The academic underachievement of looked after children is well known. By involving foster carers in a Paired Reading intervention a Swedish project tried to address this issue, replicating a successful British trial. The aim of my thesis was to study the variations in the foster carers’ experiences of this literacy intervention. Reading reports from 100 children were collected and qualitative interviews with 15 foster parents were analyzed using concepts from motivational psychology. The results revealed that although some had reported difficulties a majority of the participants had implemented the program in an acceptable way. Many carers had noticed improvements in the child’s reading ability and some reported improved relations, but in a few cases rigidly following the method had led to conflicts. The interviews showed that the completion of the literacy training was conditioned on the children’s pleasure/joy in reading which in turn may require adjustments in the day-to-day delivery of the intervention. Also carers had to see a purpose with Paired Reading in order to be able to arouse enthusiasm in the child. The results suggest that it is possible to engage foster parents in the improvement of foster children’s literacy skills.

Denna kvalitativa studie med hermeneutisk utgångspunkt belyser hur yrkesverksamma beskriver deras arbete gällande barnavårdsärenden samt hur de yrkesverksamma beaktar barnperspektivet, barns perspektiv och barns bästa. Via frågeställningar som lyder hur yrkesverksamma beskriver sitt arbete med placeringar av barn i familjehem och hur yrkesverksamma reflekterar över placerade barns känslor, mående och delaktighet under och efter placering, har vi erhållit följande resultat: Yrkesverksamma arbetar utifrån de riktlinjer och lagar som de uppmanas till. I deras arbete tar de hänsyn till barns perspektiv, barnperspektivet och barns bästa. Problematiken föreligger däremot i att yrkesverksamma måste bli tydligare i sitt arbete innefattande att delge information och inkludera barn i deras ärenden. Detta eftersom att barn inte förstår hur deras perspektiv, behov och bästa ligger till grund för beslutet av att bli placerad. Slutsatsen är att det utifrån detta är förståeligt att barn känner att deras rättigheter till viss del försummas.

Andersson, Sara (2023). Alltid redo att lyssna: en kvalitativ studie om lärares uppfattningar om relationskompetensens betydelse inom SiS skolverksamhet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90h p. Förväntat kunskapsbidrag Arbetet förväntas bidra med kunskap om lärares uppfattningar om relationskompetensens betydelse för lärandet hos eleverna de möter inom SiS skolverksamhet. Även om hur dessa lärare arbetar för att lyckas skapa relationer som bidrar till lärande hos elever som är placerade i samhällets vård. Syfte och frågeställningar Att bidra med kunskap om vad sex lärare som är yrkesverksamma inom SiS skolverksamhet har för uppfattningar om relationskompetensens betydelse för att bidra till lärande hos elever placerade i samhällets vård. Frågeställningar: Vilka hinder och möjligheter uppfattar lärarna i att utveckla sin relationskompetens i mötet med elever placerade i samhällets vård? Hur arbetar lärarna för att bygga relationer till elever som de möter i SiS skolverksamhet? Vilka uppfattningar har lärarna om relationskompetensens betydelse för elevens lärande? Teori Arbetets teoretiska bas utgörs av Aspelins (2018) utveckling av Scheffs (1990) teori om sociala band, relationskompetens. Teorin förklarar vad relationskompetens består av, uppdelat i tre delkompetenser. Dessa tre är kommunikativ kompetens, differentieringskompetens och socioemotionell kompetens. Metod Sex lärare på olika SiS ungdomshem i Sverige, deltog i semistrukturerade videointervjuer. Intervjuerna transkriberades, sedan användes meningskoncentrering som bearbetades till teman.  Resultat Resultatet visade på att samtliga lärare ansåg att relationen mellan lärare och elev har betydelse för elevers lärande även om inte alla ansåg att den var av särskilt stod vikt för elever placerade i samhällets vård. Lärarna gav exempel på flera förhållningssätt de använder sig av för att främja goda relationer och relationen sågs av några lärare som en förutsättning för elevens motivation till lärande. Några förhållningssätt som framkom var att först skapa relation, befinna sig däreleven befinner sig, utgå från elevens intressen och lyssnandet. Resultatet visade även på att förutsättningar i lärmiljön så som gruppstorlek ansågs vara en relationsfrämjande faktor. Bristande samverkan mellan boendeavdelningen och skolan på ungdomshemmet ansågs av somliga vara en faktor som kunde hindra skapandet av goda relationer. Specialpedagogiska implikationer Elever som är placerade i samhällets vård är ofta i stort behov av särskilt stöd och upplever ofta svårigheter inom flera områden i livet. Specialpedagoger och övrig skolpersonal som möter dessa elever, före och efter att de blir omhändertagna av samhället, har stor nytta av kunskap om hur de kan möta dessa elevers behov. Specialpedagogens kompetenser i att leda samtal, utvecklingspsykologi, och kartläggning är exempel på sådant som kan komma dessa elever till gagn. Specialpedagogens kompetens kan gynna dessa elever på flera nivåer, individuellt eller genom handledning av rektorer och lärare.

Syftet med studien är att undersöka vad det innebär att vara familjehemsförälder och att ta sig an ett barn som inte är ens eget, samt att öka kunskapen om varför familjer väljer att bli och fortsätta vara familjehem. Studien har genomförts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex familjehemsföräldrar. Geografiskt sett är informanterna till studien utspridda över Mellansverige. Intervjuerna har gett material som sedan analyserats med hjälp av emotionssociologi, begreppet livsplan och anknytningsteori, samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att motiven till att bli familjehem är av skiftande karaktär. Några av informanterna nämner att det främsta motivet är att de på något sätt vill leva med barn i familjen. Andra berättar om viljan att hjälpa till på ett samhälleligt plan och att rädda barn från det sociala arvet. Som familjehem finns det förväntningar på att skapa en anknytning till det placerade barnet och samtidigt vara inställd på att placeringen kan upphöra. Studiens resultat visar att trots att det finns en osäkerhet kring om barnet kommer att få stanna kvar i familjehemmet hindrar det inte familjehemsföräldrarna från att gå in helhjärtat med sina känslor. Resultatet visar också att familjehemmen inte betraktar uppgiften som ett uppdrag utan snarare som ett ”vanligt” föräldraskap. Studien visar också att familjehemsföräldrarna ser ett stort värde i att upprätthålla en god relation med de biologiska föräldrarna, samtidigt som de beskriver det som något av det mest utmanande med uppdraget. / The purpose of the study is to examine what it means to be a foster parent and what it means to take care of a child who is not one's own and to increase the knowledge of why families choose to become and be a family home. The study has been carried out through qualitative semi-structured interviews with six foster parents. Geographically, the informants of the study are scattered across central Sweden. The interviews have given material that has been analyzed with help from emotional sociology, attachment theory and the concept of life plan, as well as previous research. The study's results show that the motives for becoming a foster home are of varying nature. Some of the informants mention that the main motive is that they in some way want to live with a child in the family. Others tell of the willingness to help on a social level and save children from the social heritage. As a family home there are expectations to create a connection to the child that has been placed in their care and at the same time be prepared that the placement can end. The study's results show that even though there is uncertainty about whether the child will stay in the family home, it does not prevent foster parents from entering wholeheartedly with their feelings. The result shows that foster homes do not regard the task as an assignment but rather as “regular" parenting. The study also shows that foster parents see great value in maintaining a good relationship with the biological parents, while at the same time it is one of the most challenging parts of the assignment.

The educational underachievement of children in foster care has been known for a long time. This study aimed to compile and analyze the current knowledge about interventions, intended to improve foster children’s school achievements. The method used was a systematically undertaken narrative review. Despite a comprehensive searching strategy, only ten relevant studies were found, indicating that little has been done to improve the educational outcomes for children in public care. The result shows that eight out of the ten interventions were effective in some way. Literacy appeared to be improved with fairly modest efforts, whilst improvements in numeracy, seemed to need more directed interventions. Among the success factors were providing books, tuition or structured individualized support and involving carers, school and foster care agencies in the process. An implication for the future is that foster children’s poor academic achievements can be improved with focused support. Also there’s a definite need for more intervention studies.

Syftet med den här studien har varit att undersöka familjehemsföräldrars relation till placerade barns biologiska föräldrar, det stöd familjehemsföräldrar upplever att de får eller saknar i relationen till de biologiska föräldrarna samt hur det stödet påverkar de placerade barnen. Vi har använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med 14 familjehemsföräldrar från 11 familjehem, från olika kommuner i Södra delen av Sverige, för att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar. Vi har sedan analyserat empirin och det resultatet visar är att majoriteten av familjehemsföräldrarna i vår studie är positiva till att ha en relation till de biologiska föräldrarna men att de saknar stöd i den, ofta svåra, relationen. Det som också framkommer i vårt resultat är att familjehemsföräldrarna är överens om vilket stöd de skulle önska för att få till en fungerande relation och att relationen till de biologiska föräldrarna fungerar bättre för de familjehemsföräldrar som har stor erfarenhet av att vara familjehem. Som teoretisk utgångspunkt för vår analys av intervjuerna har vi valt ekologisk systemteori och socialkonstruktionism. / The purpose of this study has been to research foster parents' relationship to the biological parents of foster children, the support foster parents receive or lack from the social workers in the relationship to the biological parents and how that support affects the children. We have used a qualitative method with semi-structured interviews with 14 foster parents from 11 foster homes, from different municipalities in the southern part of Sweden, to get answers to our purpose and our questions. We have then analyzed the empirical data and the results show that the majority of the foster parents in our study are positive about having a relationship with the biological parents but that they lack support in the, often difficult, relationship. What also emerges in our result is that the foster parents agree on what support they would like to have in a functioning relationship and that the relationship with the biological parents works better for the foster parents who have extensive experience of being a foster home. As a theoretical starting point for our analysis of the interviews, we have chosen ecological systems theory and social constructionism.

The aim of this study is to contribute to an understanding of the need for collaboration in creating education plans and school placements for children and youth placed in out-of-home care. By interviewing nine representatives from social services, the municipal education department and primary and secondary schools, this study addresses tensions that arise in school planning in the critical phases for this target group: prior to placement in out-of-home-care and upon return home.Previous studies have found that children and youth placed in out-of-home care receive insufficient support for their education, and that collaboration functions better when the collaboration is well-anchored in organizational management, but worse, at an operational level, when there is less understanding of the collaborating partners’ competences and guidelines. This study has used the theory of institutional logics as a framework to highlight the material practices (routines and role descriptions) and symbolic constructions (intentions and values) that constitute each institution’s motive for organizational collaboration in providing schooling for children and youth in out-of-home-care. Through qualitative semi-structured interviews inspired by narrative method, it has emerged that social services are driven by an urgent logic, the education department by a judicial logic and the schools by both a pragmatic and a holistic logic. By creating procedures based on the interviewees' statements regarding prioritized tasks, the framework of institutional logics has clarified the tensions that arise when contrasting logics compete in the critical phases of child and youth placement. These tensions consist of a dichotomy between care and education, neither party seeing the entirety of the needs of the clients/students and shortcomings in communication. This study has also highlighted the presence of institutional voids in the collaboration process. There are elements in collaboration that the parties cannot influence, such as laws and guidelines on confidentiality, approaches to guardians of children and youth in placement as well as difficulties in collaborating with other municipalities as each one has different routines and expectations. / Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om samverkan kring planering av skolgång och skolbyte för placerade barn och unga. Genom intervjuer med nio representanter från socialtjänst, utbildningsförvaltning och skola har denna studie kunnat presentera de spänningar som uppstår i planerandet av skolgång i de särskilt kritiska faserna inför en placering och när placerade flyttar hem igen.  Tidigare studier har funnit att placerade barn och unga inte får de förutsättningar de behöver för att klara skolan och att samverkan fungerar bättre när det är väl förankrat i ledningen men sämre på verksamhetsnivå där det finns mindre kunskap om samverkansparternas befogenheter och riktlinjer. Studien har använt teorin om institutionella logiker som teoretiskt ramverk för att synliggöra de materiella praxis (rutiner och rollbeskrivningar) och symboliska konstruktioner (intentioner och ingångsvärden) som utgör var samverkansparts rationalitet och motiv till samverkan inom det organisatoriska fält som är planering av skolgång för placerade barn och unga. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med inspiration av narrativ metod och tematisk analys har det framkommit att socialtjänsten drivs av en akut logik, utbildningsförvaltningen av en rättslig logik och skolan av både en pragmatisk och en holistisk logik. Genom att skapa gångordningar utifrån intervjupersonernas utsagor om prioriterade arbetsuppgifter i samverkan har logikerna kunnat synliggöra de spänningar som uppstår när logikerna möts i de kritiska faserna. Dessa spänningarna består av en dikotomi mellan behandling och utbildning, att ingen av parterna ser helheten i placerades ärenden och att det brister när det kommer till överlämning av information till varandra. Genom det teoretiska begreppet institutionella vakuum har studien synliggjort att det finns element inom samverkan som parterna inte kan påverka. Det gäller till exempel frågor om lagar och riktlinjer kring sekretess, förhållningssätt till vårdnadshavare samt svårigheten att samverka med externa kommuner när alla kommuner har olika rutiner och förväntningar.

Denna studie avhandlar föräldrars upplevelser gällande sina barns placering i enlighet med lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, (LVU) 2§. Studien har genomförts med en kvalitativ metod, där sju föräldrar intervjuats. Studien undersöker föräldrars upplevelser och därav metodvalet, att kunna ställa respondenternas perspektiv i centrum, i detta avseende deras individuella upplevelser. Studien utgår från teoretiska utgångspunkterna symbolisk interaktionism och intersubjektivitet för att belysa föräldrars upplevelser av att vara förälder till ett placerat barn. Studien belyser även det negativa sociala arvet samt generationstrauma, vilket visar sig i att flera av föräldrarna har erfarenhet av att själva ha utsatts för våld från sina föräldrar och flera har även själva varit familjehemsplacerade som barn. Studiens resultat visade på varierande upplevelser av att få sitt barn placerat enligt 2§ LVU. Flera respondenter beskrev en känsla av att inte uppleva sig själva som förälder förutom under umgänge, andra respondenter ansåg sig själva fortfarande vara föräldrar trots placeringen. De föräldrar som upplevde placeringen som negativ uppgav en känsla av motstånd från familjehemmet samt att bli fråntagen sin roll som förälder. Vissa föräldrar beskrev även en känsla av ambivalens utifrån att de upplevde en viss tacksamhet gentemot familjehemmet trots att föräldern inte samtycker till placeringen. / ABSTRACTThis study deals with parents' experiences regarding the placement of their children in accordance with “lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, (LVU) 2§”. The study was carried out using a qualitative method, where seven parents were interviewed. The study investigates parents' experiences and hence the choice of method, to be able to place the respondents' perspective in the center, in this respect their individual experiences. The study is based on the theoretical starting points of symbolic interactionism and intersubjectivity to shed light on parents' experiences of being the parent of a placed child. The study also highlights the negative social legacy and generational trauma, which is shown in the fact that several of the parents have experience of having been subjected to violence from their parents themselves and several have also themselves been placed in family homes as children. The results of the study showed different experiences of being seated according to § 2 LVU. Several respondents described a feeling of not experiencing themselves as a parent except during socializing, other respondents still considered themselves to be parents despite the placement. The parents who experienced the placement as negative stated a feeling of resistance from the family home and of being deprived of their role as a parent. Some parents also described a feeling of ambivalence based on the fact that they felt a certain gratitude towards the family home despite the parent not consenting to the placement.

The work of social workers is complex as they need to relate to different demands and expectations. They need to relate to the expectations of children in foster care, while they also have the organizational frameworks in consideration. This essay has studied social workers' experiences of children in foster care and their expectations of a relationship with social workers and how this can be understood in relation to organizational frameworks. This essay has also studied how social workers describe the unification of these expectations and demands. Lipsky's (1980) theory about street-level bureaucrats has been used to describe the complex role of social workers. In order to gather empirical data, eight semi-structured interviews with social workers who work with children in foster care were conducted. Qualitative content analysis was used to analyze the empirical data. Based on the interviews, the conclusion can be drawn that the organizational framework frames the relationship between social workers and children in foster care, and therefore the children's expectations can be understood on the basis of the organizational framework. Another conclusion that can be drawn is that social workers mostly don't experience any expectations on a relationship from children in foster care, and thereby they don’t experience any difficulties in the unification of the expectations and organizational framework. However, there are a few social workers who experience that some children may have high expectations on a relationship, which social workers experience are difficult to attain. This can make it difficult to unify the children's expectations with the organizational framework. Therefore, it can lead to contradictions in the work of social workers, which also was a part of the aim of the study.

Uppsatsens syfte är att genom familjehemsföräldrars berättelser få en ökad kunskap och fördjupad förståelse för hur eftervården tillämpas i praktiken gällande ungdomar i åldern 18 - 23 år som varit placerade i familjehem. För att uppnå studiens syfte har en kvalitativ forskningsansats använts och det empiriska materialet har framtagits genom kvalitativa intervjuer. Inom studien genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med totalt åtta familjehemsföräldrar. Under intervjuerna var temaområden vägledande: familjehemsföräldrars bild av dagens "stöd och hjälp efter avslutad  placering”/ eftervård, familjehemsföräldrars upplevelse av ungdomarnas behov av eftervård, samt familjehemsföräldrars syn på sin funktion i eftervården. Utifrån Meads symboliska interaktionism samt Bowlbys anknytingsteori analyserades det empiriska materialet. Resultatet visar att familjehemsföräldrarna ser behovet av ett långvarigt stöd för denna målgrupp, men anser att det som idag finns inte kan kallas eftervård. Vår slutsats är att det finns stora brister i eftervården för ungdomar som har varit placerade i familjehem, samt att insatser som finns inte är funktionellt utformade för denna målgrupp. För att detta ska kunna förändras krävs att ungdomarnas och familjehemsföräldrarnas behov i eftervården blir synliga. Familjehemsföräldrars uppdrag i eftervården behöver även utvecklas och förstärkas. / The purpose of the essay is to gain an increased knowledge and in-depth understanding of the use of aftercare in the practice of adolescents aged 18 - 23, who have been placed in a family home, through foster parents stories. To achieve the aim of the study, a qualitative research approach has been used and the empirical material has been developed through qualitative interviews. The study was conducted by six semistructured interviews of eight foster parents in total. During the interviews, thematic areas were indicative: foster parents view of “support and help after leaving care” a.k.a. aftercare, foster parents perception of adolescent need for aftercare and the foster parents view of their function in the aftercare. The empirin was analyzed based on concepts within Mead´s symbolic interactionism and Bowly´s theory of attachment. The result shows that foster parents see the need for a long term support for this target group, but believes that the existing support after leaving care cannot be called aftercare. Our conclusion is that there are major shortcomings in the aftercare of adolescents who have been placed in foster families, and that efforts that are available are not functionally designed for this target group. In order for this to change, it is necessary that the adolescents and foster parents needs of the aftercare are highlighted. The foster parents assignments in the aftercare need also to be developed and strengthened.