Syftet med denna studie är att beskriva hur vuxna manliga barn har upplevt och hanterat situationer av att växa upp med en förälder som har psykiska funktionsnedsättningar. Våra frågeställningar utgörs av: Hur upplevde och hanterade vuxna manliga barn till föräldrar med psykisk funktionsnedsättning sin uppväxt? samt Hur har upplevelsen och hanterandet av uppväxten påverkat vuxna manliga barn till föräldrar med psykisk funktionsnedsättning som vuxna? För att kunna svara på frågeställningarna har vi använt oss av en kvalitativ metod och intervjuat fem vuxna manliga barn som haft en sådan uppväxt. Intervjuerna har sedan analyserats genom ett fenomenologiskt förhållningssätt och därmed har vi återberättat informanternas utsagor istället för att tolka dessa. Denna analys har utgått från det empiriska materialet som sedan har kopplats till de valda tidigare forskningarna och teoretiska utgångspunkter. De teoretiska utgångspunkter vi har använt oss av för att ge en tydligare beskrivning av informanternas upplevelser, utgörs av resilience och coping.   Av studiens resultat kan det utläsas att alla fem informanter upplevde sin uppväxt fylld av skamkänslor, ansvar, okunskap om vad som var rätt eller fel, normalt eller inte normalt samt saknad av någon som kunde stödja och hjälpa dem i deras situation. Dessutom framkom det att informanternas vuxna liv var präglat av deras upplevelser under uppväxten. Informanternas hanteringsstrategier varierade både i uppväxten och under vuxenlivet, då det visade sig att informanterna pendlade mellan ansvarstagandet, undvikandestrategier, kriminalitet och missbruk.

Denna uppsats syftar till att belysa psykiskt funktionsnedsatta personers arbetssituation samt att ge möjliga förklaringar till den låga andelen psykiskt funktionsnedsatta på den reguljära arbetsmarknaden. Metoden som används i uppsatsen är en kvalitativ metod där intervjuer med deltagare från den dagliga verksamheten samt med representanter från företag genomförts. Analysmetoden som användes är hermeneutik, där det är den enskilda personens tolkningar som är i centrala samt att sätta in dem i ett större kontext. Resultaten i undersökningen visade att intervjupersonerna från den dagliga verksamheten hade få antal vänner på fritiden, samt att de vänner som de hade, även hade en funktionsnedsättning, vilket kan innebära en försvåring att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden. Företagen beskrev hur arbetssituationen på deras arbetsplatser kan vara stressig vilket försvårar en anställning av funktionsnedsatta personer. Men företagen försökte ändå anpassa sig till de olika funktionsnedsättningarnas behov.

Syftet med den här studien har varit att öka kunskapen om boendestöd i relation till vuxna personer med adhd, utifrån fyra boendestödjares perspektiv. Studien har sin utgångspunkt i en tillsynsrapport från Socialstyrelsen, där det framgår att boendestödjare saknar kunskaper om adhd och annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och att de även saknar kunskaper om metoder att använda i arbetet med denna målgrupp. Den forskningsansats som använts är kvalitativ metod och intervjuerna som genomförts har varit halvstrukturerade. Antalet genomförda intervjuer med yrkesverksamma boendestödjare är fyra till antalet, varav två av dessa boendestödjare var kvinnor och två var män. Intervjumaterialet strukturerades utifrån de tre frågeställningarna och därefter tematiserades signifikanta citat med hjälp av öppen kodning. Resultatet analyserades med hjälp av nyinstitutionell teori, teorier om handlingsutrymme och teorier om kunskapssyn, samt syn på metoder för det sociala arbetet. Slutsatser som dras är bland annat att boendestödjarnas kunskaper om adhd och om metoder för det sociala arbetet är mycket varierande. Även boeendestödjarnas förhållningssätt till adhd varierar. Vidare dras slutsaten att boendestödjarna upplever att samverkan mellan dem och biståndsbedömare, samt samverkan mellan dem och landstingspsykiatrin har brister. Studien visar även att boendestödjares handlingsutrymme har minskat sedan yrket uppkom.

Grundsynen är idag att individer med psykiska funktionsnedsättningar i största möjliga utsträckning ska rehabiliteras i sin hemmiljö. Vården erbjuder dock fortfarande rehabiliteringsinsatser utanför hemmet och dagverksamheter inom psykiatrin är ett exempel på detta. Dagverksamhet är en vårdform där deltagarna kombinerar vardagslivet med psykiatrisk behandling och rehabilitering. Syftet med denna studie var att beskriva personer med psykiska funktionsnedsättningar och deras upplevelser av deltagande i en dagverksamhet. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide som underlag användes. Intervjuerna genomfördes med åtta personer som har psykiska funktionsnedsättningar och har en pågående kontakt med en dagverksamhet inom närpsykiatrin sedan minst ett år tillbaka. Resultatet i studien visar att deltagarna har fått nya vanor och ny struktur i vardagen genom sitt deltagande i dagverksamheten. Resultatet visar även att deltagarna uppskattar gemenskapen och det sociala utbytet med andra deltagare. Vikten av att utföra meningsfulla aktiviteter framkommer också samt betydelsen av tydliga mål och uppföljning.

Vården av personer med samsjuklighet bygger på samverkan mellan de två huvudmännen kommun och region med delat ansvar. Samverkan i sin tur bygger på professionella inom dessa skilda organisationer. Syftet med denna studie var att undersöka professionellas upplevelse av samverkan gällande individer som lider av samsjuklighet i form av psykisk funktionsnedsättning och missbruk. Författarna har använt sig av kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med professionella inom kommun och region som sedan transkriberats och kodats samt tematiserats i enlighet med interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Resultatet kunde sammanfattas i olika övergripande teman som påverkade samverkan vilka var professionellas upplevelser av; samsjuklighet, samverkansaktörer, vårdapparaten samt deras upplevelser av samverkansverktyg. Den teori som har använts för att analysera resultatet är nätverksteori ihop med begreppen byråkrati, doxa och professionalisering. Diskussionen konstaterar att professionellas upplevelser av samverkan kantas av olika typer av strukturer. Dessa påverkas av politiska beslut och även av den maktförskjutning från professionerna i spåren av NPM, new public management. Även resursbrister i olika former var försvårande för samverkan och att ansvaret över brukargruppen delades upp på olika huvudmän vilket försvårade möjlighet till helhetsbild. Professionellas upplevelser av brukaren och av varandra var även en påverkande faktor i samverkansarbetet och även resonemang kring vilken del av samsjukligheten som påverkade mest. Mest framträdande i studien var problematik med olika huvudmän, olika former av resursbrister i kombination med strukturella hinder samt professioners olika syn på brukaren. Denna studie belyser ur professionellas synvinkel en aktuell samhällsdebatt om delat huvudmannaskap. Relevansen av deras upplevelser är hög eftersom professionella är grundstenarna som samverkan och vården för personer med samsjuklighet bygger på.

Syftet med den här studien var att analysera anhörigas delaktighet och inflytande i samband med utredning, planering och genomförande av insatser av socialtjänsten till närstående vuxna personer med psykisk funktionsnedsättning. Materialet som ligger till grund för studiens resultat var 17 semistrukturerade intervjuer med anhöriga till vuxna personer med psykisk funktionsnedsättning och handläggare inom socialtjänsten. Resultatet visade att delaktighet är ett viktigt anhörigstöd där följande teman uppgavs vara viktiga och positiva för anhöriga; ge och få information och kunskap, vara till nytta, visa omtanke och värna relationen. Följande teman upplevdes som svårigheter av anhöriga; veta saker man inte vill veta, bli lämnad med ansvaret, inte få information/ missbrukad information, svårigheter i relationen med den närstående, tiden har betydelse och sekretess. Följande teman var viktiga och positiva för handläggarna; ge och få information och kunskap, vara till nytta och visa omtanke. Hinder och svårigheter med anhörigas delaktighet ur ett handläggarperspektiv var; sekretess, ”jobbiga” anhöriga, balansgång, gränsen mellan delaktighet och anhörigstöd, felaktig information, tidsbrist, organisationen och arbetsplatskulturen. Gemensamma teman för anhöriga och handläggare var; information och kunskap, vara till nytta, visa omtanke och sekretess. Sambanden mellan alla ovanstående teman gav slutsatsen att det som sker i ett praktiskt samarbete mellan anhöriga, närstående och handläggare vid anhörigas delaktighet i handläggningsprocessen påverkas av det som är viktigt och positivt och det som hindrar och skapar svårigheter, men det påverkas även av i vilken fas anhöriga befinner sig och hur relationen mellan anhöriga, närstående och handläggare ser ut och utvecklas.

Undersökningen syftar till att undersöka boendestödjarens upplevelse av sin yrkeskompetens i arbetet med vuxna med psykiska funktionsnedsättningar samt hur yrkeskompetensen kan påverkas enligt boendestödjaren. Metodologisk utgångspunkt är hermeneutiskt tradition. För att besvara undersökningens frågeställningar genomfördes sju semistrukturerade intervjuer. Deltagarna är boendestödjare som arbetar på boende och inom boendestöd. Teoretiska utgångspunkter är Goffmans dramaturgiska perspektiv och symbolisk interaktionism. Resultatet visar olika betydelsefulla kompetenser i arbetet som boendestödjare. Särskilt märkbara relationskompetenser är vikten av att bemöta varje individ, kommunicera efter klientens behov, förmedla trygghet, tillit och förtroende. Resultatet visar även vikten av att lyssna, respektera och visa stöttning som professionell. Särskilt märkbara handlingskompetenser är att utföra handlingar efter klientens schema, hur man ska hantera svåra situationer, olika administrativa arbetsuppgifter och utföra handlingar tillsammans med klienten. Märkbart i resultatet är att flexibilitet och stresstålighet är betydelsefullt som boendestödjare. Resultatet visar att handledning och utbildning, kollegors inverkan på varandra, vikarier och själva mötet med klienten har en positiv påverkan på yrkeskompetensen. Resultatet visar även att brister i arbetet med kollegor, en frånvarande chef, stress och omotiverade klienter har en negativ påverkan som kan leda till stagnation enligt informanterna. Resultatet visar även betydelsen av att utvecklas som boendestödjare. Slutsatsen är att deltagarna är överens om att relationskompetens och relationsbyggande är av största vikt. Informanterna upplever kompetensutveckling som betydelsefullt för yrkesrollen. Deltagarna berättar att utveckling bör bibehållas för att hålla en god kvalitet inom professionen.

<p>Härtill 5 uppsatser.</p><p></p>

No description available.

The purpose of this study has been to examine if the participation within a social psychiatric day care is to be helpful for the participants. The aim was to find out if the day care has been helpful, what kind of support has been helpful and what have the participants been helped with. This has been researched from the participators view by conducting qualitative interviews. The data was analyzed by using thematic analysis. Antonovsky’s theory, Sense of Coherence was used as theoretical instrument to understand the collection of data. The main findings of this study indicate that occupations aimed for social purpose is important for the participators. In the study social support and the social interaction between staff and other participators appears to be the most important findings. Another important finding was the lack of research within the field of studies regarding social occupations such as day care.