<p>Based on the on the assumption that the two recent Swedish poetry collections <em>mil</em> by Anna Hallberg and <em>mallamerik, mallamer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merikka, </em>by Lars Mikael Raattamaa, are constructed with theoretical questions about identity, national identity, language hierarchy and power in mind, this study aims to investigate the ways in which these issues come to expression. Simplified, the term <em>language-poetry</em>, or <em>språkmaterialism</em>, can be used to describe a language-philosophical poetry that aims to eliminate the hierarcic structures between writer and reader in a text and invite the reader to become the co-worker of it. The study shows that by different ways of eliminating the <em>centre</em> of the text, the text is made democratical. But one question that this study asks is how can a nation's conventional and standardised written  language – the language of the centre – be used to write itself out of this centre into the margin? Stepping from a theoretical background of postcolonial theories on identity and national identity, including reflections as those given by Benedict Anderson, Madan Sarup, Timothy Brennan, Stefan Helgesson and Mia Cuoto, the analysis points out how this poetry laborates with the terms <em>bugging, repetition, national language identity, and space </em>as poetic material, in order to work in line with ─ and contrary to - conceptions of a unified and shared language. Adapting and transforming the architectural term sprawl into literature, and spreading similar phrases over the pages by, for example, thematizing names, Swedish suburbs, and the use of language referents made empty, an elimination of the textual centre is shown to take place. This study concludes that in these poems it is by pointing out markers of a Swedish identity which is transparent that identity becomes both constituted and articulated, as well as problematized; concepts of collectivity, orality, and lack of textual coherence create a dimension of  boundlessness in language.  </p><p> </p>

Based on the on the assumption that the two recent Swedish poetry collections mil by Anna Hallberg and mallamerik, mallamer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merikka, by Lars Mikael Raattamaa, are constructed with theoretical questions about identity, national identity, language hierarchy and power in mind, this study aims to investigate the ways in which these issues come to expression. Simplified, the term language-poetry, or språkmaterialism, can be used to describe a language-philosophical poetry that aims to eliminate the hierarcic structures between writer and reader in a text and invite the reader to become the co-worker of it. The study shows that by different ways of eliminating the centre of the text, the text is made democratical. But one question that this study asks is how can a nation's conventional and standardised written  language – the language of the centre – be used to write itself out of this centre into the margin? Stepping from a theoretical background of postcolonial theories on identity and national identity, including reflections as those given by Benedict Anderson, Madan Sarup, Timothy Brennan, Stefan Helgesson and Mia Cuoto, the analysis points out how this poetry laborates with the terms bugging, repetition, national language identity, and space as poetic material, in order to work in line with ─ and contrary to - conceptions of a unified and shared language. Adapting and transforming the architectural term sprawl into literature, and spreading similar phrases over the pages by, for example, thematizing names, Swedish suburbs, and the use of language referents made empty, an elimination of the textual centre is shown to take place. This study concludes that in these poems it is by pointing out markers of a Swedish identity which is transparent that identity becomes both constituted and articulated, as well as problematized; concepts of collectivity, orality, and lack of textual coherence create a dimension of  boundlessness in language.

Starting in the everyday life of Söderhamn’s youth, this thesis presents the driving forces that affect youth as they make decisions to stay in or to leave their home region. The research has been done with an interactive approach in close collaboration with youth and adults, and a number of different methods have been used. Based on the interviews, essays, questionnaires, conversations and meetings that underlie this work, the ambition has been to participate and contribute to the formation of knowledge in dialog with the youth and the adults who surround them. The dissertation (thesis) shows that society’s basic structures have great influence on youth’s decision whether to stay or leave. Important factors are actual circumstances, such as the access that youth have to resources – economical, social, and cultural. Society’s gender order has a big impact on the question whether to move or stay. Likewise, the tension between center and periphery plays an essential role – where the power to define what is “right” and “natural” coincides with values on how youth “are” and “should be”. The dissertation (thesis) shows that the interplay between these factors appears different for different individuals and groups, and that the interplay has significance both for the move/stay –decision and for the youth’s desire and possibility to participate in and have influence over society’s development in the region. / Med utgångspunkt i Söderhamnsungdomarnas vardag visar denna avhandling vilka drivkrafter som påverkar ungdomar i de beslut de fattar om att stanna kvar i, eller flytta ifrån, hemregionen. Forskningen har skett utifrån en interaktiv ansats i nära samverkan med ungdomar och vuxna, och flera olika metoder har använts. Utifrån de intervjuer, uppsatser, enkäter, samtal och möten som ligger till grund för arbetet har ambitionen med avhandlings-arbetet varit att delta i och bidra till ett kunskapsbildande i dialog med ungdomarna och de vuxna i deras närhet. Avhandlingen visar att samhällets grundstrukturer har ett stort inflytande på ungdomarnas flytta/stanna-beslut. Viktiga faktorer är de faktiska förhållandena i samhället där unga har olika tillgång till resurser, såväl ekonomiskt, socialt som kulturellt. I flytta/stanna-frågan har den samhälleliga genusordningen har stor genomslagskraft. Likaså spelar spänningen mellan centrum och periferi en väsentlig roll – där makten att definiera vad som är ”rätt” och ”naturligt” sammanfaller med värderingar av hur ungdomar ”är” och ”ska vara”. Avhandlingen visar att samspelet mellan dessa faktorer ser olika ut för olika individer/grupper och att utfallet av samspelet spelar en väsentlig roll dels för de ungas flytta/stanna- beslut, men också för de ungas vilja och deras möjlighet att delta i och ha inflytande över samhällsutvecklingen i regionen.

Den politiska tilliten är fundamental för ett politiskt välfungerande system. Den politiska tillitens ursprung är välstuderat, men trots detta råder det oenighet inom forskning kring dess ursprung. Tidigare forskning har framför allt fokuserat på de institutionella och kulturella teorierna för att förklara den politiska tillitens ursprung, men nyligen genomförda studier pekar på att det även finns en geografisk dimension som påverkar tilliten. I uppsatsen undersöks om det finns ett samband mellan den geografiska dimensionen och politisk tillit i Sverige. De geografiska dimensionerna som studeras är boendesegregation samt stad och land. De teoretiska utgångspunkterna består av teorier om centrum och periferi, som även kan appliceras på klyftorna mellan stad och land. Sambandet mellan den geografiska dimensionen och politisk tillit testas genom multivariat regressionsanalys. Undersökningen baseras på data från SOM-undersökningen 2020 samt data konstruerad av Delmos och SCB som synliggör hur olika områden förhåller sig till varandra med avseende på socioekonomisk status. Resultatet visar att det finns ett positivt samband mellan att bo i större städer och politisk tillit men att boendesegregation inte påverkar den politiska tilliten. Uppsatsens resultat kan bidra med ökad förståelse kring den politiska tillitens ursprung.

I denna uppsats har upplevelser av korttidsvikariers psykosociala arbetssituation inom vård- och omsorg undersökts. Uppsatsen utgår från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har tillämpats på sju korttidsvikarier som i dagsläget arbetar inom bemanningsenheten på Luleå kommun. Uppsatsens syfte var att skapa en ökad förståelse för korttidsvikariers upplevelser av sin psykosociala arbetssituation med fokus på arbets- och anställningsvillkor. Vilka har analyserats utifrån perspektiven för Karasek och Theorells (1990) krav, kontroll- och stödmodell samt Atkinsons (1984) kärna- och periferimodell. För att uppfylla syftet har tre forskningsfrågor formulerats: ’’hur beskriver intervjupersonerna sina anställnings- och arbetsvillkor?’’, ’’hur kan dessa förstås med utgångspunkt i begreppen krav, kontroll och stöd?’’ och ’’på vilket sätt kan intervjupersonernas upplevelser förstås och diskuteras utifrån kärna- och periferimodellen?’’.   Resultatet visade att intervjupersonerna upplevde sin arbetssituation varierad och att de hade kontroll över tillgängligheten för arbete. Däremot upplevde de mindre kontroll över var arbetet kommer att utföras samt arbetspassens längd. Dessutom tycktes stöd från kollegor och chef bristfälligt, framförallt stödet från chefer. För att hantera ovissheten gällande arbetssituationen användes meningsbärande strategier som ingav ökad kontroll. Det visade sig även att intervjupersonerna överlag inte kände stor samhörighet till den ordinarie personalgruppen på arbetsplatserna. Däremot upplevdes relationerna kunna byggas upp vid frekvent arbete på en och samma arbetsplats.

Regional project finance is an important national economic instrument for regional develop-ment in Sweden. Despite that, the research on the subject is limited meaning that there is little knowledge of the instrument’s distribution and consequences. This is problematic regarding the goal of the project funds, which is to contribute to growth throughout the country. The aim of this thesis was therefore partly to investigate how the distribution, and the applications of, regional project funds differ between Swedish municipalities with different geographical characteristics, partly to analyse the reasons for these differences. The study was a qualitative case study of Västerbotten and was divided into two parts. The first part was based on a data material on project funds of Region Västerbotten between 2014-2020 to examine how the project funds were applied for, and distributed, between the region´s municipalities during that period. The second part was mainly based on transcripts from interviews with municipal officials from six municipalities to examine the explanations for those differences. The result shows that there are significant differences between municipalities with different geographical characteristics of Västerbotten which is explained by differences in access to resources and participation in collaborative projects between the municipalities. In conclusion it therefore seems to be some challenges in enabling the whole country to take advantage of these funds.

This study investigates differences among Swedish members of parliament in approaches to public sector relocations. Both differences between the political parties as well as differences between the constituencies the members are representing are being studied. Previous research shows a wide variety of arguments and approaches to relocations in different European countries. Although, a similar study has not been done on neither individual members of parliament nor in a Swedish context before. Building on previous research, a quantitative content analysis is used to study frequency and types of argumentations in parliamentary motions from the years 2000 to 2020.  The study shows that the Social Democrats and the Centre Party have to the highest degree argumented for public sector relocations in the Swedish parliament. The most used argument in total is regional economic growth, but differences in other types of argumentations can be found between the parties. The study also shows that legislators representing constituencies outside Sweden’s three largest cities to a much higher degree have submitted motions in favor for further relocations. These constituencies primarily argue for service and accessibility, while the larger constituencies have a more tax efficiency-approach.

I Sverige har den regionala planeringsnivån traditionellt sett varit svag till fördel för den kommunala. Sedan 1990-talet har mandaten för regional planering ökat inom såväl EU som i Sverige vilket indikerar att planeringen i allt större utsträckning regionaliseras. Policybegrepp som territoriell sammanhållning och konkurrens har i denna kontext kommit att bli centrala. För planerare innebär det att kommunala perspektiv behöver jämkas med regionala. Att öka kännedomen om dessa förhållanden är särskilt relevant i regioner där det råder stora inomregionala skillnader och där möjligheten att påverka varierar sinsemellan aktörerna. Denna studie syftar till att skapa en ökad förståelse av hur regional planering kan förstås som ett instrument för territoriell sammanhållning. Det görs genom att dels undersöka hur olika planeringskalor förhåller sig till territorialitet och territoriell sammanhållning, dels genom att undersöka hur arbetsformer och samverkan för regional planering tar sig uttryck mellan centrum och periferi samt i gränslandet mellan hårda och mjuka rum. Uppsatsen antar en kvalitativ teori- och metodansats i form av en fallstudie där Region Örebro län utgör det studerade caset. Centrala begrepp i studien är regional institutionalisering, hårda, mjuka och penumbrala rum, regional identitet samt centrum och periferi. Dessa begrepp utgör tillsammans studiens teoretiska ramverk vilket bidrar till begreppsliggörandet av hur regional planering kan förstås som ett instrument för territoriell sammanhållning i den regionala sammanhållningsdiskursen. Grundläggande i studiens teoretiska ansats är förståelsen av regioner som socio-spatiala konstruktioner som skapas och omskapas i samspelet mellan människor och genom olika nätverk, aktörer och samhällsprocesser. För insamling och bearbetning av empiri används en kombination av dokumentstudie och semistrukturerade intervjuer. Empirin består dels av regionala och kommunala dokument i form av regional utvecklingsstrategi (RUS) och kommunala översiktsplaner (ÖP), dels av tjänstepersoners upplevda erfarenheter av regional planering inom kommunal och regional verksamhet. Analys av empiri genomförs med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Utifrån analysen dras slutsatsen att det inom Region Örebro län finns varierade beskrivningar och upplevelser av territorialitet, territoriell sammanhållning och regional identitet. I såväl dokumenten som i intervjuerna framgår det att arbetsformer och samverkan för regional planering antar olika former mellan olika aktörer. Det kan i sin tur delvis härledas till nivån av upplevd inkludering och inflytande samt det behov av utbyte som aktören anser sig ha i en viss fråga. Aspekter som regional identitet, funktionella regioner, geografisk lokalisering, befolkningsutveckling samt resurser tycks i sammanhanget ha betydelse för såväl behovet av sammanhållning som möjligheten att delta i den regionala planeringen. Trots detta är samtliga tjänstepersoner eniga om att regional planering är ett viktigt instrument för att uppnå territoriell såväl som relationell sammanhållning, bland annat genom att fungera som en gemensam plattform för dialog, där möjligheter att påverka den regionala utvecklingen ges.

Today, Västra Götaland is Sweden’s second largest region in terms of population.  This means that there is a large variety of different municipalites to take in account when implementing a deepened democratic figure and coordination of the region’s politics. This essay aims to examine how different citizens, living in different municipalities within Västra Götaland, perceives how well regional democracy works. The theoretical framework for the essay is centrum-periphery and political psychology. The purpose of the essay is to find if there is a difference between citizens living in the theoretical centrum or periphery, and how they perceive the democracy within Västra Götaland. Can these divisions contribute to democracy being perceived differently depending on whether the individual lives in a smaller town or a larger city? This essay examines this through data collected by the SOM-institute yearly citizen surveys in Västra Götaland and compares this data from the year 2002 and 2018.  The results indicated that there has been a change through the years of how town size affects the outcome of how the respondents perceives the regions democracy. There was a difference between citizens living in centrum or periphery in 2002, but a less difference in 2018.

The importance, and the role, of peripheral vision amongst pedestrians, is an area which for a long time has remained unexplored. Previous studies regarding peripheral vision and pedestrians have mostly studied the characteristics of peripheral vision, the general visual behaviours amongst pedestrians and whether people affected by a natural loss of peripheral vision fixate on different objects compared to those with normal vision. To examine the role of peripheral vision amongst pedestrians, an experiment consisting of 20 participants was conducted. The experiment took place in a car park, where head movements (i.e. how many times each participant moved their head) and head directions (i.e. in which direction the participants’ moved their heads) of the participants were recorded using three action cameras. Two of the cameras were mounted on a helmet which the participants used during the experiment. The third camera was in the hands of the experimenter, recording the participants from behind. The experiment consisted of four different conditions. Two conditions where the participants’ peripheral vision was blocked to different extents, one with no manipulation of the visual field and one where the participants were told to watch a video on a cell phone during the walk. The results demonstrated a significant difference in the number of head movements between all four conditions. Furthermore, the results also demonstrated a significant difference in the relative frequency of downwards head directions between the first three conditions. After the experiment, the participants answered a short survey which included questions related to each condition. The answers from the survey showcased, amongst other things, that the participants thought that the condition where their peripheral vision was blocked to the largest extent was the most difficult one. A thematic analysis was conducted based on the recordings of a think-aloud-protocol which the participants were told to conduct during the experiment. The thematic analysis demonstrated, amongst other things, that the participants thought that the condition performed with no manipulation of the visual field was easy, that they felt insecure when their peripheral vision was blocked and therefore had to increase the number of head movements, and that they sometimes felt the need to redirect their gaze away from the cell phone during that condition. The conclusion which can be drawn based on the results is that the peripheral vision is widely used amongst pedestrians in natural settings, which in part is based on the fact that the participants increased their number of head movements when their peripheral vision was limited and by their own expressed thoughts regarding the different conditions. However, the results are not able to explain exactly how the peripheral vision is used amongst pedestrians. / Det perifera seendets betydelse och roll bland gångtrafikanter i naturlig miljö är ett område som till stora delar stått outforskat. Tidigare studier har främst fokuserat på uppmätning av periferins egenskaper, gångtrafikanters allmänna visuella beteenden samt studerandet av personer drabbade av naturligt synfältsbortfall. I syfte att undersöka det perifera seendets betydelse bland gångtrafikanter genomfördes ett experiment med 20 deltagare på en parkeringsplats, där huvudrörelser (d.v.s. hur många gånger varje deltagare rörde på huvudet) samt huvudriktningar (d.v.s. i vilken riktning deltagarna rörde huvudet) uppmättes med hjälp av två actionkameror fästa på en hjälm, samt en i handen på försöksledaren som filmade deltagarna bakifrån. Experimentet bestod av fyra olika betingelser, där två av dem blockerade det perifera synfältet olika mycket, en under normala synförhållanden samt en där deltagarna fäste blicken på en mobiltelefon under gången. Resultatet visade en signifikant skillnad i antalet huvudrörelser mellan samtliga betingelser. Utöver detta visades en signifikant skillnad i frekvensen av huvudrörelser nedåt vid en jämförelse mellan de tre förstnämnda betingelserna. Efter utfört experiment fick deltagarna dessutom svara på en enkät, vilken bland annat visade att deltagarna själva skattade att betingelsen där deras perifera seende blockerades som mest var svårast att genomföra. En tematisk analys genomfördes även baserat på data från ett tänka-högt-protokoll som deltagarna var uppmanade att föra under experimentets gång. Detta visade bland annat att deltagarna kände att det var enkelt att gå vid normala synförhållanden, att det fanns osäkerhetskänslor och behov av huvudrörelser vid betingelserna där periferin blockerades, samt att många kände ett behov av att lyfta på blicken vid mobiltelefonbetingelsen. Slutsatsen som kan dras baserat på resultaten är att det perifera seendet används mycket bland gångtrafikanter i naturlig miljö, vilket dels grundar sig i att deltagarna rörde som mest på huvudet när deras perifera seende blockerades, samt deras egna yttrade tankar. Det som inte kunnat besvaras är exakt hur det perifera seendet används bland gångtrafikanter.