Syftet med denna kvalitativa studie med ansats utifrån det relationella perspektivet är att försöka se skillnader och likheter i relationer - det viktiga är inte vad lärare gör utan hur de gör i relationen till eleverna. Vi vill lyfta fram lärares relationskompetens - det som sker i förhållandet, samspelet och interaktionen mellan pedagoger och elever och titta på hur det påverkar elevernas delaktighet. När vi i vårt arbete talar om relationskompetens syftar vi till professor Jonas Aspelins (2018) sätt att föreslå det som ett grundbegrepp för lärares professionalitet vad gäller relationer och personligt förhållningssätt. Aspelins (2018) aspekter av relationell kompetens, Linders (2016) samspelsteman och Liljas (2013) dimensioner för förtroendefulla relationer har varit viktiga för vår studie. Vår förhoppning är att denna studie kan bidra med en bild av hur relationen kan göra skillnad. Observationer och strukturerade, icke-deltagande intervjuer har utgjort datainsamlingsmetod. Empirin har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och diskuterats i relation till tidigare forskning, litteratur, teori och begrepp. Insamlad empiri visade hur de lärare som nådde framgång gjorde under observationstillfällena, utifrån ett relationellt perspektiv, och hur elevernas delaktighet svarade an utifrån det. Det är på lektionerna med de lärare som vi sett flest tecken på relationell kompetens hos, som vi också såg att eleverna var som mest delaktiga. Resultatet medför att vi tycker oss se att de lärare vilka under observationer, samtal och intervjuer i vår undersökning visat tecken på relationskompetens, visade på förmåga att fånga, underhålla, upprätthålla och bygga goda relationer samt förmåga att knyta an, initiera och utveckla relationer. Vidare indikerar resultatet att lärarna arbetade olika med relationsbyggande, och det framkom att lärares relationella arbete hade märkbar betydelse för elevernas delaktighet vid de lektioner vi närvarat. / The aim of this qualitative study is to attempt to see differences and similarities in relationships - the importance is not to distinguish what teachers do, but how they do things. We would like to illuminate teachers’ relational competence - what happens in the relationship and interaction between teachers and their students as well as how it affects the students’ participation. We use the term relational competence the way Aspelin (2018) suggests - as a foundation for teachers’ professionalism when it comes to relationships and personal approach - how teachers build pedagogical relationships with their students. Aspelin’s (2018) aspects of relational competence, Linder’s (2016) themes for interplay and Lilja’s (2013) dimensions of trustful relationships have been important to our study which aims to contribute with a depiction of how the relationship can make a difference. This thesis investigates which characteristics of relational competence can be seen in the observed teachers and how it relates to student participation. It also investigates how the students express what determines participation and if they mention relational competence. Methods used to collect data has been notetaking on observations in seven lessons as well as longer interviews with two teachers and a Special Education teacher as well as shorter conversations with four teachers and two groups of students. All empirical evidence has been collected with a class in year nine, and their different teachers. The data has been analyzed with qualitative content analysis and discussed with regards to previous research, literature, theory and terminology. The evidence show how different teachers use their relational competence variously and the way in which the students’ participation responds to it. Three of six teachers showed more signs of relational competence than the others and it is in those teachers’ lessons that the most student participation could be seen. The impact teachers’ relational competence has on the students’ participation is unmistakable. For Learning Support Coordinators this affect the way we work with coaching conversations and guide teachers in their work.

I denna studie undersöker vi specialpedagogers tankar kring relationers betydelse i deras roll som handledare för lärare. Vi utforskar även relationella faktorer som främjar ett bra samarbete med lärare. Vår teoretiska förankring är relationell pedagogik och studien tar utgångspunkt i såväl svensk som internationell forskning i ämnet. Undersökningsmetoden vi använder är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fem specialpedagoger i skola och förskola. Resultaten av intervjuerna sammanställs och presenteras utifrån fyra teman som vi funnit i svaren från specialpedagogerna. I innehållsanalysen och tolkningen av resultaten utgår vi ifrån vår valda teori, relationell pedagogik, och i vår diskussion tar vi avstamp utifrån litteratur om perspektiv på handledning samt tidigare forskning om relationskompetens inom handledningssituationer. Resultaten i vår studie belyser att samtliga specialpedagoger framhåller att goda relationer mellan dem och de handledda pedagogerna är en viktig del i deras arbete. Vidare indikerar resultaten att dialog och samtal är avgörande för att skapa relationer. Att skapa förtroende, vara ödmjuk, uppmuntrande, lyhörd, inlyssnande, nyfiken, tydlig, respektera varandra samt vara genuint intresserad av vad pedagogerna har att säga, är några relationella faktorer som specialpedagogerna anser vara viktiga att bemästra för att skapa och bygga relationer med de lärare som de handleder. En annan upptäckt som görs i studien är att relationsskapandet för specialpedagogen är en kombination mellan ontologisk och instrumentell relationsorientering, (Kullenberg & Eksath, 2017), samt en kombination mellan "det mellanmänskliga" och " det sociala" inom relationer (Bubers teori i Aspelin, 2016). Det vill säga relationer byggs och upprätthålls genom att specialpedagogerna är tillmötesgående och genom spontana samtal där man lär känna varandra på ett personligt och naturligt sätt. Samtidigt anser de att man måste vara tydlig, göra några avgränsningar och visa varandra respekt. Här arbetar specialpedagogerna målmedvetet med att skapa relationer med syftet att få ett bra samarbete med lärarna för att hitta lösningar till deras gemensamma elever. / In this study, we examine special educationals needs co-ordinators (SENCO) thoughts about the importance of relationships in their role as coaches for teachers. We also explore relational factors that promote good collaboration with teachers. Our theoretical foundation is relational pedagogy and the study is based on both Swedish and international research in the subject. The research method method we use is qualitative, semi-structured interviews with five SENCOs in school and preschool. The results of the interviews are compiled and presented based on four themes that we have found in the answers from the SENCOs. In the content analysis and interpretation of the results, is based on our chosen theory, relational pedagogy, and in our discussion is based on literature on perspectives on coaching and previous research on relational competence in coaching situations. The results of our study highlight that all SENCOs emphasize that good relations between them and the educators they coach are an important part of their work. Furthermore, the results indicate that dialogue and conversation are crucial for creating relationships. Creating trust, being humble, encouraging, responsive, listening, curious, clear, respecting each other and being genuinely interested in what educators have to say, are some relational factors that SENCO consider important to master in creating and building relationships with teachers they coach. A conclusion drawn in the study is that for a SENCO building relations means a combination between ontological and instrumental relationship orientation (Kullenberg & Eksath, 2017) and a combination of "the interpersonal" and "the social" in relationships (Bubers teori i Aspelin, 2016). That is, relationships are built and maintained by the SENCOs being accommodating and through spontaneous conversations where you get to know each other in a personal and natural way. At the same time, they believe that you have to be clear, make some boundaries and show each other respect. Here, the SENCOs work purposefully to create relationships with the aim of having a good collaboration with the teachers to find solutions for their common students.

An interest to establish a study about educators' relational competence aims to identify which descriptions educators gives on their professional approach to children in early childhood education. The importance of identifying how professions define the need for special support has a significance for how educators' relational approach appears in an education characterized by relational meetings, regardless of special needs or not. The method of data collection is covered by both focus group interviews and four structured observations of educators' approaches. The study has been constructed around a relational perspective as a theoretical model to formulate themes in the interview. The perspective has also been applied to design categories in purpose to analyze the educators' approach during the observations. The categories during the observation are covered, among other things by the central concepts where relationship, meeting, dialogue, and approach has been used to interpreting the educators' approach during the analysis process. The result of how relational competence and approach can be distinguished, the educators' discussions indicates that relationships and the importance of responsiveness and flexibility is necessary in the meeting with children and special needs. During the observations, the approach of the educators' could be distinguished and indicates of a relational approach and competence when they showed presence, relational flexibility, and a prominent knowledge of how they create equal conditions for development and learning. For professional development, the educators' consider competence development for creating continuous progress of relational meetings in children's education. / Ett intresse att utföra en studie kring pedagogers relationella kompetens, har syftat till att identifiera vilka beskrivningar pedagoger ger av ett professionellt förhållningssätt i mötet med barn inom förskolan. Vikten av att synliggöra och identifiera hur olika yrkesprofessioner definierar behov av särskilt stöd har även betydelse för hur pedagogers relationella förhållningssätt kan synliggöras i en verksamhet som präglas av relationella möten, oavsett om där finns särskilda behov eller inte. Metoden för datainsamling omfattas av både fokusgruppsintervju och fyra strukturerade observationer av pedagogers förhållningssätt. Med en utgångspunkt i ett relationellt perspektiv har studien konstruerats runt en teoretisk modell för att formulera vilka teman som intervjun behandlat, samt hur den teoretiska modellen har utformat kategorier för att synliggöra pedagogernas förhållningsätt under observationerna. Kategorierna under observationen omfattas bland annat av teorins centrala begrepp där relation, möte, dialog och förhållningssätt ligger till grund för hur pedagogernas förhållningssätt har tolkats under analysprocessen. I resultatet över hur relationell kompetens och inkluderande förhållningssätt kan urskiljas, tyder pedagogernas gemensamma diskussioner på att relationer och vikten av lyhördhet och flexibilitet är viktiga förutsättningar i mötet med barn och särskilda behov. Under observationerna synliggjordes även pedagogernas aktiva handlande. Deras aktörskap tyder på ett relationellt förhållningssätt när pedagogerna visade en närvaro, relationell flexibilitet och en framträdande kunskap över hur de skapar likvärdiga förutsättningar till utveckling och lärande. För en fortsatt professionsutveckling anser pedagogerna att kompetensutveckling är avgörande för att skapa förutsättningar att ständigt utvecklas inom de relationella mötena i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka låg- och mellanstadielärares uppfattningar avseende faktorer som de anser kan främja elevers intresse för matematik. Vidare ämnar studien belysa hur lärare ser på specialpedagogens roll och samverkan i det arbetet. Lärarens stöd i matematikundervisning är oerhört viktigt för att bibehålla elevers intresse menar Jakobsson och Nilsson (2012). Utifrån det påståendet valdes ett relationellt perspektiv ut, för denna studie. Studien har en kvalitativ metodansats, där semistrukturerade intervjuer med 10 låg- och mellanstadielärare från fyra kommuner i Sverige, genomfördes. Då svenska elevers resultat i matematik sjunker alltmer (Skolverket, 2022a; Skolverket, 2022b) och särskilt stöd för elever ofta sätts in så sent som i årskurs 9 (Skolverket 2022c; Wallström, 2022) är det angeläget att undersöka hur lärare ser på dilemmat, och hur specialpedagoger kan bidra till detta viktiga arbete. Studiens viktigaste resultat visar att en varierad undervisning i matematik är kritisk för att få elever intresserade av ämnet. Vidare synliggjorde resultatet att det behövs goda relationer mellan lärare och elever. Med relationen som utgångspunkt kan lärare individanpassa innehåll, metod och uppgifter utifrån varje elevs kunskap och förmåga. Alla informanter uttryckte ett behov av mer stöd från specialpedagogen på skolan, både i klassen och i samtal. Detta då deras nuvarande organisation gällande specialpedagogik inte fungerar väl. Slutsatsen från studien är att det relationella arbetet är en grundpelare som behöver fungera om lärare ska kunna skapa ett intresse för den matematiska undervisningen. Vidare visar resultatet att specialpedagogens yrkesroll behöver tydliggöras i praktiken. / The purpose of the study is to examine primary and middle school teachers' perceptions regarding factors that they believe can promote students' interest in mathematics. Furthermore, the study aims to shed light on how teachers view the special education teacher's role and collaboration in that work. According to Jakobsson and Nilsson (2012), the teacher's support in mathematics is extremely important to maintain the students' interest. Based on that statement, a relational perspective was selected for this study. The study has a qualitative methodological approach, where semi-structured interviews with 10 primary and middle school teachers from four municipalities in Sweden were conducted. As Swedish students' results in mathematics are increasingly decreasing (Skolverket, 2022a; Skolverket, 2022b) and special support for students is often introduced as late as in year 9 (Skolverket 2022c; Wallström, 2022), it is urgent to investigate teachers standpoint regarding this dilemma, and how they believe that special educators can contribute to this important work. The study's most important results show that varied teaching in mathematics is critical in getting students interested in the subject. Furthermore, the results highlighted the need for good relationships between teachers and students. With the relationship as a foundation, teachers can individually adapt content, method and tasks based on each student's knowledge and ability. All informants expressed a need for more support from the special education teacher at school, both in class and in a deeper dialogue between teachers and the special education teacher. This is because their current organization regarding special education isn't really as high functioning as they would like. The conclusion from the study is that relational work is an important foundation that needs to be in place if teachers are to be able to create an interest in mathematics. Furthermore, the results show that the special education teacher's professional role (in Sweden) needs to be clarified in practice.

I den här studien undersökte vi hur specialpedagoger tolkade fenomenet tillit i relation till sin yrkesutövning. Vi ville också ta reda på vilka möjligheter och organisatoriska förutsättningar för att skapa tillit de beskrev sig ha på sina arbetsplatser. Motivet till undersökningen utgick från två huvudlinjer, varav den ena var att fenomenet tillit och dess plats i skolans kultur upplevdes begränsad i tidigare forskning, trots bevis på att tillit har ett stort värde på många sätt. Den andra linjen för vår utgångspunkt var rapporter om barn och ungas försämrade välmående kopplat till skolans miljö, som för oss gjorde det angeläget att förstå och ringa in specialpedagogers arbete med fokus på fenomenet tillit. Det teoretiska ramverket vilar på en systemteoretisk (Öquist, 2018) utgångspunkt med tolkning utifrån Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska perspektiv. Då studiens syfte var ett utforskande av uppfattningar och erfarenheter, var en kvalitativ metodansats motiverad och vi valde att intervjua åtta specialpedagoger. Intervjuerna utgick från en tematiserad, semistrukturerad intervjuguide och analyserades utifrån tematisk analys enligt Braun och Clarke (2006). Resultatet från undersökningen visar att specialpedagogerna menade att tillit var centralt för hela deras uppdrag, att ett relationellt förhållningssätt är förutsättningen för det, att tillit inte är något statiskt samt att tillit behövs på individ-, grupp- och organisationsnivå för att kunna fungera. Möjligheterna för att skapa tillit i skolkulturen menade de låg hos dem själva utifrån personlighet och yrkeskompetens, samt till stor del berodde på vilket synsätt lärarna på skolan hade och därmed att deras förväntningar på specialpedagogernas insats blev realistisk. De organisatoriska förutsättningarna för att skapa en tillitskultur ansåg specialpedagogerna låg på rektors ansvar och i dennes förmåga att leda elevhälsoarbetet på skolan. Utifrån resultaten drar vi slutsatser om att det behövs en tydlig ledning som för in strukturella förutsättningar för att kunna bygga en tillitsfull skolkultur där alla tar sitt ansvar. Specialpedagogen har ett viktigt uppdrag för att medverka till det öppna klimat som en tillitsfull kultur har. Tillit behöver byggas på alla nivåer i skolans styrkedja och specialpedagogens bidrag till detta måste vara att finnas tillgänglig med den helhetssyn och empati som ligger i dennes kompetens. Vi menar att specialpedagogen behöver samverka med olika yrkesgrupper och leda ett arbete med att stärka olika former av tillit, utifrån Jederlunds (2021) begrepp kollegial-, kollektiv- och processtillit. Här ser vi att det finns ett behov av samsyn, där ett skifte från ett kategoriskt till ett relationellt perspektiv är nödvändigt och att det kräver ett större förändringsarbete som engagerar alla inom skolans organisation och som blir varaktigt.

Milic Pavlovic, Ljiljana (2021). Student health guidance. A case study about special educators' work. Master degree in Special education, School development and Leadership, Faculty of Education and Society, Malmo UniversityThe purpose of the study is to investigate how consultants from the Central Student Health's specialist team support compulsory school educators for early school years in relational competence when they meet students with neuropsychiatric disabilities. The study means to illustrate opportunities and obstacles that arise during the support process. The relational pedagogy and the special pedagogical perspectives are theoretical frameworks for the study. The study is about four consultants at a centrally organized student health institute and therefore the case study methodology is being used as the motivated research approach. The study focuses on the consultants' perceptions of their work as well as descriptions of opportunities and obstacles that arise when they support educators in the field of relational competence towards students with neuropsychiatric disabilities. The study also intends to show how the support is organized, implemented, and evaluated and how it contributes to the teachers' competence development in the meeting with students with neuropsychological disabilities. Since the study focuses on the consultants' perceptions, semi-structured interviews are the chosen method. The results show that the consultants perceive their support as a combination of different types of consultations and tutorials, with an appearance of the collaborative consultation (Sundqvist & Ström, 2015). The consultants identify the schools' explicit focus on the categorical perspective as the biggest obstacle to their supporting work. At the same time, the consultants identify several opportunities that can be created through successful consultation. One opportunity is the change of perspective to the relational perspective where, a permanent development of relational competence in pedagogical contexts and opportunities for collegial learning and development has been identified. It could gradually lead to a broad impact on all students' learning and development, regardless of whether students have a disability or not. The consultants also see an opportunity for consultation from a preventive perspective which in combination with education in neuropsychiatric disabilities could improve schooling for students with neuropsychiatric disabilities. There are variations in the consultants' perceptions of their work that can be interpreted based on the concept of inclusion and equivalent education, something that could create both opportunities and obstacles for the school's compensatory mission. The organizing of consultation can be presented as a timeline, in a chronologic order from the beginning to the end. The timeline extends throughout the process, from the application for seeking support to Central Student Health to the conclusion of the support work. It also contains a continuous evaluation that follows the consultation process with adaptations to the educators' needs. The consultation process has been identified as a circle where each consultation opportunity creates opportunities for new initiatives in the practical work in the classroom, but also modification or confirmation of the implemented initiatives. In this way, the effects are created at all three levels, namely conclusion level, teacher level and student level. These effects contribute to learning and development for all parties involved

Abstract Research shows that the prevailing view is that the relationship between teacher and pupil is fundamental to learning. Although most studies emphasize the crucial importance of a positive relationship between teacher and student, it also highlights that more knowledge is needed about what actually happens when a teacher acts relationally. The purpose of this study is therefore to elucidate what teachers do in their practice which creates good conditions for a good teacher-student relationship with students incompulsory school for children with severe learning disabilities.The purpose is achieved by answering the questions: What good conditions for a good teacher-student relationship can be determined based on how teachers act in the teaching practice with students incompulsory school for children with severe learning disabilities? What good conditions for a good teacher-student relationship with students incompulsory school for children with severe learning disabilities can be determined based on the descriptions of three teaching teachers? and How can good prerequisites for a good teacher-student relationship with students inthe practice ofcompulsory school for children with severe learning disabilities be understood from a two-dimensional interpretation framework? The relational perspective according to Aspelin (2013, 2016) is the perspective used to interpret the study's empirics. According to this perspective, a two-dimensional interpretation framework consisting of two approaches, which Aspelin (2013) calls pedagogical approaches and pedagogical meetings, is required. In order to balance these, differentiation skills (Aspelin, 2016) are also required to have the ability to regulate proximity and distance in the relationship. Observational studies and interview studies were conducted to find answers to the study's questions. The study results show that the two survey methods complement each other, since the results of the study methods do not contradict each other, but rather substantiate and supplement, the assumption is made that this contributed to a more complex picture of relationship building. The methods illustrate the topic from two different perspectives, what the teacher does and what the teacher describes it to do. The result reflects the different ways of creating the conditions for relationships that the study's review of previous research shows. Based on a combination of the results of the study methods, it can be seen that teachers are often in the social and interpersonal dimension at the same time and that they influence and presuppose one another. Taken together, the study's results can be interpreted as the fact that specialist teachers' knowledge of the pedagogical work and their ability to self-insight is the basis of their work in building teacher-student relationships. And that differentiation creates the conditions for the teachers' ability to differentiate between private and professional as well as the prerequisite for the student to take a place as an individual. / Sammanfattning Forskning visar att den rådande synen är att relationen mellan lärare och elev är grundläggande för att lärande skall ske. Trots att flertalet studier framhåller den avgörande betydelsen av en positiv relation mellan lärare och elev lyfter den även att det behövs mer kunskap om vad som faktiskt äger rum när en lärare agerar relationellt. Syftet för denna studie är därför att belysa vad lärare gör i sin praktik som skapar goda förutsättningar för en god lärare- elevrelation i träningsskolan. Syftet uppnås genom att besvara frågeställningarna: Vilka goda förutsättningar för en god lärare- elevrelation går att utröna utifrån hur lärare agerar i undervisningens praktik i träningsskolan? Vilka goda förutsättningar för en god lärare- elevrelation i träningsskolan går att utröna utifrån tre undervisande lärares beskrivningar? samt Hur kan goda förutsättningar för en god lärare- elevrelation i träningsskolans praktik förstås utifrån en tvådimensionell tolkningsram?  Det relationella perspektivet enligt Aspelin är det perspektiv som används för att tolka studiens empiri.Enligt detta perspektiv fordras dels en tvådimensionelltolkningsram bestående av två förhållningssätt som Aspelin (2013) benämner pedagogiskt förhållningssätt och pedagogiskt möte. För att balansera dessa krävs även en differentieringskompetens för att ha förmågan att reglera närhet och distans i relationen. Observationsstudier och intervjustudier genomfördes för att finna svar på studiens frågeställningar. Studiens resultat visar att de två undersökningsmetoderna kompletterar varandra, då resultaten från studiens metoder inte motsäger varandra, utan snarare underbygger och kompletterar, görs antagandet att detta bidrog till en mer komplex bild av relationsbyggande. Metoderna belyser ämnet från två olika perspektiv, vad läraren gör och vad läraren beskriver att den gör.  Resultatet speglar de olika sätt att skapa förutsättningar för relationer som studiens genomgång av tidigare forskning visar. Utifrån en kombination av resultaten från studiens metoder syns att lärarna ofta befinner sig i den sociala och den mellanmänskliga dimensionen samtidigt samt att dessa påverkar och förutsätter varandra. Sammantaget kan studiens resultat tolkas som att speciallärares kunskap om det pedagogiska arbetet och deras förmåga till självinsikt är grunden i deras arbete med att bygga lärare- elevrelationer. Och att differentiering skapar förutsättningar för lärarnas förmåga att skilja på privat och professionell samt förutsättningen för eleven att ta plats som en egen individ.

Syftet med denna studie är att få en förståelse för hur rektorer väljer att organisera kompetensutveckling för lärare gällande erfarenhetsbaserad undervisning. Min empiri är insamlad med hjälp av datorstödda mailintervjuer. I och med detta söker jag mönster i respondenternas olika svar utifrån en fenomenografisk ansats. Studiens resultat har gett svar på de frågeställningar som studien utgår ifrån och resultatet visar på en stor variation. Dels finns det variation i respondenternas tolkning av begreppet erfarenhetsbaserad undervisning och det finns även variationer kring deras tolkning av styrdokumenten. Det går också att se olikheter gällande den kompetensutveckling som rektorer organiserar för lärare. På grund av de variationer som råder i samtliga utsagor så kan det bli aktuellt att lyfta vikten av centraliserad tolkning av bärande begrepp på nationell nivå för att komma så nära likvärdig undervisning som möjligt. / The aim of this study is to gain an understanding how the principals choose to develop teacher competence in experience-based teaching. I seek patterns in the different interview answers based on phenomenographic approach. My empirical data was collected with the help of computer-aided mail interviews. The results of the study have given answers to the questions on which the study is based upon and the results show a great variation. Variation in the interpretation of the concept of experience-based teaching and the governance document. But the results also vary regarding the skills development the principals offers teachers. Due to the variations that seem to prevail in all statements, it may be relevant to emphasize the importance of centralized interpretation of key concepts at the national level, in order to get as close to equivalent teaching as possible.

Studien belyser lärar - elevrelationer och har ett relationellt perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur lärare och elever på särskolan beskriver lärar-elevrelationer samt vilka likheter och skillnader det finns i beskrivningarna. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Aspelins (2018) modell om relationskompetens, där aspekterna kommunikativ kompetens, differentieringskompetens, socio- emotionell kompetens, ett socialt tillvägagångssätt samt ett relationellt tillvägagångssätt, används i den teoretiska tolkningen. Studien är kvalitativ och utgörs av intervjuer med fyra lärare samt sju gymnasieelever i särskolan. I resultatet framkommer att lärarna ser sig ansvariga för relationsskapandet men även eleverna ser ett ansvar i att skapa en bra relation till sina lärare. Elevernas resultat visar att relationskompetensens olika delar kan ses i en lärare som är tydlig, pratar långsamt och visar välvilja med kroppsspråket. Eleverna ser positivt på att läraren är deras vän. Relationskompetensen ses i en lärare som kan balansera mellan humor och allvar i undervisningen, men också i en lärare som väljer bort utskällning för att istället använda verbala eller andra anpassningar.  Lärarintervjuerna visar även på att anpassningar i lärmiljön gynnar lärar- elevrelationen. Vidare ses relationskompetensen i en lärare som använder sitt kroppsspråk och sitt röstläge såväl som ett lågaffektivt bemötande gentemot eleven. Lärarna betonar vikten av ett genuint intresse för eleven, de vill skapa trygghet och inge självförtroende och se varje individ utan att “klumpa ihop dem” utefter deras diagnoser. I lärarintervjuerna framkommer det att det är en utmaning utifrån arbetet med relationer att sätta gränser mellan jobb och privatliv. Grundlärarutbildningen har i liten utsträckning gett lärarna förberedelse i relationsskapande. / The purpose of this study is to shed light on how teachers and students in Compulsory and Upper secondary school for pupils with intellectual disabilities, describe their relationships with each other as well as identifying similarities and differences between these descriptions. The theoretical framework for this study is Aspelin's (2018) model of relational competence. Specifically, the aspects of communicative competence, differentiation competence, socio-emotional competence, a social and a relational approach are used in the analysis process. The study is qualitative and consists of interviews with 4 teachers and 7 pupils in an Upper secondary national program for pupils with intellectual disabilities. The results show that the teachers consider themselves responsible for creating relationships, and the students also take responsibility for creating a good relationship with their teachers. The students' results show that the different parts of the relational competence can be seen in a teacher who speaks clearly, slowly and shows goodwill with their body language. The students are positive towards the teacher being a friend. Relational competence is seen in a teacher who can balance between humor and seriousness in their teaching, and in a teacher, who chooses not to raise their voice to reprimand but instead chooses to use verbal communication or other adaptations.  The teacher interviews show that adaptations in the learning environment benefit the teacher-student relationship. Furthermore, the relational competence is seen in a teacher who uses their body language and voice position as well as a low arousal approach towards the student. The teachers emphasize the importance of a genuine interest in the student, they want to create a feeling of safety towards the student and instill self-confidence within them and see every individual without "lumping them together" according to their diagnoses. The teachers claim that the establishing of positive relationships also poses a challenge in terms of setting boundaries between their professional and private lives. Finally, the teacher education programs had only provided relational competence training to a small extent.

I den här vetenskapliga essän undersöker jag relationerna mellan olika former av materia, både mänsklig och icke mänsklig, i ett utbildningsrum. Syftet är en ökad förståelse för hur mening och tillblivelse möjliggörs och begränsas utifrån mitt agerande inom ramen för den materiellt-diskursiva praktik som utbildning utgör. Utgångspunkten är en gestaltande berättelse utifrån olika möten mellan mig, en matta och några kursdeltagare i ett utbildningsrum under en ledarskapsutbildning. Essäns teoretiska ramverk består av tankar från filosofen Martin Bubers dialogfilosofi och den posthumanistiska kvantfysikern, Karen Barads, agentiella realism. Utifrån den posthumanistiska analysmetoden, diffraktion, samläses teorier och insikter genom varandra för att söka fram emot ett tydligare artikulerande kring vad det innebär att agera utifrån mitt yrke och vad som är min praktiska kunskap. / In this scientific essay, I explore the relationships between different forms of matter, both human and non-human, in a training room. The purpose is to increase the understanding of how meaning and becoming are made possible and limited based on my actions within the material-discursive practice that education entails. The starting point is a narrative story based on different meetings between me, a carpet and some participants in a training room during a leadership training. The theoretical framework of the essay consists of thoughts from philosopher Martin Buber's philosophy of dialogue and the posthumanist quantum physicist Karen Barad’s, agential realism. Based on the posthumanist method of analysis, diffraction, theories and insights are read through one another to seek a clearer articulation of what it means to act on the basis of my profession and what is my practical knowledge.