Denna studie tar sin utgångspunkt i den relativt enkla frågan om vad en region egentligen är och hur bilden av regioner befästs och reproduceras. Då Öresundsregionen i mångt och mycket är uppbyggd och beroende av de trafiksystem som säkerställer ett pendlings- och fraktflöde över sundet innehar även de olika Öresundsregionala trafikprojekten en inverkan på hur regionen befästs i människors medvetanden och deras regionala identitet. Studien visar på att den nyregionalistiska retorik och symbolik som var tydlig redan under åren då Öresundsbron arbetades fram under 1990-talet än idag skapar tankefigurer och normer om hur Öresundsregionen ska tolkas och bestämmas. Trafikdokument om de planerade fasta förbindelserna Öresundsmetron, HH-förbindelsen och Europaspåret såväl som artiklar och debattinlägg visar både genom text som kartor att det finns en strävan efter en regional stadsbildning där tidsvinster och hastighet ses som främsta verktyg för att skapa den eftertraktade ekonomiska tillväxten. Kartorna synliggör även en normerande bild av regionen som fixerad vid de västra kustområdena av Skåne och de östra delarna av Själland, men även att regionen genom kartornas framställning sätts i ett relationellt sammanhang med andra tillväxtregioner som Hamburg eller Berlin.

The purpose of our study is to investigate and understand the stories of one of the largest infrastructure projects to date in southern Sweden, the Öresund Metro. We want to understand how different public actors, in different scales of decision making, influence how we see and understand the Öresund Metro. By doing this, we hoped to create knowledge about relations and the balance of power between the mentioned public actors. How is the story of the potential project told and why? What is the goal for the different narrators? To understand these goals and connections, we also need to present and interpret the Swedish regionalization process, which has been studied within a collection of theoretical concepts that have been analyzed. Interviews and document studies are conducted to create knowledge about the three selected public actors' lines of argument around the Öresund Metro. The result of the studies is that there is a basic consensus between the public actors regarding the development and the theoretical aspect, but that there are contradictions between the visions and goals of different actors. We observed that there are also structural problems in how the planning process should be carried out in a smooth manner.

The name of the study means “The short arm - a study in diversity and arm’s length in the cultural collaboration model”. Right now there is a reform in the Swedish cultural administration where the responsibility for handing out state funds and grants to cultural organizations is changing from the state government to the local regional governments. The purpose of this study is to map the organisational changes caused by the reform and investigate how this affects the regional policies concerning cultural diversity and the arm’s length principle. The study has found that the regional governments have mainly adapted existing structures to incorporate the necessary changes for the cultural collaboration model. The exception being the non government organizations that have made considerable changes to their organizations. While cultural diversity is still strong in the model arm’s length principle has been hollowed out. / Just nu pågår en stor reform inom kulturpolitiken där ansvaret för fördelningen av statens medel till kultur förflyttas från staten till regionerna och landstingen. Syftet med uppsatsen är att kartlägga den organisationsomvandling inom det kulturpolitiska fältet som sker på grund av reformen samt undersöka hur detta påverkar regionernas arbete med kulturell mångfald och armlängdsavstånd. Studien har funnit att inga större förändringar har skett i de regionala organisationerna, utan att de anpassat redan existerande organisationsstrukturer. Undantaget har varit intresseorganisationerna som gjort större förändringar i sina organisationer. Även om kulturell mångfald fortfarande är starkt i modellen har principen om armlängds avstånd blivit urholkad.

The purpose of this study is to – through a discourse analysis – examine how the parliamentary committee – Ansvarskommittén – legitimizes the need for merging administrative regions. The committee’s investigation is what underlies the present debate on regionalisation and the merging of regions in Sweden. To carry out this discourse analysis, I have used “What’s the problem represented to be?”, by Carol Lee Bacchi as an analytical framework. The analytical framework aids the examination on how political parties construct problems through the solutions they propose. After carefully examining the final dictum of Ansvarskommittén, this study concludes that the committe’s investigation legitimizes the merging of regions primarily through three discourses. First, it is being legitimized through Neo-Regionalism which is also a component in the remaining two discourses. The second discourse is Europeanization that is intended to adapt the regions to the regional standards of the European Union. The third discourse is the financial growth discourse and is intended to maintain the financial growth and competitiveness of regions against other regions. Consequently, the regions are given the responsibility of the state’s wealth instead of the state being responsible for the wealth of the regions as seen in traditional welfare states. / Syftet med den här studien är att med hjälp av en diskursanalys undersöka hur Ansvarskommittén, genom den parlamentariska utredning som gjorts, legitimerar att Sverige behöver slå samman sina regioner. Det är den här utredningen som ligger som till för den debatt som idag förs vad gäller regionalisering och regionsammanslagningar i Sverige. För att utföra diskursanalysen har studien gjorts med hjälp av Carol Lee Bacchis ”What´s the problem represented to be?”, som grund för min analysmodell. Analysmodellen syftar till att undersöka hur aktörer konstruerar problem genom de lösningar som föreslås. Efter att ha granskat Ansvarskommitténs slutbetänkande noggrant, är min slutsats att utredningen legitimerar regionsammanslagningar genom framförallt tre stycken diskurser. Dels genom nyregionalism som även är övergripande för de andra två diskurserna. De andra diskurserna är europeisering, som syftar till att anpassa de svenska regionerna efter den Europeiska Unionen. Och dels en tillväxtdiskurs som innebär att regionerna ska kunna upprätthålla sin egna tillväxt- och konkurrenskraft mot andra regioner. Det blir således regionerna som ska bygga statens välstånd och inte staten som ska upprätthålla regionernas välstånd på det sättet som välfärdstaten är uppbyggd på.

Regionalization has become a catchphrase in European countries during the last twenty years with the establishment of the European Union. An ideational development has occurred during time towards emphasing more politicially powerful regions with the idea of new regionalism. Sweden represents a deviant case study, where regions historically have been politically weak and where Sweden has been characterized as a strong unitary state. The aim of this paper is to analyze the political debate in the Swedish parliament concerning the implementation of a stronger regional level (storregioner) during 2007-2010 and to determine if the debate can be characterized as a case of depoliticalization. The theory of depoliticalization have been introduced by Richard Katz and Peter Mair to explain why political parties through external pressure from europeanisation and globalization tend to become more consensual with similar political agendas, leading to a diminished the lef-right scale. This external pressure is argued to also constrain the ability to shape policies on a national level. Political parties are argued in this context to seek to delegate political issues and areas to other political arenas. Three clearly specified questions have been used to qualitatively analyze how the political parties argue concerning the issue of regionalization. The theoretical framework in this paper is based on two conflicting core ideas of regional politics, depoliticalization based on new regionalism and politicalization based on old regionalism to analyze the political debate. Depoliticalization emphasizes technocratic ideas and a minimized state, and where politicalization emphasizes the idea of a strong and active state in regional politics.  The findings in this study suggest that the political debate concerning regionalization can not be seen as a case of depoliticalization, where the rhetoric of the parties differs in two of the three questions. But the political parties share to a high degree a similar argumentation why a regional reform is necessary through technocratic arguments and by pointing to a weakening state pressured by europeanization in need of reform.

Mot bakgrund av de utmaningar som välfärdsstaten ställs inför i form av globaliseringen, internationaliseringen och minskande offentliga resurser måste nya sätt att främja tillväxt hittas. Därmed är statens och offentliga aktörer s möjligheter att främja näringslivsutveckling och tillväxt av intresse, liksom vilka konsekvenser de olika möjligheterna medför. I och med utvecklingen från government och governance har lösare former av samarbeten fått ett allt större utrymme i svensk politik. Detta poängterar bland andra Vedung (2006), som ser en stark trend mot samverkan i nätverk och partnerskap. Vilka effekter som detta får ur demokrati- och effektivitetsperspektiv kan dock diskuteras. Peter Gorpe, svensk analytiker och utredare, konstaterar dessutom att partnerskap som begrepp är ”luddigt”, vilket inte underlättar slutsatser kring partnerskapens effektivitet och demokratiska förankring. Denna studie fokuserar på Strukturfondspartnerskapet i Östra Mellansverige, vilket utgör ett av åtta regionala svenska partnerskap som ansvarar för att prioritera mellan ansökningar för regionalfondsmedel. Dessa partnerskap består av en majoritet folkvalda politiker samt ledamöter som nominerats av länsarbetsnämnderna, länsstyrelserna, olika arbetsmarknadsorganisationer samt ideella föreningar och organisationer. Sammansättningen av ledamöter utgör tillsammans med förekomsten av informella snarare än formella strukturer Strukturfondspartnerskapet till ett intressant fenomen att studera ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Därför kommer denna studie fokusera på Strukturfondspartnerskapet i Östra Mellansverige och dess ledamöters roller fungerar i praktiken och vilka konsekvenser detta får ur effektivitets- och demokratiperspektiv.

The aim of this study is to try to explain the process using both an actor driven perspective as well as a structural perspective examining the reasons why the County Council of Värmland wants to merge with Region Västra Götaland. The answers to the following research questions are sought to shed light on the problem: What constrained the discretion of  the political actors in the choice of region to merge with? Which role did  different political actors play? Does the study provide Game Theory, from Rational Choice theory,  and Path Dependency, from Historic Institutionalism, a new perspective and strength especially  when bringing them together? The study is limited to two policy areas, health care and regional development policy. The structural background is drawn upon the Annual Report 2008 of the County Council Värmland, the Regional Development Program and Regional Transport Infrastructure Plan 2010-2021 by Region Värmland. The chronological order of decisions and events is drawn upon protocols from various regional political organs all linked to the municipal of Värmland and the correspondence between the officials of Värmland’s municipal and the Legal, Financial and Administrative Services Agency of the State. Both the Game Theory of Rational Choice and the structural perspective of Historic Institutionalism are applied to the research work give new insights into the problem and give the theories further strength. In relation to the negotiations has the lack of information been significant and can in part explain why the municipal of Värmland wants to merge with Region Västra Götaland. In short, the answer to the research question is that they did not have any other choice.

The aim of the study is to examine different statements for and against regional identity in the research of the new organisation of the Swedish society. The aim is also to observe in what extend the Swedish committee of responsibility has had an awareness of the identity politics in its effort to improve the presumptions for the new, successful regional division. The questions are: 1. In which ways do the opinions of the participant of the work of the committee of responsibility, coincide and differ when it comes to the importance of the regional identity in the case of a new regional division? 2. How has the committee of responsibility worked on development of consciousness and mobilisation for the creation of the regional identity in its final report? A method called the argumentation analysis was used in this study. The documents that were analysed were all linked to the research of a new Swedish organisation. The conclusion of the study is that even though the committee’s reasoning concords in many ways with the theory, it would be fallacious to say that the committee has been working on development of consciousness and mobilisation for the creation of the regional identity.

Within the EU the cohesion policy and encouragement for cross-border cooperation has becomemore important over the years. And in the academia, there has been a lot of research about thesekinds of cooperation. However, there have been few studies of cross-border cooperation regarding underpinning factors for successful cross-border cooperation. This study aims to create a theoretical model for factors that influence the success of such cooperation. This model is later applied to the cross-border cooperation between Västerbotten and Örnsköldsvik in then orthern Sweden and the tree counties of Österbotten in Finland, which is called Kvarkenrådet. The main purpose of this study is to find out whether Kvarkenrådet is a successful cross-border cooperation by applying the theoretical model on Kvarkenrådet:s cooperations. To answer the aim on the study two personal interviews have been conducted with the director of Kvarkenrådet Mathias Lindström and the president of the bord Lennart Holmlund and later the empirical results from the interviews is compared to the theoretical model of factors that influence cross-border cooperation. The result showed that all the factors in the theoretical model could be identified in Kvarkenrådet. Except from the factors in the theoretical model. The conclusion of this study is that Kvarkenrådet is a successful cross border cooperation that is built on many different factorson different level.

<p>European cities of today are under the challenge to find ways to stay competitive and flourish in a rapidly changing world, where the old patterns of centrality and periphery not necessarily holds true. New and improved communication networks, a changed political geography in Europe, and the globalisation of not only the financial and industrial markets but also to a certain extent the globalisation of people, have all led to great challenges for cities and regions.</p><p>In a changed spatial reality the classic monocentric models are challenged by newer models of urbanisation. The polycentric urban region is one such model which has been used to describe urban regions like the Randstad in the Netherlands and the Rhein-Ruhr region in Germany. Regions which lack the single dominant central city of the monocentric models of old, and instead shows a high degree of more equal-sized and sometimes more specialised cities in regional cooperation. The polycentric urban region is in that aspect a possible model for how other urbanised regions in Europe may act to be able to position themselves as attractive urban regions and regional hubs in the European urban network.</p><p>Polycentric urban regions are not a universal solution, though. For such regions to work there are a number of prerequisites to be filled, something that makes it a possible future for regions like Haute-Normandie in France, where the two cities of Le Havre and Rouen have the possibility to form one urban region and already show signs of heading in that direction, while a region like Dolnośląskie in Poland – where the city of Wrocław is the dominant city in what makes for a more classic monocentric region – has much less opportunity to use a polycentric strategy on the regional level to become competitive. On the other hand such a city and region can instead benefit from the fact that Poland is to a high degree a polycentric nation, and as one of the larger cities in such an environment, Wrocław has the opportunity to position itself as a hub in the European urban network in a way that Le Havre and Rouen cannot, due to their physical location close to the giant European urban region of Paris.</p> / <p>Dagens europeiska städer står inför en utmaning att finna sätt att förbli konkurrenskraftiga och framgångsrika i en snabbt föränderlig värld, där de gamla mönstren vad gäller centralitet och periferi inte längre nödvändigtvis gäller. Nya och förbättrade kommunikationsnätverk, en förändrad politisk geografi i Europa, globaliseringen av inte bara de finansiella och industriella systemen, utan även till viss del en globalisering av människorna, har alla lett till stora utmaningar för städer och regioner.</p><p>I en förändrad rumsgeografisk verklighet utmanas de klassiska monocentriska modellerna av nyare urbaniseringsmodeller. Den polycentriska urbana regionen är en sådan modell som har använts för att beskriva urbana regioner som Randstad i Nederländerna och Rhein-Ruhrregionen i Tyskland. Regioner som saknar den ensamt dominierande centrala staden från de klassiska monocentriska modellerna, och istället uppvisar en hög grad av mer jämnstora och ibland mer specialiserade städer i regionalt samarbete. Den polycentriska urbana regionen är mot den bakgrunden en möjlig modell för hur andra urbaniserade regioner i Europa kan agera för att positionera sig själva som attraktiva urbana regioner och regionala nav i det Europeiska urbana nätverket.</p><p>Polycentriska urbana regioner är däremot inte någon universallösning. För att sådana regioner ska fungera krävs att ett antal punkter är uppfyllda, något som gör det till en möjlig framtid för regioner som exempelvis Haute-Normandie i Frankrike, där de två städerna Le Havre och Rouen tillsammans kan bilda en urban region och redan visar tecken på att gå i den riktningen, medan en region som Dolnośląskie i Polen – där staden Wrocław är den dominerande staden i vad som utgör en mer traditionell monocentrisk region – har betydligt mindre möjlighet att använda sig av en polycentrisk strategi på det regionala planet för att bli konkurrenskraftig. Å andra sidan kan en sådan stad och region istället utnyttja det faktum att Polen är en ovanligt polycentrisk stat, och som en av de större städerna i en sådan miljö har Wrocław möjligheten att positionera sig själv som ett nav i det europeiska urbana nätverket på ett sätt som Le Havre och Rouen inte kan, till följd av deras fysiska lokalisering nära den gigantiska europeiska urbaniserade regionen Paris.</p>