Induktiv intervjustudie med syfte att beskriva vilka erfarenheter sjuksköterskor verksamma inom somatisk vård har av att vårda personer med psykossjukdom. Resultatet visar att sjuksköterskor inom den somatiska vården har relativt mycket erfarenhet av att vårda personer med psykossjukdom. Den specifika psykiatriska kompetensen uppfattades otilräcklig och vårdandet innebar ofta känslosamma möten.

Bakgrund: En psykossjukdom är ett tillstånd då verklighetsuppfattningen förändras med tillkommande symtom som vanföreställningar, hallucinationer samt förvirring. Vårdpersonal har generellt en sämre attityd mot patienter med psykossjukdomar och det finns begränsad med forskning om hur patienterna upplever detta. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur patienter med psykossjukdomar upplever att vara inlagda inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats baserad på fem patografier. Analysen inspirerades av Lundman och Hällgren Graneheims modell för innehållsanalys med meningsenheter, kondensering, koder, underkategorier och kategorier. Resultat: Analysen ledde fram till fyra kategorier och två underkategorier. Tydlig rollfördelning mellan vårdpersonal och patient, Bristen på information och förtroende, Negativa affekter och negativ tillvaro och Medmänsklighet från vårdpersonal med tillhörande underkategorier vikten av goda handlingar och bevarad värdighet och självbestämmande. Slutsats: Studien visade att patienterna hade delade upplevelser av att vara inlagda inom den psykiatriska slutenvården. De negativa upplevelserna var fler än de positiva. Det framkom dock ur de positiva upplevelserna att vårdpersonal som utgick från Joyce Travelbees human-to-human-relationship model, om än omedvetet, gjorde att patienterna och vårdpersonalen etablerade betydelsefulla vårdrelationer och att patienterna då fann en mening med att vara inlagda.

Bakgrund: Ungefär 2000 personer i Sverige insjuknar varje år i någon form av psykos. Psykossjukdom förknippas ofta med fördomar och stigmatisering. Forskning har visat att ju mer stigmatisering psykossjuka patienter förväntar sig från omgivningen, desto mer ökar deras stigmatisering av sig själva, vilket i sin tur påverkar deras återhämtning negativt. Personer med psykossjukdom har också beskrivit att de ej fått fullgod somatisk vård på grund av sin psykiska sjukdom. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykossjukdom inom den somatiska vården. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på 5 kvalitativa och 5 kvantitativa vetenskapliga artiklar. PubMed och Cinahl var de databaser som användes i sökningarna till de inkluderade artiklarna. Huvudresultat: Okunskapen kring psykossjukdomar beskrevs vara stor inom den somatiska vården. Sjuksköterskor upplevde ofta känslor som rädsla, anspänning och osäkerhet, vilket gjorde mötet med dessa patienter problematiskt. Begränsningar som tidsbrist i den somatiska vårdmiljön beskrevs bidra till ogynnsamma förutsättningar i mötet med psykossjuka patienter. Slutsats: Stigmatisering, okunskap och brister i vårdmiljön kan leda till att omvårdnaden för patienter med psykossjukdom blir bristfällig, och att de inte får vård på lika villkor som andra. Det är därför viktigt att sjuksköterskor blir medvetna om sina egna attityder och fördomar, och att de somatiska verksamheterna erbjuder sjuksköterskor mer kunskap om ämnet. De somatiska verksamheterna bör även se över möjligheter till förbättring i vårdmiljön. / Background: Every year approximately 2000 people in Sweden fall ill to some kind of psychotic disorder. Psychotic disorders are often associated with prejudice and stigma. Research has shown a connection between the expected external stigma, internal stigma and the recovery of patients with a psychotic disorder. It has also been described that patients with a psychotic disorder has received insufficient care due to their psychiatric illness.     Aim: The aim of this study was to describe how nurses experience the encounter with patients that are suffering from a psychotic disorder within the somatic inpatient and outpatient care. Method: A descriptive literature study based on 5 qualitative and 5 quantitative scientific articles. The databases that was used to obtain articles was PubMed and Cinahl.    Main result: It appeared that there is a substantial lack of knowledge regarding psychotic disorders within the somatic care. Nurses often experienced feelings of fear, tension and insecurity, which made the encounter with these patients problematic. Limitations such as time constraints contributed to unfavourable conditions in the care of patients with a psychotic disorder.    Conclusion: Stigma, lack of knowledge and deficiencies in the care environment could make the care that patients with a psychotic disorder receive inadequate. Therefore, it is important that nurses in the somatic inpatient and outpatient care become aware of their own preconceptions and attitudes towards these patients, and that nurses get access to additional knowledge on this topic. The somatic units should also try to make improvements in the care environment.

No description available.

Bakgrund: Fysisk aktivitet har i studier kopplats till lindring av psykiska symtom som depression, oro, ångest samt en ökning av självupplevd livskvalitet. Vid insjuknande i psykossjukdom är det vanligt att drabbas av just ångest och depression. Dessa symtom i kombination med biverkningar från läkemedel ökar risken för en mindre hälsosam livsstil och fysisk inaktivitet, vilket kan leda till en ond cirkel och allt sämre fysisk och psykisk hälsa.Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det finns några skillnader mellan fysiskt hög- och lågaktiva personer med psykossjukdom avseende livskvalitet samt förekomst av depression och ångest. Syftet med studien var även att undersöka hur deltagarnas motionsvanor ser ut när det befinner sig på en sluten psykiatrisk vårdavdelning.Metod: Föreliggande studie är en kvantitativ tvärsnittsstudie. En enkät bestående av demografiska frågor, två skalor om fysisk aktivitet, en fråga om motionsform, en ångest- och depressionsskala samt en skala om livskvalitet, delades ut. I studien ingick 19 deltagare och svarsfrekvensen var 86 %. Data analyserades med det icke-parametriska testet Mann Whitney U-test. Signifikansnivån för samtliga statistiska test sattes till .05.Resultat: I analyser med skattningsskalan som mätte aktivitetsnivå överlag sågs signifikanta skillnader mellan låg- och högaktiva beträffande livskvalitet, ångest och depression (p=0.012, p=0.046, p=0.048). I analyser med skalan som mätte fysisk aktivitet de senaste två veckorna sågs inga signifikanta skillnader.Slutsatser: Personer med psykossjukdom som är högaktiva skattar sin livskvalitet högre än de som inte är det, och de skattar också lägre avseende förekomst av symtom på depression och ångest. / Background: Physical activity affects the hormonal system by alleviating psychological symptoms. There is support that physical activity also has effect on the self-perceived quality of life. Depression and anxiety are common among people with psychotic disorder, and combined with side effects from medication the risk of a less healthy lifestyle and inactivity increases.Aim: The aim of this study was to investigate whether there are any differences between those who are more and those who are less physically active when it comes to quality of life, depressive symptoms and anxiety symptoms among people with psychosis in a Swedish hospital. The aim was also to investigate what the patients’ exercise habits looked like while being admitted to the psychiatric inpatient care.Methods: This study is a quantitative cross-sectional survey performed in a psychiatric ward, specializing in psychosis. The study included 19 participants and the response rate was 86%. Data were analyzed using a non-parametric test, Mann Whitney U test. The significance levels for all statistical tests were set to .05.Results: On the scale measuring physical activity level in general there were significant differences between low-and high-level physically active participants regarding quality of life, anxiety and depression (p=0.012, p=0.046, p=0.048). On the scale, that measured the level of physical activity in the last two weeks, there were no significant differences.Conclusions: People with psychotic disorders that are high-level physically active, rate their quality of life higher and their symptom levels lower than those who score in the low-level regarding physical activity.

Several studies show that the clinical reality in psychiatric care does not correspond to the demand of consumer participation from a variety of policy documents that has been produced recently. Studies also show that there is a lot to do in improving, patients with sever mental illness, becoming more involved in their own care. The nurse has a central role in this work. The Norwegian nursing theorist Jan-Kåre Hummelvolls holistic, existentialistic model for psychiatric nursing were used as theoretical ground. The aim of this study was to examine how nurses in psychiatric outpatient units, caring for patients with psychotic disorders, experiences consumer participation. Qualitative phenomenological method was used. Semi-structured interviews with six nurses caring for patients suffering from psychotic disorders in outpatient units were conducted. The interviews were recorded and transcript by the author and then analyzed using qualitative content analyze. Two themes were identified: To follow the road chosen by the patient and When consumer participation risks failing. The result of this study shows that there are several factors that influences nurses job to involve patients in their care. The interviews also showed that there were areas where consumer participation was more problematic. To share a decision with the patient is a way to improve consumer participation. Shared decision making is a complicated process where the nurse needs support to succeed. In pharmacological issues nurses must continue working with consumer participation.

Bakgrund  Många studier visar att personer med psykiska besvär oftare drabbas av fysisk ohälsa och unga personer med psykossjukdom utgör en speciellt utsatt grupp. Syfte Syftet var att undersöka hur unga vuxna med psykossjukdomar upplever sin kroppsliga hälsa. Arbetet syftade även till att kartlägga patienternas uppfattning om hjälp- och stödbehov när det gäller upprätthållande/förbättring av hälsotillståndet. Metod En kvalitativ studie med intervjuer med tio patienter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen ledde fram till ett tema: Synen på den kroppsliga hälsan är en strävan efter att med stöd och hjälp leva ett liv som alla andra. Temat uppstod utifrån fyra kategorier. 1. Hur man lever livet – livsstilsaspekter som studiedeltagarna förknippade med kroppslig hälsa, dvs. motion, kost, rökning, rutiner i vardagen. 2. Att känna sig frisk – kroppslig hälsa som motsats till sjukdom. Kategorin inkluderar även balans och energi. 3. Hälsa som en process – beskrivning av hälsa i följande dimensioner: gemenskap och självständighet, vändpunkt och förändring samt sorg och hopp. 4. Stöd och hjälp från hälso- och sjukvården – studiedeltagarnas erfarenhet av tillit samt önskemål om större tillgänglighet, mer individanpassade insatser och utökat finansiellt stöd. Slutsats Unga vuxna med psykossjukdom uppfattade kroppslig hälsa som ett mångdimensionellt fenomen som gick långt utanför den biomedicinska traditionen där hälsa ses som frånvaro av sjukdom. Det är patientens egen förståelse av hens hälsa som borde styra psykiatrisjuksköterskans omvårdnadsarbete i stort och hälsofrämjande insatser i synnerhet.

Bakgrund: Patienter med psykossjukdom har generellt sämre fysisk hälsa än övriga befolkningen till följd av symtom av psykossjukdomen, livstilsvanor delvis relaterat till symtomen och biverkningar av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Forskning styrker detta dock har hälso- och sjukvården inte lyckats hjälpa patientgruppen på ett tillfredsställande sätt. Tidigare studier tyder på att sjuksköterskor inom psykosvården är medvetna om problemet men uppfattningar rörande hur omvårdnadsarbetet ska se ut skiljer sig. Syfte: Syfte med föreliggande studie är att beskriva specialistsjuksköterskors uppfattningar om fysisk hälsa hos patienter med psykossjukdom. Ytterligare syfte är att beskriva det hälsofrämjande arbetet som utförs samt specialistsjuksköterskornas uppfattningar om detta arbete. Metod: Strukturerade intervjuer gjordes med sex sjuksköterskor på fem öppenvårdsmottagningar i tre sjukvårdsområden i Stockholm. Informanterna hade arbetat på nuvarande mottagning i minst ett år och var specialistutbildade i psykiatrisk omvårdnad. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet. Resultat: Sjuksköterskorna hade kunskap och medvetenhet om patientgruppen som riskgrupp. På samtliga mottagningar fanns rutiner och riktlinjer för arbetet med patienters fysiska hälsa men inte tillräckligt med resurser för att arbeta utifrån dessa på ett tillfredsställande sätt. Sjuksköterskorna efterlyste mer tid och personal för detta arbete samt ett bättre samarbete med den övriga vården. Diskussion: Studiens resultat ställs mot tidigare forskning och mot den personcentrerade omvårdnadsteorin enligt McCormack och McCance, där teorin hjälper till att förklara resultatet utifrån en vårdrelation patient och sjuksköterska emellan. / Background: Patients with psychosis generally have poorer physical health than the general population due to symptoms of psychosis disease; lifestyle habits partly related to symptoms and side effects of antipsychotic drug treatment, which is confirmed by research. Health care has, however, failed to assist these patients in a satisfactory manner. Previous studies suggest that nurses in psychosis care are aware of the problem although beliefs regarding how nursing should be organized differ. Aim: The aims of this study are to describe the specialist nurses' perceptions of physical health in patients with psychosis. A further aim is to describe the health promotion work done and furthermore specialist nurses' perceptions about this work. Methods: Structured interviews were conducted with six nurses at five outpatient clinics in three health regions in Stockholm. The informants had worked at the present clinic at least for one year and were specialized in psychiatric nursing. The method chosen for analysis of the material was Qualitative content analysis. Resultats: The nurses had knowledge and awareness of the patient group as a risk group. At all clinics there were procedures and guidelines for working with patients' physical health, but not enough resources to adhere on these in a satisfactory manner. The nurses asked for more time and personnel for this work and a better collaboration with other health care clinics. Discussions: The results of the study was compared to previous research and to the person-centered nursing theory according to McCormack and McCance, where the theory helps to explain the results from a healthcare relationship between patient and nurse.

Bakgrund: Patienter med psykossjukdom lider ofta av somatisk ohälsa som uttrycker sig i metabolt syndrom. Dåliga levnadsvanor som till exempel dålig kosthållning, inaktivitet, droger etcetera, samt den nödvändiga läkemedelsbehandling är faktorer som bidrar till utvecklandet av metabolt syndrom. Dessa faktorer leder till att denna patientgrupp riskerar att dö upp till 25 år tidigare än den övriga populationen. Syfte: Syftet med studien var att belysa preventiva och lindrande omvårdnadsinterventioner mot metabolt syndrom hos personer som behandlas för psykossjukdomar. Metod: Studien är utformad och genomförd som en allmän litteraturstudie med systematisk ansats. Databassökningen utfördes i Cinahl, Pubmed, Scopus, Psycinfo och Psycarticle. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Linköpings universitets granskningsmallar och kvalitetsbedömdes utifrån författarnas kvalitetskrav. Resultat: Resultatet bildade tre kategorier; Levnadsvanor, Socialt stöd och Prevention, vilka står i beroende till varandra. Patienternas levnadsvanor är det huvudsakliga fyndet för att lindra och förhindra metabolt syndrom, men för att kunna genomföra livsstilsinterventioner hos patienter med psykos behövs socialt stöd och information. Dessa faktorer utgör även grunden för det preventiva arbetet för att förhindra metabolt syndrom innan det utvecklats. Konklusion: Sammanfattningsvis kan sägas att de preventiva och lindrande åtgärderna mot metabolt syndrom för personer som behandlas för psykossjukdom är att stödja och uppmuntra patienten till en hälsosammare livsstil, innefattande ökad fysisk aktivitet och förbättrad kosthållning. Det åligger även sjuksköterskans arbetsuppgift att individanpassa vården och skapa en personcentrerad vård, skräddarsydd för den enskilde patientens förmågor och behov. Nyckelord: Psykossjukdom, Metabolt syndrom, Omvårdnad, Sjuksköterska. / Background: Patient with psychosis often suffer from somatic illness that is expressed as metabolic syndrome. Bad living habits such as bad diet, inactivity, drugs etcetera is factors that contribute to the development of metabolic syndrome. Also, the necessary drug treatment is important for the development of metabolic syndrome. These factors sets the patient group in a risk to die up to 25 years earlier than the average population. Aim: The purpose of the study was to highlight preventive and mitigating nursing interventions against metabolic syndrome in people treated for psychiatric diseases. Method: This study was designed and implemented as a general literature study with a systematic approach. The database research was performed in Cinahl, Pubmed, Scopus, Psycinfo and Psycarticle. The articles was quality-reviewed by Linköpings University’s review-templates and was quality assessed by the authors quality requirement. Result: The result formed three categories; Lifestyles, Social support and Prevention, which depend on each other. Patients' living habits are the main finding for relieving and preventing metabolic syndrome, but in order to be able to implement lifestyle interventions in patients with psychosis, social support and information are needed. These factors also form the basis for preventive work to prevent metabolic syndrome before it develops. Conclusion: In summary, it can be said that the preventative and alleviate measures against metabolic syndrome for people treated for psychiatric disease are to support and encourage the patient to a healthier lifestyle, including increased physical activity and improved diet. It is also the duty of the nurse to personalize care and create a person-centered care tailored to the individual's abilities and needs. Keywords: Psychotic Disease, Metabolic Syndrome, Nursing, Nurse.

Bakgrund: Tidigare studier visar att anhöriga till personer med psykisk ohälsa riskerar själva en försämrad psykisk hälsa och lidande. Känslor av skam, skuld och oro är vanliga. Anhöriga kan också behöva sluta arbeta och flytta för sin närståendes skull vilket kan leda till negativa sociala konsekvenser. Anhöriga önskar ha kontakt med vården och känna sig delaktiga i sin närståendes vård men upplever ofta sig exkluderade. Riktlinjer och lagar betonar vikten av att anhöriga görs delaktiga men ofta fallerar detta. Det saknas kunskap om hur sjuksköterskor i sluten psykiatrisk vård upplever kontakten med anhöriga. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av kontakt med anhöriga i psykiatrisk slutenvård för personer med psykossjukdom. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Sju sjuksköterskor som arbetade inom psykiatrisk slutenvård för personer med psykossjukdom intervjuades individuellt med semistrukturerade intervjufrågor. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet från intervjuerna utmynnade i fem huvudkategorier: Organisatoriska faktorer som inverkar på kontakten med sjuksköterska och anhöriga, Egenskaper hos sjuksköterskan som inverkar på kontakten med anhöriga, Patientens inverkan på kontakten mellan sjuksköterska och anhöriga, Anhörigas inverkan på kontakten med sjuksköterskan samt Betydelsen av kontakt med anhöriga. Diskussion: Centrala fynd från studiens resultat diskuteras utifrån forskningsfrågorna. Som stöd i diskussionen används tidigare forskning samt Birgitta Andersheds teori Delaktighet i ljuset - Delaktighet i mörkret. / Background: Previous studies have shown that family members of individuals with mental illness are themselves at risk for worsened mental health and psychological distress. Family members desire contact with psychiatric caregivers in order to feel actively engaged in the care of their loved one, and the importance of caregiver - family member contact is emphasized in both current care guidelines and Swedish law. Despite this, many family members feel excluded. The experience of inpatient psychiatric caregivers of contact with family members has not been investigated in detail, and is crucial to remedying this situation. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences of family members in inpatient psychiatric care for persons with psychosis. Method: Qualitative, semi-structured interviews were conducted on an individual basis with seven nurses working at an inpatient psychiatric clinic for patients diagnosed with psychosis, located in Stockholm, Sweden. The results were analyzed using inductive content analysis. Results: The results from the interviews could be separated into five categories affecting nurse – family contact; organizational factors, personal qualities of the nurse, influence of the patient; influence of family members and perceived meaningfulness of contact with family members. Discussions: The main findings of the study are discussed in the context of current research, as well as Birgitta Andershed’s theory of “Involvement in the Light / Involvement in the Dark”.