Denna studies syfte är att undersöka elevers upplevelser av sitt eget inflytande ifritidshemmet. Utgångspunkten är att elevers perspektiv i sig är relevanta att synliggörasamt att elevinflytande är en betydelsefull del av det uppdrag lärare i fritidshemomfattas av. Materialet till studien har samlats in genom semistrukturerade intervjuermed sexton stycken elever i fritidshem, på två olika fritidshem. Studien utgår från ettbarndomssociologiskt perspektiv, där barndomen ses som en social konstruktion ocheleverna som sociala aktörer (James & Prout, 1997). För att analysera datan har Shiersdelaktighetsmodell (2001), innehållandes fem nivåer av inflytande, använts. Shier(2001) påpekar att verksamheter sällan befinner sig på en fast punkt idelaktighetsmodellen, vilket resultatet av denna studie också visar. Elevernasupplevelser kan placeras på skilda nivåer beroende på vilken del av verksamheten debeskriver. Vissa delar är uppe på den näst högsta nivån, medan den sammanställdabilden ger ett intryck av att eleverna upplever en låg grad av inflytande. Detta trots attskrivningar i läroplanen och skollagen visar att policytexter uttrycker att elever ska hainflytande över sin utbildning. Det eleverna i denna studie ofta talar om att vilja hainflytande över är fysisk plats, aktiviteter och mellanmål.

Begreppet inkludering är ett stort och viktigt begrepp inom skolväsendet. De som verkar inom skola och förskola ska ha ett inkluderande arbetssätt för att säkerställa att alla barn känner sig delaktiga i den egna undervisningen. Förskolans styrdokument är tolkningsbara och nämner inte begreppet inkludering och har inga tydliga riktlinjer för hur det inkluderande arbetet ska genomföras. Detta bidrar till utmaningar för förskollärare när de ska utföra förskolans uppdrag. Föreliggande studie avser att studera hur förskollärare som arbetar på samma förskola uppfattar begreppet inkludering, hur ett inkluderande arbetssätt kan se ut enligt dem, samt om det finns några eventuella begränsningar för det inkluderande arbetssättet. Jag har tagit hjälp av Bengt Perssons teori om det relationella och kategoriska perspektivet för att ge svar på dessa frågor. För att genomföra min studie har jag använt mig av en kvalitativ metod i form av minifokusgruppsintervju där jag utifrån semistrukturerade frågor intervjuat fyra förskollärare från samma förskola. Resultatet av studien visar på att de intervjuade förskollärarna har en samsyn på vad begreppet inkludering innebär samt att de är väl införstådda i att arbetet med inkludering ger en positiv effekt på barnen i förskolan så som delaktighet, gemenskap och trygghet. Vidare är de överens om att samspel mellan olika aktörer är avgörande för att inkludering ska kunna ske. Resultatet visar även på att förskollärarna upplever att de finns begränsningar för det inkluderande arbetssättet som till exempel brist på tid, personal och resurser. Slutligen visar resultatet att förskollärarna i studien till stor del använder sig av det relationella perspektivet och ser på barn som varande i svårigheter när de pratar om inkludering i förskolan.

Blunck, Jenny och Bubicic Piros, Petra (2024). ”Eleven har svårt att sitta stilla” En dokumentanalys om åtgärder och behovsbeskrivningar i åtgärdsprogram. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Mot bakgrund av nya kommentarmaterial kring arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd (Skolverket, 2022) samt nya skrivningar i Skollagen (SFS 2022:1315) vill vi med denna studie bidra med kunskap om innehållet i åtgärdsprogram och hur stödbehov och åtgärder skrivs fram. Vi önskar också att studien ska bidra till att åtgärdsprogram blir användbara verktyg för den personal som arbetar med elever i behov av särskilt stöd. Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring hur stödbehov och åtgärder stämmer överens med styrdokumentens krav på innehåll samt bidra med kunskap om vilka specialpedagogiska perspektiv som framträder i skolans åtgärder och i beskrivningarna av elevens behov.  Teoretisk förankring Studiens teoretiska förankring utgår från det relationella och det kategoriska perspektivet. Dessa två specialpedagogiska perspektiv representerar två sätt att se på eleven och elevens svårigheter och behov. Studien tar också stöd i systemteorin för att få syn på åtgärdsprogrammet ur ett helhetsperspektiv. Metod Undersökningen har genomförts som en kvalitativ dokumentanalys då det är dokumenten åtgärdsprogram som ska studeras. Studien har genomförts som en fallstudie och har avgränsats till att studera 22 aktuella åtgärdsprogram på en grundskola för elever i årskurs F-9.  Resultat Studiens resultat visar på en god kvalitet på åtgärdsprogrammen då de i hög grad uppfyller styrdokumentens krav på vad som ska ingå i ett åtgärdsprogram. Det finns en variation på hur stödbehov och åtgärder formuleras även om de alla är upprättade inom samma organisation. Vid analysen av stödbehov respektive åtgärder ser framträder att varje del för sig är till övervägande del skriven utifrån ett relationellt perspektiv men analysen av kombinationen mellan stödbehov och åtgärder visar att åtgärdsprogrammen till övervägande del har kategoriska inslag.  Specialpedagogiska implikationer Med studien belyses specialpedagogiska möjligheter att utveckla åtgärdsprogram till de högkvalitativa, stödjande verktyg de är tänkta att vara inte minst utifrån ett likvärdighetsperspektiv. Vikten av att specialpedagogen bör ha ett systemteoretiskt perspektiv i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt att specialpedagogen har mod att våga utforska artificiell intelligens för att kunna utveckla och underlätta arbetet med dokumentation av åtgärdsprogram lyfts också fram.

Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om hur barn i förskolan resonerar om lek och ifall de uppfattar ett lärande i lek. Studien grundar sig i kvalitativa och semistrukturerade intervjuer med barn i förskolan som informanter. Den insamlande empirin har analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella teori, styrdokument samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att barnen gärna talar om sin lek och kan lättsamt resonera om lekar de själva har skapat. En slutsats som dras av studien är att barnen ser leken som viktig och lustfylld. Det framkommer även att pedagogers förhållningssätt, material och miljön på förskolan är avgörande för barnens möjlighet till lek. Barnen som deltar i studien håller även rolleken som en stor del av deras vardag. Rollekarna är både klassiska lekar och lekar som de själva har hittat på. Samtliga barn i studien uttrycker att det finns ett lärande i lek, även om vissa av barnen inte kan besvara vad de lär sig. De lärdomar som däremot framkommer utifrån barnens uttalanden är både praktiska och sociala färdigheter.

Syftet med vår studie är att undersöka specialpedagogers erfarenheter kring att arbeta med utveckling av lärares förhållningssätt mot ett relationellt perspektiv. Vi har utgått från det relationella perspektivet, men även använt delar av Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt Kolbs lärocykel för att diskutera resultatet. Som metod för datainsamling har intervjuer använts, tio specialpedagoger från anpassad grundskola, grund- och gymnasieskola har deltagit. Analysen har gjorts med inspiration från tematisk analys och har resulterat i tre övergripande teman; lärares kompetens, verktyg för perspektivvidgning samt utmaningar och framgångsfaktorer. Dessa teman förklaras genom totalt åtta underkategorier. I resultatet framkommer att specialpedagogerna uppfattar att det finns en bredd bland lärare kring vilket perspektiv de utgår ifrån. Det visar sig också att det är av stor vikt att specialpedagogerna är delaktiga i hela processen vid perspektivvidgning, vilket verktyg de än väljer att använda sig av, då risken annars är stor att lärarna inte tar sig vidare och utvecklas mot ett relationellt perspektiv. Även organisatoriska faktorer lyfts som avgörande för om ett utvecklingsarbete ska lyckas eller ej. Skolledningens tydlighet och förmåga att belysa vikten av ett relationellt perspektiv samt att sätta ord på både roller och strukturer är av stor vikt för specialpedagogernas möjligheter att lyckas i det perspektivvidgande arbetet.

This study focuses on exploring and understanding teachers' perceptions of inclusion within the context of School-Age Educare. The research aims to investigate how teachers describe, experience, and navigate the concept of inclusion, as well as identify the key challenges and opportunities they encounter in their work to promote an inclusive environment. The study is based on a qualitative method that includes interviews with several School-Age Educare teachers and analyzes their perspectives from an intercultural perspective, to contribute to an improved understanding of inclusion processes in this specific context. The concept of inclusion covers a wide spectrum of practices and viewpoints aimed at ensuring that all children, regardless of background or needs, can fully participate in the activities. In the environment of the School-Age Educare this is expressed in how activities are organized, how relationships are built and maintained, and how learning environments are adapted to support each child's unique conditions and needs. The purpose of the interviews is to highlight the teachers' voices and experiences, thereby creating a basis for reflection and the development of inclusive strategies tailored to the unique conditions of the School-Age Educare. The results from the interviewed School-Age Educare teachers emphasize the importance of creating a welcoming and accepting atmosphere, where all students feel valued and included. At the same time, the importance of individualization and flexibility in learning activities to meet different needs and abilities is stressed. Challenges identified include difficulties in meeting each child's unique needs within the framework of group dynamics, as well as finding the balance between offering support and promoting independence.

Syftet med detta arbete är att få en ökad förståelse för hur barnen uppfattar samlingen samt få en inblick i hur delaktiga barnen är i samlingen och på vilket sätt pedagogen gör dem delaktiga. Samlingen är en aktivitet som sker varje dag på många förskolor och är idag utformad på många olika sätt. Vår fundering har därför varit hur barnen uppfattar samlingen, är den för dem meningsfull och lustfylld? Eller sker samlingen på grund av att traditionen lever kvar? För att få svar på detta har vi valt att fokusera på barnens perspektiv och vad barnen uppfattar om samlingen. Begreppen delaktighet och inflytande är, tillsammans med barns perspektiv, våra teoretiska utgångspunkter. För att få en förståelse för detta valde vi att genomföra fyra barnintervjuer och tre observationer på en förskola i Mellansverige. Det material vi fick in genom våra barnintervjuer och våra observationer ligger till grund för det resultat vi fick fram. Resultatet visar att barnen och pedagogerna visar glädje då det blir dags för samling. Utifrån observationerna kan vi se att pedagogerna gör barnen delaktiga och ger dem inflytande, men i barnintervjuerna framkommer att barnen önskar mer delaktighet och inflytande under samlingen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att genom fyra semistrukturerade intervjuer av förskollärare få en inblick i hur de ser på utemiljön som lärmiljö med inspiration av ett relationellt perspektiv. Följande frågeställningar ligger till grund för studien:   Hur talar förskollärarna om förskolans utomhusmiljö? Hur används utemiljön i den dagliga verksamheten?   Resultatet av studien visar att det finns en medvetenhet om utemiljöns potential som lärmiljön men att det skiljer sig i om den ses som ett komplement till inomhusmiljön eller som en del av verksamheten. Flertalet förskollärare ser sig själva som ett redskap att använda i barnens lärande och utveckling och att deras roll i att erbjuda utforskande och lärande miljöer är att tolka och skapa. Resultatet visar också att det krävs närvarande och engagerade pedagoger för att uppmärksamma vad varje nytt möte med miljö eller andra personer innebär och vilka möjligheter det i sin tur skapar.  Utemiljön är ett begrepp som innefattar både gården, skogen, närmiljön och ibland ännu längre bort. Gården ses som en bra miljö för barnen att använda hela sitt rörelsespektra i och vår tolkning av studien är att den tillskrivs mer pedagogiskt värde än vad miljön bortom staketet gör.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera hur speciallärare som arbetar med språk-, skriv- och läsutveckling ser på sin yrkesroll och sitt uppdrag. Jag ville se det vardagliga arbetet med elever ibehov av särskilt stöd i ljuset av de specialpedagogiska perspektiven. Detta har jag gjort genom att intervjua 10 speciallärare som arbetar i åk 1-6 och sedan analyserat och tolkat deras berättelser om sin vardag i relation till de specialpedagogiska perspektiven. Jag har bl.a. tittat på hur man upptäcker elever i behov av särskilt stöd, hur man arbetar för måluppfyllelse, på förändringar som skett, utmaningar man har och vad som inspirerar speciallärare. Vad upplever speciallärarna styr deras uppdrag och vad tycker de är viktigast för elever i behov av särskilt stöd. Speciallärarna beskriver att de följer screeningplaner, oftast undervisar individuellt och i grupp samt arbetar mer i perioder nu än tidigare. Att räcka till och att få en skälig lön ses som utmaningar och man inspireras t.ex. av andra speciallärare och av eleverna. Att eleven blir medveten om sitt eget lärande ser man som en förutsättning för måluppfyllelse. Speciallärarna tycker ibland att deras uppdrag är oklart och att det styrs av eleverna, rektor, arbetslag, föräldrar och informella ledare. Jag tycker mig se att de specialpedagogiska perspektiv som oftast genomsyrar speciallärarnas arbete är individperspektivet och dilemmaperspektivet.

This qualitative study focuses to highlight the pedagogues’ experience of the pedagogic meals in preschool. In the study has six pedagogues from three different departments/preschool been interviewed. The interviews were recorded, transcribed and analyzed and then categorized. This study is based on socio-cultural perspective, where learning occurs in interaction with others and language is seen as a mediating tool.   The result of this study reveals that the pedagogues believe meals to be important for the children’s social skills. Furthermore, many learning situations occurs at mealtime and it is important that the pedagogues are good role models during the meals. The environment during the meals differs a lot, however nice and quiet sought during the meals.   In the result, it appears that all pedagogues see meals as a pedagogic situation, although special educations before the meals are never planned. It is found that even the children have the opportunity to steer the conversation during the meals and take food by themselves. The pedagogues also consider the learning of math and language develops through the conversation during the meals.