Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka idéer om ras och kön som är kopplade till svarta kvinnors förhållande till sitt hår. Empirin består av intervjuer. Fyra svarta kvinnor har deltagit i en fokusgrupp och fyra andra i separata djupintervjuer. Utifrån detta material har jag genom att anlägga postkolonial teori samt svart feministiskt teori undersökt vilka betydelser familj, plats och idén om ”kvinnlighet” har för svarta kvinnors förhållande till sitt hår. Undersökningen har visat att huruvida familjemedlemmarna är vita eller inte har en betydande påverkan vad gäller svarta kvinnors förhållande till sitt hår. Likaså har platser såsom ort påverkat deras syn håret. Till exempel visar materialet att informanter som växt upp i områden där majoriteten är icke-vita inte känt sig annorlunda i förhållande till sin nära omgivning, något som informanterna som växt upp i ”vita” områden känt. Dessutom visar materialet att viljan att ha ”långt och platt hår” på många sätt är kopplad till det ”kvinnliga idealet”. Ett ideal som svarta kvinnor genom att rakpermanenta håret försöker att anamma.

Denna uppsats syftar till att, genom kvalitativa intervjuer, lyfta fram och undersöka fyra nyanlända kvinnliga akademikers erfarenheter av arbetsintegration i Sverige. Vilka hinder och möjligheter det innebär samt hur dessa förstås i relation till föreställningar om ’svenskhet’? Studien vilar på ett postkolonialt feministiskt teoretiskt ramverk med fokus på materiellt skillnadsskapande och ’svensk’ identitet samt en forskningsbakgrund som belyser utlandsfödda kvinnor som en marginaliserad grupp på svensk arbetsmarknad. Materialet visar på många dimensioner av hinder och möjligheter där informanterna upplever svårigheter att ta sig in på svensk arbetsmarknad. Identifierade hinder är: att inte kunna svenska, att inte ha ett ’svenskt’ socialt nätverk, att inte känna till relevant information gällande arbetsmarknadens funktioner och att inte ha en utbildning och erfarenhet som värdesätts. Materialet visar tendenser till att svensk arbetsmarknad är uppbyggd och anpassad efter en önskvärd och normativ ’svenskhet’ som omöjligen alla kan uppnå. De som inte passar in i mallen, ’de andra’, förväntas anpassa sig och inta andra ’svenska’ identiteter och positioner i arbetsmarknadens periferi. Detta som en del av ett reproducerande strukturellt skillnadsskapande.

Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med sex svenska kvinnor som har en öppet negativ inställning till islam och muslimer i Sverige. Syftet är att dels nå en djupare förståelse om kvinnornas negativa inställning till islam och muslimer men också om deras inställning till feminism. Undersökningen bygger på tre teorier, Edward Saids postkoloniala teori samt två teorier om social identitet, dessa är Erving Goffmans teori om stigma och Hanri Tajfels teori om relationen mellan grupper. I uppsatsen framkommer det att kvinnorna sammankopplar en undergång för det svenska samhället med muslimsk invandring. Återkommande hos alla kvinnorna var en upplevelse av att muslimer tar för stort utrymme i de offentliga rummen. Kvinnornas inställning till muslimer kan förstås som ett resultat av föreställningen av muslimer som en ut-grupp som kvinnorna jämför sig med och hotas av. Kvinnorna tar på olika vis till sig diskriminerande åtgärder för att behålla en särprägel och överlägsen position i samhällshierarkin. Kvinnorna tar även starkt avstånd mot feminister som visar sig vara sammanlänkat med deras inställning till muslimer. Deras negativitet visar sig bland annat grundas i en upplevelse av relativ deprivation. Kvinnorna upplever en orättvisa mot sin in-grupp som grundas på att de tycker att de som sitter på makten i samhället missköter sin position.

Denna uppsats syftar till att, genom kvalitativa intervjuer, lyfta fram och undersöka fyra nyanlända kvinnliga akademikers erfarenheter av arbetsintegration i Sverige. Vilka hinder och möjligheter det innebär samt hur dessa förstås i relation till föreställningar om ’svenskhet’? Studien vilar på ett postkolonialt feministiskt teoretiskt ramverk med fokus på materiellt skillnadsskapande och ’svensk’ identitet samt en forskningsbakgrund som belyser utlandsfödda kvinnor som en marginaliserad grupp på svensk arbetsmarknad. Materialet visar på många dimensioner av hinder och möjligheter där informanterna upplever svårigheter att ta sig in på svensk arbetsmarknad. Identifierade hinder är: att inte kunna svenska, att inte ha ett ’svenskt’ socialt nätverk, att inte känna till relevant information gällande arbetsmarknadens funktioner och att inte ha en utbildning och erfarenhet som värdesätts. Materialet visar tendenser till att svensk arbetsmarknad är uppbyggd och anpassad efter en önskvärd och normativ ’svenskhet’ som omöjligen alla kan uppnå. De som inte passar in i mallen, ’de andra’, förväntas anpassa sig och inta andra ’svenska’ identiteter och positioner i arbetsmarknadens periferi. Detta som en del av ett reproducerande strukturellt skillnadsskapande.

Invandring och integration har varit bland de viktigaste valfrågorna i senare års valrörelser i Sverige. Integration syftar i dessa sammanhang på många olika processer och skär in i skilda politiska områden och diskurser. I uppsatsen undersöks: (1) hur, utifrån vilka problemformuleringar och med fokus på vem, partiledarna talar om integration i valdebatterna 2006–2018, (2) hur olika integrerande åtgärder legitimeras i valdebatterna, (3) hur de Andra konstrueras diskursivt och hur maktrelationer, ansvar och förpliktelse uttrycks samt (4) om diskursen om integration har förändrats. Studien bidrar med en ökad förståelse för hur integration formas till en meningsfull politisk praktik. Materialet består av valdebatter från de fyra valåren 2006–2018. I analysen, som är en kritisk och postkolonial diskursanalys, kombineras två metoder. Med hjälp av en legitimeringsanalys visas hur olika integrerande åtgärder rättfärdigas. Sedan urskiljs de processer och deltagare som förekommer i legitimeringarna med en transitivitetsanalys. Resultatet visar att två diskurser är återkommande i alla integrationsdebatter, dels att människor behöver lära sig svenska för att kunna integreras, dels att en lyckad integration kräver förbättrade villkor på arbetsmarknaden. Den förra lägger en stor del av det integrerande ansvaret på individen, medan den senare främst tillskriver politiken ett ansvar. Resultatet synliggör också att det över tid har skett förändringar i vilka andra diskurser som aktualiseras i debatterna och hur dessa legitimeras. Sammantaget indikerar detta att det har skett en förändring i samhällsklimatet under den studerade tidsperioden. Studien visar även att diskurserna om integration i Sverige på flera håll överlappar med diskurserna om ämnet i andra länder.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka tre läroböckers skönlitterära urval, samt undersöka hur läroboksförfattarna motiverar sina skönlitterära urval. Studien använder även metoden diskursanalys genom att undersöka läromedlen med en kvalitativ textanalys i syfte att synliggöra bakomliggande kanondiskurser. Studien analyserar även Skolverkets kunskapskrav gällande skönlitteratur utifrån en postkolonial litteraturteori.     Resultatet visar att samtliga tre läroböcker till stor del presenterar västerländska författare även om enstaka icke västerländska författare ibland nämns. Två av läroböckerna har även fokus på litteraturhistoria och har delat in skönlitterära verk i epoker i sin framställning. Det västerländska kanondiskursen i kombination med epokframställningen är enligt studien en bidragande orsak till att läroböckerna inte lyfter in annan litteratur från andra delar av världen. Den litteraturhistoriska inriktningen tycks enligt studien lägga fokus på Europa och västvärlden och stänger ute annan litteratur från andra delar av världen, vilket även studiens postkoloniala teorier visar. Resultatet av analysen av Skolverkets kunskapskrav visade på vissa vaga och svårdefinierade termer. Skolverket använder termer som ”internationell litteratur”, ”epoker” och ”idéströmningar” när de skall beskriva litteraturen. Vid en mer djupgående analys av termerna, och med hjälp av teorierna om kanon och världslitteratur, fanns ett visst stöd för att läroplanen bidrar till en litteraturhistorisk epokinledning med västerländsk inriktning. Vilket i sin tur även påverkar läroböckernas framställning och presentation av skönlitterära verk.

The living library started in Denmark at the festival of Roskilde in 2000. It was initiated by the youth organisation ”Stop volden” (”Stop the violence”). Since 2005 the idea of lending a human being who represents a prejudice has also become a practice in a few public libraries in Sweden. I found it interesting to analyse the living library in relation to the mission of diversity in the public library. The concept of the living library and its rhetorics about prejudices and meetings are analysed from The Living Library Organiser’s Guide, published by the Nordic council of Ministers. The rhetorics are related to the practice in the public library, methodologically based on an inquiry and interviews with four librarians and one living book. The results from my research indicate that the living library is part of the politics of cultural diversity, a creed that supports the idea of recognizing diverse cultures in order to gain knowledge, understanding and a peaceful coexistence in society. The main impression of the rhetorics of the handbook indicates however that the cultural representation of the event is essential and static. The other as different and opposed to an implicit norm is therefore reproduced. The public library however shows a different way where the representation of stereotypes is less obvious and the actual meeting between human beings is essential. The results from this study indicate that the living library is a way for the public library to market itself as an organisation associated with human rights and a new exciting image.

The purpose of this Master’s thesis is to investigate the descriptions of characters and settings in four autobiographies. The main question is: What picture of women and men, of the West and the Orient do these books provide? To answer this question we have formed three sub questions, which are: In what ways are main and minor characters described? In what ways are the key settings, and the Western and Oriental societies described? Which themes are dealt with, and from what points of departure? The theoretical framework is based on a postcolonial theoretical perspective, where the concept of binary opposites and Edward W. Said’s ideas about orientalism are crucial. The method used is a textual analysis. To analyze the material, a number of analysis questions were designed with the main question, and its sub questions, as a basis. The result shows that descriptions of characters and settings have dramaturgic functions of forming a background to the story. Accordingly, the same features may be described in either negative or positive terms, due to what aspect of the story the book currently deals with. The conclusion suggests that colonial stereotypes are evident today in popular literature, such as these autobiographies, in fact, they are even stronger than they used to be. / Uppsatsnivå: D

<p><strong> </strong>Tora Vega Holmström (1880-1967) beskrivs ofta som en avantgardistisk kolorist som gärna använde exotiska motiv. I min uppsats redogör jag för TVHs förutsättningar, strategier och status i konstens Sverige med tonvikt på åren 1910-1930, med hjälp av sociologen Pierre Bourdieus modell för maktpositionering i kulturella fält. Dessutom görs en översiktlig beskrivning i TVHs porträtt- och figurbilder, men tonvikt på det varierande bildspråket och den öppna inställning hon tycks ha haft gentemot sina modeller. En av hennes ”negerbilder” <em>Utanför ett musikcafé i Biskra</em> analyseras ur ett postkolonialt perspektiv och verket ställs i relation till det tidiga nittonhundratalets värderingar och till TVHs egna ord. Genom att använda förstahandskällor som brev och samtida recensioner har jag fått värdefulla upplysningar om TVHs sociala och ekonomiska situation och även kunnat nyansera den bild som förmedlas i Birgit Rausings biografi över TVH. I ett självporträtt från 1904 framstår TVH som en rakryggad och stolt person, egenskaper som senare märks på flera sätt i hennes konstnärskap, såväl i bildspråket som i andra faktorer i hennes karriär. Hon hade många goda förutsättningar för att lyckas som konstnär då hon föddes in i en kulturellt och intellektuellt stimulerande uppväxtmiljö. Olika kontakter gav henne utställningsmöjligheter, ledde till beställningsarbeten, gav henne konstnärlig feedback eller stöttade henne ekonomiskt. Å andra sidan mötte hon motstånd i konstens fält på grund av att hon kom från Skåne och var kvinna, ett motstånd som inte minst syns i recensioner från hennes levnadstid. Hon ville inte låta politiska eller ekonomiska frågor och problem påverka det konstnärliga uttrycket. I breven framstår TVHs vänskapsrelationer som nära och samtidigt fruktbara med tanke på konstnärskapet. Vännernas stöd i kombination med hennes starka integritet, tycks ha varit förutsättningar för det bildligt och bokstavligt talat färgstarka inslag hennes bilder var och är på den svenska konstkartan. Hon tillhörde inte det svenska kulturlivets elit, men konsekrerades<em> </em>stegvis och blev framför allt en del av det skånska konstlivet. Hennes position kan delvis förklaras med de ekonomiska och strukturella faktorer som Bourdieu talar om.  TVH tycks dock ha varit mer intresserad av ett fritt konstnärskap, meningsfulla relationer och sociala sammanhang, än att bli vad Bourdieu menar att alla fältets agenter strävar efter: att bli fältets härskare. <em>Utanför ett musikcafé i Biskra</em> (1929) föreställer två afrikanska män i halvfigur, med bortvänd kroppsställning och blick och karikatyrartade anletsdrag. Beaktande att publiken var svensk och vit ur de övre samhällslagren i en era präglad av kolonialism och exotism hävdar jag att bilden kan betraktas på ett distanserande, objektiverande sätt.</p>

<p>Syftet med uppsatsen ar att undersoka mediernas betydelse for fyra svarta kvinnor som bleker sin hy. I uppsatsen redogor jag for vad fenomenet hudblekning ar och varfor jag anser att det ar ett utslag av ett postkolonialt samhalle. For att kunna utfora en adekvat analys har jag anlagt ett eklektiskt paradigm bestaende av postkolonial teori, Giddens identitetsteori, Bourdieus teori om kulturellt och ekonomiskt kapital samt Freuds identifikationsteori. Med detta teoretiska ramverk tar jag upp flera viktiga centrala fragor som hur dessa fyra svarta kvinnor ser pa sin svarta identitet,vilken betydelse medierna har for formandet och synen pa den svarta identiteten samt vilka klassdimensioner som finns i denna studie. Uppsatsen ar en kvalitativ studie baserad pa djupintervjuer. Resultatet av studien visar att medierna inte har en avgorande betydelse for dessa fyra svarta kvinnor som bleker sin hy. Analysen visar dock att den avgorande faktorn till att mina informanter bleker sig ar det postkoloniala synsattet, stigmatiseringen av den svarta hudfargen som lagklassmarkor samt mediernas uppratthallande av det vita skonhetsidealet. Jag tar aven upp hur man med min studie som utgangspunkt kan implementera studiens resultat i en praktisk mediekontext. Denna gar kort ut pa att medieinstitutioner har ett ansvar i hur de framstaller svarta kvinnor i medier.</p>