bli gynnsamt för elevers språkutveckling.

Syftet med den här kunskapsöversikten är att analysera hur lärare i den svenska skolan arbetar med språkutvecklande arbetsmetoder inom de samhällsorienterade ämnena, varför det är viktigt och vilken effekt den här typ av arbetsmetod har på elevers språk- och kunskapsutveckling. Kunskapsöversikten kommer även lyfta upp kopplingen mellan språket och lärandet. Detta arbete också kommer att beröra olika teorier inom språkutveckling, språkets betydelse för lärande, samt olika språkutvecklande arbetsmetoder som lärare kan använda sig av. För att söka information kring ämnet har vi använt oss av databaserna SwePub, Education Research Complete (ERC), Libsearch, och Google Scholar för att hitta forskningsartiklar och rapporter. Resultatet synliggör att forskning visar att ett språkutvecklande arbetssätt i de samhällsorienterade ämnena har en positiv effekt på alla elevers språk- och kunskapsinlärning. Avslutningsvis ges förslag på fortsatt forskning.

Syftet med undersökningen är att ta reda på hur och varför skönlitteratur kan användas i de samhällsorienterande ämnena. Undersökningen behandlar olika böcker som kan användas kopplat till kursplanen i SO, hur skönlitteratur tillämpas i undervisningen, varför skönlitteratur fungerar eller inte fungerar och vilka svårigheter det kan finnas med ett arbete kring skönlitteratur. I vår forskningsbakgrund tar vi upp olika forskares syn på varför skönlitteratur är bra och hur det kan tillämpas i undervisningen i linje med Läsdelegationens rapport där ett fortsatt arbete krävs när det kommer till att främja läsförmågan. Undersökningen genomfördes genom att intervjua fem lärare som arbetar på olika skolor i mellan Sverige.De lärare vi intervjuat arbetar i olika utsträckning med skönlitteratur i sin undervisning och samtliga uttrycker att skönlitteratur är ett bra arbetssätt för att främja både läsförmåga och läslust. Lärarna tryckte på vikten av ett språkutvecklande arbetssätt och att det är viktigt att kunna möta eleverna när de kommer till skolan med olika förutsättningar för att bli bra läsare. Den största svårigheten med ett arbete som inkluderar skönlitteratur är bokvalet som ska passa alla elever och att finna relevanta böcker till varje ämne.