The purpose of the study is to investigate school counselors' work with issues related to concerns that a child is being harmed due to abuse or neglect, and what they believe affects their decision to submit or not to submit a report of concern. The study uses a qualitative method with semi structured interviews. The theoretical framework for this study is neoinstitutional theory with focus on organizational fields and institutional logics. The results show that school counselors have a central role in their schools reporting system due to them often being responsible for writing and signing the reports. Considerations they make consist of whether or not to make a report and what approach they should have. Central factors that affect school counselors’ decision-making is; if they suspect physical abuse, if the guardians are willing to cooperate and whether or not social services advice for a report to be made or not. The findings of this study show that school counselors use their knowledge of social work in regards to dealing with suspicion of abuse and neglect and in making reports of concern.

Syftet med studien var att bidra med kunskap om hur pedagogers uppfattningar kan påverka deras förhållningsätt till anmälningsplikten och orosanmälningar i förskolan. Centrala perspektiv som avsågs undersökas var vilka etiska dilemma pedagoger kan ställas inför samt pedagogers uppfattningar om vilka konsekvenser det kan få för barn som far illa utifrån ett utvecklings- och lärandeperspektiv. Detta är en kvalitativ studie där empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma pedagoger. Vi har gjort en tematisk analys där vi tagit stöd i Braun och Clarkes (2006) steg för steg metod, där Katz (1960) fyra funktioner baserat på den funktionella attitydteorin låg till grund för att koda och kategorisera empirin. Studiens resultat påvisade att pedagogernas uppfattningar kring barn som far illa har en betydelse för i hur stor utsträckning orosanmälningar görs. Pedagogerna är eniga om att barns utveckling och lärande påverkas i de fall där barn far illa, vilket gör att de inte får samma möjlighet att ta till sig den undervisning som förskolan ska förmedla. Slutsatsen av denna studie är att pedagogers uppfattningar gällande anmälningsplikten och orosanmälan har en betydelse för huruvida pedagogerna orosanmäler eller inte. Det råder inga tvivel om att pedagogerna är medvetna om anmälningsplikten som lag, däremot finns det en osäkerhet gällande vart gränsen dras när en orosanmälan ska göras. / <p>Betyg i Ladok 240109.</p>

The purpose of this study is to contribute knowledge about how preschool teachers' various professional ethical dilemmasand thoughts about reporting concerns can be looked at and handled. With the help of previous research and that of preschool teachersown perspectives, this will be made visible. The study has been based on the following questions: Whichthe dilemmas preschool teachers describe regarding a report of concern? What kind of support do the preschool teachers describeis requested/given and what significance does it have for how dilemmas around reporting concerns are handled? The choice ofmethod for this study is semi-structured interviews and six preschool teachers have been interviewed individually.The interviews have then been analyzed using a discourse analytical approach with virtue ethics, duty ethics andutilitarian ethics as a theoretical perspective. The results of the study show that dilemmas mainly arise aroundthe support, the approaches and the complex relationship between preschool teachers and guardians andcan have a major impact on whether or not the preschool teacher reports a concern.

Titel: Orosanmälningar i förskolan - En intervjustudie om förskolepersonals perspektiv på orosanmälningar Författare: Anna Sjöström   Tidigare forskning visar att det råder en stor brist på orosanmälningar till socialtjänsten, speciellt från de professionella som arbetar med barn. I den här studien har kvalitativa intervjuer utförts med personal inom förskolan, detta för att ta del av deras subjektiva bild av utsatta barn och anmälningsplikten. Studien gjordes på fyra förskollärare inom förskolan och materialet analyserades sedan med hjälp av systemteori, stämplingsteori och utvecklingspsykopatologins begrepp risk- och skyddsfaktorer. Resultatet visade att anmälningsplikten sågs som både logisk och viktig för förskollärare även om det var svårt att veta vart gränsen gick för när de skulle anmäla. Det var även svårt att se vissa tecken på utsatthet och mer utbildning önskades inom området. Studien visar att det fanns vissa brister i samverkan med socialtjänsten, vilket skulle kunna förbättras genom mer information om socialtjänstens arbete samt ett tätare samarbete. / Title: Notifications of concern in preschool- An interview study on preschool teachers’ perspective of notifications of concern Author: Anna Sjöström   Previous Research shows a shortage of notifications of concern to social services, especially from professionals who work directly with children. In this study, qualitative interviews were made on four preschool teachers to see their subjective view of vulnerable children, and their duty to report. The material obtained was then analyzed based on systems theory, labeling theory and the concepts of developmental psychopathology; risk- and protection-factors. The results show that the informants felt that the duty of notification was logical and important, but they sometimes thought that it was difficult to know the line between reporting or not, they found it difficult to see some of the signs of exposure and they wanted more education in the area. There were also some lack of collaboration with the social services, which they stated could be improved through more information about the work of the social services and a closer cooperation.

Bakgrund: Hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige har en lagstadgad skyldighet att göra orosanmälan till Socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa. Anmälningsplikten infördes redan under 1920-talet och regleras i socialtjänstlagen. Statistik över inkomna orosanmälningar i Sverige visar att endast cirka 10 procent av anmälningarna kommer från hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan spelar en viktig roll när det kommer till att identifiera riskfaktorer för barn som far illa men forskning visar att det av olika anledningar ibland råder osäkerhet och tveksamhet när det kommer till att göra orosanmälningar till Socialtjänsten. Syfte: Syftet var att utforska vad sjuksköterskor på beroendemottagningar har för erfarenheter av och hur de upplever att göra orosanmälan om barn som far illa till Socialtjänsten. Metod: En kvalitativ explorativ design valdes där datainsamling gjordes med semistrukturerade intervjuer. För att bearbeta materialet användes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier, ett medvetet förhållningssätt, konsekvenser av handling samt det professionella samarbetets betydelse med sammanlagt sex underkategorier.  Diskussionen fördes utifrån Sigridur Halldórsdóttirs teori om caring and uncaring samt tidigare relevant forskning och litteratur. Slutsats: Att ha barnperspektivet underlättar för sjuksköterskor i beslutsfattandet av att göra orosanmälan för barn som far illa och kan även vara ett stöd i kommunikationen med patienten. / Background: Healthcare professionals in Sweden have a statutory obligation to report suspected child maltreatment to the Social Services. The notification requirement was introduced already in the 1920: s and is regulated in the Social Services Act. Statistics on incoming reports in Sweden show that only about 10% of the notifications come from the healthcare system. Nurses play an important role when it comes to identifying risk factors for child maltreatment, but research shows that for various reasons, there is sometimes uncertainty and doubt when it comes to making reports to the Social Services. Aim: The aim of this study was to explore nurses experience of reporting suspected child maltreatment to the Social Services. Method: A qualitative explorative design was chosen where data collection was done with semistructured interviews. A qualitative content analysis with inductive approach was used to analyze the collected material. Results: The analysis resulted in three categories, a conscious approach, consequences of action and the importance of professional cooperation with a total of six subcategories. The discussion was based on Sigridur Halldórsdóttir's theory of caring and uncaring, as well as previous relevant research and literature. Conclusions: Having the child perspective makes it easier for nurses to make the decision to report concern for child maltreatment and can also support the communication with the patient.

I min uppsatts kommer jag att utgå från en berättelse som beskriver ett fall av orosanmälan som jag upplevde i mitt arbete på förskolan. Anmälan grundades på barnets berättelse och resulterade i ett samtal på ett kriscentrum i närvaro av polis, psykolog och åklagare, utan föräldrars vetskap. Jag valde essäform för min uppsats därför att den skrivformen bjuder på ett reflekterande tillvägagångssätt och lämpar sig för mitt känsliga ämne. Genom att gestalta anmälningspliktens skuggsidor vill jag försöka bringa förståelse för den väldigt känslosamma företeelsen. Jag kommer att belysa vad anmälningsplikten går ut på samt undersöka vilka är mina skyldigheter som pedagog vid anmälningar. Jag kommer att reflektera kring barnets utsatta position, föräldrars samt de anmälande pedagogernas svåra läge. Min uppsats genomsyras av tanken att anmälningsplikten kan te sig som en hård lag men ändå en lag som skall följas utan förbehåll. Pedagogens eget omdöme bör inte förekomma vid orosanmälan. Anmälan görs för barnets skull och inte mot familjen. / My essay starts by describing a case of a "declaration of concern" regarding a child that I experienced in my work at a preschool. The duty to make a notification was based on the child's story and led to a meeting at a crisis center. The meeting involved the presence of police, psychologists and prosecutors, without parental knowledge. I chose the essay form for this subject because this writing form offers a reflective approach which is suitable for such a sensitive topic. By describing the negative aspects associated with this duty of notification I want to try to bring some understanding of the very emotional issues associated with a notification. I will highlight what the notification requirement is about and examine what - my obligations are as a teacher in making a declaration of concern leading to a notification to the relevant local authorities and government agencies. I will reflect on the child's vulnerable position as well as the difficult position of parents and notifying teachers. The pervading idea in the essay is that the obligation to report your concern may seem like a hard law but a law that has to be followed without reservation. The teacher´s own opinion or judgment is irrelevant in a declaration of concern and subsequent notification. Registration of the concern is done for the child's sake and not the sake of the family.

With this degree project, I want to show that there are contradictions between the duties the teaching profession is committed to following. Duties as in the duty to report, compulsory schooling, or the assignment written in the school's governing document, Lgr 11. I have analyzed the concept of duty through ethics and moral thinking where I have tried to show that it can depend on how one as a teacher values the duties. The analysis and reflection are based on my own experience. To highlight my dilemma, I have formulated three questions based on my story, to investigate in this essay. What does the obligation to report mean for my actions towards students in a vulnerable family situation? How can I understand my reluctance to follow the law regarding the obligation to report? How is my professionalism affected by my reluctance to comply with the obligation to report? I have written a story which gets the reader involved in different situations where my professional knowledge as a teacher at after-school center is challenged. With the help of literature and research, I try to see the events in my story from a distance to get closer to an answer to my questions about the conflict between my duties as assigned by the governing documents and as a fellow human being. An important part of the analysis is to question whether we as teachers need to take into account what actually can happen to pupils as a consequence of our professional action and how we can understand different views that different teachers have about such action. I also discuss a number of difficult emotions accompanying my actions in the story. I want to highlight the importance of being self-critical to be able to see what is at the root of my own feelings when I hesitate to follow the law and the duties the teaching profession is committed to follow. / Med detta självständiga arbete vill jag visa att det finns motsägelser mellan de plikter läraryrket är åtagna till att följa. Plikter som anmälningsplikten, skolplikten eller det uppdrag som står skrivit i skolans styrdokument, Lgr 11, och även lärarens plikter som medmänniska. Jag har analyserat pliktbegreppet och försökt visa hur våra handlingar som lärare kan bero på hur vi värderar plikterna.  Analysen och reflektionen utgår från en egenupplevd berättelse. För att synliggöra mitt dilemma har jag utifrån min berättelse skapat tre frågeställningar. Vad innebär anmälningsplikten för mitt handlande gentemot elever i utsatt familjesituation? Hur kan jag förstå min motvilja att följa lagen när det gäller anmälningsplikten? Hur påverkas min professionalitet av min motvilja att följa anmälningsplikten. Med hjälp av litteratur och forskning försöker jag se händelserna i min berättelse på distans för att komma närmare ett svar. En viktig del av analysen är om vi som lärare behöver ta i beaktning vad som faktiskt händer med den elev som påverkas av våra handlingar samt hur vi kan förstå skillnader i lärarnas olika uppfattningar om sådana handlingar. Jag diskuterar även ett antal svåra känslor som uppstår i samband med mina handlingar i berättelsen. Jag vill lyfta fram vikten av självkritik för att verkligen kunna se vad som ligger som grund för dessa känslor när jag tvekar att följa lagen om anmälningsplikten när det gäller ett barn i utsatt familjesituation.

Background: Children at risk of abuse are a worldwide phenomena. They can be hard to identify, which puts high demands on healthcare-workers who meet them. Since 2001 swedish healthcare-personnel are obliged by law to report concerns of children at risk, although less reports are made than can be expected. Nurses working with children need to be aware of signs of children at risk to identify them, sothe children can receive adequate help. Purpouse: The purpouse of this study was to describe the experience of nurses when assessing and reporting concern for children at risk. Method: Qualitative inductive interviewstudy, 19 semi-structured interviews were carried out with nurses from two hospitals in southeast Sweden. Interviews were analyzed with content analysis. Results: Four categories were found answering the nurses’ experiences. There were What makes the nurse assess concern awarely, The workplaces’ effect on the nurse’s assessment, The nurses preconditions to make a concern assessment and The nurses feelings related to a concern assessment. Conclusions:The nurses’ experienced a lack of competence concerning assessing the need of reporting concern for children at risk. The lack of competence led to doubt whilst assessing, which made the support from colleagues and clear guidelines more important. The nurses’ experienced that they knew what to observe and which feelings to react to, but they didn’t have the courage or confidence concerning their assessment to follow through with a report of concern. The duration of the hospital stay was considered to affect the assessment. The lacking competence was mainly concerning a lack of experience and education in the matter, but the main difficulty was that the concern was subjective and varied from each person. / Bakgrund: Barn som far illa finns världen över. De kan vara svåra att identifiera, vilket sätter höga krav på hälso- och sjukvårdspersonal som möter barnen. Sedan 2001 har svensk hälso- och sjukvårdspersonal anmälningsplikt angående oro för barn som far illa, trots detta står vården för en mindre andel anmälningar än förväntat. Sjuksköterskor som arbetar med barn behöver ha kännedom om barn som far illa och vilka tecken de ska leta efter, så att barnen kan erhålla adekvat stöd. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur sjuksköterskor upplever situationer när de ska bedöma behovet av en orosanmälan för barn som misstänks fara illa. Metod: Kvalitativ induktiv intervjustudie, 19 semistrukturerade intervjuer, sjuksköterskor från två sjukhus i sydöstra Sverige. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framträdde: Det som får sjuksköterskan att medvetet göra en orosbedömning, Arbetsplatsens påverkan på sjuksköterskan i en orosbedömning, Sjuksköterskans förutsättningar för att göra en bedömning och De känslor sjuksköterskan kan uppleva i samband med en orosbedömning. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde en bristande kompetens i att bedöma behovet av anmälan om ett barn misstänktes fara illa. Den bristande kompetensen föranledde tveksamhet i bedömningen, vilket resulterade i att stödet från arbetskollegorna och tydliga styrdokument var viktiga. Sjuksköterskorna upplevde att de visste vad de skulle observera och vilka känslor de skulle reagera på men att de inte vågade fullfölja bedömningen och eventuellt skriva en orosanmälan. Längden på vårdtiden ansågs påverka bedömningen. Den bristande kompetensen handlade om oerfarenhet och för lite utbildning i ämnet men svårigheten var till största del att bedömningen var ytterst subjektiv och varierade från person till person.

Titel: Oro hos förskolepersonal vid misstankar om barn som far illa. Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka kunskap, inställning, och erfarenheter som anställd förskolepersonal i Gnosjö kommun har gällande att anmäla misstanke eller kännedom om att barn far illa.   Metod: Den metod som använts är pappersenkäter som skickats ut med post. Anställda på de kommunala förskolor samt en fristående privat förskola i Gnosjö deltog i enkätundersökning. Undersökningen inkluderade både öppna och slutna frågor tillsammans med 3-stegs vinjetter. Resultat: Få orosanmälningar görs av förskolepersonal och kunskapshöjande insatser efterfrågas av förskolepersonalen, trots att majoriteten anger att de har kunskap om orosanmälningar. Förskolepersonalen upplever till viss del bristande stöd av socialtjänsten, men stöd inom personalgruppen. Det finns samband mellan antal yrkesverksamma år och delaktighet i orosanmälningar. Förskolepersonalen beskriver oro för konflikter med föräldrar vid orosanmälan. Dessutom beskrivs att det förekommer att deras rektor hindrar orosanmälningar. Slutsats: Slutsats: Det finns ett behov av de kunskapshöjande insatser som önskas av förskolepersonalen, för att öka kunskap om orosanmälningar från förskolan som det finns en avsaknad av. / Title: Concern among preschool-staff in case of suspicion of children being maltreated Purpose: The thesis aims to investigate knowledge, attitudes, and experiences of preschool-staff in Gnosjö municipality concerning reporting suspicions or knowledge of child maltreatment.  Method: The method used for data collection is questionnaires sent out by post. Employees at the municipal preschools and an independent private preschool in Gnosjö participated in a survey. Questionnaires included both open and closed questions along with 3-step vignettes. Results: Few reports of concern are made by the preschool staff and they request knowledge-raising efforts, despite the majority describing that they have knowledge of reports of concern. The preschool staff experience a lack of support from social services, but experiences support from their staff group. There is correlation between years of work experience and participation in reports of concern. Preschool staff describe fear of conflicts with parents when reporting concern. They also described that their manager could prevent reports of concern. Conclusion: There is a need for the knowledge-raising efforts desired by the preschool staff, to increase knowledge of reports of concern from the preschool, of which there is a lack.

Sammanfattning Bakgrund: Antalet anmälningar om barn som far illa ökar i Sverige. Förklaringarna kan vara många men främst att barnens rättigheter tagit plats i olika verksamheter då barnkonventionen blivit lag. Socialstyrelsen påpekar en bristande följsamhet till anmälningsskyldigheten inom hälso- och sjukvården, särskilt inom vuxenpsykiatrin. Fyra av tio anmälningar handlar om psykisk ohälsa hos vårdnadshavare, vilket visar vuxenpsykiatrins viktiga roll i att upptäcka utsatta barn. Syfte: Beskriva erfarenheter och upplevelser kring anmälan gällande barn som far illa eller riskerar att fara illa utifrån sjuksköterskors perspektiv inom vuxenpsykiatrisk specialistvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk specialistvård deltog genom semistrukturerade intervjuer. Konventionell innehållsanalys användes för att analysera transkriberat material. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver patientens psykiska tillstånd som bidragande orsak till oro och om orosanmälan görs. Bristande tydlighet kring rutiner när och hur man ska orosanmäla. Stöd från närmsta kollegor uppfattades positivt och främjande för anmälningsbenägenheten, däremot beskrevs brister i samverkan med socialtjänst och återkoppling vilket upplevdes hämmande. God kommunikation i mötet med patienten ansågs centralt för att upprätthålla en terapeutisk allians eftersom förförståelse och reaktioner visade sig påverka sjuksköterskan och orosanmälan. Konklusion: Sjuksköterskorna behöver stöd i sina bedömningar kring orosanmälan. Tydliga rutiner tillsammans med reflekterande utbildning och implementering av standardiserade instrument skulle kunna göra sjuksköterskan tryggare i sin yrkesroll och därmed skapa bättre förutsättningar för sjuksköterskan att identifiera barn som far illa eller riskerar att fara illa. / Abstract Background: The number of reports of children who are ill is increasing in Sweden. The explanations can be many, but primarily that children's rights have taken place invarious activities when the Convention on the Rights of the Child became law. The National Board of Health and Welfare points out a lack of compliance with the notification obligation within health care, especially within adult psychiatry. Four out of ten reports are about mental illness in guardians, which shows the important role of adult psychiatry in detecting vulnerable children. Purpose: To describe experiences and perceptions regarding reporting of children being mistreated or at risk of mistreatment from the perspective of nurses in adult psychiatric specialist care. Method: A qualitative interview study with an inductive approach. Ten nurses in adult psychiatric specialist care participated through semi-structured interviews. Conventional content analysis was used to analyze transcribed material. Results: Nurses describe the patient's mental state as a contributing factor to their concern and decision to report. There is a lack of clarity regarding procedures for when and how to report concerns. Support from colleagues was seen as positive and promoting reporting, but there were perceived deficiencies in collaboration with social services and feedback, which were perceived as inhibiting. Good communication during the meeting was considered central to maintaining a therapeutic alliance as preconceptions and reactions affect the nurse and the report. Conclusion: Nurses need support in their assessments of reporting concerns. Clear procedures, together with reflective education and implementation of standardized instruments, could make nurses more confident in their professional role, and thus increase the likelihood of identifying more children who are being mistreated or at risk of mistreatment.