Bakgrund: I Sverige rapporteras cirka 260 nya cancerfall hos barn varje år. Att som barn fåen cancerdiagnos innebär ett behov av sjukhusvistelse, behandling och omvårdnad. Hur barnsom drabbats av cancer upplever sin omvårdnad är av betydelse eftersom god omvårdnadökar barnens välbefinnande och genererar snabbare återhämtning. Syfte: Att sammanställa unga vuxnas upplevelse av omvårdnad under cancerbehandling sombarn. Metod: En kvalitativ ansats har valts som design. Datainsamlingen har skett via PubMed,CLINALH och PsycINFO där tio studier har inkluderats i litteraturöversikten.Resultatanalysen har sin utgångspunkt utifrån Polit och Becks niostegsmodell. Resultat: Utifrån de tio valda studier kunde fem problemområden identifieras; information,stöd, interreaktion mellan vårdpersonal och patient, sårbarhet, övergivenhet och frustation. Slutsats: De unga vuxna som överlevt sin cancersjukdom som barn beskrev att derasupplevelse av omvårdnaden under perioden av cancerbehandling ofta präglades av bristandeinformation, stöd, interreaktion och autonomi samt av övergivenhet och frustation.

Bakgrund: Alla barn har samma rättigheter, friheter och rätt till bästa möjliga hälsa. Då barn med intellektuella funktionsnedsättningar vårdats på sjukhus har det i internationella studier framkommit brister i omvårdnaden. Genom en personcentrerad omvårdnad blir vårdrelationen ett balanserat samspel där både barnet och närstående blir delaktiga i vården och beslutsfattandet kring den. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer på en pediatrisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 11 sjuksköterskor på en pediatrisk vårdavdelning och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i två kategorier. I den första, Barnet behöver vara i centrum, beskrevs vikten av att se barnet, olika anpassningar som krävdes i omvårdnaden samt ett behov av kontinuitet, erfarenhet och kunskap. Den andra kategorin, Föräldrar – en viktig del av vårdteamet, inkluderade föräldrarnas viktiga roll som resurser i teamarbetet och den speciella vårdrelationen som uppstod. Slutsats: Det kan ibland finnas svårigheter och brister i kommunikationen mellan sjuksköterskor och barn med intellektuella funktionsnedsättningar samt deras familjer. Direktkommunikation med barnet, mer kunskap, tid, strategier samt att inkludera hela familjen är centrala delar för att förbättra omvårdnaden.

Sammanfattning Bakgrund: När sjukdomstillståndet hos barn med livshotande- eller livsbegränsande tillstånd inte kan förbättras bör pediatrisk palliativ vård implementeras. Vårdformen fokuserar på att förbättra patienter och föräldrars livskvalitet. För att möjliggöra detta bör den vara symtomlindrande, inkludera olika sjukdomar samt tillämpa ett holistiskt synsätt av barnet. Däremot finns ett otillräckligt antal specialiserad vårdpersonal inom området med tillräcklig kunskap, vilket påverkar familjer till barn som vårdas palliativt negativt. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med ett barn som vårdas palliativt. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på elva artiklar som identifierades genom sökning i databasen PubMed med sökord relevanta för valt ämnesområde. En artikel utgjordes både av en kvalitativ samt kvantitativ ansats. Resterande tio artiklar utgjordes av en kvalitativ ansats. Huvudresultat: Sex teman identifierades som sammanfattade föräldrars negativa samt positiva upplevelser. De utgjordes av Kommunikation och information mellan föräldrar och vårdpersonal, Att fatta beslut vid pediatrisk palliativ vård, Familjelivet och relationers påverkan,Föräldrars känslor och dess påverkan, Vårdpersonal och vårdmiljö samt Känslomässigt, socialt och ekonomiskt stöd. Slutsats: Positiva upplevelser var mindre förekommande än negativa. Föräldrars negativa upplevelser utgjordes bland annat av bristande kommunikation och information, vilket försvårade beslutsfattning. Vårdpersonalen uppfyllde inte alltid föräldrarnas behov eller förväntningar. Även ekonomiska aspekter påverkade upplevelserna negativt. De negativa upplevelserna resulterade i känslor där samtliga föräldrar upplevde behov av stöd. Resultatet påvisade globala skillnader i föräldrars förutsättningar och upplevelser.

Mycket vanlig inom sluten hälso- och sjukvård är vård av barn som är utsatta för smärta orsakad av ingrepp och procedurer. Smärta i samband med sjukdom eller medicinisk vård kan leda till betydande och livslånga fysiologiska och psykologiska konsekvenser. Därför är det viktig med adekvat smärtbedömning och behandling. Detta är en utmaning och kräver mycket erfarenhet av sjukvårdspersonal. Särskilt hos prematura barn, spädbarn och barn i åldern upp till sex år vilka inte än har förmåga att uttrycka sig verbalt är detta av vikt. Därför kan man använda sig av en smärtskattningsskala. Smärtbedömningen är mer objektiv och information om barnens smärta kan som ett värde tydlig dokumenteras och åtgärder utvärderas.Syftet med denna forskningsöversikt var att belysa vilka skattningsskalor som kan användas för bedömning av smärta hos barn (0-6 år) inom sluten hälso- och sjukvård. En forskningsöversikt genomfördes efter en litteratursökning av vetenskapliga artiklar via databaserna Cinahls och PubMed och en manuell artikelsökning. Totalt inkluderades 16 primärartiklar i studien, vilka granskades avseende kvalitet och vetenskaplig klassificering.I resultatet framkom att smärtskattningsskalor kan användas för granskning av smärta hos barn inom sluten hälso- och sjukvård. Alla dessa skalor har påvisat validitet och majoriteten även reliabilitet. Sex av dessa har visat till och med hög reliabilitet. I tre studier har skalorna visat klinisk nytta och genomförbarhet i praktiken. Undersökningsgrupper varierade avseende antal deltagare och deras egenskaper. Bara i sex studier var antalet deltagare mer än 100 barn. I åtta studier bestod undersökningsgruppen av för tidigt födda barn i olika gestationsålder och spädbarn. I tre utfördes smärtbedömning i samband med analgetikaadministration. I fem studier granskades barnen före, under och/eller efter en smärthändelse. I tre studier undersöktes några barngrupper även för att bedöma långvarig smärta.Slutsatsen blev att smärtskattningssskalorna har visat tillförlitlighet och giltighet, men bara i tre av dessa studier undersöktes den kliniska nyttan och genomförbarheten i praktiken.Nyckelord: Smärtbedömning,

Bakgrund: Barn som insjuknar i en dödlig sjukdom kan till slut komma till ett stadie där sjukdomen inte längre går att bota. Då inleds palliativ vård som i sin sista fas kallas för vård i livets slutskede. I livets slutskede ansvarar sjuksköterskan för en god symtomlindring, att främja god livskvalite och att slutligen främja en god död för det drabbade barnet. I sjuksköterskans roll vid vård i livets slutskede ingick även stöd till barnets familj. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i livets slutskede. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie med beskrivande design. Sökningar gjordes i databasen PubMed med sökord som nurse, experience, pediaric care och end of life care. Elva artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning och analyserades med tematisk analysmetod. Huvudresultat: I resultatet framkom två huvudteman: sjuksköterkors upplevelser av vård i livets slutskede och sjuksköterskors upplevda känslor och copingstrategier med fyra tillhörande subteman. Sjuksköterskorna upplevde kommunikationen och relationen till barnet och familjen var viktig. Kunskap i hur man samtalade och kommunicerade om döden med barn och familj upplevdes bristande. Sjuksköterskorna upplevde att de fanns en brist på utbildning i palliativ vård. Känslomässiga reaktioner uppstod hos sjuksköterskor och olika copingstrategier tillämpades för att ha möjlighet att hantera arbetet med döende barn. Slutsats: Arbetet med barn i livets slutskede kräver att en relation etableras mellan sjuksköterskan, barnet och familjen. Kommunikationen är väsentlig för att en relation ska uppstå och för att denna ska vara vårdande. Resultaten visar att utbildningen inom palliativ och pediatrisk vård till sjuksköterskor är bristfällig, vilket får sjuksköterskor att tvivla på sin kompetens. Arbetet med döende barn kan vara känslomässigt påfrestande vilket medför att coping och medvetenhet kring sina inre och yttre resurser är en viktig faktor för att orka fortsätta med sitt känslomässiga arbete och för att våga möta döden tillsammans med patient och familj.

Vid palliativ vård av barn har sjuksköterskan en betydande roll med ett stort omvårdnadsansvar. Tidigare forskning tyder på att det är en mer känslosam börda vid palliativ vård av barn än av vuxna och att det förekommer flera utmaningar i kommunikationen till barnet och dess närstående. Den känslosamma bördan ses skapa problem med att hitta balansen mellan att vara professionell och att vara personlig. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans upplevelse vid palliativ vård av barn. Metoden var en litteraturöversikt där 10 artiklar med kvalitativ metod från databaserna CINAHL och MEDLINE inkluderades. Resultatet ledde fram till två övergripande teman, att möta ett känslomässigt kaos och att hitta stöd i det svåra mötet. Resultatet tydliggör den psykiska påverkan som mötet innebär samt utmaningar i relationen och kommunikationen till barnet och närstående. Den känslosamma bördan visade sig ha en negativ påverkan på sjuksköterskors psykiska hälsa och därmed var stödet från kollegorna betydelsefullt. Slutsatsen av denna studie är att sjuksköterskor ställs inför många jobbiga och känslomässiga situationer vid palliativ vård av barn och att det krävs mer stöd och utbildning för att öka tryggheten hos sjuksköterskorna.

Att vårda barn med en cancerdiagnos är utmanande för sjuksköterskan då hänsyn ska tas ta till både barnet och familjen. I dagens barncancervård arbetar få specialistutbildade vilket är problematiskt i förhållande till vårdens komplexitet. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans upplevelse av att arbeta på en pediatrisk canceravdelning. Metoden som användes var en litteraturöversikt med designen integrerad sammanställning av kvalitativ forskning, inspirerad av metasyntesen. För att besvara syftet valdes åtta kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar ut. Två teman och sex subteman identifierades utifrån resultatet. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever barncancervården som utmanande. Kommunikation och relation är två viktiga delar inom barncancervården men visar sig vara svårt att etablera i början av anställningen, framför allt på grund av okunskap. Det visar sig även vara mycket psykisk påfrestande att arbeta med denna patientgrupp, därav är tillgången till stöd betydelsefullt. Trots detta visar resultatet att det psykologiska stödet från arbetsgivaren är begränsat, därav blir det kollegiala stödet viktigt för att klara av påfrestningen. Ytterligare något som framkommer är att sjuksköterskor får en annan syn på livet när det arbetar med barncancer. I diskussionen har författarna valt att diskutera betydelsen av att hitta en balans mellan distans och närvaro till sina känslor i syfte att kunna vårda med livsvärlden som grund. Det tas även upp hur bristen på kunskap kan äventyra patientsäkerheten. Ytterligare något som diskuteras är etikens roll inom barncancervården. Slutligen diskuteras hur bristen på skyddsutrustning kan leda till ökade kostnader och ökade vårdtider utifrån ett hållbarhetsperspektiv.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva andelen barn, ålder, mortalitet och vårdtid för respektive diagnos bland de som vårdats på intensivvårdsavdelningen på Norrlands Universitetssjukhus under perioden 150101–151231, dessutom jämföra vårdtid mellan pojkar och flickor samt könsfördelning och vårdtid mellan barn över och under 3 år. Metod: En retrospektiv registerstudie. Bakgrund: I dagsläget finns fyra intensivvårdsavdelningar specificerade på barn i Sverige, dessa avdelningar stod 2015 för 57% av alla vårdtillfällen av barn inom intensivvård. De övriga vårdtillfällena skedde på allmänna intensivvårdsavdelningar. Forskning har visat att barn som vårdas på barnintensivvårdsavdelning har signifikant lägre risk för mortalitet än de som vårdas på intensivvårdsavdelning. Resultat: Under år 2015 vårdades 94 barn på intensivvårdsavdelningen, vilket motsvarade 11,2% av det totala antalet patienter. Genomsnittsåldern var 6,9 år. Två barn avled under vårdtiden, motsvarande 1,9%. Vårdtiden varierade mellan 1 timme och 371 timmar. Den vanligaste diagnosen var neurologisk sjukdom, följt av respiratorisk svikt. Den diagnosen med längst medelvårdtid var tumörsjukdom, kortast medelvårdtid var postop full, dvs då patienter vårdades på intensivvårdsavdelningen på grund av att den postoperativa avdelningen var full. Ingen signifikant skillnad mellan pojkar och flickor fanns vad gäller vårdtid. En något högre andel av barnen var pojkar (54,3%). Av totalt 94 barn var 42 yngre än 3 år, 5 av dessa vårdades i >48 timmar. En signifikant skillnad sågs i vårdtid mellan barn över och under 3 år, äldre barn hade längre vårdtid. Konklusion: Resultatet visade att vårdtiden var lång hos ett antal barn, samt att en del av dessa var yngre än 3 år. Ett flertal barn i denna studie kunde därmed med fördel ha vårdats på intensivvårdsavdelning för barn.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva nyutbildade sjuksköterskors erfarenhet av att börja sin yrkeskarriär på en pediatrisk avdelning. Bakgrund: Sjukvården i Sverige ställer högre krav på kompetens samtidigt som bristen på sjuksköterskor ökar. Detta leder till att nyutbildade sjuksköterskor anställs på pediatriska avdelningar utan adekvat förberedelse. Design: En kvalitativ design valdes för att besvara studiens syfte. Metod: Tio grundutbildade sjuksköterskor som inte jobbat mer än två år på en pediatrisk avdelning intervjuades under våren 2017. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat delades in i fyra kategorier: Överväldigad i början, känsla av trygghet, otrygg av dåliga förutsättningar samt personlig och yrkesmässig utveckling. Resultatet som framkom visar att den första tiden efter examen var en känslomässig berg- och dalbana. Det var svårt med bemötandet och omvårdnaden av barn och familjer. Det behövdes ett stödjande arbetsklimat för att nyutbildade sjuksköterskor skulle känna sig trygga och uppnå en yrkesmässig utveckling. Bristande stöd samt luckor i grundutbildningen bidrog till en otrygg introduktion. De praktiska moment som finns inom pediatrisk vård tog tid att lära sig, men med praktisk övning kom klinisk färdighet. Slutsats: Resultatet som framkom visade att de nyutbildade sjuksköterskorna som deltog i studien efterlyser mer förberedande kunskap om barn i grundutbildningen och ett väl fungerande mentorskap. Detta för att kunna ta hand om sjuka barn på ett säkert sätt samt uppnå trygghet i sin yrkesmässiga utveckling.

I Sverige lades 121 671 barn in för sjukhusvård år 2014. Var och en av barnen var i behov av en sjuksköterska som var ansvarig för deras omvårdnad, en omvårdnadsansvarig sjuksköterska (OAS). Enligt svensk lagstiftning har alla rätt till en fast vårdkontakt om ett behov uppstår. Syftet med denna studie var att beskriva vilka arbetsuppgifter en omvårdnadsansvarig sjuksköterska inom barnsjukvården har samt vilken kompetens som barnsjuksköterskor anser vara viktig. För att uppnå syftet genomfördes intervjuer med barnsjuksköterskor. Det transkriberade materialet har bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utmynnade i tre kategorier, vilka speglar de arbetsuppgifter som en OAS har: Kunskap, Teamarbete och Trygghet. De tre kategorierna innefattade arbetsuppgifter såsom att inneha kunskap om barnet, samordna och planera, att vara kontaktperson och att informera. Resultatet bidrar till att belysa en OAS’s arbetsuppgifter för att kunna sprida kunskap om dess roll. / In Sweden 121 671 children were admitted to hospital care in 2014.  Each and every one of them needed a nurse responsible for their care, a primary nurse (PN). According to Swedish law, everyone has the right to a steady care taker if there is a need. The aim of this study was to describe what work assignments a PN within pediatric care has, and what competencies pediatric nurses consider important. Interviews with pediatric nurses were carried out to achieve this. The transcribed material has been worked at through a qualitative content analysis resulting in three categories that reflect a PN work assignments; Knowledge, Team work and Security. These three categories include work assignments such as: knowledge about the child, coordinate and planning, to be a patient confidant, and to educate. The results contribute to and elucidate a primary nurse’s work assignments and help spread knowledge about their role.