Uppsatsen kartlägger forskning kring psykosociala konsekvenser av plötslig idiopatisk hörselnedsättning och en studie beskrivs närmare. Definitionen av plötslig idiopatisk hörselnedsättning är vanligen en sensorineural hörselnedsättning som uppkommit inom 3 dagar på 3 frekvenser i följd och är mer än 30 dB HL. Vid en hörselskada måste uppmärksamhet riktas mot de psykosociala konsekvenserna som kan uppkomma i arbetslivet och äktenskapet samt leda till isolering. Det finns skillnader i den psykologiska anpassningen till en hörselskada beroende på vilken sorts skada det är, samt individuella skillnader i upplevelsen av de konsekvenser en hörselskada ger. Syftet med uppsatsen var att genom en systematisk litteraturstudie kartlägga den forskning som finns kring de psykosociala konsekvenser som plötslig hörselnedsättning kan medföra. Litteratursökning har skett via databaser och manuellt. En studie kunde inkluderas i den djupare analysen. Resultatet visade att personer med unilateral plötslig idiopatisk hörselnedsättning upplevde psykologiska och sociala konsekvenser på grund av symtomen tinnitus och hörselnedsättning. Några slutsatser kunde inte dras då underlaget var för litet. Men det kan tänkas att plötslig idiopatisk hörselnedsättning faktiskt leder till psykosociala konsekvenser. Den slutsats som kunde dras är att det finns få studier gjorda och därmed lite kunskap kring området, och att mer forskning behövs.

Bakgrund: Många barn upplever medicinska undersökningar som något obehagligt och smärtsamt. Det första besöket ett barn har med sjukvården kan ha en avgörande betydelse för hur barnet upplever vården i framtiden, ett negativt första besök kan leda till sjukhusrelaterad rädsla även i vuxen ålder. För att undvika detta är det viktigt att barnet får en positiv upplevelse i samband med vistelsen vilket kan åstadkommas med olika distraktionsmetoder som finns för att ändra barnets upplevelse och på så sätt minska obehag och smärta. Syfte: Att undersöka om distraktionsmetoder fungerar vid medicinska undersökningar för att minska lidande och obehag hos barn som vårdas inom pediatrisk sjukvård, primärvård samt inom sluten vård. Metod: En systematisk litteraturöversikt baserad på 10 kvantitativa artiklar ur databaserna PubMed, The Cochrane Library och Cinahl. Resultat: Distraktionsmetoder kan grupperas i olika subgrupper beroende på typen av distraktion: distraktion via handling, distraktion med objekt, distraktion av vuxen samt elektronisk distraktion. Denna studie visar att distraktion generellt är effektivt för reducering av smärta och obehag hos barn under medicinska undersökningar. Beroende på barnets ålder är vissa distraktionsmetoder mer effektiva än vad andra är. Två metoder som visat sig vara effektiva i alla åldrar är distraktion via PlayStation och DITTO. Slutsats: Tillämpning av distraktionsmetoder är ett effektivt sätt att reducera smärta och obehag hos barn som utsätts för medicinska undersökningar. Det finns ett stort antal metoder att välja mellan där många är effektiva. Med fördel används distraktioner med objekt eller elektronisk distraktion och med närvarande förälder. / Background: Many children experience medical procedures as something unpleasant and painful. The first visit a child has with healthcare can be crucial for how the child experiences the healthcare in the future, a negative first visit can lead to hospital-related fear even as an adult. To avoid this it is important that the child get a positive experience in relation to the visit. This can be accomplished with various distraction methods that exist to change the child’s experience and in that way reduce distress and pain.     Aim: To examine if distraction methods works at medical procedures to reduce suffering and distress in children receiving care within pediatric care, primary care and inpatient care. Method: A systematic literature review based on 10 quantitative articles from the databases PubMed, The Cochrane Library and Cinahl. Results: Distraction methods can be grouped into different subgroups based on type of distraction: distraction with action, distraction with object, distraction via adult and electronic distraction. This study shows that distraction generally is effective for reducing pain and distress in children during medical procedures. Depending on the child’s age, some distractions are more effective than others are. Two methods that appear effective in all ages is distraction via PlayStation and DITTO.  Conclusion: Appliance of distraction methods is an effective way to reduce pain and distress in children subjected to medical procedures. There are numerous methods to choose from where many are effective. Distractions with object or electronic distraction are effective as well as have parents presents.

Cyber victimization is a new phenomenon that keeps increasing with every year, and although the interest in research has grown, little is still known about ways to minimize the outcomes of cyber victimization on mental health. This thesis aimed to investigate whether psychological flexibility could act as a moderator on the relationship between cyber victimization and trait anxiety in Swedish youth. Gender was used as a control variable. Participants were recruited on Facebook, and data was collected via an online questionnaire that contained gender, age, Adolescent Cyber-Victimization Scale, Avoidance and Fusion Questionnaire for Youth, and Penn State Worry Questionnaire for Children. The sample consisted of 102 Swedish youths (females, N = 74, males, N = 28) aged 16 to 25 years (M = 20.34, SD = 2.88). A multiple linear regression showed that psychological flexibility and cyber victimization significantly predicted anxiety. The results for psychological flexibility as a moderator on the relationship between cyber victimization and anxiety, and for gender as a predictor for anxiety, were non-significant. The results provide a deeper understanding of the role of psychological flexibility in mental health in youth, but further research is needed on psychological flexibility as a moderator. Future research should focus on more clinical groups with increased sample size and add a wider gender perspective. / Att bli utsatt för nätmobbning är ett nytt fenomen som fortsätter att öka för varje år, och trots att intresset för forskning har växt, så vet man fortfarande lite om sätt att minska utfallet av nätmobbning på mental hälsa. Den här studien syftade till att undersöka huruvida psykologisk flexibilitet kan agera som en moderator på relationen mellan nätmobbning och ångest hos svenska ungdomar. Kön användes som kontrollvariabel. Deltagarna rekryterades på Facebook och data samlades in via ett onlineformulär som innehöll kön, ålder, Adolescent Cyber-Victimization Scale, Avoidance and Fusion Questionnaire for Youth, och Penn State Worry Questionnaire for Children. Antalet deltagare var 102 svenska ungdomar (kvinnor, N = 74, män, N = 28) i åldern 16 till 25 år (M = 20,34, SD = 2,88). En multipel linjär regression visade att psykologisk flexibilitet och nätmobbning signifikant predicerade ångest. Resultaten för psykologisk flexibilitet som en moderator på relationen mellan nätmobbning och ångest, och för kön som prediktor av ångest, var icke-signifikanta. Resultaten bidrar med en ökad förståelse för vilken roll psykologisk flexibilitet har i mental hälsa hos unga, men fortsatt forskning behövs på psykologisk flexibilitet som en moderator. Framtida forskning borde fokusera på mer kliniska grupper med ökad urvalsstorlek och lägga till ett bredare genusperspektiv.

Sammanfattning: Forskning visar att den fysiska miljöns utformning på förskolan påverkar barnet på olika sätt. Byggandet av förskolor har emellertid inte alltid sett som så viktigt, då synen på barnet i samhället inte alltid ansetts så hög. Successivt har det dock börjat ske en förändring och arkitekter har börjat rita förskolehus åt barn. För att få en bild av hur den förskolemiljö som barn dagligen vistas i kan tänkas komma att utformas så undersöks i denna uppsats hur arkitekter resonerar om den fysiska miljön och dess påverkan på barnet. Genom att undersöka resonemanget så är förhoppningen att en större kunskap kommer att skapas om vad som påverkar utformningen av dagens och morgondagens förskolor, vilket i sin tur kan ge en föreställning om hur det kommer att påverka barnet Syfte: Syftet med denna studie är undersöka arkitekters resonemang om hur förskolans fysiska miljö påverkar barnet känslomässigt och psykologiskt Metod: Kvalitativ metod, webbaserad enkät, via SUNET Survey med öppna frågor till aktiva arkitekter, som arbetar med förskolor, i Sverige Resultat: I studien deltog nio arkitekter. Arkitekterna som deltog i undersökningen anser att den fysiska förskolemiljön på olika sätt påverkar barnet känslomässigt och psykologiskt, beroende på hur den fysiska miljön är utformad. I resultatet beskrivs bland annat att flertalet av arkitekterna anser att miljöns utformning ska vara varierad och tillgänglig för att barnet ska ha valmöjligheter och känna sig inkluderad. Uppfattningen är att genom rummets utformning, fönsters placering och färg i miljön, kan barnets känsla av trygghet och välbefinnande påverkas liksom barnets möjlighet att kunna dra sig undan, möta andra barn och orientera sig i miljön. Flera av arkitekterna anser att barn ska få vistas i en välbyggd och estetisk förskolemiljö, som får barnet att känna sig viktig och betydelsefull.

Sårbarhet som fenomen uttrycks som en svaghet i Försvarsmaktens styrande dokument. Att majoriteten av Försvarsmaktens personal är män i kombination med en föreställning om att sårbarhet likställs med svaghet kan innebära att män i Försvarsmakten inte vågar uppleva sårbarhet vilket enligt Bréne Brown skulle innebära en minskad förmåga till mod. Ett felaktigt förhållningssätt till fenomenet sårbarhet skulle även kunna innebära att personalen väljer att endast utföra handlingar som inte medför interpersonell risktagning. En minskad förmåga att utföra modiga handlingar i organisationen skulle kunna leda till en minskad operativ effekt.  Studiens syfte är att med ett kvalitativt perspektiv skapa vetenskapligt grundad kunskap för att ge en djupare förståelse för hur sårbarhet upplevs och uttrycks av män som är officerare i Försvarsmakten. Förståelsen skapas med en induktiv ansats genom grundad teori.  Studiens viktigaste slutsatser är att organisationskultur och maskulinitet är styrande regimer som styr hur sårbarhet upplevs och uttrycks i Försvarsmakten. Definitionerna av fenomenet sårbarhet försvåras då sårbarhet tenderar till att likställs med svaghet och inte som en förutsättning till mod. Studien visar även att sårbarhet uttrycks utifrån ett antal påverkansfaktorer som antingen hindrar eller ger förutsättningar. Sårbarhet används även som ett medvetet strategiskt verktyg för att skapa en organisation som genomsyras av tillit och psykologisk trygghet. En ökad förståelse för hur sårbarhet är en förutsättning till mod ger en mer innovativ och modig arbetsplats som är mer tillåtande och där individen inte är rädd för interpersonell risktagning. Arbetsplatser som genomsyras av tillit och psykologisk trygghet ökar även förmågan att uppleva och uttrycka sårbarhet vilket generar mod. I förlängningen skulle detta kunna leda till att organisationens operativa effekt ökar.

Denna studies syfte har varit att undersöka hur ett projektteam agerar för att främja och upprätthålla kreativiteten inom en kreativ industri, där kreativitet är den drivande faktorn. För att kunna besvara syftet har frågeställningarna Vad upplever projektmedlemmarna influerar deras kreativitet? Och Hur arbetar de med för att främja och bibehålla kreativiteten? Använts. Uppsatsens empiriska material bygger på 8st kvalitativa intervjuer som sedan behandlats med en tematisk analys som resulterade i tre stycken teman, Kreativitet är ju ett samarbete, Svårt att uppfinna hjulet på tre dagar samt Den egna begränsningen för kreativitet  Resultatet av studien påvisar att gruppens trygghet är en avgörande faktor för att kunna främja och bibehålla kreativitet i en projektgrupp. Utöver den psykologiska tryggheten så går det att influera kreativiteten på grupp och individ nivå samt att projektet i sig sätter upp ramar för kreativiteten.  Nyckelord: Kreativitet, kreativa industrin, psykologisk trygghet, Self- determination theory .

Den här studien syftade till att undersöka betydelsen av psykologisk trygghet inom mellanorganisatorisk samverkan. Tidigare forskning visar att samverkan är ett viktigt verktyg för att offentliga organisationer på bästa sätt ska kunna hantera offentliga resurser och sociala problem. Resultatet av den här studien utgör en tematisk analys baserad på kvalitativa intervjuer från fem respondenter verksamma inom krisberedskapsområdet. Den teoretiska utgångspunkt som använts i analysen är Edmondsons (1999) teoretisering av psykologisk trygghet och Huxham och Vangens (2004) ramverk för att förstå mål inom samverkan. Inledningsvis hade vi en föreställning om att psykologisk trygghet har betydelse för samverkan, vilket också bekräftas av studiens resultat. Studien visar dock att olika aspekter av samverkan även har betydelse för upplevelsen av psykologisk trygghet. Centrala resultat för den här studien är att krisberedskapsområdet präglas av en stark samverkanskultur, vilket utgör ett övergripande tema i analysen som genomsyrar tre underliggande teman: samhällsansvar, struktur samt nätverk och relationer. Aspekter i respektive tema i den här studien har visat på potential att både möjliggöra och begränsa upplevelsen av psykologisk trygghet inom mellanorganisatorisk samverkan.

Denna kvalitativa studie har syftat till att belysa hur sociala organisation arbetar med att stärka social hållbarhet inom ett arbetsteam, med fokus på teorier om social hållbarhet, psykologisk trygghet och organisationskultur. Vi har undersökt vilka faktorer som påverkar den sociala hållbarheten, samt hur arbetet med dessa faktorer kan stärka den sociala hållbarheten hos ett arbetsteam. Genom intervjuer har vi samlat in data utifrån tio informanters tankar, känslor och upplevelser. Intervjuerna har därefter transkriberats och analyserats med tematisk analys. Den tematiska analysen består av tre huvudteman med två till tre underteman vardera. Vi landade i slutsatserna att ett team inte enbart handlar om individer, men även hur de fungerar som en helhet. Därmed kan det vara viktigt att organisationen inkluderar medarbetarna och analyserar gruppdynamik, för att mäta social hållbarhet och även fortsätta jobba med social hållbarhet internt. Den social hållbarheten bland team blir grundläggande att arbeta med, för att en organisation i sin helhet ska kunna hålla sig socialt hållbar och bevara konkurrenskraft.

Bakgrund: Flertalet kvinnor som har genomgått ingreppet mastektomi i samband med bröstcancer drabbas av psykisk ohälsa. Uppfattningen om att förlora ett bröst skiljer sig för varje enskild individ. En del kvinnor upplever ingreppet som en lättnad då de blir av med den sjuka kroppsdelen, andra upplever ingreppet som ett hot mot deras identitet och kan förändra deras självuppfattning. Kvinnornas livskvalité kan påverkas negativt av en mastektomi, därför behövs kunskap om strategier för att hantera den förändrade livssituationen. Syfte: Att beskriva strategier som mastektomerade kvinnor vid bröstcancer använder sig av för att hantera sin livssituation och främja god livskvalité. Metod: En litteraturöversikt med integrerad design. Grundad på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Det framkommer i denna studie att de tre nyckelfynd som bidrar till att mastektomerade kvinnor kan hantera sin livssituation och främja god livskvalité är: Att skapa meningsfullhet i tillvaron, att använda sig av stöd från omgivningenoch att anpassa sig. Dessa nyckelfynd innefattar sex olika strategier som kvinnor använder sig av. Dessa strategier är: att söka tilltro i religion, att känna samhörighet, att få stöd från familjen, att få stöd utifrån, att använda sig av avledande strategier och att använda sig av inre resurser. Slutsats: Resultatet i denna studie indikerar att kvinnor som finner strategier för att hantera sin livssituation får goda förutsättningar att bemöta utmaningarna som en mastektomi kan innebära. Ur ett omvårdnadsperspektiv kan sjuksköterskans kunskap om dessa strategier vara ett hjälpmedel i mötet med dessa kvinnor för att främja deras livskvalité.

Korta interventioner kopplade till psykologiska processer har visats kunna öka idrottares prestation under pressade situationer. Syftet med denna studie var att undersöka effekten av en 90 minuter lång ACT-baserad intervention på golfares faktiska och upplevda prestation under en golfsimulatortävling. Interventionen bestod av en workshop med syfte att introducera fenomenet psykologisk flexibilitet. Urvalet inkluderade elever från ett svenskt elitidrottsgymnasium. Med den icke-parametriska motsvarigheten till parat t-test, Wilcoxon signed-rank test, jämfördes data från en tävling innan interventionen med en tävling efter. För att undersöka tillförlitliga individuella skillnader utfördes Reliable change index (RCI). Information som användes i analyserna var deskriptiv information om deltagarna som exempelvis ålder, kön och erfarenhet, deltagarnas prestation samt självskattad data i form av emotioner, psykologisk flexibilitet och stresshantering. Resultaten av Wilcoxon signed-rank test påvisade inga skillnader i prestation eller psykologisk flexibilitet, däremot uppmättes skillnader i ilska och nervositet. Ilskan hos deltagarna ökade och nervositeten minskade. Resultaten av RCI påvisade tillförlitliga individuella förändringar för samtliga utfallsmått förutom förmåga att hantera problematiska situationer under stress (stresshantering 2). Resultatet och möjliga förklaringar diskuteras i relation till tidigare forskning inom ämnet.