With what seems like decades of debate behind us, low-risk, high-budget, high exposure releases are still seen as a threat to creativity, innovation and health of the game industry as a whole. This exploratory pilot study aims to evaluate methods and create instruments which can be used to measure and compare the levels of differentness contained within the AAA and Indie releases. The case studies and surveys performed within this study are assessed as viable instruments for future, confirmatory studies, but with serious limitations outside of the chosen data sample. / Med vad som verkar som årtionden av debatt bakom oss, spel som publiceras med lågrisk, hög-budget och hög exponering fortfarande betraktas som ett hot mot kreativitet, innovation och hälsan av hela spelindustrin. Denna utforskande pilotstudie syftar till att utvärdera metoder och skapa instrument som kan användas för att mäta och jämföra skillnadsnivån (olikhet) inom AAA och Indie spel. Fallstudier och enkäter som utfördes inom denna studie bedöms som genomförbara instrument för framtida, bekräftande studier, med allvarliga begränsningar utanför den valda datamängden.

We present the notions of uniform distribution and discrepancy of sequences contained in the unit interval, as well as an important application of discrepancy in numerical integration by way of the quasi-Monte Carlo method. Some fundamental (and other interesting) results with regards to these notions are presented, along with some detalied and instructive examples and comparisons (some of which not often provided by the literature). We go on to analytical and numerical investigations of the asymptotic behaviour of the discrepancy (in particular for the van der Corput-sequence), and for the general error estimates of the quasi-Monte Carlo method. Using the discoveries from these investigations, we give a conditional proof of the van der Corput theorem. Furthermore, we illustrate that by using low discrepancy sequences (such as the vdC-sequence), a rather fast convergence rate of the quasi-Monte Carlo method may still be achieved, even for situations in which the famous theoretical result, the Koksma inequality, hasbeen rendered unusable. / Vi presenterar begreppen likformig distribution och diskrepans hos talföljder på enhetsintervallet, såväl som en viktig tillämpning av diskrepans inom numerisk integration via kvasi-Monte Carlo metoden. Några fundamentala (och andra intressanta) resultat presenteras med avseende på dessa begrepp, tillsammans med några detaljerade och instruktiva exempel och jämförelser (varav några sällan presenterade i litteraturen). Vi går vidare med analytiska och numeriska undersökningar av det asymptotiska beteendet hos diskrepansen (särskilt för van der Corput-följden), såväl som för den allmänna feluppskattningen hos kvasi-Monte Carlo metoden. Utifrån upptäckterna från dessa undersökningar ger vi ett villkorligt bevis av van der Corput's sats, samt illustrerar att man genom att använda lågdiskrepanstalföljder (som van der Corput-följden) fortfarande kan uppnå tämligen snabb konvergenshastighet för kvasi-Monte Carlo metoden. Detta även för situationer där de kända teoretiska resultatet, Koksma's olikhet, är oandvändbart.

This study is about primary school students' perception of heterogeneity and how itmanifests like in grade 1-3. This research focuses on the students' views instead of theteacher's as it was very interesting to know especially amongst the young ones. As wewere interviewing children, we used the term “different” rather than “heterogeneity” inthis context. By interviewing eight pupils and doing an exercise with pupils from fourdifferent schools, clear patterns emerged regarding how the pupils think aboutdifference, as well as how these perceptions differ across different grades. Thecurriculum of the socially oriented subjects for grades 1-3, emphasize the importancethat pupils should be able to discuss and reflect on life issues with significance for thepupils such as gender roles, norms and rules in their school environment which isassociated with heterogeneity. The result of this study shows that the pupils' perceptionof heterogeneity primarily focuses on appearance and gender, which is clearly visiblewith the help of the interviews and an exercise that was conducted with them.

<p>The purpose of this paper is to see how differences are handled in preschools, with a focus on children with homo- or bisexual parents. By doing this we wanted to see how the conditions for a child with homo- or bisexual parents looks like, in order to have their family conditions mirrored, confirmed and visualised in the preschool.</p><p>The foundation for the discussion is a questionaire which has been answered by 229 preschool workers from 24 different preschools in the City of Stockholm. The result of the questionaire has been handled in a statistics program. Our analysis is based on the statistical numbers and the written replies to the open questions in the questionaire.</p><p>As a theoretical starting point we have used Iris Marion Young’s ideas about how our society is coloured by an ideal of similarity that defines liberation as the transcendence of group difference, where the dominant group cannot see how their perspective is just one of several perspectives. Furthermore, we use Tiina Rosenberg’s thoughts on the two main principles of heteronormativity and her focus on the sexed and sexual norms from which we organize our assumptions about our sex, sexuality and family. We also use Ann Runfors’ experiences of how differences are turned in to similarities when immigrant background is dealt with in the Swedish school.</p><p>Our results show that the nuclear family is still the norm when speaking about family in preschools and that the knowledge concerning children with homo- and bisexual parents is slight. Many of the informants believe that differences are best dealt with by treatin all children equally. A great number of the informants assume that giving attention to the rainbow children contributes to inequality and a negative distinction of the child as different. There are also informants that request more knowledge on the subject to be able to treat children and parents in an inclusive way.</p><p>We believe that differences have a social significance, which is why we are convinced that preschools ought to become aware of how the heterosexual norm is being reproduced. By reflecting on society’s norms and values, the preschools would be able to help the rainbow child to be proud of its family and in this way counteract heterosexism.</p> / <p>Syftet med detta utredningsarbete är att se hur olikheter hanteras på förskolan, med fokus på barn med homo- eller bisexuella föräldrar. Genom detta ville vi se hur förutsättningarna för ett barn med homo- eller bisexuella föräldrar ser ut för att få sin familjesituation speglad, bekräftad och synliggjord på förskolan.</p><p>Underlaget för diskussionen är en enkät som besvarats av 229 personer som arbetar på 24 olika förskolor inom Stockholm stad. Resultaten från enkäten har hanterats i statistikprogram. Vi baserar vår analys på de statistiska uppgifterna och de skrivna kommentarerna till de öppna frågorna i enkäten.</p><p>Som en av våra teoretiska utgångspunkter har vi använt oss av Iris Marion Youngs idéer om hur vårt samhälle är färgat av ett likhetsideal, där den priviligerade gruppen inte kan se att deras föreställningar om hur saker och ting är bara är ett av flera perspektiv. En annan utgångspunkt är Tiina Rosenbergs tankar om heteronormativitetens två bärande principer och det fokus hon lägger på de könade och sexuella normerna utifrån vilka vi organiserar våra föreställningar om kön, sexualitet och familjebildning. Vi använder oss också av Ann Runfors erfarenheter av hur olikhet görs till likheter när invandrarskap hanteras i den svenska skolan.</p><p>Våra resultat visar att kärnfamiljen fortfarande är norm då förskolorna talar om familj och att kunskapen om barn med homo- och bisexuella föräldrar inte är stor. Många informanter menar att olikhet bäst hanteras genom likabehandling av alla barn. Informanterna uppfattar i stor utsträckning att uppmärksamhet på regnbågsbarnen bidrar till ojämlikhet och ett negativt särskiljande av barnet som annorlunda. Det finns även informanter i materialet som efterfrågar mer kunskap för att kunna bemöta barn och föräldrar på ett inkluderande sätt.</p><p>Vi menar att olikheter har social betydelse. Det är därför förskolan bör, genom reflektion över hur samhällets normer och värderingar ser ut, bli medvetna om hur heteronormen reproduceras på förskolan för att kunna hjälpa regnbågsbarnet att känna stolthet över sin familj och att för att på så sätt motverka heterosexism.</p>

<p>Studien syftar till att undersöka upplevelsen av besvärligt beteende i arbetsgrupper. Detta har gjorts genom en kvalitativ undersökning på en arbetsgrupp bestående av fem nära samarbetande kollegor. Studien utgår från två huvudperspektiv; individ-och samspelsperspektivet. Utifrån perspektiven analyseras sedan undersökningens resultat.</p><p>Studien fokuserar på vilka individ-och samspelsfaktorer som ligger till grund för hur människor upplever besvärligt beteende. Det har funnits att projektioner, introjektioner, förförståelse, behov av struktur, skapandet av stereotyper, gruppens informella roller, normer, konflikter, interaktionsritualer samt känsloregler i gruppen påverkar vad som upplevs som besvärligt beteende.</p><p>Frågeställningarna som uppsatsen grundar sig på är följande:</p><p>-Vad upplevs som besvärligt beteende i arbetslivet?</p><p>-Varför upplevs dessa beteenden besvärliga?</p><p>Resultatet på vår första frågeställning har mynnat ut i en modell över vilka beteenden som upplevs besvärliga i arbetslivet. Modellen består av en fyrgradig skala och belyser vilka nivåer besvärligt beteende kan indelas i. I den första nivån inkluderas beteenden som upplevs som tillfälligheter. Den andra nivån avser beteenden som avviker från gruppens känsloregler. Modellens tredje nivå består av beteenden som hotar individens självbild och den fjärde och sista nivån innefattar beteenden som hotar gruppens självbild. Beteenden som kan inkluderas i varje nivå varierar utifrån individ-och samspelsfaktorer. Då modellen inte består av fasta beteenden utan generella nivåer, är modellen överförbar till andra arbetsgrupper.</p><p>Vår andra frågeställning besvaras utifrån likheter och olikheter i arbetsgruppen. Vi har kommit fram till att dessa måste agera under obalans ökar risken för att gruppmedlemmarna upplever beteenden som besvärliga. När obalansen finns upplevs likheter som något och olikheter skapar förståelse mellan gruppmedlemmarna. Beteenden upplevs alltså i större grad som besvärliga när likheter och olikheter är i obalans.</p>

I denna avhandling, som omfattar fyra forskningsartiklar, betraktas två operatorer inom den matematiska fysiken. De båda tidigare artiklarna innehåller resultat för Schrödingeroperatorn med Aharonov-Bohm-magnetfält. I artikel I beräknas spektrum och egenfunktioner till denna operator i R2 explicit i ett antal fall då en radialsymmetrisk skalärvärd potential eller ett konstant magnetfält läggs till. I flera av de studerade fallen kan den skarpa konstanten i Lieb-Thirrings olikhet beräknas för γ = 0 och γ ≥ 1. I artikel II bevisas semiklassiska uppskattningar för moment av egenvärdena i begränsade tvådimensionella områden. Vidare presenteras ett exempel då den generaliserade diamagnetiska olikheten, framlagd som en förmodan av Erdős, Loss och Vougalter, är falsk. Numeriska studier kompletterar dessa resultat. De båda senare artiklarna innehåller ett flertal spektrumuppskattningar för Heisenberg-Laplace-operatorn. I artikel III bevisas skarpa olikheter för spektret till Dirichletproblemet i (2n + 1)-dimensionella områden med ändligt mått. Låt λk och μk beteckna egenvärdena till Dirichlet- respektive Neumannproblemet i ett område med ändligt mått. N. D. Filonov har bevisat olikheten μk+1 &lt; λk för den euklidiska Laplaceoperatorn. I artikel IV visas detta resultat för Heisenberg-Laplaceoperatorn i tredimensionella områden som uppfyller vissa geometriska villkor. / In this thesis, which comprises four research papers, two operators in mathe- matical physics are considered. The former two papers contain results for the Schrödinger operator with an Aharonov-Bohm magnetic field. In Paper I we explicitly compute the spectrum and eigenfunctions of this operator in R2 in a number of cases where a radial scalar potential and/or a constant magnetic field are superimposed. In some of the studied cases we calculate the sharp constants in the Lieb-Thirring inequality for γ = 0 and γ ≥ 1. In Paper II we prove semi-classical estimates on moments of the eigenvalues in bounded two-dimensional domains. We moreover present an example where the generalised diamagnetic inequality, conjectured by Erdős, Loss and Vougalter, fails. Numerical studies complement these results. The latter two papers contain several spectral estimates for the Heisenberg Laplacian. In Paper III we obtain sharp inequalities for the spectrum of the Dirichlet problem in (2n + 1)-dimensional domains of finite measure. Let λk and μk denote the eigenvalues of the Dirichlet and Neumann problems, respectively, in a domain of finite measure. N. D. Filonov has proved that the inequality μk+1 &lt; λk holds for the Euclidean Laplacian. In Paper IV we extend his result to the Heisenberg Laplacian in three-dimensional domains which fulfil certain geometric conditions. / QC 20100712

Studien syftar till att undersöka upplevelsen av besvärligt beteende i arbetsgrupper. Detta har gjorts genom en kvalitativ undersökning på en arbetsgrupp bestående av fem nära samarbetande kollegor. Studien utgår från två huvudperspektiv; individ-och samspelsperspektivet. Utifrån perspektiven analyseras sedan undersökningens resultat. Studien fokuserar på vilka individ-och samspelsfaktorer som ligger till grund för hur människor upplever besvärligt beteende. Det har funnits att projektioner, introjektioner, förförståelse, behov av struktur, skapandet av stereotyper, gruppens informella roller, normer, konflikter, interaktionsritualer samt känsloregler i gruppen påverkar vad som upplevs som besvärligt beteende. Frågeställningarna som uppsatsen grundar sig på är följande: -Vad upplevs som besvärligt beteende i arbetslivet? -Varför upplevs dessa beteenden besvärliga? Resultatet på vår första frågeställning har mynnat ut i en modell över vilka beteenden som upplevs besvärliga i arbetslivet. Modellen består av en fyrgradig skala och belyser vilka nivåer besvärligt beteende kan indelas i. I den första nivån inkluderas beteenden som upplevs som tillfälligheter. Den andra nivån avser beteenden som avviker från gruppens känsloregler. Modellens tredje nivå består av beteenden som hotar individens självbild och den fjärde och sista nivån innefattar beteenden som hotar gruppens självbild. Beteenden som kan inkluderas i varje nivå varierar utifrån individ-och samspelsfaktorer. Då modellen inte består av fasta beteenden utan generella nivåer, är modellen överförbar till andra arbetsgrupper. Vår andra frågeställning besvaras utifrån likheter och olikheter i arbetsgruppen. Vi har kommit fram till att dessa måste agera under obalans ökar risken för att gruppmedlemmarna upplever beteenden som besvärliga. När obalansen finns upplevs likheter som något och olikheter skapar förståelse mellan gruppmedlemmarna. Beteenden upplevs alltså i större grad som besvärliga när likheter och olikheter är i obalans.

The purpose of this paper is to see how differences are handled in preschools, with a focus on children with homo- or bisexual parents. By doing this we wanted to see how the conditions for a child with homo- or bisexual parents looks like, in order to have their family conditions mirrored, confirmed and visualised in the preschool. The foundation for the discussion is a questionaire which has been answered by 229 preschool workers from 24 different preschools in the City of Stockholm. The result of the questionaire has been handled in a statistics program. Our analysis is based on the statistical numbers and the written replies to the open questions in the questionaire. As a theoretical starting point we have used Iris Marion Young’s ideas about how our society is coloured by an ideal of similarity that defines liberation as the transcendence of group difference, where the dominant group cannot see how their perspective is just one of several perspectives. Furthermore, we use Tiina Rosenberg’s thoughts on the two main principles of heteronormativity and her focus on the sexed and sexual norms from which we organize our assumptions about our sex, sexuality and family. We also use Ann Runfors’ experiences of how differences are turned in to similarities when immigrant background is dealt with in the Swedish school. Our results show that the nuclear family is still the norm when speaking about family in preschools and that the knowledge concerning children with homo- and bisexual parents is slight. Many of the informants believe that differences are best dealt with by treatin all children equally. A great number of the informants assume that giving attention to the rainbow children contributes to inequality and a negative distinction of the child as different. There are also informants that request more knowledge on the subject to be able to treat children and parents in an inclusive way. We believe that differences have a social significance, which is why we are convinced that preschools ought to become aware of how the heterosexual norm is being reproduced. By reflecting on society’s norms and values, the preschools would be able to help the rainbow child to be proud of its family and in this way counteract heterosexism. / Syftet med detta utredningsarbete är att se hur olikheter hanteras på förskolan, med fokus på barn med homo- eller bisexuella föräldrar. Genom detta ville vi se hur förutsättningarna för ett barn med homo- eller bisexuella föräldrar ser ut för att få sin familjesituation speglad, bekräftad och synliggjord på förskolan. Underlaget för diskussionen är en enkät som besvarats av 229 personer som arbetar på 24 olika förskolor inom Stockholm stad. Resultaten från enkäten har hanterats i statistikprogram. Vi baserar vår analys på de statistiska uppgifterna och de skrivna kommentarerna till de öppna frågorna i enkäten. Som en av våra teoretiska utgångspunkter har vi använt oss av Iris Marion Youngs idéer om hur vårt samhälle är färgat av ett likhetsideal, där den priviligerade gruppen inte kan se att deras föreställningar om hur saker och ting är bara är ett av flera perspektiv. En annan utgångspunkt är Tiina Rosenbergs tankar om heteronormativitetens två bärande principer och det fokus hon lägger på de könade och sexuella normerna utifrån vilka vi organiserar våra föreställningar om kön, sexualitet och familjebildning. Vi använder oss också av Ann Runfors erfarenheter av hur olikhet görs till likheter när invandrarskap hanteras i den svenska skolan. Våra resultat visar att kärnfamiljen fortfarande är norm då förskolorna talar om familj och att kunskapen om barn med homo- och bisexuella föräldrar inte är stor. Många informanter menar att olikhet bäst hanteras genom likabehandling av alla barn. Informanterna uppfattar i stor utsträckning att uppmärksamhet på regnbågsbarnen bidrar till ojämlikhet och ett negativt särskiljande av barnet som annorlunda. Det finns även informanter i materialet som efterfrågar mer kunskap för att kunna bemöta barn och föräldrar på ett inkluderande sätt. Vi menar att olikheter har social betydelse. Det är därför förskolan bör, genom reflektion över hur samhällets normer och värderingar ser ut, bli medvetna om hur heteronormen reproduceras på förskolan för att kunna hjälpa regnbågsbarnet att känna stolthet över sin familj och att för att på så sätt motverka heterosexism.