Bakgrund: I Sverige når Barnhälsovården (BHV) nära 100% av alla barn och BHV-sköterskan är en viktig person för barnets hälsa och utveckling. Det ger unika förutsättningar för att främja barnets hälsa och ge stöd till föräldrarna. I BHV-sköterskans profession ingår en skyldighet att göra en orosanmälan vid minsta kännedom eller oro över att ett barn under 18 år utsätts för omsorgssvikt. Detta kan innebära svåra val och situationer där BHV-sköterskan kan vara i behov av stöd och vägledning för att kunna hjälpa barnet och dess familj på bästa sätt. Syfte: Syftet var att beskriva BHV-sköterskors upplevelse och behov av stöd och vägledning vid orosanmälan. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex deltagare från barnhälsovården i Västra Götalandsregionen. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultat: Resultatet visade att upplevelsen bland BHV-sköterskorna var att det gjordes för få orosanmälningar trots att de kände bra stöd ifrån kollegor när en anmälan skulle göras. De belyste också att det var viktigt med en god relation mellan BHV-sköterskan och familjerna för att kunna skapa ett tryggt föräldraskap och vidare kunna prata om svåra saker som vid de tillfällen när BHV-sköterskorna kände oro för barnet. Det framkom också i resultatet att de BHV-sköterskor som arbetade på familjecentraler upplevde ett större stöd och fick mer vägledning vid behov än de som arbetade på en traditionell BHV-central. Slutsats: BHV-sköterskor behöver stöd och vägledning när ett barn utsätts eller misstänks utsättas för omsorgssvikt och en orosanmälan ska göras. De BHV-sköterskor som arbetade på familjecentral kände störst stöd och hade enklare att få vägledning. / Background: In Sweden, Child Health Care reaches close to 100% of all children and the Children Health Care (CHC) nurse is an important person for the child's health and development. It provides unique conditions for promoting the child's health and providing support to the parents. The CHC nurse's profession includes an obligation to report a concern at the slightest knowledge or concern that a child under the age of 18 is exposed to neglect. This can mean difficult choices and situations where the CHC nurse may need support and guidance to be able to help the child and their family in the best way.  Aim: The purpose of the study was to describe Child Health Care nurses experience and needsof support and guidance when reporting concerns over the health of a child. Method: Semi structured interviews were conducted with six informants from child health care in the Western part of Sweden. Qualitative content analysis was used to analyze the interviews. Results: The results showed that the experience among the CHC nurses was that too few reports of anxiety were made, despite the fact that they felt good support from colleagues when a report was to be made. They also highlighted that it was important to have a good relationship between the CHC nurse and the families in order to create a secure parenting and also to be able to talk about difficult things such as at the times when the CHC nurses felt worried about the child. It also emerged from the results that the CHC nurses who worked at family centers experienced greater support and received more guidance when needed than those who worked at a traditional CHC center. Conclusion: CHC nurses need support and guidance when a child is or is suspected of being neglected and a report of concern must be made. The CHC nurses who worked at the family center felt the greatest support and found it easier to get guidance

No description available.

To encounter children who are being abused or neglected The nurse´s actions and experiences

The dilemma is a self-perceived experience of a child who does not have his needs respected and met. This puts me as an educator to be put in situations where I need to analyze the event and the needs of everyone involved from different perspectives. The purpose and dilemma of this essay is to focus on my role as an educator but also as an adult in the preschooler's life and what impact this can have based on a self-perceived situation. The thesis deals with the collaboration between preschool and social services and what opportunities there are to support children who live in insecure and deficient conditions. The essay discusses what knowledge there is about reports of anxiety, when they are justified, who decides on them and what consequences they can have for the child. One focus concerns the collaboration with the social services, another on which criteria need to be met in order to make a report. While I have examined my role as an adult, I have also critically examined the cooperation between various authorities such as the National Agency for Education, the UN Convention on the Rights of the Child and preschool, based on literature and research in the field. The essay contributes with a clearer picture of the children's lives in preschool and what conditions affect them and what the political form of government has for the impact on the activities in preschool. Finally, I also reflect on the various governing documents as both a support and a limitation. / Dilemmat är en egenupplevd händelse där ett barn inte får sina behov respekterade och tillgodosedda. Detta försätter mig som pedagog att sättas i situationer där jag behöver analysera händelsen och alla inblandades behov ur olika perspektiv. Syftet och dilemmat med denna uppsats är att utifrån en självupplevd situation fokusera på min roll som pedagog men också som vuxen i förskolebarnets liv och vilken inverkan denna kan ha. Uppsatsen behandlar samarbetet mellan förskola och socialtjänst och vilka möjligheter som finns för att stödja barns som lever under osäkra och bristfälliga förhållanden. Uppsatsen diskuterar vilken kunskap som finns om orosanmälningar, när de är befogade, vem som beslutar om dem och vilka konsekvenser de kan få för barnet. Ett fokus gäller samarbetet med socialtjänsten, ett annat på vilka kriterier som behöver fyllas för att kunna göra en anmälan. Medan jag har undersökt min roll som vuxen har jag också kritisk granskat samarbetet mellan olika myndigheter som Skolverket, FN:s barnkonvention och förskolan, utifrån litteratur och forskning på området. Uppsatsen bidrar med en tydligare bild av barnens liv i förskolan och vilka villkor som påverkar dem samt vad den politiska styrformen har för påverkan på verksamheten i förskolan. Till sist reflekterar jag även över de olika styrdokumenten som både ett stöd och en begränsning.

Forskning visar att risken för våld och utsatthet i hemmet för barn ökar som en konsekvens av ”nedstängningar” under våren 2020 i samband med covid-19. Personal vid förskola och socialtjänst mister insyn i förskolebarns liv när vårdnadshavare håller barn hemma. Utsatta barn hamnar således i – vad i studien benämns vara – ett ingenmansland. Studien syftar till att undersöka hur personal inom förskola respektive socialtjänst uppfattar pandemin påverkat förskolebarns frånvaromönster i relation till upprättade orosanmälningar gällande barn i förskoleålder våren 2020. Data insamlades från förskolerektorer samt socialsekreterare. Materialet analyserades genom konventionell innehållsanalys utifrån Becks teori om risksamhället. Resultaten visar att förskolan i jämförelse med innan pandemin, har lägre grad av insyn i barns liv samtidigt som socialtjänsten inte ser ett pandemirelaterat ökat antal orosanmälningar, snarare ett minskat eller stagnerat inflöde. Resultaten visar att barns utsatthet i hemmet därmed har ökat. Förskolebarn är  hemma i högre utsträckning än tidigare, särskilt barn med annat modersmål än svenska, samtidigt som förväntad ökning av orosanmälningar till socialtjänsten uteblivit. Rektorer gjorde inte i högre utsträckning orosanmälningar, trots att de uttryckt en direkt och indirekt ökad oro för barn. Barns hemsituation osynliggörs på så sätt för professionella vuxna, och barnen hamnar mellan skyddsnätet förskola och socialtjänst. / Research shows that the risk of violence and vulnerability in the home for children increases as a consequence of lockdowns related to the covid-19 pandemic. Staff at preschools and social services lose insight into the lives of preschool children when guardians keep their children at home. Vulnerable children thus end up being in a no-man's land. The study aims to investigate how staff in preschool and social services perceive the pandemic affected preschool children's absence patterns in relation to established reports of concerns regarding children of preschool age in the spring of 2020. Data were collected from preschool principals and social workers, analyzed through a conventional content analysis and Ulrich Beck's theory of a risk society. The results show that preschools to a lesser extent than before the pandemic, has insight into children's lives and the social services do not see any pandemic-related increased inflow of reports of concern, rather decreased or stagnated. The study shows  that children's vulnerability in the home has increased. Preschool children were at home to a greater extent than before, especially children with a mother tongue other than Swedish, and the annual expected increase in reports of anxiety to the social services did not materialize. Principals have not made more reports of concern, despite the fact that they have expressed a direct and indirect increased concern for children. Children's home situation is made invisible to professional adults, and the children end up in between two important safety nets, preschool and social services.

The aim of the study was to examine what obstacles and possibilities nurses at the Swedish child health services (CHS) experience in collaborating with social services when suspecting child maltreatment. Empirical data was collected through interviews with three CHS nurses and analyzed with a phenomenological approach. The theoretical perspectives used are Luhmann’s systems theory and domain theory. The results show that the nurses interviewed in this study consider themselves having good opportunities of detecting signs of child maltreatment and that they wanted more cooperation with the social services. Theoretical concepts of systemic and environmental complexity address organizational factors that affect collaboration. How collaboration between the CHS and the social services could be improved are discussed. / Studien syftade till att undersöka vilka hinder och möjligheter BVC-sköterskor upplever i samverkan med socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Studiens teoretiska utgångspunkter är systemteori, specifikt Luhmanns teorier om sociala system, och domänteori. En fenomenologisk ansats har använts vid datainsamlingen och analys av det empiriska materialet, som består av kvalitativa intervjuer med tre BVC-sköterskor. Resultatet visar bland annat att de intervjuade sköterskorna upplever sig ha goda möjligheter att upptäcka missförhållanden i barnets situation och att de önskar mer samverkan med socialtjänsten. Med hjälp av de teoretiska begreppen system- och miljökomplexitet belyses hur betingelser inom och mellan organisationerna påverkar samverkan. Förbättringsmöjligheter angående samverkan mellan BVC och socialtjänsten diskuteras.

Det finns en brist på orosanmälningar av brottsoffer som befinner sig i riskfyllda omständigheter, det är dock viktigt att det trots allt sker orosanmälningar även på brottsoffer för att socialtjänsten ska få en underrättelse över situationen och försöka lokalisera adekvata åtgärder och minimera ungdomars utsatthet. Det har även framkommit att det återfunnits missnöje mellan polisen och socialtjänsten. Mot bakgrund av detta ämnar den aktuella studien att undersöka samarbetet mellan polisen och socialtjänsten gällande SoL 14-anmälningar. Tillika ämnas polisens samt socialtjänstens uppfattning på bristen av SoL 14-anmälningar på brottsoffer att utforskas. För att undersöka detta har följande frågeställningar besvarats: hur upplever polisen och socialtjänsten tillämpningen av anmälningsskyldigheten gällande barn som utsatts för brott? Hur fungerar samarbetet mellan polisen och socialtjänsten avseende orosanmälningar? Hur kan problem med hantering av orosanmälningar förklaras och åtgärdas? Resultatet åskådliggör att det finns delade meningar om samverkan med socialtjänsten bland poliserna, medan socialsekreteraren anser att samverkan fungerar bra. De poliser som är missnöjda upplever bland annat att de inte får den återkoppling de hade velat ha. Förbättringar som nämnts inkluderar att etablera medel för direktkontakt med lämpliga aktörer inom respektive myndighet för att främja arbetet med unga, således även att mer kommunikation/återkoppling ska ske. Dessutom vad det gäller anmälningsskyldigheten på brottsoffer som befinner sig i riskfyllda omständigheter menar de flesta att den inte uppfylls och att det sällan utförs SoL 14-anmälningar på brottsoffer. Somliga menar att det beror på okunskap eller att det inte ännu är en del av arbetskulturen. Även tidsbrist eller att det rentav “glöms bort” nämns, de menar på att detta sker för att fokuset ofta är riktat på gärningspersoner och inte brottsoffer. / There is a lack of reports of concern on victims of crime who are in risky circumstances, however, it is important that reports of concern are also done on victims of crime in order for social services to be informed of the situation and try to locate adequate measures and minimize adolecents vulnerability. It has also emerged that dissatisfaction was found between the police and social services. In light of this, the current study intends to investigate the cooperation between the police and social services regarding SoL 14-reports. Furthermore, the police and social services' perception of the lack of SoL 14-reports on crime victims is intended to be explored. To examine these phenomenons, the following questions were answered: how do the police and social services perceive the practice of the reporting obligation regarding children who have been victims of crime? How does the cooperation between the police and social services work regarding reports of concern? How can problems with the handling of reports of concern be explained and remedied? The result illustrates that there are divided opinions about cooperation with the social services among the police, while the social secretary believes that the cooperation works well. The police officers who are dissatisfied feel, among other things, that they do not get the feedback they would have liked. Improvements mentioned include establishing means for direct contact with appropriate actors within the respective authorities to further and improve the work regarding young people, thus also that more communication or feedback should take place. With regard to the reporting obligation on victims of crime who are in risky circumstances, most informants believe that it is not fulfilled and that SoL 14-reports on crime victims are rarely carried out. Some informants believe that it is due to ignorance or that it is not yet part of the work culture. Additionally is lack of time or that it is "forgotten" mentioned, the informants mean that this happens because the focus is often directed at the perpetrators and not the victims.

Professionella som möter barn i sitt arbete har en absolut anmälningsplikt att orosanmäla vid misstanke om att ett barn far eller riskerar att fara illa enligt 14:1 SoL. Syftet med studien är att undersöka hinder och möjligheter för anmälningspliktiga att göra en orosanmälan, undersöka hur de skattar sin kunskap kring anmälningsplikten och samarbetet med socialtjänsten. Föreliggande studie är en kvantitativ studie baserad på en webbenkät där 66 respondenter som lyder under anmälningsplikten fått svara på frågor och påståenden gällande lagen om anmälningsplikt och orosanmälan. I studien ingick yrkesverksamma från för- grund- och gymnasieskola, polis, fritidsgård samt socialtjänst från Trollhättans kommun. Resultat för studien bygger på statistiska analyser och pekar på att det finns påverkningsfaktorer som gör att professionella med anmälningsplikt väljer att göra eller inte göra en orosanmälan trots att lagen menar att inga övervägningar ska göras av den anmälningsskyldige. 13,6% av respondenterna håller inte alls med eller tar delvis avstånd från att de skulle ha goda kunskaper om vad deras anmälningsplikt innebär. Respondenter med erfarenhet av samverkan med socialtjänst är inte helt nöjda med tidigare erfarenhet av samverkan samtidigt skattar de effekten av samverkan som positiv. Resultatet visar på att utökad kunskap behövs om utsatthet hos barn, om anmälningsplikten generellt samt förståelse för att anmälningsplikten är absolut hos anmälningspliktiga

Syftet med studien var att undersöka hur kuratorer på familjecentraler arbetar med att identifiera och hantera våld i nära relationer hos mödrar de möter och deras barn. För att uppnå syftet användes en kvalitativ metod. Sex enskilda intervjuer med kuratorer på familjecentraler från fem olika kommuner i Mellansverige genomfördes. Empirin analyserades med hjälp av positioneringsteori samt begreppet etisk stress. I resultatet påvisade kuratorerna komplexiteten i att bemöta våld i nära relationer. Ett starkt mönster i resultatet är att kuratorerna använder sig av en rad olika strategier i samtal med våldsutsatta. Andra faktorer som påverkar kuratorernas bemötande är deras kunskap och erfarenhet kring ämnet våld i nära relationer samt organisatoriska förutsättningar. Resultatet visar vidare att i kuratorernas roll finns en motstridighet gällande att verka stödjande och skapa allianser men samtidigt behöva förhålla sig till sin anmälningsskyldighet. För att skapa och upprätthålla allianser använder sig kuratorerna av olika strategier. Kuratorerna arbetar på olika sätt för att identifiera våld, vilket inkluderar att ställa frågor på rutin eller vid indikation. Slutsatsen visar att det är komplext för kuratorerna att upptäcka och bemöta våld, samt att motstridigheten i deras roll skapar gråzoner. Slutsatsen påvisar också att kuratorerna har effektiva strategier för att bemöta väl identifierat våld, men att effektiviteten i strategierna de använder för att identifiera våldet varierar. / The aim of this study was to examine how counselors working at family centers strive to identify and handle domestic violence experienced by mothers they meet and their children. To achieve the aim of the study a qualitative method was used. Six individual interviews with counselors working at family centers in five different municipalities in the middle part of Sweden were performed. The material was analyzed using positioning theory and the concept of ethical stress. The result casts a light on the complexity of managing domestic violence. A pattern shown in the result is how the counselors use an array of different strategies when working with victims of violence. Something that affected how the counselors handled meeting victims of abuse was their knowledge and experience surrounding the subject of domestic violence and organizational circumstances. The results also show how there is a contradiction embedded in the role of the counselor regarding them working to support victims of domestic violence and working to create alliance but at the same time having an obligation to make reports of concern when necessary. The counselors use different strategies to create and uphold alliances. Furthermore, they also work in different ways to identify violence, which includes having a routine where questions about violence are asked or asking questions about violence only when violence is indicated. The conclusion shows that it is a complex task to discover and handle violence, and that the contradiction in the role of the counselor creates grey areas. Additionally, the conclusion shows that the counselors have effective strategies to handle violence that has been identified, but the level of effectiveness of their strategies connected to identifying violence varies.

Syftet med denna studie är att undersöka hur väl rustade förskolepersonal känner sig i arbetet med barn som far illa, deras upplevelser av tillgängliga verktyg för detta arbete samt vad de efterfrågar för stöd. Kvalitativa intervjuer har genomförts med sju respondenter och analyserats utifrån ett fenomenologiskt-hermeneutiskt perspektiv. Kombinationen av det fenomenologiska och hermeneutiska perspektivet harmonierar väl med syftet och används i denna studie både som teori och metodologi. Resultatet visar att samtliga respondenter uppgav sig vara väl rustade i att arbeta med barn som far illa. Däremot varierar definitionen av begreppet mellan pedagoger, förskolor och områden. Samtliga respondenter uppgav även att nästintill all kunskap om att arbeta med barn som far illa har erhållits på arbetsplatsen. Studiens resultat visar att rektorsrollen och förskolans område är viktiga faktorer för vilket fokus arbetsplatsen har på dessa frågor. Förskolepersonalens beredskap för arbetet med barn som far illa, visar denna studie, är helt avgörande vilket område förskolan är belägen i.