Syftet med studien var att beskriva vilka anpassningar och vilka utmaningar några lärare och specialpedagoger gör och står inför i undervisningen med elever som har en språkstörning. Metoden i den här studien, som grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv, är en kvalitativ ansats där vi intervjuat nio lärare och tre specialpedagoger som arbetar i olika delar i Sverige. Resultatet visade flera olika anpassningar som görs samt vilka utmaningar som finns i undervisning hos elever med språkstörning. I resultatet framkom vikten av att besitta rätt kompetens vid kartläggning av elever med språkstörning och hur lärare och specialpedagoger blir hjälpta av det kollegiala arbetet. Fortsättningsvis visade resultatet att den största utmaningen i undervisningen är att ge elever med språkstörning tillräckligt med tid samt utmaningen i att upptäcka en språkstörning hos elever som är flerspråkiga.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare anser att de arbetar för att stödja barnens språkutveckling vid spontana situationer och planerade aktiviteter, samt hur deras arbete för att stödja barns språkutveckling påverkas av planeringstiden. Datainsamlingsmetoden för denna studie har utgått från tio semistrukturerade intervjuer. Den insamlade datan analyserades med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna anser att barnen ges möjlighet till språkutveckling och att det är viktigt att under hela dagen kommunicera och språkbada barnen i alla situationer. Det framkommer även att språkutvecklingen skulle kunna gynnas om förskollärarna gavs tillgång till mer planeringstid.

Studien presenterar hur förskolebarns språk kan utvecklas med hjälp av musik. Detta görs genom både tidigare forskning, men även av den empiri som insamlats under studiens datainsamlingsprocess. Läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 9) lyfter att musik ska användas som såväl uttrycksmedel som ett sätt att kommunicera för barnen. Förskolans styrdokument är även något som tas upp i studien i såväl tidigare forskning och litteratur, som av respondenterna i studien. Syftet med studien är att undersöka hur musik tillämpas i språkutvecklande syfte i förskolan. Området har valts att undersökas genom tre frågeställningar som berör pedagogernas inställning, hur det används i verksamheterna samt hur rektorerna stödjer medarbetarna i arbetet med musik som språkutvecklande verktyg. Uppsatsen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på ett samspelsteoretiskt synsätt. Metoden som tillämpas i studien är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer används för att få utförliga svar från respondenterna samt för att ta reda på hur förskollärarna arbetar kring musik som språkutvecklande verktyg men även deras inställning till detta. Detta gäller även rektorernas inställning till musik som språkutvecklande verktyg men även hur rektorn stödjer förskollärarna i det fortsatta arbetet. Vi har intervjuat totalt sex stycken förskollärare och två rektorer i två olika kommuner. I resultatet presenteras intervjusvaren i relation till studiens syfte och frågeställningar där svaren indelats i underrubriker som besvarar studiens syfte. Övergripande visar resultatet att förskollärare ser positivt på musik som språkutvecklande verktyg samt att musiken går att tillämpa på många olika sätt för att ses som en språkutvecklande faktor. Citat från intervjuerna presenteras i texten för att stärka resultatets trovärdighet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur tre lärare på högstadiet och tre lärare på gymnasiet undervisar om partikelverb och vilka kunskaper lärarna har om fenomenet. Genom semistrukturerade intervjuer har empirin samlats in. Informanternas svar tyder på att det skiljer sig åt i tillvägagångssättet kring hur man undervisar om partikelverb och hur stor plats det får ta i undervisningen. Dessutom tycker informanterna att deras utbildning gett dem alldeles för lite kunskaper om partikelverb. Alltså antyder resultatet att utbildningen och hur länge man arbetat, bidrar till en ökad kompetens kring att undervisa om partikelverb i ämnet svenska. Därmed dras en slutsats att elever behöver få utveckla sina kunskaper om partikelverb medan lärare behöver få kunskaper om partikelverb i sin utbildning när det kommer till ämnet svenska.

Andelen elever med annat modersmål än svenska har ökat i den svenska skolan. Vi somi många år har varit verksamma inom skola och utbildning och arbetat med elever medett annat modersmål anser att det är viktigt att stötta dessa elever i deras lärande. Dettahar väckt ett intresse hos oss att genomföra en undersökning på hur lärare undervisar föratt ge dem det stöd de behöver för sin kunskapsinhämtning.Syftet med den här studien är att undersöka och analysera hur lärare som undervisar iflerspråkiga elevers klassrum, anpassar sin undervisning till de flerspråkiga eleverna.För att uppfylla studiens syfte har följande forskningsfrågor ställts: Hur stöttasflerspråkiga högstadieelever i sin språk- och kunskapsutveckling iklassrumsinteraktionen? och Hur används elevernas erfarenheter, inklusive de språkligaoch kulturella, i undervisningen? För insamlingen av materialet har vi valt att använda enkvalitativ undersökningsmetod som är etnografiskt inspirerad, det vill sägaklassrumsobservationer. Detta gav oss goda möjligheter att observera åtta lektioner somhålls av två lärare. Fyra av lektionerna hålls i en förberedelseklass och de andra fyra ärlektioner i svenska som andraspråk. Studiens teoretiska grund utgörs av Hammonds ochGibbons (2005) stöttningsmodell. Resultatet visar att lärarna använder en del stöttandestrategier som är i linje med denna stöttningsmodell. Lärarna i båda klasserna leder oftastrukturerade samtal i syfte att stötta elevers språkutveckling. På detta sätt skapar demöjligheter för lärande i samtal mellan lärare och elev. Grupparbete och kamratlärandesker dock i en liten utsträckning. Elevernas modersmål och tidigare erfarenheter har haftmer synbar plats i förberedelseklassen. Lärarna i båda klasserna leder dock oftastrukturerade samtal i syfte att stötta elevers språkutveckling.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolepersonal utvecklar barns språk i fri lek på förskolan. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och studien beaktar teoretiska begrepp som är relevanta för studiens analys. Studien utgår från en triangulerad metod, då svaren från enkätundersökningen analyseras utifrån en kvantitativ- och kvalitativ forskningsansats. Resultatet visar hur studiens förskolepersonal menar att närvarande förskolepersonal i fri lek är betydelsefullt för att stötta barns språkutveckling. Det framkommer även i resultatet att förskolepersonalen betraktar en utformad lärmiljö och tecken som stöd som viktiga verktyg i främjandet av barns språk i fri lek. Slutsatsen synliggör att närvarande förskolepersonal kan bidra med nya begrepp och öka barns ordförråd och därmed utvecklas barns språk. Slutsatsen speglar även svårigheten där brist av tid gör att förskolepersonal inte kan delta i barns fria lek, vilket försvårar stöttningen av barns språkutveckling i fri lek.

Den här studien handlar om högläsning i förskolan med fokus på dess betydelse för barns språkutveckling. Under vår utbildning har högläsningens betydelse för barns språkutveckling uppmärksammats. Dessutom betonar Läroplan för förskolan att ”Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter” (Lpfö 18 2018, s. 8). Detta väckte intresse hos oss att fördjupa oss i ämnet för att få en bredare medvetenhet om hur högläsning kan användas som ett språkutvecklande verktyg då vi praktiserar den i vår kommande yrkesroll. Syftet med vår studie är att undersöka pedagogers uppfattning kring högläsning och hur de arbetar med den för att utveckla barns språk. Vi kommer att undersöka vårt syfte med hjälp av två olika frågeställningar. För att besvara studiens syfte och få svar på det valda undersökningsämnet har vi använt oss av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med nio pedagoger. Resultatet av vår studie visar att pedagogerna har en uppfattning om att högläsning är betydelsefull för barns språkutveckling. Det framkommer i resultatet att pedagogerna beskriver att högläsning utvecklar barns ordförråd och deras berättandeförmåga. Pedagogerna beskriver dessutom att högläsning även bidrar till att utveckla barns kunskaper i andra ämnen såsom matematik, naturvetenskap och värdegrund. Det framgår också i resultatet att pedagogerna förbereder sig inför högläsningstillfällena genom att de läser igenom böckerna innan lästillfället. Pedagogerna beskriver att de brukar föra boksamtal efter högläsningen för att skapa möjligheter för samspel och interaktion med barnen. Resultatet visar också att pedagogerna beskriver att de använder olika verktyg under högläsning för att stötta barnen att förstå bokens innehåll och ord. Dessutom beskriver pedagogerna att de använder olika typer av böcker som en del av arbetet med högläsning i syfte att läsa böcker som passar barns åldrar och språknivå.

I dagens samhälle finns flerspråkighet överallt och i de allra flesta svenska klassrum finns flera elever som inte har svenska som modersmål. Andraspråkselever är en heterogen grupp som precis som elever med svenska som förstaspråk ska ges möjligheter att nå skolframgång oavsett tidigare kunskaper eller individuella förutsättningar. Det medför att allt högre krav ställs på lärare som behöver utforma och anpassa undervisningen för att tillgodose alla elevers skilda behov. Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka forskningsområdet inom andraspråkselevers språkutveckling i svenskämnet i grundskolan. Studierna som kom att användas i kunskapsöversikten samlades in genom sökningar i databaserna Primo, DiVA, ERIC och SwePub. Sökorden som användes för att finna refereegranskade artiklar som baserats på studier utförda i svenska skolor var bland annat flerspråkighet och multilingualism. Resultatet visar på flera faktorer som anses kunna vara framgångsrika i undervisningen, bland annat användande av elevers modersmål och att låta elever använda sina förkunskaper och tidigare erfarenheter i klassrummet. Utifrån artiklarna har det också gått att urskilja tydliga mönster för sådant som kan komma att vara hinder för andraspråkselevers språkutveckling, till exempel att lärare förenklar sitt språk och inte utmanar andraspråkselever med tillräckligt kognitivt krävande uppgifter och att andraspråkselever inte möter tillräckligt mycket av det svenska språket utanför skolan.  Andraspråkselever når inte upp till samma resultat som de elever som har svenska som förstaspråk. För att kunna erbjuda andraspråkselever en likvärdig undervisning behöver svenska skolor bli bättre på att anpassa sig till den mångfald som råder i samhället.

Högläsning är en del av den undervisning som elever får erfara i skolan. Frågan är dock hur den undervisningen ser ut och om den är utformad på ett sätt som bidrar till elevernas språkutveckling. Syftet med denna studie är att utveckla kunskap om högläsning som undervisningsstrategi. Vi besvarar frågorna: Hur använder lärare högläsning i undervisningen i skolans lägre åldrar, det vill säga årskurserna F-6? och Vilket syfte har lärare med högläsning i undervisningen? Det gör vi genom att analysera enkätsvar från lärare i Sverige. Resultatet av studien visar att om lärare undervisar med hjälp av högläsning så sker detta med syfte att erbjuda elever vila. Resultatet visar även på andra syften och utformningar av högläsningsundervisning, men dessa är i minoritet. Studien påvisar intressanta samband kopplat till högläsningsundervisning då lärarnas syfte med högläsning är vila eller nöje. Något samband mellan lärares erfarenhet i yrket och användning av högläsning i undervisningen finns inte. Varken erfarna lärare eller lärare som är nya i yrket använder högläsning i större utsträckning. För vidare forskning kan det vara intressant att samtala med lärare för att få en djupare uppfattning av deras val av undervisningsmetod.

Bakgrund Vår undersökning är inriktad mot högläsning i förskolan. Vårt fokusområde berör pedagogernas syn på högläsning och de tillfällen som pedagogerna skapar för ämnet i förskoleverksamheter. Forskarna lyfter fram pedagogernas olika syften med högläsning. Detta har en stor betydelse för barns delaktighet och lärande enligt den sociokulturella teorin som vi har använt oss av i vår studie. Syfte Syftet med vår studie är att undersöka hur ofta skapas tid och tillfällen för högläsning i förskoleverksamheter, samt vad har pedagogerna för avsikt med att läsa högt för barnen och i vilken utsträckning görs barnen delaktiga i stunden. Metod Den metod som vi har använt oss i studien är en enkätundersökning med ett standardiserat frågeformulär som även har kvalitativa inslag i form av öppna frågor. Enkäterna delades ut till verksamma pedagoger i förskoleverksamheter i två kommuner i Västsverige, för att nå ut till en större urvalsgrupp som kan besvara frågorna som vi har ställt till enkätundersökningen. Resultat Resultatet av denna studie visar att pedagogerna prioriterar högläsning i stor utsträckning och att barnen har inflytande i stunden genom samspelet som sker mellan dem och pedagogerna. Detta kan i sin tur möjligen resultera i att barnens språkutveckling stimuleras i hög utsträckning. Majoriteten av pedagoger gör barnen delaktiga i högläsning genom att utgå från deras intresse och erfarenheter i val av bok. Resultatet visar även att pedagogerna samtalar och kommunicerar om bokens innehåll samt ställer frågor till barnen som väcker deras fantasi och kreativitet.